Vacciner mot sjukdomar (bokstavsordning)

Bältros (herpes zoster)

Bältros orsakas av reaktivering av varicella-zostervirus i sensoriska nervrötter. Incidensen av bältros ökar från 50 års ålder och risken för postherpetisk neuralgi är tydligt kopplad till ålder över 65 års ålder.

Shingrix

Shingrix är ett avdödat vaccin mot bältros som under 2020 introducerades på den svenska marknaden. Vaccinet är godkänt från 18 års ålder, men användningsområdet är i första hand den äldre populationen baserat på risken för bältros och postherpetisk neuralgi. Eftersom Shingrix är ett avdödat vaccin kan det användas även vid nedsatt immunförsvar.

Vaccinet ges i två doser med två månaders mellanrum.

Studier har visat att Shingrix har hög skyddseffekt gällande att förebygga bältros och postherpetisk neuralgi även hos äldre.

Ännu saknas nationell rekommendation om användning av Shingrix och Region Halland inväntar Folkhälsomyndighetens utredning om eventuellt nationellt vaccinationsprogram, som förväntas under 2023. I syfte att undvika ojämlik hantering i landet finns även en rekommendation till landets regioner för Shingrix från NT-rådet (Rådet för nya terapier) att avvakta med finansiering av Shingrix tills dess att Folkhälsomyndigheten har beslutat om det ska omfattas av ett nationellt vaccinationsprogram. NT-rådets rekommendation omfattar inte om Shingrix bekostas av patienten själv. I praktiken finns vaccinet tillgängligt på enstaka vaccinationsmottagningar redan nu i de fall patienten själv önskar och kan bekosta vaccination. Det går i dagsläget inte att förskriva Shingrix på recept.

Zostavax

Zostavax är ett levande försvagat vaccin mot bältros godkänt från 50 års ålder. Med anledning av att risken för postherpetisk smärta är högst hos äldre är vaccination i första hand aktuell för personer > 65 år. Eftersom Zostavax är ett levande försvagat vaccin ska det inte ges vid immunosuppression, men vid vissa lågdosbehandlingar som påverkar immunförsvaret finns dock erfarenhet av vaccination med Zostavax.

Vaccinet ges som en dos och ingen rekommendation om påfyllnadsdos finns. Zostavax ingår inte i högkostnadsskyddet.

Covid-19

Se Vaccination mot covid-19 på Vårdgivarwebben för information om vaccineringen i Region Halland.

Difteri

Vaccination infördes i Sverige redan under 40-talet, men vaccination i större skala gavs från 1953 (i kombination med vaccin mot stelkramp och kikhosta). Difterivaccin ingår i kombinationsvaccin som ges i barnvaccinationsprogrammet. Difteri är numera mycket ovanligt i Sverige och är anmälningspliktig till Smittskyddet.

Enskilt difterivaccin finns inte att få tag på varför kombinationsvaccin får användas vid grundvaccination och booster.

Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Hib kan orsaka bihåle-, öron- och lunginflammation samt epiglottit. Den kan också orsaka allvarliga infektioner som meningit och sepsis, särskilt hos barn < 5 år. Hib var den vanligaste orsaken till meningit och epiglottit hos barn innan vaccinationen infördes 1993.

Hib-vaccin ingår i kombinationsvaccinen i barnvaccinationsprogrammet som ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Splenektomerade och personer med immunbristsjukdomar har ökad risk för allvarlig sjukdom och ges därför en dos Act-Hib.

Hepatit A

Hepatit A är i huvudsak en oral smitta från kontaminerade livsmedel och vatten. Genomgången infektion ger livslång immunitet och kronisk hepatit A förekommer inte.

Följande grupper löper ökad risk för hepatit A:

• Personer som reser till eller lever i länder där det finns ökad risk för hepatit A.
• Personer som bor med någon som har hepatit A.
• Personer som har oral-/analsex med någon som har hepatit A.
• Injektionsmissbrukare.

Hepatit A-vaccin är avdödade och ger mycket gott skydd mot sjukdom. Redan två veckor efter första dosen uppnås bra skydd mot sjukdom. För långvarigt skydd krävs en andra dos efter 6–12 månader och därefter beräknas skyddseffekten vara minst 20 år.

Postexpositionsprofylax vid hepatit A-exponering

Vaccination som profylax vid känd exponering för hepatit A-smitta ger gott skydd och kan i de flesta situationer ersätta immunglobulin. Vaccination ska då ges snarast och senast två veckor efter smittotillfället. Se Smittskyddsblad för Hepatit A via Smittskyddsläkarföreningen.

Hepatit B

Hepatit B-vaccin ingår inte i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, men erbjuds sedan 2016 till alla barn i Sverige eftersom kombinationsvaccin utan hepatit B-komponent saknas.

För fullgott skydd krävs tre doser. I normalfallet ges två doser med en månads mellanrum följt av en dos efter 6–12 månader. Vid känd nylig exponering används snabbvaccinationsschema enligt Figur 23.2.

Vaccination mot hepatit B rekommenderas till följande grupper:

• Personer som injicerar droger.
• Män som har sex med män.
• Personer med kronisk hepatit C.
• Personer med hiv.
• Personer med njursvikt och/eller i aktiv uremivård (njurtransplantation och dialysvård).
• Sexualpartner till person med hepatit B.
• Familjemedlemmar till person med hepatit B.
• Barn upp till 18 år med ursprung från medel- eller högendemiska länder, se Riskländer avseende hepatit B (Folkhälsomyndigheten).
• Föräldrar och syskon till adoptivbarn från medel- eller högendemiska länder.
• Barn och personal i barnomsorg där det finns barn med hepatit B.
• Vårdtagare inom omsorgsverksamhet som kommer i kontakt med personer med hepatit B.

Barn till mödrar med hepatit B

Barn som föds till mödrar med känd hepatit B vaccineras direkt efter födseln på BB. Vid hög smittsamhet hos modern ges även immunglobulin mot hepatit B till barnet, se rutin Hepatit B – Handläggning på infektionsmottagningen (intern länk). Smittsamhetsgrad avgörs av behandlande infektionsläkare. En månad senare får barnet en andra dos hepatit B-vaccin via respektive barnmottagning. Därefter vaccineras barnet med DTP-polio-Hib-HepB-vaccin vid 3, 5 och 12 månaders ålder som övriga barn. Barnet kontrolleras vid 13 månaders ålder med anti-HBs, anti-HBc och HBsAg för att säkerställa att inte barnet smittats och att vaccinationsskydd finns. Se Barn- och ungdomsklinikens PM Hepatit B och C (neonatalogi).

Yrkesgrupper

Vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård, tandvård och kriminalvård rekommenderas vaccination. Det är arbetsgivarens ansvar att bedöma smittriskerna på arbetsplatsen och att vid behov erbjuda och bekosta vaccination (AFS 2018:4). Följande rekommendationer gäller inom Region Halland: Hepatit B-vaccinationer till medarbetare (intern länk).

Postexpositionsprofylax vid hepatit B-exponering

Postexpositionsprofylax mot hepatit B kan bli aktuell vid exponering för blod (till exempel stickskada, i.v. missbruk) eller vid sexuell exponering. Se nedanstående länkar.

• Blodsmitta under Smittskydd Hallands sidor på Vårdgivarwebben.
• Folkhälsomyndighetens Rekommendationer för profylax mot hepatit B (profylax med vaccin och immunoglobulin – före och efter exposition).

HPV – Humant papillomvirus

HPV är en grupp av över 200 olika virustyper som kan orsaka vanliga hudvårtor, könsvårtor (kondylom) och där några typer även orsakar cancer i livmoderhals, könsorgan och svalg.

Från 2012 erbjöds fyrvalent HPV-vaccin (Gardasil) till flickor i barnvaccinationsprogrammet i årskurs 5 eller 6. Sedan hösten 2020 ingår Gardasil 9 i barnvaccinationsprogrammet och erbjuds till alla barn i årskurs 5. Kompletterande vaccination ska erbjudas alla flickor upp till 18 års ålder samt pojkar födda 2009 och senare och ska ske inom Elevhälsans medicinska insats (EMI). Om en person utanför dessa grupper önskar vaccination kan det övervägas, men personen får då bekosta vaccinationen själv.

HPV-vaccin ger över 90 % skydd mot de HPV-typer som ingår i Gardasil 9 om personen inte blivit smittad med dessa typer innan man blev vaccinerad.

För dosering och intervaller, se Folkhälsomyndigheten: Vaccin mot humant papillomvirus (HPV).

Se även delkapitel Barnvaccinationsprogrammet samt kapitel Gynekologi, Vaccination mot humant papillomvirus (HPV).

Influensa

Influensavaccination syftar till att skydda personer med ökad risk för allvarlig sjukdom.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om årlig vaccination mot säsongsinfluensa baseras på kunskap om vilka tillstånd som innebär ökad risk för allvarlig sjukdom.

Följande grupper rekommenderas vaccination mot influensa

• Personer 65 år och äldre.
• Gravida efter graviditetsvecka 12*.
• Alla personer från sex månaders ålder med följande sjukdomar eller tillstånd:

  • Kronisk hjärt- och kärlsjukdom inklusive storke.
  • Kronisk lungsjukdom, såsom KOL och svår/instabil astma.
  • Andra tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft och sekretstagnation (till exempel extrem fetma, neuromuskulära sjukdomar eller flerfunktionshinder).
  • Kronisk lever- eller njursvikt.
  • Diabetes mellitus typ 1 och 2.
  • Tillstånd som innebär kraftigt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling, inklusive personer med Downs syndrom.

• Hushållskontakter, både barn och vuxna, till personer med kraftigt nedsatt immunförsvar**.
• Personer med skörhet och behov av dagligt stöd, eller påtagligt nedsatt hälsa av andra skäl än ovan definierade riskgrupper***
• Personal inom vård och omsorg som arbetar nära patienter och omsorgstagare med ökad risk för allvarlig influensa****.

*Alla gravida rekommenderas vaccination mot influensa efter graviditetsvecka 12 under höst-/vinterperioden, eftersom de framförallt under senare delen av graviditeten riskerar svår influensasjukdom. Gravida med ytterligare riskfaktorer (se ovan) kan vaccineras även före graviditetsvecka 13.

**Personer med kraftigt nedsatt immunförsvar (exempelvis stamcellstransplanterade, patienter med akuta leukemier eller T-cellsdefekter och vissa organtransplanterade) rekommenderas vaccination men riskerar att få sämre skydd av vaccinationen. Genom att vaccinera individens hushållskontakter (både barn och vuxna) förstärks skyddet för individen med nedsatt immunförsvar indirekt genom att risken för smitta i hushållet minskar.

***Personer med skörhet och som behöver hjälp med aktiviteter i dagliga livet, t.ex. hemtjänst eller liknande stöd, eller personer med påtagligt nedsatt hälsa på grund av t.ex. psykiatrisk sjukdom, demens eller skadligt alkohol- eller drogmissbruk bör erbjudas vaccination mot influensa.

****Minskad influensaförekomst bland vård- och omsorgspersonalen innebär en minskad smittrisk för patienter och omsorgstagare som riskerar allvarlig sjukdom i influensa. Vaccination är särskilt viktig för personal som arbetar nära personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.

På Smittskydd Hallands sida Influensavaccination 2023/2024 på Vårdgivarwebben finns samlad information och länk till den övergripande regionala rutinen för vaccination mot säsongsinfluensa när den är på plats.

Vaccinationskampanj 2023/2024

Den nationella starten för säsongsinfluensavaccination är 7 november 2023. Under november månad prioriteras riskgrupper och övriga grupper som är rekommenderade vaccination mot influensa enligt Folkhälsomyndigheten. Parallellt med detta kan även vårdnära personal inom vård och omsorg erbjudas vaccination. Från december kan övriga invånare som önskar vaccination erbjudas detta.

Influensavaccinval vuxna

Till vuxna, med undantag för de grupper som nämns nedan, rekommenderas under 2023/2024 det avdödade influensavaccin Influvac Tetra som är ett fyrvalent äggodlat vaccin. För mer information om Influvac Tetra och kontraindikationer, se FASS. Vaccination rekommenderas varje år eftersom skyddet endast varar 6–8 månader och virusstammarna förändrar sig.

Skyddseffekten av vaccinet är sämre hos äldre och patienter med vissa kroniska sjukdomar, men även om vaccinet i dessa grupper inte skyddar helt mot insjuknande så ger det skydd mot allvarlig sjukdom och död.

Influensavaccinval barn

Samvaccination med andra vaccin

Standardvaccinet Influvac Tetra kan ges samtidigt med ett eller flera andra inaktiverade och levande försvagade vaccin, inklusive vaccin mot covid-19 och vaccin mot pneumokocker.

Det adjuvanterade vaccinet Fluad ska inte ges samtidigt som det proteinbaserade vaccinet Nuvaxovid mot covid-19. Däremot går det bra att ge Fluad tillsammans med mRNA-vaccin mot covid-19.

Samvaccination Fluad och vaccin mot herpes zoster (förstärkt eller levande försvagat) rekommenderas inte.

Vid samvaccination med fler än två vaccin samtidigt bör man beakta att biverkningarna kan öka vilket kan få konsekvenser för individen. En individuell bedömning bör därför göras i varje enskilt fall.

Länkar

• Folkhälsomyndighetens Rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper.
• Folkhälsomyndighetens Nya vacciner mot säsongsinfluensa.
• Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Behandling och profylax vid influensa (2022), innefattar både behandling och profylax mot influensa.
• Folkhälsomyndighetens Vägledning för vaccination av personal inom vård och omsorg.
• Regionalt stöd för bedömning av hälsodeklaration inför influensavaccination hos vuxna.

Kikhosta (pertussis)

Hos de allra yngsta spädbarnen kan kikhosta bli en allvarlig och livshotande sjukdom. Vaccin mot kikhosta ingick inte i barnvaccinationsprogrammet mellan 1979 och 1996, men ingår sedan 1996 åter i programmet. Immuniteten efter både vaccination och genomgången sjukdom avtar med tiden, vilket innebär att sjukdomen förekommer både hos tonåringar och vuxna, med risk för spridning till spädbarnen. Skyddet efter vaccination avtar markant redan efter fem år, medan immunitet efter infektion varar i ca 15 år.

Separat vaccin mot pertussis finns inte att tillgå, men kikhostekomponent ingår i kombinationsvaccin dTp (difteri, tetanus, pertussis). För att öka immuniteten mot pertussis i samhället bör kombinationsvaccin dTp användas vid booster mot stelkramp t.ex. i samband med sårskada.

Rekommendation om vaccination av gravida mot kikhosta

Sedan augusti 2022 rekommenderar Folkhälsomyndigheten vaccination mot kikhosta för alla gravida. Syftet är att skydda de allra yngsta spädbarnen mot svår sjukdom genom att antikroppar från modern överförs via moderkakan. Vaccinationen rekommenderas från graviditetsvecka 16 och för att säkerställa skydd även till barn som föds prematurt bör vaccination ges tidigt under andra trimestern.

Vid vaccination sent i graviditeten (mindre än ett par veckor före förlossningen) hinner inte antikroppar överföras till barnet. Däremot kan det ändå vara värt att vaccinera en kvinna i sen graviditet eftersom hon själv får immunitet mot kikhosta och därigenom skyddas barnet mot eventuell smitta från modern.

Vid vaccination mot kikhosta kvarstår tillräckliga antikroppsnivåer för överföring via moderkaka till barn enbart under kort tid, vilket innebär att förnyad vaccination rekommenderas vid varje graviditet. Detta oavsett tidsintervall från eventuella tidigare vaccinationsdoser. Upprepade doser tätt kan innebära risk för ökade lokala biverkningar, men är ändå motiverat för att säkerställa skydd för barnet.

Eftersom det inte finns separat vaccin med enbart antigen mot kikhosta rekommenderar Folkhälsomyndigheten kombinationsvaccin med difteri och stelkramp. Bland kombinationsvaccinen är det endast Boostrix och Triaxis som har indikationen passivt skydd mot kikhosta hos spädbarn när modern vaccinerats under graviditet. Sedan 1 september 2023 är Triaxis upphandlat nationellt på indikationen.

Observera att i nuläget krävs läkarordination för kikhostevaccination av gravid.

Meningokocker

Meningokocker grupp A, B, C, Y och W-135 är de vanligaste typerna vid sjukdom. För kombinationen A, C, Y och W-135 finns konjugatvaccinerna Nimenrix och Menveo som kan ges från sex veckors respektive två års ålder. Det finns även vaccin mot grupp B-meningokocker; Bexsero med indikation från två månaders ålder och Trumenba som kan ges från tio års ålder.

Vaccin rekommenderas till personer som ska resa till områden med pågående utbrott, vid sjukvårdsarbete i högendemiskt land och vid långtidsvistelse med nära kontakt med befolkningen i högendemiska områden. Inför Hajj, pilgrimsfärden till Saudiarabien, krävs vaccination mot meningokocksjukdom av typerna A, C, Y och W-135. För övriga länder avgörs valet av vaccin av den aktuella epidemiologiska situationen och rekommendationen i landet.

I Sverige är vaccination aktuell i vissa utbrottssituationer, till personer med särskilda immunbrister och splenektomerade.

Vaccination av splenektomerade

Splenektomerade bedöms löpa en viss ökad risk för invasiv meningokocksjukdom och rekommenderas därför vaccination. Risken är högst hos barn och ungdomar, vilket avspeglas i rekommendationerna nedan.

Vid medfödd eller funktionell aspleni (såsom vid sicklecellanemi) rekommenderad vaccination enligt samma schema som för splenektomerade. Mjältembolisering istället för splenektomi till följd av trauma innebär att endast en mindre del av mjältens funktion försvinner och vaccination bedöms ej indicerat. Om mjältembolisering däremot sker av medicinsk orsak (ex. vid uttalad trombocytopeni) förloras en del av mjältens funktion och vaccination bör då övervägas beroende på kvarvarande mjältfunktion.

Vaccination avaslutas senast 14 dagar före splenektome eller påbörjas tidigast 14 dagar efter ingreppet. Vid risk för fördröjd vaccination kan vaccinationen påbörjas innan patienten lämnar sjukhuset, även tidigare än 14 dagar efter operationen.

Rekommendationer

Tidigare ovaccinerad person 25 år eller yngre – vaccination mot meningokocker rekommenderas oavsett tid från splenektomin.

Tidigare ovaccinerad person äldre än 25 år – vaccination mot meningokocker rekommenderas endast om det har gått mindre än 5 år sedan splenektomin. Vaccination kan dock bli aktuellt även i denna grupp ex. vid pågående meningokockutbrott, inför utlandsresa eller vid annan samtidig immunbrist.

Vaccinationsschema

Grundvaccination med en dos konjugerat vaccin mot serogrupp ACWY (Menveo eller Nimenrix) samt vaccination mot serogrupp B (2 doser Bexsero med minst 4 veckors mellanrum).

Boostervaccination till personer ≤ 25 år med en dos Bexsero efter 1 år och en dos Nimenrix/Menveo efter 5 år.

Se Figur 23.2 nedan.

För mer information, se Riktlinjer för vaccination av vuxna inför och efter splenektomi (2023) från Infektionsläkarföreningen.

Mpox (tidigare apkoppor)

Mpox är en virussjukdom som vanligen sprids från djur till människa, men smittöverföring kan också ske mellan människor. Sjukdomen förekommer vanligtvis i västra och centrala Afrika, men sedan våren 2022 har smittspridning pågått också i Europa. Bland fallen i Europa har män som har sex med män dominerat. Smittan sprids via droppkontakt och vid nära hudkontakt och orsakar symtom som hudutslag med blåsor, feber, svullna lymfkörtlar och allmän sjukdomskänsla. Inkubationstiden är vanligtvis 6–13 dagar, men kan variera mellan 5–21 dagar. Sjukdomen lyder under smittskyddslagen.

För information om sjukdomen, se Sjukdomsinformation om mpox (tidigare apkoppor) från Folkhälsomyndigheten. För smittskyddsblad och förhållningsregler se Smittskyddsblad från Smittskyddsläkarföreningen.

Vaccination

Det finns ett vaccin med indikation skydd mot smittkoppor och mpox tillgängligt i Sverige (Jynneos, i Europa godkänt under namnet Imvanex). Vaccinet innehåller en levande modifierad form av vacciniavirus som inte kan föröka sig i humanceller. Vaccinet är godkänt från 18 års ålder, men även yngre och barn kan vaccineras på stark indikation efter en individuell risk-nyttavärdering.

Till personer 18 år och äldre ges vaccinet intradermalt (0,1 ml). Till personer 17 år och yngre, personer med atopisk dermatit, personer med känd historia av keloidbildning samt till personer med immunbrist rekommenderas att vaccinet ges som subkutan injektion (0,5 ml). Personer som tidigare fått vaccin mot smittkoppor rekommenderas endast en dos, övriga erbjuds två doser med minst fyra veckors mellanrum.

Preexpositionsprofylax

Vaccin mot mpox rekommenderas som preexpositionsprofylax till personer med påtagligt hög risk att utsättas för smitta. Se Rekommenderade målgrupper för vaccination/pre-expositionsprofylax med mpox-vaccin från Folkhälsomyndigheten.

Postexpositionsprofylax

Vaccin mot mpox kan också användas som postexpositionsprofylax, det vill säga erbjudas till nära kontakter med hög risk för smitta. Vaccinering ska då helst ske inom fyra dagar från exposition.

I Halland tillhandahålls vaccin mot mpox via Infektionsmottagningen och beslutet om preexpositionsprofylax fattas av läkare på Infektionskliniken eller STI-mottagningen.

Mässling (morbilli)

Barn vaccineras sedan 1982 mot mässling med kombinationsvaccin MPR (mässling, påssjuka och röda hund) två gånger i vaccinationsprogrammet, första gången vid 18 månaders ålder och andra gången i årskurs 1–2 (se Tabell 23.1).

Det är viktigt att alla har ett skydd mot mässling, oavsett ålder. Separat vaccin mot mässling fanns från 1971, men ingick då inte i något allmänt vaccinationsprogram. Eftersom det förekommer mässlingsutbrott i många delar av världen, även i Europa, är det viktigt att se över skyddet även hos vuxna. För säkert skydd mot mässling rekommenderas två doser MPR-vaccin. Kortaste intervall mellan sprutorna är fyra veckor, men intervallet kan vara betydligt längre. Vaccinet får inte ges under graviditet eller immunsuppression. I vissa fall kan boosterdos ges trots immunsuppression, efter ordination av behandlingsansvarig läkare.

För vägledning vid bedömning av tidigare skydd, se Tabell 23.4.

Pneumokocker

Allmän vaccination mot pneumokocker infördes i barnvaccinationsprogrammet 2009 och allvarlig pneumokocksjukdom orsakad av de typer som ingår i vaccinet i barnvaccinationsprogrammet har sedan dess tydligt minskat.

Sedan 2016 finns rekommendationer för pneumokockvaccination till riskgrupper från Folkhälsomyndigheten. Dessa rekommendationer har uppdaterats 2022 Rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper.

I Halland erbjuds sedan juni 2021 avgiftsfri pneumokockvaccination till de personer som omfattas av Folkhälsomydighetens rekommendationer till riskgrupper.

Den 1 december 2022 infördes ett nationellt vaccinationsprogram mot pneumokocker för vissa riskgrupper.

Vaccin

Det finns olika typer av pneumokockvaccin:

Polysackaridvaccin

Skyddar mot invasiv pneumokocksjukdom och ger visst skydd mot lunginflammation, förutsatt att infektionen orsakas av någon av de 23 serotyper som ingår i vaccinet. Polysackaridvaccin ger sämre skyddseffekt hos patienter med nedsatt immunförsvar och fungerar dåligt hos barn < 2 år.

• Pneumovax – 23-valent polysackaridvaccin (PPV23).

Konjugatvaccin

Konjugatvaccin ger bättre kvalitet på immunsvaret hos personer med nedsatt immunförsvar jämfört med polysackaridvaccin. Även barn under två år utvecklar skydd vid vaccination med konjugatvaccin.

• Prevenar 13 (PCV13) – godkänt för vuxna och barn från 6 veckors ålder.
• Apexxnar (PCV20) – godkänt från 18 års ålder.
• Vaxneuvance (PCV15) – godkänt för vuxna och barn från 6 veckors ålder. Från 1 september 2023 upphandlat pneumokockvaccin i Barnvaccinationsprogrammet i Halland. OBS! Se nyhet Vaxneuvance (PCV15) förfylld spruta kan gå sönder på Vårdgivarwebben.
• Synflorix (PCV10) – godkänt från 6 veckor till 5 års ålder. Till och med 31 augusti 2023 upphandlat pneumokockvaccin i Barnvaccinationsprogrammet.

Riskgrupper

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att pneumokockvaccination erbjuds till personer 2 år och äldre som löper ökad risk för att drabbas av allvarlig pneumokocksjukdom. Vaccinationsrekommendationerna skiljer sig åt för grupper med ökad risk respektive mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom, se nedan. De flesta riskgrupper är heterogena och det kan behövas en individuell bedömning av om vaccination ska erbjudas.

Grupper med ökad risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• Personer som är 65 år eller äldre.
• Personer med kronisk hjärtsjukdom.
• Personer med kronisk lungsjukdom.
• Personer med tillstånd med nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft med sekretstagnation.
• Personer med kronisk leversjukdom.
• Personer med kronisk njursvikt.
• Personer med diabetes mellitus.
• Personer som har haft invasiv pneumokockinfektion.
• Personer med alkohol- eller narkotikaberoende (individuell bedömning).
• Rökare (individuell bedömning).
• Svetsare (arbetsgivaransvar att riskbedöma och bekosta vaccination).

Grupper med mycket hög risk för allvarlig pneumokockvaccination

• Personer med aspleni/hypospleni.
• Personer med likvorläckage.
• Personer med nedsatt immunförsvar (stamcells- eller benmärgstransplanterade, hematologisk cancer, sicklecellsanemi, lungcancer, behandling med t.ex. TNF-alfa-hämmare, monoklonala antikroppar eller cytostatika)
• Personer med cochleaimplantat.
• Personer med cystisk fibros.
• Organtransplanterade personer.

Rekommenderat vaccin och intervall för vuxna med ökad risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• En dos PPV23 (Pneumovax).

Se även Figur 23.4.

Rekommenderade vaccin och intervall för vuxna med mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• Tidigare ovaccinerad – en dos PCV20 (Apexxnar)*.
• Tidigare vaccinerad med en dos PCV13 och/eller PPV23: En dos PCV20 (Apexxnar) minst 1 år efter senaste dosen.

Se även förtydligande i Figur 23.5 nedan.

*Om PCV20 (Apexxnar) inte är tillgängligt kan man i undantagsfall använda PCV15 (Vaxneuvance) eller PCV13 (Prevenar 13) följt av PPV23 (Pneumovax) efter minst 2 månader vid vaccination av tidigare ovaccinerade personer.

Personer med aspleni, hypospleni eller likvorläckage:

• En dos PCV20 (Apexxnar) följt av en dos PPV23 (Pneumovax) minst två månader efter PCV20. Se även förtydligande i Figur 23.5 nedan.

Personer som genomgått stamcellstransplantation ges pneumokockvaccination enligt Region Skånes riktlinjer för grundvaccination efter stamcellstransplantation.

Vaccinval barn

Revaccination

Behovet av påfyllnadsdos efter vaccination med konjugatvaccin (PCV) är än så länge inte säkerställt.

Personer med ökad risk samt personer med aspleni, hypospleni eller likvorläckage som vaccinerats med PPV23 rekommenderas revaccination minst 5 år efter föregående dos.

Ordningsföljd och intervall

I de fall man vaccinerar med både PCV och PPV23 blir antikroppssvaret bättre om man först vaccinerar med PCV och sedan med PPV23. PPV23 bör då ges minst två månader efter PCV.

Om patienten tidigare har vaccinerats med PPV23 bör det gå minst ett år innan PCV ges.

Polio

För livslångt skydd krävs fyra doser. En femte dos kan övervägas vid resa till områden med endemisk förekomst. Länk till karta med aktuella fall i världen från Polio Global Eradication Initiative.

Påssjuka (parotit)

Parotitvirus orsakar infektion i parotiskörteln och hos pojkar/män finns risk för orkit, vilket kan orsaka sterilitet. Vaccin mot påssjuka ingår i kombinationsvaccin (MPR) och ges sedan 1982 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Separat vaccin mot påssjuka finns inte tillgängligt i Sverige.

Rabies

Rabies orsakas av ett lyssavirus som finns över nästan hela världen och kan drabba alla däggdjur. Majoriteten av alla rabiesfall orsakas av hundbett, men även räv, fladdermus, katt och varg är viktiga smittkällor. Det smittade djuret utsöndrar virus i saliven och smittspridning sker genom att infekterad saliv överförs till människa genom bett eller slickning. För att en människa ska smittas vid slickning krävs att det finns ett sår eftersom viruset inte kan ta sig igenom hel hud. Smitta kan även ske via slemhinnor, t. ex. ögon.

Inkubationstiden är oftast 3–6 veckor, men kan vara upp till ett år. Smitta leder till en hjärninflammation och påverkan på nerver som styr svalgmuskulaturen, vilket leder till kramper vid sväljning (så kallad vattuskräck). Rabies är 100 % dödlig och patienten avlider oftast inom två veckor efter symtomdebut.

Bästa skyddet mot rabies är att undvika att klappa djur vid utlandsresa. Sverige är rabiesfritt sedan 1886, men varianter av rabiesvirus finns hos fladdermöss sannolikt även i Sverige. Av detta skäl bör man använda skyddshandskar om man måste ta i en fladdermus och kontakta vården om man blir biten.

Vaccin mot rabies används både i förebyggande syfte (preexpositionsprofylax; PrEP) och för behandling (postexpositionsprofylax, PEP). De vaccin som används är inaktiverade helvirusvaccin. Generellt sätt är rabiesvaccinen säkra och ger få allvarliga biverkningar, men mindre och övergående lokala reaktioner vid injektionsstället är vanligt. Antikroppar utvecklas 7–14 dagar efter vaccination.

Preexpositionsprofylax (PrEP)

Vaccination rekommenderas till personer som genom sitt yrke löper ökad risk för smitta, t. ex. veterinärer, personer inom karantänverksamhet och viltvårdare. Vid risk för exponering för rabiessmitta i arbetet ska arbetsgivaren erbjuda arbetstagaren vaccination kostnadsfritt.

Vaccin brukar också rekommenderas vid resa till områden där rabies finns hos djur och där det är svårt att få tillgång vaccin snabbt vid exponering. Detta gäller särskilt till barn eftersom de i större utsträckning kelar med djur. PrEP ger ett bra grundskydd och medför att man får en snabb boostereffekt vid vaccination efter en exponering, därmed behöver immunglobulin inte ges (däremot ska sårtvätt göras och vaccination ges även efter exponering).

Vid PrEP ges 0,5 ml rabiesvaccin (Rabipur, Rabies-Imovax alternativt Verorab (licensvara)) intramuskulärt dag 0 och dag 7. Vaccinet kan också ges intradermalt (används särskilt när många personer ska vaccineras samtidigt), då ges 0,1 ml intradermalt på två injektionsställen dag 0 och dag 7.

Personer som vaccinerats på grund yrkesmässig exponering bör genomgå serologisk kontroll där antikroppskoncentration på ≥ 0,5 IU/ml bedöms skyddande (enligt WHO). Vid lägre titer rekommenderas en boosterdos.

Postexpositionsprofylax (PEP)

Postexpositionsprofylax (PEP) är mycket effektiv och innefattar både noggrann sårvård, vaccination och eventuellt rabies-immunoglobulin (beroende på allvarlighetsgrad för exponering och vaccinationsstatus). PEP ska påbörjas snarast efter exposition och vaccinationsschemat omfattar något av de WHO godkända Essenschemat eller Zagrebschemat. PEP (inklusive rabiesimmunoglobulin) är kostnadsfritt för patienten enligt Smittskyddslagen.

I Halland ges PEP via Infektionskliniken och vid misstänkt rabiesexponering ska infektionsläkare kontaktas omedelbart för riskvärdering och ställningstagande till PEP.

För fördjupad information och behandlingsråd, se Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies (Folkhälsomyndigheten 2019).

Rotavirus

Rotavirus orsakar diarré och kräkning, och har i Sverige varit den huvudsakliga anledningen till sjukhusvård av barn med diarré. Rotavirusvaccin ingår sedan 1 september 2019 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det finns två tillgängliga perorala vaccin; Rotarix som ges i två doser  och Rotateq (upphandlat i Halland)som ges i tre doser. Vaccinstart sker från sex veckors ålder och doserna ska ges med minst fyra veckors mellanrum.

Barn till mödrar med immunsupprimerande behandling ska inte vaccineras med rotavirusvaccin, eftersom de kan vara påverkade av moderns immunsuppression och bli sjuka av vaccinationen som sker med levande vaccin. Se Vägledning för vaccination med levande försvagat vaccin, av barn som under graviditeten eller vid amning exponerats för immunmodulerande läkemedel (Rikshandboken).

RS-virus (respiratoriskt syncytialt virus)

Folkhälsomyndigheten rekommenderar sedan september 2023 att personer från 75 år samt vissa riskgrupper från 60 år bör vaccineras mot RS-virus. Se nyheten Personer från 75 år rekommenderas vaccination mot RS-virus på Folkhälsomyndighetens hemsida.

Det finns två vaccin som alldeles nyligen har blivit godkända på indikationen aktiv immunisering för att förebygga nedre luftvägssjukdom orsakad av RS-virus hos vuxna från 60 års ålder. I dagsläget är dock tillgång och tillgänglighet på dessa vaccin oklar, så mot bakgrund av detta rekommenderas inte att vaccinationsinsatser inleds innan en regional rekommendation finns på plats. Sveriges regioner verkar för en så lik hantering av rekommendationen som möjligt i hela Sverige.

Röda hund (rubella)

Vaccin mot röda hund ingår i kombinationsvaccin MPR. En del länder, främst i Sydostasien och Afrika, använder inte kombinationsvaccinet MPR, utan ger enbart vaccin mot mässling i tidig ålder. Röda hund under graviditet innebär hög risk för allvarlig fosterskada och screening görs därför inom Kvinnohälsovården (KHV). Utöver detta är det i alla lägen viktigt att se över skyddet, framför allt hos yngre utlandsfödda kvinnor som kan riskera att bli smittade till exempel under besök i hemlandet.

Stelkramp (tetanus)

Stelkrampsvaccin ingår i kombinationsvaccin i barnvaccinationsprogrammet vid 3, 5 och 12 månaders och fem års ålder samt i åk 8–9.

Den som är vaccinerad enligt barnvaccinationsprogrammet har ett gott skydd mot stelkramp. I vuxen ålder rekommenderas boosterdos 20 år efter senaste dosen. Som booster bör tillgängligt kombinationsvaccin dTp användas, eftersom det är en stor fördel att även skyddet mot pertussis förstärks.

För ovaccinerade vuxna används kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio (DTP-IPV), då separata vacciner saknas.

Åtgärder vid sårskada: Vid sår-, bränn-, eller bettskador ska grundimmunisering eller booster ges med hänsyn till patientens tidigare vaccinationsstatus. Tetanussporer förekommer inte i munfloran hos hund och katt. Risken för stelkramp efter bett är därför inte högre än vid andra sårskador och beror av eventuell kontamination med smuts eller jord. I Tabell 23.5 och Tabell 23.6 ges underlag för bedömning av tidigare givna doser och behov av eventuellt ytterligare vaccination.

Rekommendationer för grundvaccination av vuxna mot difteri och stelkramp (Folkhälsomyndigheten 2017).

TBE – fästingburen virusencefalit

TBE sprids till människor via fästingar. Många som smittas får inga eller milda symtom, men allvarlig TBE förekommer med hjärninflammation, hög feber, svår huvudvärk, förvirring och ibland kramper och förlamningar. De flesta som insjuknar i TBE blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa patienter får bestående förlamningar, även om detta är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta.

Utbredningen av TBE har ökat i Sverige. Fall av TBE har under senare år rapporterats från Skåne i söder till Gävle kommun och Dalarnas län i norr, samt längre norrut utmed Östersjökusten. I Halland har enstaka fall av TBE rapporterats under de senaste åren.

Vaccination rekommenderas till permanent- och sommarboende vuxna och barn i riskområde, framförallt om till personer som vistas mycket i skog och mark och/eller ofta blir fästingbitna. Riskområden i Sverige framgår av Folkhälsomyndighetens områden med förhöjd förekomst av TBE. Vid vistelse i våtmarks- och skogsområden utanför Sverige där TBE förekommer rekommenderas också vaccination. Detta gäller ex. Finland (särskilt Åland), Baltikum samt Centraleuropa.

Halland

Antalet fall av TBE som årligen rapporterats smittade i Halland har hittills varit få, färre än fem fall årligen. Under 2018 rapporterades tre fall smittade i Hylte kommun vilket var ovanligt många fall i ett geografiskt område, men därefter har fallen åter rapporterats som enstaka spridda fall i de halländska kommunerna.

Sammanfattningsvis är förekomsten av TBE generellt låg i Halland, men viss smittrisk bedöms finnas i alla kommuner. Detta innebär att för den som vistas mycket ute i skog och mark och/eller ofta får fästingar bör vaccination övervägas. Det finns inga skäl för vårdgivare att neka vaccination om någon önskar (förutsatt att ingen kontraindikation för vaccination finns).

Grundvaccination TBE personer 1–49 år

En fullständig grundvaccination omfattar tre doser och kan ges från 1 års ålder. De två första ges med 1–3 månaders intervall och ger ett skydd som varar en säsong, varför ytterligare en dos behövs inför nästa säsong (se Figur 23.6). Encepur barn kan ges i åldrarna 1–11 år och FSME immun junior kan ges i åldrarna 1–15 år.

För personer med nedsatt immunförsvar, oavsett ålder, se Figur 23.7 nedan.

Vid kvarstående exponeringsrisk bör en första påfyllnadsdos ges efter tre år och därefter vart femte år, oberoende av ålder.

Grundvaccination TBE personer ≥ 50 år samt personer med nedsatt immunförsvar

Personer över 50 år och personer med nedsatt immunförsvar får inte samma skydd som yngre friska. Smittskydd Halland rekommenderar därför en tredje dos redan 1–2 månader efter dos två, observera att detta inte står i FASS. En fjärde dos ges inför nästkommande säsong, se Figur 23.7.

OBS! Tidigare vaccinerade personer som fyllt 50 år i samband med grundvaccinationen men som inte fått fyra grundvaccindoser rekommenderas en extra dos. Denna ges minst två månader efter dos 2, 3 eller 4 i det ordinarie schemat. Efter totalt fem doser ges påfyllnadsdos vart femte år.

Vid kvarstående exponeringsrisk bör en första påfyllnadsdos ges efter tre år och därefter vart femte år, oberoende av ålder.

Vid avvikelse från rekommenderat schema för TBE-vaccination

Friska, yngre personer kan fortsätta med vaccinationsschemat oavsett intervall till föregående dos/er, schemat behöver inte börjas om (“en dos är alltid en dos”).

För individer 50 år och äldre och de med nedsatt immunförsvar bör en individuell bedömning göras. I denna grupp bör man vara mer liberal med att starta om vaccinationsserien. Detta gäller särskilt om individen endast fått en dos tidigare.

Tuberkulos (TBC)

Eftersom vaccineffekten hos äldre barn och vuxna är sämre rekommenderas vaccination inte längre till barn äldre än 6 år, sjukvårdspersonal eller som reseprofylax. Undantag kan göras inför långvarig vistelse med särskilt hög exponeringsrisk, t.ex. i samband med arbete i flyktingläger eller sjukvård i högendemiskt land.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos.

Vattkoppor (varicella)

Eftersom vattkoppor är mycket smittsamt har majoriteten haft sjukdomen som barn. Vuxna riskerar ett allvarligare sjukdomsförlopp. Vaccination bör rekommenderas till tonåringar och vuxna som inte haft sjukdomen. Vaccinationen innefattar två doser med minst sex veckors intervall.

Vaccination kan ges som postexpositionsprofylax vid känd exponering för smitta, förutsatt att det ges inom 72 h från exponeringen och med ett tidsintervall på minst sex veckor mellan dos 1 och dos 2. Se FASS för kontraindikationer.

Vuxna som insjuknar i vattkoppor rekommenderas antiviral behandling, se avsnitt Varicella i kapitel Infektioner, Virusinfektioner. För gravida, se InfPreg – Varicella Zoster (Vattkoppor).

Barn med malign sjukdom som saknar skyddande antikroppar mot vattkoppor vaccineras efter genomgången cytostatikabehandling. För att dessa barn inte ska insjukna rekommenderas vaccination av syskon och nära vänner.

Barn som saknar skyddande antikroppar och som ska ges immunsupprimerande behandling för t.ex. reumatisk sjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom eller kronisk njursjukdom ges om möjligt en första dos vaccin två veckor före behandlingsstart. Bedömningen görs av patientansvarig läkare.

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Vaccinationer.