Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Vacciner mot sjukdomar (i bokstavsordning)

Bältros (herpes zoster)

Zostavax mot bältros finns inregistrerat för personer ≥ 50 år. Eftersom det är ett levande försvagat vaccin kan det inte ges till immunsupprimerade. Vaccinet reducerar risken för insjuknande och för komplikationen postherpetisk smärta men har en avtagande effekt med stigande ålder, när behovet är som störst. En individuell bedömning rekommenderas. Allmän vaccination rekommenderas inte då nyttan i förhållande till kostnaden bedöms vara begränsad.

För detaljerad information, se Socialstyrelsens vägledning från 2014.

Difteri

Vaccination infördes i Sverige redan under 40-talet, men vaccination i större skala gavs från 1953 (i kombination med vaccin mot tetanus och pertussis). Difterivaccin ingår i kombinationsvaccin som ges i barnvaccinationsprogrammet. Difteri är numera mycket ovanligt i Sverige och är anmälningspliktig till smittskyddet.

Enskilt difterivaccin finns i nuläget inte att få tag på varför kombinationsvaccin får användas vid grundvaccination och booster.

Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Hib kan orsaka bihåle-, öron- och lunginflammation samt epiglottit. Den kan också orsaka allvarliga infektioner som meningit och sepsis, särskilt hos barn under fem år. Hib var den vanligaste orsaken till meningit och epiglottit hos barn innan vaccinationen infördes 1993. Hib-vaccin ges i kombinationsvaccinen i barnvaccinationsprogrammet som ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Splenektomerade och personer med immunbristsjukdomar har ökad risk för allvarlig sjukdom och  ges därför en dos Act-Hib.

Hepatit B

Hepatit B-vaccin ingår inte i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, men erbjuds sedan 2016 till alla barn i Sverige eftersom kombinationsvaccin utan hepatit B-komponent saknas.

För fullgott skydd krävs tre doser. I normalfallet ges två doser med en månads mellanrum följt av en dos efter 6-12 månader. Vid behov finns snabbvaccinationsschema.

Vaccination mot hepatit B rekommenderas till följande grupper:

  • Personer som injicerar droger.
  • Män som har sex med män.
  • Personer med kronisk hepatit C.
  • Personer som lever med hiv.
  • Personer med njursvikt och/eller i aktiv uremivård (njurtransplantation och dialysvård).
  • Sexualpartner till person med hepatit B.
  • Familjemedlemmar till person med hepatit B.
  • Barn upp till 18 år med ursprung från medel- eller högendemiska länder.
  • Föräldrar och syskon till adoptivbarn från medel- eller högendemiska länder.
  • Barn och personal i barnomsorg där det finns barn med hepatit B.
  • Vårdtagare inom omsorgsverksamhet som kommer i kontakt med personer med hepatit B.

Barn till mödrar med hepatit B

Barn som föds till mödrar med känd hepatit B vaccineras direkt efter födseln på BB. Vid hög smittsamhet hos modern ges även immunglobulin mot hepatit B till barnet, se rutin Hepatit B - Handläggning på infektionsmottagningen. En månad senare får barnet en andra dos hepatit B-vaccin via respektive barnmottagning. Därefter vaccineras med DTP-polio-Hib-HepB-vaccin vid 3, 5 och 12 månaders ålder som övriga barn. Serologi (HBsAg) ska kontrolleras 1–2 månader efter sista vaccinationen, vilket ordineras av ansvarig barnläkare.

Yrkesgrupper

Vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård, tandvård och kriminalvård rekommenderas vaccination. Det är arbetsgivarens ansvar att bedöma smittriskerna på arbetsplatsen och att vid behov erbjuda och bekosta vaccination (AFS 2018:4). Följande rekommendationer gäller inom Region Halland: Hepatit B-vaccinationer till medarbetare (intern länk).

Postexpositionsprofylax vid hepatit B-exponering

Postexpositionsprofylax mot hepatit B kan bli aktuell vid exponering för blod (till exempel stickskada, i.v. missbruk) eller vid sexuell exponering. Se nedanstående länkar.

HPV- Humant papillomvirus

HPV är en grupp av över 200 olika virustyper som kan orsaka vanliga hudvårtor, könsvårtor (kondylom) och där några typer även orsakar cancer i livmoderhals, könsorgan och svalg. Fyrvalent HPV-vaccin (Gardasil) erbjuds sedan 2012 inom det allmänna barnvaccinationsprogrammet till flickor i årskurs 5 eller 6. Från 1 september 2019 är Gardasil 9 upphandlat i Halland. Kompletterande vaccination ska erbjudas flickor upp till 18 års ålder. HPV-vaccin ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer som ingår i vaccinet om man inte blivit smittad med dessa typer innan man blev vaccinerad. Folkhälsomyndigheten bedömer att vaccination även av pojkar uppfyller kriterier för att ingå i ett nationellt vaccinationsprogram, men beslut finns ännu inte nationellt.

För dosering och intervaller, se Folkhälsomyndigheten.

Influensa

Influensavaccination syftar till att skydda personer med ökad risk för allvarlig sjukdom. Följande grupper rekommenderas därför vaccination:

  • Personer över 65 år.
  • Gravida efter graviditetsvecka 16. Gravida som även ingår i en annan riskgrupp rekommenderas vaccination även före graviditetsvecka 16.
  • Vuxna och barn från sex månaders ålder med följande sjukdomar eller tillstånd:

    • Kronisk hjärtsjukdom.
    • Kronisk lungsjukdom, såsom KOL och svår astma.
    • Andra tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft och sekretstagnation (till exempel extrem fetma, neuromuskulära sjukdomar eller flerfunktionshinder).
    • Kronisk lever- eller njursvikt.
    • Diabetes mellitus.
    • Tillstånd som innebär kraftigt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling.

Till barn från 24 månader till 18 års ålder rekommenderas i första hand det nasala fyrvalenta influensavaccinet Fluenz Tetra. Fluenz Tetra bedöms ge ett likvärdigt skydd mot säsongsinfluensa som det avdödade vaccinet. Vaccinet innehåller levande försvagat virus och är kontraindicerat till barn och ungdomar med immunsuppression och svår astma under kontinuerlig inhalationsbehandling med steroid. Användningsområdet är därmed begränsat i Sverige eftersom man inte rekommenderar allmän influensavaccination av friska barn.

För barn som inte kan vaccineras med ett levande vaccin rekommenderas det avdödade influensavaccinet VaxigripTetra. Vaccinet kan ges från sex månaders ålder. Till tidigare aldrig influensavaccinerade barn under nio år ges en andra dos efter en månad. Om indikation för vaccination föreligger för barn före sex månaders ålder kan familjemedlemmar vaccineras istället.

Till vuxna rekommenderas alltid det avdödade vaccinet Vaxigrip Tetra.

Vaccination rekommenderas varje år eftersom skyddet endast varar 6–8 månader och virusstammarna förändrar sig.

Skyddseffekten av vaccinet är sämre hos äldre och patienter med vissa kroniska sjukdomar, men även om vaccinet i dessa grupper inte skyddar helt mot insjuknande så ger det skydd mot allvarlig sjukdom och död.

Om det finns risk att patienten får dålig effekt av vaccinet och dessutom riskerar allvarlig sjukdom rekommenderas att även familjemedlemmar vaccineras.

För att minska risken för smittspridning till känsliga patienter rekommenderas också att patientnära sjukvårdspersonal vaccineras. Särskilt viktigt är detta för dem som vårdar patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar.

Länkar

Kikhosta (pertussis)

Vaccin mot kikhosta ingick inte i barnvaccinationsprogrammet mellan 1979 och 1996. Allvarlig sjukdom och dödsfall ses hos de allra minsta (ännu ovaccinerade) barnen. Immuniteten efter både vaccination och genomgången sjukdom avtar med tiden, vilket innebär att sjukdomen förekommer både hos tonåringar och vuxna, med risk för spridning till spädbarnen.

Separat vaccin mot pertussis finns inte att tillgå, men pertussiskomponent ingår i kombinationsvaccin dTp (difteri, tetanus, pertussis). För att öka immuniteten mot pertussis i samhället bör kombinationsvaccin dTp användas vid booster mot stelkramp t.ex. i samband med sårskada.

Meningokocker

Meningokocker grupp A, B, C, Y och W-135 är de vanligaste typerna vid sjukdom. För kombinationen A, C, Y och W-135 finns konjugatvaccinerna Nimenrix och Menveo som kan ges från sex veckors respektive två års ålder. Det finns även vaccin mot grupp B-meningokocker; Bexsero, med indikation från två månaders ålder och Trumenba som kan ges från tio års ålder.

Vaccin rekommenderas till personer som ska resa till områden med pågående utbrott, vid sjukvårdsarbete i högendemiskt land och vid långtidsvistelse med nära kontakt med befolkningen i högendemiska områden. Inför Hajj, pilgrimsfärden till Saudiarabien, krävs vaccination mot meningokocksjukdom av typerna A, C, Y och W-135. För övriga länder avgörs valet av vaccin av den aktuella epidemiologiska situationen och rekommendationen i landet.

I Sverige är vaccination aktuell i vissa utbrottssituationer, till personer med särskilda immunbrister och splenektomerade.

Till splenektomerade rekommenderas Menveo eller Nimenrix (fyrvalent vaccin mot serogrupp ACWY) och Bexsero (mot serogrupp B) som ges i vardera två doser med två månaders mellanrum. Revaccination med en dos vaccin mot ACWY rekommenderas efter fem år. Avseende revaccination mot serogrupp B finns ännu inga data.

Vägledning för vaccination av vuxna patienter inför eller efter splenektomi.

Mässling (morbilli)

Barn vaccineras sedan 1982 mot mässling med kombinationsvaccin MPR (mässling, påssjuka och röda hund) två gånger i vaccinationsprogrammet, första gången vid 18 månaders ålder och andra gången i åk 1-2 (se Tabell 23.1).

Det är viktigt att alla har ett skydd mot mässling, oavsett ålder. Separat vaccin mot mässling fanns från 1971, men ingick då inte i något allmänt vaccinationsprogram. Eftersom det förekommer mässlingsutbrott i många delar av världen, även i Europa, är det viktigt att se över skyddet även hos vuxna. För säkert skydd mot mässling rekommenderas två doser MPR-vaccin. Kortaste intervall mellan sprutorna är fyra veckor, men intervallet kan vara betydligt längre. Vaccinet får inte ges under graviditet eller immunsuppression. I vissa fall kan boosterdos ges trots immunsuppression, efter ordination av behandlingsansvarig läkare.

Vid förhöjd risk för smitta, till exempel vid utlandsresa till land med ökad risk (Norska Folkehelseinstituttet om mässlingsrisk i europeiska länder), kan vaccination ges från nio månaders ålder. Vid mycket hög exponeringsrisk (såsom pågående utbrott) kan MPR ges redan från sex månaders ålder, men effekten är då tveksam. De maternella antikroppar som överförs till barnet via placenta kan kvarstå upp till ett års ålder och bidra till ett sämre skydd. Om ett barn vaccineras före 12 månaders ålder måste även ordinarie dos vid 18 månaders ålder ges.

Vid osäkerhet kring tidigare skydd, se tabell 23.4.

Tabell 23.4

Sannolikhet för genomgången mässling respektive vaccination mot mässling utifrån födelseår, för personer uppvuxna i Sverige
Födelseår Haft mässling? Vaccination erbjuden?
Före 1960 I stort sett alla har haft mässling. Nej.
1960-1969 Nästan alla har haft mässling. Personer födda i slutet av 1960-talet kan ha erbjudits vaccination i förskoleåldern om de inte redan hade haft mässling.
1970-1974 Många har haft mässling. En del har vaccinerats med mässlingsvaccin under andra levnadsåret. De flesta har vaccinerats med en dos MPR- vaccin i skolan. Majoriteten har alltså fått minst en dos vaccin mot mässling.
1975-1980 En avtagande andel har haft mässling. Nästan alla har vaccinerats med mässlingsvaccin under andra levnadsåret. De flesta har även vaccinerats med en dos MPR-vaccin i skolan. Majoriteten har alltså fått två doser vaccin mot mässling.
1981 och senare De flesta har inte haft mässling. Nästan alla har fått två doser MPR-vaccin.
Källa: Folkhälsomyndigheten rekommendationer för vaccination motmässling, påssjuka och röda hund

Pneumokocker

Pneumokocker orsakar vanliga infektioner såsom sinuit, otit och pneumoni men också livshotande invasiva infektioner som meningit och sepsis.

Sedan 2009 ingår vaccin mot pneumokocker i allmänna barnvaccinationsprogrammet (Synflorix) vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Det finns ännu inte något nationellt särskilt vaccinationsprogram för riskgrupper. Däremot finns rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.

Riskgrupper för allvarlig pneumkocksjukdom är följande:

  • Alla från 65 år, oavsett hälsotillstånd
  • Vuxna och barn > 2 år med följande diagnoser eller tillstånd:

    • Aspleni/hypospleni.
    • Likvorläckage eller barriärskada till följd av kirurgi eller skalltrauma.
    • Cochleaimplantat.
    • Kraftigt nedsatt immunförsvar t.ex. stamcellstransplantation, hematologisk cancer, sicklecellsanemi.
    • Andra tillstånd med kraftigt nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom (t.ex. hiv) eller behandling såsom cytostatika, TNF-alfa-hämmare, immunsupprimerande behandling efter organtransplantation.
    • Kronisk hjärtsjukdom.
    • Kronisk lungsjukdom såsom KOL eller svår astma.
    • Tillstånd med nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft t.ex. kroniska neurologiska sjukdomar eller cystisk fibros.
    • Kronisk leversjukdom.
    • Kronisk njursvikt.
    • Diabetes mellitus.
    • Personer med alkoholmissbruk.
    • Rökare.

Det finns två olika typer av pneumokockvaccin:

  • Pneumovax, 23-valent polysackaridvaccin (PPV23) ger ett brett skydd mot invasiv pneumokocksjukdom. Tidigare studier har inte visat skyddseffekt mot pneumoni, men nyare studier har antytt att effekt ändå finns. Vaccinet ger sämre skyddseffekt hos patienter med nedsatt immunförsvar och fungerar dåligt hos barn under två år.
  • Prevenar 13, konjugerat polysackaridvaccin (PCV13) ger skyddseffekt även hos patienter med nedsatt immunförsvar och fungerar bra hos barn under två år. Till skillnad från Pneumovax har man med Prevenar 13 visat tydlig effekt även på lunginflammation och bärarskap i näsan.

Vaccinval vuxna

  • Personer ≥ 65 år utan övriga riskfaktorer rekommenderas en dos Pneumovax.
  • Personer i riskgrupp i fet stil ovan rekommenderas en dos Prevenar följt av en dos Pneumovax två månader senare. Personer i denna grupp som tidigare fått en dos Pneumovax ges en dos Prevenar tidigast efter ett år.
  • För personer i övriga riskgrupper ovan är kombinationsvaccination oftast inte motiverad men individuell bedömning måste göras. Oftast räcker det att i denna grupp ge en dos Pneumovax.

I nuläget rekommenderas att personer i högriskgrupp (fet stil ovan) får en uppföljande dos Pneumovax minst fem år efter första dosen. Vägledning för vaccination av vuxna patienter inför eller efter splenektomi.

Personer som genomgått stamcellstransplantation ges pneumokockvaccination enligt Region Skånes riktlinjer för grundvaccination efter stamcellstransplantation (fyra doser Prevenar följt av en dos Pneumovax).

Vaccinval barn

Barn > 2 år tillhörande riskgrupp som tidigare har fått pneumokockvaccination som del i det allmänna programmet vaccineras med en dos PPV23. Riskbarn som inte tidigare fått pneumokockvaccination (födda före 2009) rekommenderas kombinationsvaccination, det vill säga en dos PPV13 följt av en dos PPV23 två månader senare.

Polio

För livslångt skydd krävs fyra doser. En femte dos kan övervägas vid resa till områden med endemisk förekomst. Länk till karta med aktuella fall i världen.

Påssjuka (parotit)

Parotitvirus orsakar infektion i parotiskörteln och hos pojkar/män finns risk för orkit, vilket kan orsaka sterilitet. Vaccin mot påssjuka ingår i kombinationsvaccin (MPR) och ges sedan 1982 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Separat vaccin mot påssjuka finns inte tillgängligt i Sverige.

Rotavirus

Rotavirus orsakar diarré och kräkning, och är i Sverige den huvudsakliga anledningen till sjukhusvård av barn med diarré. Rotavirusvaccin ingår sedan 1 september 2019 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det finns två tillgängliga perorala vaccin; Rotarix ges i två doser och RotaTeq i tre doser. Vaccinstart sker från sex veckors ålder och doserna ska ges med minst fyra veckors mellanrum. Rotarix är upphandlat i Halland. Information om införandet av rotavirusvaccination.

Barn till mödrar med immunsupprimerande behandling ska inte vaccineras med rotavirusvaccin.

Röda hund (rubella)

Vaccin mot röda hund ingår i kombinationsvaccin MPR. En del länder, främst i Sydostasien och Afrika, använder inte kombinationsvaccinet MPR, utan ger enbart vaccin mot mässling i tidig ålder. Röda hund under graviditet innebär hög risk för allvarlig fosterskada och screening görs därför på MVC. Utöver detta är det i alla lägen viktigt att se över skyddet, framförallt hos yngre utlandsfödda kvinnor som kan riskera att bli smittade till exempel under besök i hemlandet.

Stelkramp (tetanus)

Stelkrampsvaccin ingår i kombinationsvaccin i barnvaccinationsprogrammet vid 3, 5 och 12 månaders och fem års ålder samt i åk 8-9.

Den som är vaccinerad enligt barnvaccinationsprogrammet har ett gott skydd mot stelkramp. I vuxen ålder rekommenderas boosterdos 20 år efter senaste dosen. Som booster bör kombinationsvaccin dTp användas, eftersom det är en stor fördel att även skyddet mot pertussis förstärks.

För ovaccinerade vuxna används kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio (DTP-IPV), då separata vacciner saknas.

Åtgärder vid sårskada: Vid sår-, bränn-, eller bettskador ska grundimmunisering eller booster ges med hänsyn till patientens tidigare vaccinationsstatus. I Tabell 23.5 och Tabell 23.6 ges underlag för bedömning av tidigare givna doser och behov av eventuellt ytterligare vaccination.

Tabell 23.5

Vaccinationshistorik
1940-talet

Under 1940-talet introducerades separata vacciner mot difteri och stelkramp.

Många män tetanus-vaccinerades i samband med militärtjänstgöring.

Vaccination mot difteri gavs initialt som en dos till barn mellan 1–15 år.

Från 1947 infördes ett tredosschema under första levnadsåret samt en dos vid skolstart. Kombinerat vaccin, DT, börjades tillverkas 1948.

1951 - forts.

Difteri-tetanus-pertussis, DTP (”trippel”)–vaccination introducerades i barnvaccinationsprogrammet. Genomfördes i större skala efter 1953. Tre doser gavs mellan 3 och 12 månaders ålder. En påfyllnadsdos i skolan infördes 1965.

I nuvarande vaccinationsprogram ges alla barn födda från 2002 vaccin med tetanus- och difterikomponent vid 3, 5 och 12 månader, 5 år och i årskurs 8–9.

1990 Tetanusvaccination under militärtjänstgöringen upphör.

 

Tabell 23.6

Riktlinjer vid sårskada
Tidigare antal doser Tid sedan senaste tetanusvaccin Åtgärd
4 eller fler

≥ 20 år

< 20 år

Ge diTekiBooster (dTp).

Ingen åtgärd.

3 doser

≥ 10 år

< 10 år

Ge diTekiBooster (dTp).

Ingen åtgärd.

2 doser

≥ 6 mån

< 6 mån

Ge Tetravac (DTP-IPV) + info om uppföljningsdoser enligt ordinarie schema.

Avvakta normalt intervall (6 - 12 mån) till dos 3.

1 dos ≥ 1 mån

Ge Tetravac (DTP-IPV) + info om uppföljningsdoser enligt ordinarie schema.

Ge humant immunglobulin mot stelkramp om det gått > 1 dygn sedan skadan, om skadan är mycket förorenad eller om det inte går att excidera misstänkta föroreningar.

0 dos

Påbörja grundvaccination med Tetravac (DTP-IPV).

Ge humant immunglobulin mot stelkramp.

Personer som är vaccinerade enligt barnvaccinationsprogrammet har ett bra skydd och behöver sällan någon påfyllnad.

Socialstyrelsens rekommendationer om stelkrampsvaccination (Folkhälsomyndigheten).

TBE- fästingburen virusencefalit

TBE sprids till människor via fästingar. Infektionen har låg mortalitet men en tredjedel av de som blir sjuka får långvariga eller bestående besvär med trötthet och minnessvårigheter. Det förekommer även kvarstående pareser, men detta är ovanligt. Vaccination rekommenderas till permanent- och sommarboende barn och vuxna i riskområde framförallt om man vistas mycket i skog och mark. Riskområden i Sverige framgår av Folkhälsomyndighetens årsrapport 2019.

I Halland rekommenderas inte allmän TBE-vaccination, eftersom förekomsten hittills har varit låg och sporadisk. Under 2018 rapporterades tre fall av TBE i Halland, sannolikt smittade i Hylte kommun. Vid vistelse i skog och mark inom detta område kan, förutom skydd mot fästingar, även TBE- vaccination rekommenderas.

Under 2019 har man hittills diagnostiserat enstaka fall som bedöms smittade av TBE i Halland, men ingen geografisk ansamling av fall har setts.

Personer som efterfrågar vaccination bör inte nekas.

För resenärer utanför Sverige rekommenderas vaccination till personer som ska vistas inom våt- eller skogsområden i Finland (framförallt Åland), Baltikum eller Centraleuropa.

En fullständig grundvaccination omfattar tre doser och rekommenderas från 1 års ålder. De två första ges med 1 - 3 månaders intervall och ger ett skydd som varar en säsong, varför ytterligare en dos behövs inför nästa säsong (se Figur 23.2). Encepur barn ges i åldern 1 till och med 11 år och FSME immun junior ges i åldern 1 till och med 15 år.

Personer över 50 år och personer med nedsatt immunförsvar får inte samma skydd som yngre friska. En tredje dos rekommenderas därför redan 1-2 månader efter dos två. En fjärde dos ges inför nästkommande säsong, se Figur 23.2.

OBS! Tidigare vaccinerade personer som fyllt 50 år i samband med grundvaccinationen men som inte fått fyra grundvaccindoser rekommenderas en extra dos. Denna ges minst två månader efter dos 2, 3 eller 4 i det ordinarie schemat. Efter totalt fem doser ges påfyllnadsdos vart femte år.

Vid kvarstående exponeringsrisk bör en första påfyllnadsdos ges efter tre år och därefter vart femte år, oberoende av ålder.

Figur 23.2 Schema för grundvaccination mot TBE

Tuberkulos (TBC)

BCG-vaccinet är ett levande vaccin som fram till 1975 gavs till alla barn i Sverige. Numera ingår det i det riktade barnvaccinationsprogrammet till barn med ökad expositionsrisk, se Tabell 23.1, och ges då efter sex månaders ålder.

Spädbarn som har familjemedlem med aktiv lungtuberkulos kan vaccineras med BCG redan från sex veckors ålder. Det gäller även barn som reser för en längre tids vistelse i högriskområden före sex månaders ålder. Tidigareläggning av barnets BCG-vaccination bör inte göras om modern haft immunsupprimerande behandling under graviditeten.

Den rutinmässiga riskgruppsvaccinationen av barn kan göras utan föregående PPD-test upp till 18 månaders ålder, förutsatt att ingen exponering skett, t.ex. vid smitta i hemmet eller utlandsvistelse.

Eftersom vaccineffekten hos vuxna är sämre rekommenderas vaccination inte längre till sjukvårdspersonal eller som reseprofylax. Undantag kan göras inför långvarig vistelse med särskilt hög exponeringsrisk, t. ex. i samband med arbete i flyktingläger eller sjukvård i högendemiskt land.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot Tuberkulos.

Vattkoppor (varicella)

Eftersom vattkoppor är mycket smittsamt har majoriteten haft sjukdomen som barn. Vuxna riskerar ett allvarligare sjukdomsförlopp. Vaccination bör rekommenderas till tonåringar och vuxna som inte haft sjukdomen. Vaccinationen innefattar två doser med minst sex veckors intervall. Vuxna som insjuknar rekommenderas antiviral behandling, se kapitel Infektioner, Virusinfektioner.

Barn med malign sjukdom som saknar skyddande antikroppar mot vattkoppor vaccineras efter genomgången cytostatikabehandling. För att dessa barn inte ska insjukna rekommenderas vaccination av syskon och nära vänner.

Barn som saknar skyddande antikroppar och som ska ges immunsupprimerande behandling för t.ex. reumatisk sjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom eller kronisk njursjukdom ges om möjligt en första dos vaccin två veckor före behandlingsstart. Bedömningen görs av patientansvarig läkare.

 

Utarbetad av Terapigrupp Vaccinationer

Terapigruppens sammansättning och

kontaktuppgifter återfinns här.

Senast ändrad: