Målgrupp för farmakologisk behandling
Personer som uppfyller kriterierna för Alzheimers sjukdom enligt ICD-10 eller DSM-V.
MCI (mild cognitive impairment) behöver inte leda till Alzheimers sjukdom och ska därför inte behandlas med kolinesterashämmare. Undantaget där läkemedelsbehandling ändå rekommenderas är prodromal Alzheimers sjukdom, det vill säga att likvormarkörer har bekräftat Alzheimers sjukdom men symtomdiagnosen demens är inte uppfylld. Vid MCI bör remiss till Minnesmottagningen övervägas.
Sjukdomsförloppet brukar delas in i olika faser:
- Mild demens – symtomen är tydliga men med lite stöd från sin omgivning klarar den sjuke sin vardag.
- Medelsvår demens – symtomen är så pass grava att den sjuke är i behov av daglig hjälp, ofta även från offentlig vård och omsorg.
- Svår demens – hjälpbehoven är omfattande och den sjuke kan inte lämnas utan tillsyn. Någon form av särskilt boende är i regel nödvändigt.
De olika faserna finns även beskrivna på Svenskt Demenscentrum – Sjukdomens faser.
Farmakologisk behandling
De läkemedel som finns idag för behandling av Alzheimers sjukdom har visat viss effekt. Effekten är symtomlindrande och påverkar inte själva sjukdomsförloppet.
Kolinesterashämmare
Kolinesterashämmare: donepezil, galantamin eller rivastigmin kan lindra symtom av kognitiv försämring och är indicerade vid mild-medelsvår demens.
För att minimera biverkningar bör läkemedlen smygas in. Eftersträva att öka till terapeutisk dos. Morgondosering rekommenderas för god sömn, men vid uttalat illamående kan läkemedlet initialt ges på kvällen.
Vid biverkningar av plåster, så som klåda i plåsterområdet eller dålig vidhäftning, kan byte av fabrikant med fördel provas. Använd ej plåster vid allergi mot rivastigmin.
Tänk på att kontrollera EKG innan och 2–4 veckor efter insatt behandling eftersom kolinesterashämmare kan påverka QTc, PQ och hjärtfrekvensen.
Kolinesterashämmare har ingen påvisad effekt vid vaskulär demens.
Memantin
Memantin, enbart eller i kombination med kolinesterashämmare, är ett alternativ vid måttlig till svår Alzheimers demens. Rekommenderas som tilläggsbehandling.
Uppföljning av farmakologisk behandling
En nytta-/riskutvärdering av behandlingen ska alltid ske efter sex månader. Denna bör innehålla en patient- och närståendeintervju och exempelvis kognitiva tester som MMSE/MoCA/Geras klocktest. Om kognitiv förbättring eller ingen försämring ses under de första sex månaderna av behandlingen, anses patienten ha nytta av denna. Behandlingen bör därefter fortsätta när försämring uppträder på grund av progress av Alzheimers sjukdom samt vid byte av boendeform.
Patienten ska följas upp årligen med avseende på ADL-funktioner och biverkningar. MMSE kan användas som ett komplement.
När sjukdomen fortskridit så långt att patienten inte har några grundläggande ADL-funktioner kvar, kan man göra ett utsättningsförsök. Detta ska ske under noggrann observation under 2–3 veckor. Vid tecken på försämring under denna tid ska preparatet sättas in igen. Sker ingen förändring under observationstiden kan läkemedelsbehandlingen avslutas.
Kapitel utarbetat av Terapigrupp Geriatrik.