Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Virusinfektioner

Herpes simplex

Herpesinfektioner hos immunkompetenta kräver som regel ingen behandling. De terapeutiska vinsterna är mycket små, men i vissa situationer och vid allvarlig sjukdom rekommenderas terapi. Patienter med nedsatt immunförsvar (av sjukdom eller medicinering) löper dock ökad risk för allvarligt förlopp, och kan till och med behöva intravenös behandling.

Genital Herpes simplex

Se Herpes genitalis i kapitel Sexuellt överförbara sjukdomar (STI).

Orolabial och kutan Herpes simplex

Diagnos

Klinisk bild samt, vid recidiverande infektion, anamnes. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion, VAS-kod HSHZPC.

Behandling

Herpes simplexinfektion hos barn < 3 månader, oavsett lokalisation/utbredning, ska alltid remitteras omgående till Barnakuten.

Fall med misstänkt herpes simplexinfektion på ytteröra eller i hörselgång ska remitteras akut inom ett dygn till ÖNH.

Symtomlindrande behandling i form av lokalanestetikum eller analgetikum.

Vid svår primärinfektion eller besvärliga täta recidiv är tidigt insatt peroral, antiviral behandling motiverad. Se Tabell 11.28 nedan för behandlingsalternativ.

Kontinuerlig peroral suppressionsbehandling (profylax) kan ges till personer med svåra och/eller mycket täta recidiv, gärna i samråd med specialist. För dosering, se Tabell 11.28.

Äldre

Dosjustering vid nedsatt njurfunktion kan behövas vid antiviral behandling, se FASS.

 

Tabell 11.28

Antiviral behandling av kutan och orolabial herpes simplex-infektion

För behandling av patienter med nedsatt immunförsvar eller nedsatt njurfunktion, se FASS.

Läkemedel och indikation Dosering

aciklovir

Kutan och orolabial herpes

Primärinfektion: aciklovir 200 mg 1 x 5 i 5–10 dagar1.

Recidiv: aciklovir 200 mg 1 x 5 i 3–5 dagar1.

Långtidsbehandling: aciklovir 400 mg 1 x 2 i 6–12 månader.

valaciklovir2

Kutan herpes

Primärinfektion: valaciklovir 500 mg 1 x 2 i 5–10 dagar.

Recidiv: valaciklovir 500 mg 1 x 2 i 3–5 dagar.

Långtidsbehandling: valaciklovir 500 mg 1 x 1 i 6–12 månader.

valaciklovir2

Orolabial herpes

Primärinfektion: valaciklovir 500 mg 4 x 2 i 1 dag.

1Barn > 2 år och vuxna. För barn 3 månader –2 år är doseringen 100 mg 1 x 5 i 5–10 dagar.

2Valaciklovir är godkänt ≥ 12 års ålder.

 

Varicella

Diagnos

Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion. VAS-kod HSHZPC.

Varicella är en luftburen, mycket smittsam infektion. Vid misstanke om varicella och behov av läkarbedömning ska patienten inte sitta i eller passera väntrum. Om så ändå skett bör kontrolleras vilka som befunnit sig i rummet samtidigt och efterfråga ev. immunitet. Lägg särskild vikt vid eventuellt gravida samt immunsupprimerade.

Behandling

Postexpositionsprofylax till seronegativa

Postexpositionsprofylax till seronegativa individer ska ges inom 72 timmar (patient med känd genomgången varicellainfektion räknas som seropositiv, övriga patienter bör provtas):

Vaccination är förstahandsvalet som postexpositionsprofylax till immunkompetenta individer, se avsnitt Vattkoppor (varicella) i kapitel Vaccinationer, Vacciner mot sjukdomar i bokstavsordning.

Observera att varicellavaccin (Varilrix, Varivax) är levande vaccin och därmed kontraindicerat till gravida, immunsupprimerade och barn < 9 månader. I de fallen kan aciklovirprofylax eller VZIG bli aktuellt – kontakta infektionsläkare.

Barn med immunsuppression och misstänkt exposition eller aktuell infektion ska efter föregående telefonkontakt remitteras in till Barnakuten.

Antiviral behandling

Antiviral behandling ges inte vid okomplicerad varicella hos immunkompetent patient < 18 års ålder.

Patienter > 18 år bör erbjudas behandling om de söker vård inom 24 timmar från exantemdebut. Vid allvarlig sjukdom kan behandling påbörjas även efter 24 timmar med valaciklovir 500 mg 2 x 3 i 7 dagar.

Behandling av varicella vid nedsatt immunförsvar ges som regel intravenöst och ges oavsett sjukdomsduration.

Äldre

Dosjustering vid nedsatt njurfunktion kan behövas vid antiviral behandling, se FASS.

Herpes zoster

Diagnos

Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion. VAS-kod HSHZPC.

Bältros smittar inte via luftburen smitta, som vattkoppor gör, utan endast via direktkontakt med sårvätska från blåsor till personer som aldrig haft vattkoppor. Kan blåsorna täckas med klädsel är smittspridning osannolik.

Behandling

Antiviral behandling bör ges i följande fall:

  • Hos patient > 50 år
  • Vid uttalad akut smärta.
  • Vid ögon- och/eller öronengagemang inleds behandling och patienten remitteras akut till specialist.
  • Vid nedsatt immunförsvar.

Behandling påbörjas snarast och senast inom 72 timmar från debut av hudutslag. Vid komplicerad bältros med fortsatt blåsbildning samt vid nedsatt immunförsvar kan man överväga att påbörja behandling även efter 72 timmar.

Valaciklovir 500 mg 2 x 3 i 7 dagar.

Äldre

Dosjustering vid nedsatt njurfunktion kan behövas vid antiviral behandling, se FASS.

Hepatit A

Fekal-oral smitta, vanligen importfall eller inhemsk smitta från förorenade livsmedel. Person till personsmitta förekommer, främst inom hushållet samt på förskolor. Barn kan vara helt asymtomatiska men ändå smitta.

Ungefär 75 % av vuxna blir ikteriska, vanligen föregånget av sjukdomskänsla med influensaliknande symtom, muskel- och ledvärk samt feber. Patienten är smittsam från två veckor före samt en vecka efter ikterusdebut, i enstaka fall längre.

Diagnostik

Inkubationstiden för hepatit A är 2–6 veckor, i medeltal 4 veckor. Blodprov (VAS-kos HepA) kan detektera IgM-antikroppar redan 5–10 dagar efter exposition och visar aktuell infektion. IgG är detekterbart cirka en månad efter exposition och kvarstår livslångt.

Behandling

Specifik behandling saknas. Infektionen blir aldrig kronisk utan läker ut, men viss risk för leversvikt föreligger vid andra samtida sjukdomar.

Misstänkt exponerade ska snarast bedömas för eventuell provtagning och vaccin eller immunoglobulin. Postexpositionsprofylax ges snarast, men senast två veckor efter smittotillfället, till mottagliga personer inom samma hushåll eller på förskola samt andra som kan ha smittats via t. ex. mathantering.

Vid vaccination efter exposition är det viktigt att patienten inte ges kombinationsvacciner, så som Twinrix, då dessa enbart innehåller mindre mängd hepatit A-antigen än vacciner mot enbart hepatit A.

Kontakta omgående Smittskydd Halland per telefon för samråd om utredning och åtgärder, även om längre tid har gått sedan smittotillfället.

Se Smittskyddsblad Hepatit A från Smittskyddsläkarföreningen för information om smittspårning och förhållningsregler.

Hepatit B

Vanliga smittvägar är sexuell smitta, mor till barnsmitta vid förlossning samt smitta via blod (transfusion/intravenöst missbruk). Akut hepatit B kan ge svår sjukdom, men läker ut i hög frekvens. Infektionen kan bli kronisk och utgör då viss risk för leversvikt och levercancer.

Risken för kronisk infektion är hög vid smitta perinatalt.

Se Smittskyddsblad Hepatit B från Smittskyddsläkarföreningen för information om smittspårning och förhållningsregler.

Diagnostik

Inkubationstiden för hepatit B är 2–6 månader, varför upprepade prover kan behövas.

HBsAg positivt: aktuell infektion. Övriga markörer: se tolkning i svaret. Se Mikrobiologens analysförteckning.

VAS-kod HepA-E inkluderar hepatit A, hepatit B, hepatit C och hepatit E.

VAS-kod HBsAg enbart för hepatit B.

VAS-kod HepBs för att se immunitet.

Behandling

Alla personer med hepatit B remitteras till och följs på infektionsklinik. Behandling ges i vissa fall, efter beslut av infektionsläkare.

För hepatit B-vaccination och postexpositionsprofylax, t ex efter stickskada, se avsnitt Hepatit B i kapitel Vaccinationer, Vacciner mot sjukdomar i bokstavsordning.

Hepatit C

De flesta hepatit C-patienter i Sverige är smittade via intravenöst missbruk. Mor till barnsmitta och sexuell smitta är ovanligt. För utlandsfödda är smitta inom sjukvården en vanlig smittväg, men i Sverige testas alla blodprodukter sedan 1992.

Cirka 75 % av de som smittas av hepatit C utvecklar en kronisk infektion. En tredjedel av dessa utvecklar efter lång tid levercirros och/eller levercancer. De flesta smittade har inga symtom.

Se Smittskyddsblad Hepatit C från Smittskyddsläkarföreningen för information om smittspårning och förhållningsregler.

Diagnostik

Inkubationstiden för hepatit C är 1–3 månader. Positivt antikroppstest (anti-HCV, VAS-kod: HepC) kan innebära både aktuell eller genomgången infektion. För att skilja aktuell, smittsam, infektion mot utläkt infektion krävs påvisning av virus i blodet (HCV-RNA, VAS-kod: HCVRNA).

Frikostig provtagning. Provtagning ska erbjudas alla som någon gång injicerat narkotika, fått blodtransfusion före 1991, har patologiska levervärden (isolerad lätt ALAT-stegring) eller vid annan misstänkt exponering. Vid pågående missbruk ska provtagning upprepas årligen.

Behandling

Alla patienter med positivt antikroppstest (anti-HCV) ska kontrolleras med viruspåvisning (HCV-RNA). Vid påvisat virus, det vill säga aktuell infektion, remitteras patienten till infektionsklinik. Det finns idag ett flertal nya antivirala läkemedel mot hepatit C med mycket god utläkning (> 90 %) och få biverkningar. Behandling sätts in efter individuell bedömning av infektionsläkare.

För hepatit C finns ingen aktiv profylax att ge, men uppföljning av exponerad individ ska ske enligt rutin för stick- och skärskada.

HIV

Smitta sprids sexuellt och via blod. Smittsamheten vid oskyddade samlag är mindre än för hepatit B och varierar med sjukdomens stadium. Det uppskattas att cirka en tredjedel av alla hiv-smittade i Europa inte känner till sin smitta.

Se Smittskyddsblad Hiv från Smittskyddsläkarföreningen för smittspårning och förhållningsregler.

Diagnostik

Den som önskar hiv-test ska inte nekas detta. Inkubationstiden för hiv är 1–4 veckor. Hiv-test blir ofta positivt redan 2–3 veckor efter smittoöverföring, men för att säkert utesluta smitta ska uppföljande prov tas 6 veckor efter senaste exponeringstillfälle (VAS-kod: HIV). Överväg annan provtagning för STI, samt hepatit B. Vid misstänkt hiv-exponering kan ett prov tas vid första kontakt som utgångsvärde.

En person med positivt hiv-test remitteras akut telefonledes till Infektionskliniken för konfirmerande tester och omhändertagande senast nästa vardag.

Testning erbjuds aktivt till invandrare från Sydostasien och Afrika söder om Sahara, individer med intravenöst missbruk, män som har sex med män med oskyddade sexualkontakter, "sexturister" samt sexualpartners till dessa grupper. Hiv-test kan övervägas vid riskfaktorer för smitta och oklar mononukleosliknande sjukdom med feber, faryngit och lymfkörtelsvullnad vilket ofta ses vid primärinfektion. Testning rekommenderas även vid riskfaktorer för smitta och förekomst av indikatorsjukdomar, t. ex. esofageal eller recidiverande candida, svår seborroisk dermatit, oklara koliter, svår/generaliserad herpes zoster hos person < 65 år eller annan STI-sjukdom.

För ytterligare information, se Nationellt kliniskt kunskapsstöd, Hiv-infektion.

Vid klinisk misstanke om primärinfektion enligt ovan ska patienten omgående remitteras till Infektionskliniken.

Behandling

Postexpositionsprofylax (PEP) ska alltid övervägas vid stickincident samt efter sexuell kontakt med hiv-positiv. Kontakta infektionsbakjour akut. Profylax ska påbörjas senast inom 36 timmar efter exponeringen.

Dagens hiv-behandling är mycket effektiv och ges som en kombination av olika antiretrovirala läkemedel. Effektiv behandling har omvandlat hiv till en kronisk sjukdom med i stort sett samma förväntade livslängd som för dem som inte har hiv.

Preexpositionsprofylax (PrEP) till särskilt riskutsatta hiv-negativa personer kan förskrivas av infektionsläkare.

Influensa

För diagnos och behandling, se avsnitt Influensa i delkapitel Luftvägsinfektioner.

Vaccin mot virusinfektioner

Vaccin finns mot vissa virussjukdomar i detta avsnitt; hepatit B, Varicella och Herpes Zoster, se respektive virus i kapitel Vaccinationer, Vacciner mot sjukdomar (i bokstavsordning).

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Infektioner.

Senast ändrad: