Herpes simplex
Herpesinfektioner hos immunkompetenta kräver som regel ingen behandling. De terapeutiska vinsterna är mycket små, men i vissa situationer och vid allvarlig sjukdom rekommenderas terapi. Patienter med nedsatt immunförsvar (av sjukdom eller medicinering) löper dock ökad risk för allvarligt förlopp, och kan till och med behöva intravenös behandling.
Orolabial och kutan Herpes simplex
Diagnos
Klinisk bild samt, vid recidiverande infektion, anamnes. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion, VASkod HSHZPC.
Behandling
Herpes simplexinfektion hos barn < 3 månaders ålder ska alltid remitteras akut till barnspecialist. Fall med misstänkt herpes simplexinfektion på ytteröra eller i hörselgång ska remitteras akut inom ett dygn till ÖNH.
Symtomlindrande behandling i form av lokalanestetikum eller analgetikum.
Vid svår primärinfektion eller besvärliga täta recidiv är tidigt insatt peroral, antiviral behandling motiverad. Se Tabell 11.16 nedan för behandlingsalternativ.
Kontinuerlig peroral suppressionsbehandling (profylax) kan ges till personer med svåra och/eller mycket täta recidiv, gärna i samråd med specialist. För dosering, se Tabell 11.16.
Tabell 11.16
Antiviral behandling av kutan och orolabial herpes simplex-infektion.
För behandling av patienter med nedsatt immunförsvar eller nedsatt njurfunktion, se FASS. |
|||
Primärinfektion | Recidiv | Långtidsbehandling
(6–12 månader) |
|
Aciklovir kutan och orolabial herpes | 200 mg 1 x 5
5–10 dagar1 |
200 mg 1 x 5
3–5 dagar1 |
400 mg 1 x 2 |
Valaciklovir2 kutan herpes | 500 mg 1 x 2
5–10 dagar |
500 mg 1 x 2 3–5 dagar | 500 mg 1 x 1 |
Valaciklovir2 orolabial herpes | 500 mg 4 x 2
1 dag |
||
1Barn > 2 år och vuxna. För barn 3 månader –2 år är doseringen 100 mg 1 x 5 i 5–10 dagar.
2Valaciklovir är godkänt ≥ 12 års ålder. |
Genital Herpes simplex
Se avsnitt Herpes genitalis i kapitel Hudsjukdomar, Sexuellt överförbara sjukdomar.
Varicella
Diagnos
Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion. VASkod HSHZPC.
Behandling
Postexpositionsprofylax ska ges inom 72 h, se avsnitt Vattkoppor i kapitel Vaccinationer.
Antiviral behandling ges inte vid okomplicerad varicella hos immunkompetent patient < 18 års ålder. Patienter > 18 år bör erbjudas behandling om de söker vård inom 24 timmar från exantemdebut. Vid allvarlig sjukdom kan behandling påbörjas även efter 24 timmar (Rekommendationsgrad D)
Valaciklovir 500 mg 2 x 3 i 7 dagar.
Behandling av varicella vid nedsatt immunförsvar ges som regel intravenöst och ges oavsett sjukdomsduration.
Herpes zoster
Diagnos
Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion. VASkod HSHZPC.
Behandling
Antiviral behandling bör ges i följande fall:
- Hos patient > 50 år
- Vid uttalad akut smärta.
- Vid ögon- och/eller öronengagemang inleds behandling och patienten remitteras akut till specialist.
- Vid nedsatt immunförsvar.
Behandling påbörjas snarast och senast inom 72 timmar från debut av hudutslag. Vid komplicerad bältros med fortsatt blåsbildning samt vid nedsatt immunförsvar kan man överväga att påbörja behandling även efter 72 timmar.
Valaciklovir 500 mg 2 x 3 i 7 dagar.
Hepatit B
Hepatit B är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. Vanliga smittvägar är sexuell smitta, mor till barnsmitta vid förlossning samt smitta via blod (transfusion/intravenöst missbruk). Akut hepatit B kan ge svår sjukdom, men läker ut i hög frekvens. Infektionen kan bli kronisk och utgör då viss risk för leversvikt och levercancer. Risken för kronisk infektion är hög vid smitta perinatalt.
Diagnostik
Inkubationstiden för hepatit B är 2 till 6 månader, varför upprepade prover kan behövas. HBsAg positivt: aktuell infektion. Övriga markörer: se tolkning i svaret. Se Mikrobiologens analysförteckning. VASkod HepA-E inkluderar hepatit A, hepaiti B, hepatit C och hepatit E. VASkod HBsAg enbart för Hepatit B. VASkod HepBs för att se immunitet.
Behandling
Alla personer med hepatit B remitteras till och följs på infektionsklinik. Behandling ges i vissa fall, efter beslut av infektionsläkare.
För hepatit B-vaccination och postexpositionsprofylax, t ex efter stickskada, se avsnitt Hepatit B i kapitel Vaccinationer.
Hepatit C
Hepatit C är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. De flesta i Sverige är smittade via intravenöst missbruk. Sedan 1992 testas allt blod inför transfusion. Mor till barn-smitta och sexuell smitta är ovanligt. För utlandsfödda är smitta inom sjukvården en vanlig smittväg.
Cirka 75 % av de som smittas av hepatit C utvecklar en kronisk infektion. En tredjedel av dessa utvecklar efter lång tid levercirros och/eller levercancer. De flesta smittade har inga symtom.
Diagnostik
Inkubationstiden för hepatit C är 1–3 månader. Positivt antikroppstest (anti-HCV, VAS-kod: HepC) kan innebära både aktuell eller genomgången infektion. Antikroppstest är som regel positivt livet ut, även efter utläkt infektion. För att skilja aktuell, smittsam, infektion mot utläkt infektion krävs påvisning av virus i blodet (HCV-RNA, VAS-kod: HCVRNA).
Provtagning ska erbjudas alla som någon gång injicerat narkotika, fått blodtransfusion före 1991, har patologiska levervärden (isolerad lätt ALAT-stegring) eller vid annan misstänkt exponering. Vid pågående missbruk ska provtagning upprepas årligen.
Behandling
Alla patienter med positivt antikroppstest (anti-HCV) ska kontrolleras med viruspåvisning (HCV-RNA). Vid påvisat virus, det vill säga aktuell infektion, remitteras patienten till infektionsklinik. Det finns idag ett flertal nya antivirala läkemedel mot hepatit C med mycket god utläkning (> 90 %) och få biverkningar. Behandling sätts in efter individuell bedömning av infektionsläkare. Patienter med kroniskt hepatit C rekommenderas vaccination mot hepatit A och B.
För hepatit C finns ingen aktiv profylax att ge, men uppföljning av exponerad individ ska ske enligt rutin för stick- och skärskada.
HIV
Hiv är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. Sjukdomen orsakas av humant immunbristvirus, hiv. Smitta sprids sexuellt och via blod. Smittsamheten vid oskyddade samlag är mindre än för hepatit B och varierar med sjukdomens stadium. Det uppskattas att cirka en tredjedel av alla hiv-smittade i Europa inte känner till sin smitta.
Diagnostik
Den som önskar hiv-test ska inte nekas detta. Överväg annan provtagning för STI, samt Hepatit B. Vid misstänkt hiv-exponering kan ett prov tas vid första kontakt som utgångsvärde. Hiv-test blir ofta positivt redan 2–3 veckor efter smittoöverföring. För att säkert utesluta smitta ska uppföljande prov tas 6 veckor efter senaste exponeringstillfälle. VAS-kod: HIV.
En person med positivt hiv-test remitteras akut telefonledes till infektionsklinik för konfirmerande tester och omhändertagande senast nästa vardag.
Testning ska aktivt erbjudas alla som invandrat från högendemiska områden, intravenösa missbrukare (årligen), män som har sex med män (årligen vid nya kontakter), ”sexturister” samt sexualpartners till dessa grupper. Vidare ska test tas vid annan STI, speciellt gonorré, syfilis och svår genital herpes samt vid tuberkulos, mononukleosliknande sjukdom hos vuxna, herpes zoster hos personer under 65 års ålder, lymfom, dysplasi/cancer i cervix eller anus, oral candida, seborrisk dermatit, oklara tillstånd med anemi, trombocytopeni och leukopeni som varat mer än fyra veckor.
Vid klinisk misstanke om primärinfektion enligt ovan ska patienten omgående remitteras till infektionsklinik.
Behandling
Postexpositionsprofylax (PEP) är indicerad om smittkällan har en känd hiv-infektion som bedöms som smittsam. PEP ska alltid övervägas vid stickincident samt efter sexuell kontakt med hiv-positiv. Kontakta infektionsbakjour akut. Profylax ska påbörjas senast inom 36 timmar efter exponeringen.
Dagens hiv-behandling är mycket effektiv och ges som en kombination av olika antiretrovirala läkemedel. Få biverkningar, men interaktioner förekommer med andra läkemedel. Effektiv behandling har omvandlat hiv till en kronisk sjukdom med i stort sett samma förväntade livslängd hos patienten som för dem som inte har hiv.
Preexpositionsprofylax (PrEP) till särskilt riskutsatta hiv-negativa personer kan förskrivas av infektionsläkare.
Vaccin mot virusinfektioner
Vaccin finns mot vissa virussjukdomar i detta avsnitt; hepatit B, Varicella och Herpes Zoster, se respektive virus i kapitel Vaccinationer, Vacciner mot sjukdomar (i bokstavsordning).
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Infektioner.