Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Divertikulit

Divertikulos (fickbildningar i kolon, oftast sigmoideum) är ett vanligt förekommande tillstånd på populationsbasis. Divertikulos är asymtomatisk hos de flesta. Nyare data pekar på att incidensen av divertikulit (inflammation i tarmfickor) är mycket lägre än man tidigare trott och att den inte nödvändigtvis ökar med åldern.

Den allmänna uppfattningen om att lågt fiberintag ensam bidrar till att utveckla divertikulos eller divertikulit har inte kunnat verifieras. Dock är kombinationen lågt fiberintag och hög kött- och fettinnehållande diet en riskfaktor för att utveckla divertikulit.

Diagnos

Vid akut divertikulit förekommer oftast vänstersidig lågtsittande buksmärta, ömhet, feber och eventuellt diarré eller förstoppning. Stegrande inflammationsparametrar (CRP, LPK), men normal CRP och LPK utesluter inte diagnosen. Okomplicerad divertikulit utgör 80–90 % av fallen.

Vid komplikation kan det förekomma abscessbildning, perforation, blödning, fistlar, obstruktion. Tecken på komplicerad divertikulit är allmänpåverkan, feber > 39 grader, uttalad eller generell ömhet i buken samt höga infektionsparametrar.

Behandling

Lindrig divertikulit behandlas med skonkost/flytande föda. Symtomförbättring bör vara tydlig inom loppet av 2–3 dagar.

Peroral antibiotika bör övervägas vid utebliven förbättring: trimetoprim–sulfametoxazol i kombination med metronidazol i 5–7 dagar (Bactrim 80 mg + 400 mg 2 x 2 och Flagyl 400 mg x 3). Undvik att använda kinolon- eller cefalosporinpreparat på grund av risken för resistensutveckling.

Vid tecken på komplicerad divertikulit eller betydande komorbiditet (immunsupprimerade, hög ålder, graviditet, m.m.), remittera för inneliggande vård och behandling.

Vid behov av analgetika ge tablett paracetamol 1 g x 3–4.

NSAID bör undvikas då det ökar perforationsrisken.

Morfin bör om möjligt undvikas eftersom det kan öka trycket i kolon. Oxycontin kan ges inneliggande.

Uppföljning

Vid enbart kliniskt diagnosticerad förstagångsdivertikulit bör patienten i första hand genomgå koloskopi, i andra hand CT-kolon, efter åtta veckor för att utesluta koloncancer. Om patienten vårdas inneliggande och CT visar okomplicerad divertikulit, behöver man inte följa upp med koloskopi eller CT-kolon. Vid komplicerad divertikulit bör patienten följas upp med kolonutredning.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Mage/Tarm.

Senast ändrad: