Målgrupp för farmakologisk behandling
Personer som uppfyller kriterierna för Alzheimers sjukdom enligt ICD-10 eller DSM-V.
MCI (mild cognitive impairment) behöver inte leda till Alzheimers sjukdom och ska därför inte behandlas med kolinesterashämmare. Undantaget där läkemedelsbehandling ändå rekommenderas är prodromal Alzheimers sjukdom, det vill säga att likvormarkörer har bekräftat Alzheimers sjukdom men symtomdiagnosen demens är inte uppfylld.
Sjukdomsförloppet brukar delas in i olika faser:
- Mild demens – symtomen är tydliga men med lite stöd från sin omgivning klarar den sjuke sin vardag.
- Medelsvår demens – symtomen är så pass grava att den sjuke är i behov av daglig hjälp, ofta även från offentlig vård och omsorg.
- Svår demens – hjälpbehoven är omfattande och den sjuke kan inte lämnas utan tillsyn. Någon form av särskilt boende är i regel nödvändigt.
De olika faserna finns även beskrivna på Svenskt Demenscentrum – Sjukdomens faser.
Farmakologisk behandling
De läkemedel som finns idag för behandling av Alzheimers sjukdom har visat viss effekt. Effekten är symtomlindrande och påverkar inte själva sjukdomsförloppet. Dessa läkemedel kan även användas vid Lewy body-demens och Parkinsondemens.
Kolinesterashämmare
Kolinesterashämmare: galantamin, rivastigmin eller donepezil kan lindra symtom av kognitiv försämring och är indicerade vid mild-medelsvår demens.
För att minimera biverkningar bör läkemedlen smygas in och ges i samband med matintag för att undvika illamående. Eftersträva att öka till terapeutisk dos. Vid biverkningar kan det övervägas att ändra doseringstillfälle eller byta till annan kolinesterashämmare beroende på biverkans allvarlighetsgrad.
Vid biverkningar av plåster, så som klåda i plåsterområdet eller dålig vidhäftning, kan byte av fabrikant med fördel provas. Använd ej plåster vid allergi mot rivastigmin.
Tänk på att kontrollera EKG innan och 2–4 veckor efter insatt behandling eftersom kolinesterashämmare kan påverka QTc, PQ och orsaka bradykardi. Försiktighet rekommenderas vid behandling med kolinesterashämmare för vissa typer av hjärtsjukdom, ex. instabil ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt, samt användning av vissa läkemedel för hjärt- och kärlsjukdomar.
Memantin
Memantin är indicerat vid medelsvår till svår demens av Alzheimertyp. Rekommenderas som tilläggsbehandling till kolinesterashämmare, men kan användas som singelterapi om kolinesterashämmare är kontraindicerat. Notera att dosen behöver justeras vid nedsatt njurfunktion.
Icke-göra vid behandling av Alzheimers sjukdom
Vitaminpreparat och fettsyror har för närvarande ingen plats i behandlingen. För mer information och motivering se avsnittet om demenssjukdom i Icke-göra i Socialstyrelsens nationella riktlinjer – vård som inte bör erbjudas (2020).
Uppföljning av farmakologisk behandling
En nytta-/riskutvärdering av behandlingen ska alltid ske efter sex månader. Denna bör innehålla en patient- och närståendeintervju och exempelvis kognitiva tester som MMSE/MoCA/Geras klocktest. Om kognitiv förbättring eller ingen försämring ses under de första sex månaderna av behandlingen anses patienten ha nytta av behandlingen och denna bör fortgå. Behandlingen bör därefter fortsätta även när försämring uppträder på grund av progress av Alzheimers sjukdom samt vid byte av boendeform.
Patienten ska följas upp årligen med avseende på ADL-funktioner och biverkningar. MMSE kan användas som ett komplement.
När sjukdomen fortskridit så långt att patienten inte har några grundläggande ADL-funktioner kvar, kan man göra ett utsättningsförsök. Detta ska ske under noggrann observation under 2–3 veckor. Vid tecken på försämring under denna tid ska preparatet sättas in igen. Sker ingen förändring under observationstiden kan läkemedelsbehandlingen avslutas.
Kapitel utarbetat av Terapigrupp Geriatrik.