Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Spondylartrit

Spondylartritgruppen (SpA) inkluderar sjukdomsgrupperna: Axial spondylartrit (ankyloserande spondylit; Mb Bechterew), reaktiv artrit, psoriasisartrit, artrit associerad till inflammatorisk tarmsjukdom samt odifferentierad spondylartrit.

Axial spondylartriter (inflammatorisk ryggsjukdom)

Endast cirka 5 % av alla patienter med kronisk ländryggssmärta har inflammatorisk ryggsjukdom.

Gemensamma huvuddrag är inflammatorisk ryggvärk (> 3 månaders duration), smygande debut, debut < 45 års ålder, förbättring av stelhet och smärta genom rörelse, morgonstelhet, sidoväxlande gluteal smärta och god effekt av COX-hämmare (Figur 12.1).

Figur 12.1 Klassifikationskriterier för inflammatorisk ryggsjukdom (axial spondylartrit) enligt ASAS (Assessment of SpondyloArthritis International Society). Gäller för patienter med kronisk ryggsmärta > 3 mån och debutålder < 45 år. *Aktiva inflammatoriska lesioner på MR talande för sakroiliit, eller röntgenologiskt sakroiliit enligt de modifierade New York-kriterierna.

Psoriasisartrit

Debuterar ofta med inflammation i ligament och senfästen, därefter inflammation i leder och senare även rörelseinskräkning. Sjukdomen går ofta i skov med ett långdraget förlopp. Ledsymtom kan debutera före hudsymtom.

CASPAR klassifikationskriterier för psoriasisartrit (PsA; skiljer sig från diagnostiska kriterier):

  • Inflammatorisk ledsjukdom (perifer, axial eller entesial sjukdomsbild) samt ≥ 3 poäng av följande; (hudpsoriasis vid undersökningstillfället ger 2 poäng, övriga fynd ger 1 poäng var)

      • Vid undersökningstillfället pågående hudpsoriasis, anamnes på tidigare psoriasis eller hereditet för psoriasis.
      • Vid undersökningstillfället typiska nagelförändringar inkl. onycholys, pitting och hyperkeratos.
      • Negativ Reumatoid faktor (RF).
      • Pågående daktylit, definierad som svullnad av en hel tå/finger, eller anamnes på daktylit.
      • Radiologiska förändringar; juxtaartikulär bennybildning (ej osteofyter) på slätröntgen av händer och fötter.

Reaktiv artrit

Reaktiv artrit är en aseptisk artrit inducerad av infektion på annan plats i kroppen. Ibland förekommer samtidigt uretrit och irit/konjunktivit (Reiters syndrom).

Artriten uppstår 1–4 veckor efter infektionen, vanligen orsakad av tarm- eller urogenitalpatogener. Ibland är primärinfektionen asymtomatisk.

Oftast mono- eller oligoartrit. Vanligen i nedre extremitet.

En reaktiv artrit läker i de flesta fall ut på 3–6 månader, vid utdraget förlopp överväg remiss till reumatolog.

Utredning inför remiss

Remiss till reumatolog ska innehålla:

  • Förekomst av ledsvullnader, entesiter och daktyliter.
  • Beskrivning av ryggsymtom, inflammatoriska eller inte, se ovan.
  • Uppgift om associerade tillstånd såsom psoriasis, inflammatorisk tarmsjukdom eller irit.
  • Serologi och eventuell odling vid misstanke på föregående infektion.
  • HLA-B27 (vid misstanke om axial spondylartrit).

Behandling

Vid axial spondylartrit utgör träning i kombination med COX-hämmare basbehandling mot värk, stelhet och hållningsfel och utformas av fysioterapeut. Försiktighet med COX-hämmare krävs vid inflammatorisk tarmsjukdom som kan aktiveras. Sjukdomsmodifierande behandling inklusive biologiska läkemedel kan bli aktuell vid otillräcklig effekt av ovanstående.

Vid misstanke om psoriasisartrit bör remiss till reumatolog utfärdas. Tidigt insatt behandling med sjukdomsmodifierande läkemedel är av stor vikt och har påverkan på prognosen. I väntan på reumatologbedömning, behandla i första hand med paracetamol och/eller COX-hämmare. Påbörja inte systemisk behandling med kortison innan konsultation eftersom diagnostik kan försvåras. Kortisoninjektion intraartikulärt kan dock övervägas.

Vid reaktiv artrit räcker det oftast att behandla med paracetamol och/eller COX-hämmare, intraartikulär kortisoninjektion eller kortare kortisonkur.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Led-Reuma.

Senast ändrad: