Syfte
- Hitta personer med hög frakturrisk.
- Identifiera sekundär osteoporos, särskilt vid nedsatt bentäthet (Z-score < -2 SD) för åldern.
Anamnes
- Tidigare lågenergifraktur.
- Behandling med riskläkemedel, särskilt kortison.
- Hereditet avseende frakturbenägenhet.
- Nuvarande sjukdomar.
- Längdminskning, ryggsmärta.
- Ökad fallbenägenhet.
- Kraftig viktnedgång.
- Rökning, alkoholvanor.
- Kostvanor, inklusive uppskattning av kalciumintaget.
- Fysisk aktivitet.
- Tidpunkt för menopaus, längre amenorréperioder, östrogenanvändning.
Status
- Längd, vikt.
- Kroppsbyggnad och ryggkonfiguration.
- Tecken på hypogonadism (män).
- Rörelseförmåga, muskelstyrka.
- Balans, syn.
- Överväg ortostatiskt blodtryck.
FRAX för riskbedömning
Om det inte är uppenbart att patienten ska ha behandling, inled utredningen med FRAX (Fracture Risk Assessment Tool). För mer information, se avsnitt FRAX – verktyg för riskbedömning i delkapitel Riskfaktorer för fraktur.
Radiologi
Bentäthetsmätning (i VAS kallad benmineralmätning/osteometri) görs med DXA (dual energy X-ray absorptiometry). Med låg stråldos mäts benmassan i ländkotor, höft och eventuellt underarm. Kotkompressioner diagnostiseras med hög säkerhet med sidoprojektion kotpelare. Metoden är gyllene standard både för diagnostisering och uppföljning av osteoporos.
För kännedom kompletteras ibland numera DXA med Trabecular bone score (TBS), vilket utgör ett mått på benkvalitet. TBS kan bidra till eventuell behandlingsrekommendation vid svårbedömda fall.
Kommentar av radiolog om sänkt bentäthet som bifynd i röntgenutlåtande är en stark indikation för vidare utredning.
Om misstanke om malignitet föreligger bör MRT (magnetresonanstomografi) göras av hela ryggraden.
När bör bentäthetsmätning göras? (i VAS benmineralmätning/osteometri)
- Vid lågenergifraktur.
- Vid beräknad tioårig totalrisk för fraktur enligt FRAX överstigande 15 %.
- Vid sjukdom eller behandling som medför stor risk för osteoporos (viktigt vid längre kortisonbehandling).
- Vid klinisk misstanke om osteoporos där benspecifik behandling kan bli aktuell.
- Vid uppföljning och utredning av behandlingseffekt med benspecifika läkemedel.
OBS! Bentäthetsmätning bör avstås om det inte påverkar den fortsatta handläggningen såsom val av behandling och behandlingslängd.
Krav för att DXA-mätning ska kunna utföras, respektive ge ett tillförlitligt resultat, är att patienten utan hjälp av lift kan lägga sig på undersökningsbritsen samt kan ligga plant på rygg under de 10–15 minuter som undersökningen pågår. Därtill ska patienten klara sidoläge i 7–10 minuter. Klarar patienten inte undersökningen bör värdering avseende behov av skelettprofylax göras utan DXA-svar och högriskpatient erbjudas behandling.
Labprover (för att utesluta sekundär osteoporos)
Diagnosen osteoporos kan inte fastställas med blodprov, utan provtagningens syfte är att påvisa sjukdomstillstånd som kan medföra sekundär osteoporos. Längd och vikt ger möjlighet att räkna ut absolut GFR och BMI. Som basal provtagning föreslås SR, Hb, jonCa (alternativt albuminkorrigerat Ca), ALP, Na, K, Krea, TSH och 25-OH-vitamin D3. På män kan testosteron kontrolleras. Serum- och urinelfores (= S+U-proteinprofil) bör tas vid SR-stegring, eller annan klinisk misstanke om myelom. Vid misstanke om malabsorption kan provtagningen kompletteras med järnmättnad, B12, folat samt transglutaminasantikroppar. Förhöjt kalcium ska utredas vidare med PTH och tU-kalcium. Vid misstanke om prolaktinom tas prolaktin.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Osteoporos.