Virusinfektioner

Herpes simplex

Herpesinfektioner hos immunkompetenta kräver som regel ingen behandling. De terapeutiska vinsterna är mycket små, men i vissa situationer och vid allvarlig sjukdom rekommenderas terapi. Patienter med nedsatt immunförsvar – av sjukdom eller medicinering – löper dock ökad risk för allvarligt förlopp och kan till och med behöva intravenös behandling.

Orolabial och kutan Herpes simplex

Diagnos

Klinisk bild samt, vid recidiverande infektion, anamnes. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion.

Behandling och behandlingstid

Herpes simplex-infektion hos barn <3 månaders ålder skall alltid remitteras akut till barnspecialist. Fall med misstänkt Herpes simplex-infektion på ytteröra eller i hörselgång skall remitteras akut inom ett dygn till ÖNH.

Symtomlindrande behandling i form av lokalanestetikum eller analgetikum.

Vid svår primärinfektion eller besvärliga täta recidiv är tidigt insatt peroral, antiviral behandling motiverad. Se tabell 11.6 nedan för behandlingsalternativ.

Kontinuerlig peroral suppressionsbehandling (profylax) kan ges till personer med svåra och/eller mycket täta recidiv - gärna i samrådan med specialist. För dosering se tabell 11.6.

Genital Herpes simplex

Se kapitel Hudsjukdomar, avsnitt Sexuellt överförbara sjukdomar.

Varicella

Diagnos

Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion.

Behandling

Antiviral behandling ges inte vid okomplicerad varicella hos immunkompetent patient <18 års ålder. Patienter >18 år bör erbjudas behandling om de söker vård inom 24 timmar från exantemdebut. Vid allvarlig sjukdom kan behandling påbörjas även efter 24 timmar (Rekommendationsgrad D), valaciklovir 500 mg 2 x 3.

Behandling av varicella vid nedsatt immunförsvar ges som regel intravenöst och ges oavsett sjukdomsduration.

Behandlingstid

7 dagar.

Herpes zoster

Diagnos

Klinisk bild. Prov för virus (PCR) kan tas från botten av blåsa/erosion.

Behandling

Immunkompetent patient <50 år ges inte antiviralbehandling vid okomplicerad bältros. Hos person >50 år och/eller vid uttalad akut smärta bör behandling påbörjas snarast och senast inom 72 timmar från debut av hudutslag (Rekommendationsgrad A). Valaciklovir 500 mg 2 x 3. Vid komplicerad bältros med fortsatt blåsbildning kan man överväga att påbörja behandling även efter 72 timmar.

Vid ögon- och/eller öronengagemang inleds behandling och patienten remitteras akut till specialist.

Vid generaliserad zoster och/eller nedsatt immunförsvar bör behandling insättas så snart som möjligt, men bör även övervägas senare i sjukdomsförloppet.

Behandlingstid

7 dagar.

Hepatit B

Hepatit B är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. Vanliga smittvägar är sexuell smitta, mor till barnsmitta vid förlossning samt smitta via blod (transfusion/intravenöst missbruk). Akut hepatit B kan ge svår sjukdom, men läker ut i hög frekvens. Infektionen kan bli kronisk och utgör då viss risk för leversvikt och levercancer. Risken för kronisk infektion är hög vid smitta perinatalt.

Diagnostik

Inkubationstiden för hepatit B är 2 till 6 månader, varför upprepade prover kan behövas. HBsAg pos: aktuell infektion. Övriga markörer: se tolkning i svaret. Se Mikrobiologens analysförteckning.

Behandling

Alla personer med hepatit B remitteras till och följs på infektionsklinik. Behandling ges i vissa fall, efter beslut av infektionsläkare.

För hepatit B-vaccination och postexpositionsprofylax, t ex efter stickskada, se kapitel Vaccinationer, avsnitt Vacciner mot sjukdomar (i bokstavsordning).

Hepatit C

Hepatit C är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. De flesta i Sverige är smittade via intravenöst missbruk. Sedan 1992 testas allt blod inför transfusion. Mor till barn-smitta och sexuell smitta är ovanligt. För utlandsfödda är smitta inom sjukvården en vanlig smittväg.

Cirka 75 procent av de som smittas av hepatit C utvecklar en kronisk infektion. En tredjedel av dessa utvecklar efter lång tid levercirros och/eller levercancer. De flesta smittade har inga symtom.

Diagnostik

Inkubationstiden för hepatit C är 1-3 månader. Positivt antikroppstest (anti-HCV, VAS-kod: HepC) kan innebära både aktuell eller genomgången infektion. Antikroppstest är som regel positivt livet ut, även efter utläkt infektion. För att skilja aktuell, smittsam, infektion mot utläkt infektion krävs påvisning av virus i blodet (HCV-RNA, VAS-kod: HCVRNA).

Provtagning ska erbjudas alla som någon gång injicerat narkotika, fått blodtransfusion före 1991, har patologiska levervärden (isolerad lätt ALAT-stegring) eller vid annan misstänkt exponering. Vid pågående missbruk ska provtagning upprepas årligen.

Behandling

Alla patienter med positivt antikroppstest (anti-HCV) ska kontrolleras med viruspåvisning (HCV-RNA). Vid påvisat virus, det vill säga aktuell infektion, remitteras patienten till infektionsklinik. Det finns idag ett flertal nya antivirala läkemedel mot hepatit C med mycket god utläkning (>90 %) och få biverkningar. Behandling sätts in efter individuell bedömning av infektionsläkare. Patienter med kroniskt hepatit C rekommenderas vaccination mot hepatit A och B.

För hepatit C finns ingen aktiv profylax att ge, men uppföljning av exponerad individ ska ske enligt rutin för stick- och skärskada.

HIV

Hiv är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen. Patienten informeras och ges individuellt anpassade förhållningsregler enligt Smittskyddsbladet. Sjukdomen orsakas av humant immunbristvirus, hiv. Smitta sprids sexuellt och via blod. Smittsamheten vid oskyddade samlag är mindre än för hepatit B och varierar med sjukdomens stadium. Det uppskattas att cirka en tredjedel av alla hiv-smittade i Europa inte känner till sin smitta.

Diagnostik

Den som önskar hiv-test skall inte nekas detta. Överväg annan provtagning för STI samt Hepatit B. Vid misstänkt hiv-exponering kan ett prov tas vid första kontakt som utgångsvärde. Hiv-test blir ofta positivt redan 2-3 veckor efter smittoöverföring. För att säkert utesluta smitta ska uppföljande prov tas 6 veckor efter senaste exponeringstillfälle. VAS-kod: HIV.

En person med positivt hiv-test remitteras akut telefonledes till infektionsklinik för konfirmerande tester och omhändertagande senast nästa vardag.

Testning ska aktivt erbjudas alla som invandrat från högendemiska områden, intravenösa missbrukare (årligen), män som har sex med män (årligen vid nya kontakter), ”sexturister” samt sexualpartners till dessa grupper. Vidare ska test tas vid annan STI, speciellt gonorré, syfilis och svår genital herpes samt vid tuberkulos, mononukleosliknande sjukdom hos vuxna, herpes zoster hos personer under 65 års ålder, lymfom, dysplasi/cancer i cervix eller anus, oral candida, seborrisk dermatit, oklara tillstånd med anemi, trombocytopeni och leukopeni som varat mer än 4 veckor.

Vid klinisk misstanke om primärinfektion enligt ovan ska patienten omgående remitteras till infektionsklinik.

Behandling

Postexpositionsprofylax (PEP) är indicerad om smittkällan har en känd hiv-infektion som bedöms som smittsam. PEP ska alltid övervägas vid stickincident samt efter sexuell kontakt med hiv-positiv. Kontakta infektionsbakjour akut. Profylax ska påbörjas senast inom 36 timmar efter exponeringen.

Dagens hiv-behandling är mycket effektiv och ges som en kombination av olika antiretrovirala läkemedel. Få biverkningar, men interaktioner förekommer med andra läkemedel. Effektiv behandling har omvandlat hiv till en kronisk sjukdom med i stort sett samma förväntade livslängd hos patienten som för dem som inte har hiv.

Preexpositionsprofylax (PrEP) till särskilt riskutsatta hiv-negativa personer kan förskrivas av infektionsläkare.

Vaccin mot virusinfektioner

Vaccin finns mot vissa virussjukdomar i detta avsnitt; hepatit B, Varicella och Herpes Zoster, se kapitel Vacciner mot sjukdomar (i bokstavsordning).