Målgrupp för läkemedelsbehandling
Personer som uppfyller kriterierna för Alzheimers sjukdom enligt ICD-10 eller DSM-V.
MCI (mild cognitive impairment) behöver inte leda till Alzheimers sjukdom och ska därför inte behandlas med kolinesterashämmare.
Behandlingsrekommendationer
De läkemedel som finns idag för behandling av Alzheimers sjukdom har visat viss effekt. Effekten är symtomlindrande och påverkar inte själva sjukdomsförloppet.
Läkemedel
Kolinesterashämmare: donepezil, galantamin eller rivastigmin kan lindra symtom av kognitiv försämring och är indicerade vid mild-måttlig Alzheimers demens d.v.s. MMSE >10-12 (se figur 4.1). En utvärdering av effekten ska alltid ske efter 6 månader. Denna bör innehålla exempelvis MMSE, klocktest och en patient- och närståendeintervju.
För att minimera biverkningar bör läkemedlen smygas in. Eftersträva att öka till terapeutisk dos. Morgondosering rekommenderas för god sömn, men vid uttalat illamående kan läkemedlet initialt ges på kvällen. Donepezil rekommenderas dock att i första hand ges strax före sänggåendet.
Kolinesterashämmare har ingen påvisad effekt vid vaskulär demens.
Memantin, enbart eller i kombination med kolinesterashämmare, är ett alternativ vid måttlig till svår Alzheimers demens.
Behandlingstid
Om kognitiv förbättring eller ingen försämring ses under de första sex månaderna av behandlingen, anses patienten ha nytta av denna. Behandlingen bör därefter fortsätta när försämring uppträder p.g.a. progress av Alzheimers sjukdom.
Patienten ska följas upp årligen med avseende på ADL-funktioner och biverkningar. MMSE kan användas som ett komplement.
När sjukdomen fortskridit så långt att patienten inte har några grundläggande ADL-funktioner kvar, kan man göra ett utsättningsförsök. Detta ska ske under noggrann observation under 2-3 veckor. Vid tecken på försämring under denna tid ska preparatet sättas in igen. Sker ingen förändring under observationstiden kan läkemedelsbehandlingen avslutas.