Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Utredning (inklusive sekundär osteoporos)

Syfte

  • Hitta personer med hög frakturrisk
  • Identifiera sekundär osteoporos

Anamnes

  • Tidigare lågenergifraktur
  • Behandling med riskläkemedel, särskilt kortison
  • Hereditet avseende frakturbenägenhet
  • Nuvarande sjukdomar
  • Längdminskning, ryggsmärta
  • Ökad fallbenägenhet
  • Kraftig viktnedgång
  • Rökning, alkoholvanor
  • Kostvanor inklusive uppskattning av kalciumintaget
  • Fysisk aktivitet
  • Tidpunkt för menopaus, längre amenorréperioder, östrogenanvändning

Status

  • Längd, vikt
  • Kroppsbyggnad och ryggkonfiguration
  • Tecken på hypogonadism (män)
  • Rörelseförmåga, muskelstyrka
  • Balans, syn
  • Överväg ortostatiskt blodtryck

Radiologi

Bentäthetsmätning (i VAS kallad benmineralmätning/osteometri) görs med DXA (dual energy X-ray absorptiometry). Med låg stråldos mäts benmassan i ländkotor, höft och eventuellt underarm. Kotkompressioner diagnostiseras också numera med hög säkerhet. Metoden är gyllene standard för såväl diagnos som uppföljning av osteoporos.

Kommentar av radiolog om sänkt bentäthet som bifynd i röntgenutlåtande är en stark indikation för vidare utredning.

Om misstanke om malignitet föreligger bör MRT (magnetresonanstomografi) göras av hela ryggraden.

När bör bentäthetsmätning (i VAS benmineralmätning/osteometri) göras?

  • Vid lågenergifraktur
  • Vid beräknad tioårig totalrisk för fraktur enligt FRAX överstigande 15 %
  • Vid sjukdom eller behandling som medför stor risk för osteoporos (OBS kortison)
  • Vid klinisk misstanke om osteoporos där benspecifik behandling kan bli aktuell
  • Vid uppföljning och utredning av behandlingseffekt med benspecifika läkemedel

Laboratorieprover (för att utesluta sekundär osteoporos)

Diagnosen osteoporos kan ej fastställas med blodprov. Provtagningens syfte är att påvisa sjukdomstillstånd som kan medföra sekundär osteoporos. Som basal provtagning föreslås SR, Hb, jonCa (alternativt albuminkorrigerat Ca), ALP, Na, K, Krea, TSH och 25-OH-vitaminD3. På män kan testosteron kontrolleras. Serum- och urinelfores (= S+U-proteinprofil) bör tas vid SR-stegring, eller annan klinisk misstanke om myelom. Vid malabsorptionsmisstanke kan provtagningen kompletteras med järnmättnad, B12, folat samt transglutaminasantikroppar. Förhöjt kalcium skall utredas vidare med PTH och tU-kalcium. Vid misstanke om prolaktinom tas prolaktin.

Senast ändrad: