Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Illamående, förstoppning och muncandidos

Illamående

Vanliga orsaker är förstoppning, muncandidos, ascites, obstruktiv ileus, läkemedelsbiverkningar, hyperkalcemi eller dålig symtomkontroll av smärta och oro.

Icke farmakologisk behandling

Rekommendera små portioner ofta, gärna kall och salt mat, undvik fet mat och matos. Minimera lukt från t.ex. sår eller stomier genom att ställa in en skål med fuktig grillkol på rummet vilket kan adsorbera dofter. Väl vädrat rum och munvård är viktiga åtgärder.

Farmakologisk behandling

Överväg läkemedel på stående tider och inte bara vid behov.

Nedsatt tarmmotorik utlöst av t.ex. grundsjukdom eller immobilisering Tablett Metoklopramid eller injektion Primperan 10 mg x 1-3. Vid måltidsrelaterat illamående, ge dosen 30 minuter innan måltid. Kontraindicerat vid obstruktivt ileus.
Opioidutlöst Tablett Postafen 25 mg x 1-2 eller tablett Metoklopramid eller injektion Primperan 10 mg x 1-3.
Cytostatikautlöst Tablett/munsönderfallande tablett Ondansetron 4-8 mg x 1-4. Är kraftigt förstoppande. Försiktighet vid nedsatt leverfunktion.
Inflammationsutlöst Tablett Betametason eller injektion Betapred, startdos 2-4 mg x 1. Titrera till lägsta effektiva dos. Har även uppiggande och aptitstimulerande effekt.
Oro, betingat illamående Tablett Lorazepam  0,5-1 mg x1-3. Kan läggas under tungan.
Svårbemästrat illamående Tablett Haldol 0,5-1 mg x 1-2 eller injektion Haldol 5 mg/ml, 0,2-0,4 ml x 1-2. Om otillräcklig effekt överväg byte till tablett Olanzapin 2,5 mg till kvällen.

Vid svårare illamående kan det vara nödvändigt att kombinera läkemedel ur olika grupper. En vanlig kombinationen är betametason och metoklopramid.

Förstoppning

Förstoppning orsakas av en kombination av svår grundsjukdom, inaktivitet, minskat vätskeintag och läkemedelsbiverkan (framförallt opioider). En noggrann anamnes i kombination med varsam abdominal och rektal undersökning är ofta tillräckligt för att bedöma om förstoppning föreligger.

Icke farmakologisk behandling

Kostråd och stressfria, regelbundna toalettrutiner med bra sittställning vid defekation. Mjuk bukmassage och hjälpmedel som t.ex. fotpall vid toalettbesök kan underlätta.

Farmakologisk behandling

Sätt alltid in förebyggande laxantia vid start av opioidbehandling. Regelbunden behandling är att föredra.

Osmotiskt verkande makrogol, dospulver Moxalole eller Forlax 1 x 1-3.

Motorikstimulerande droppar Cilaxoral (natriumpikosulfat) 7,5 mg/ml, startdos 5-10 droppar till natten, kan ökas till 15-20 droppar x 3 (OBS!). Kontraindicerat vid obstruktivt ileus.

Klysma, rektallösning Microlax eller Klyx 1 mg/ml kan provas vid distal förstoppning och i livets sista dagar. Alternativ är enterotablett eller suppositorier Dulcolax.

Vid opioidutlöst förstoppning, där konventionella laxantia inte ger tillräckligt behandlingssvar, kan  en perifer opioidantagonist provas, Tablett Moventiq 25 mg x1. Ett annat alternativ är injektion Relistor (metylnatrexonbromid), 8-12 mg subkutant vid behov. Kontraindicerat vid tarmobstruktion. Kan ge mycket snabb och kraftig effekt med risk för övergående allmänpåverkan. Effekt vanligtvis inom 60 minuter. Injektionen kan upprepas efter ett dygn.

Kommentar: Disackarider, t.ex. oral lösning Laktulos eller dospulver Importal undviks då det kan ge besvär med gaser.

Muncandidos

Muncandidos kan leda till nedsatt aptit, illamående eller smärta i mun och svalg. Dessutom kan dålig andedräkt göra det svårt för de närstående att vara nära patienten. Gör därför regelbundna munbedömningar och behandla frikostigt. Se även kapitel Munhåla tandvård, Slemhinneförändringar.

Farmakologisk behandling

Tablett Fluconazol 50 mg 1 x 1 i 7 dagar. Vid otillräcklig effekt öka dosen till 100-150 mg och/eller förläng behandlingstiden. Observera risk för interaktion med t.ex. fentanyl och metadon vars koncentrationer kan öka.

Oral suspension nystatin (Nystimex) 100000 IU/ml 5 ml x 3-4.

Om patienten har tandprotes måste den tas ut och behandlas med munsköljvätska Hexident 1 eller 2 mg/ml.

Senast ändrad: