Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Äldrefarmakologi

Den vanligaste behandlingsformen för äldre (65+) är läkemedel. Läkemedelsanvändningen hos äldre har ökat kontinuerligt sedan 1990-talet. Detta är särskilt påtagligt för äldre i särskilda boendeformer, men också för multisjuka äldre i ordinärt boende. I Halland har ca en tredjedel av patienterna på särskilt boende tio eller fler läkemedel. För patienter med hemsjukvården är det en fjärdedel av patienterna som har tio eller fler läkemedel. Den omfattande läkemedelsanvändningen innebär en påtaglig risk för biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Ungefär var tionde akut inläggning av äldre på sjukhus idag, beror på läkemedelsbiverkningar.

Åldrandet medför förändringar som påverkar kroppens sätt att omsätta och reagera på läkemedel. Detta innebär inte sällan att äldre får såväl förlängd som förstärkt effekt av läkemedel vilket kan kräva justering av doser eller doseringsintervall, byte till annat alternativ eller utsättning av läkemedel.

Farmakokinetiska förändringar

Den åldersberoende nedgången av njurfunktionen är den viktigaste farmakokinetiska förändringen vid stigande ålder. Njurarnas filtrationshastiget (GFR) avtar med cirka 1 mL/min/år från ungefär 40 års ålder. Detta innebär att personer vid 75-80 års ålder har en nästan halverad njurfunktion enbart p.g.a. det normala åldrandet. Olika sjukdomar såsom diabetes och hypertoni kan leda till ännu sämre njurfunktion. Den minskade njurkapaciteten har betydelse framför allt för läkemedel som helt, eller till stor del, utsöndras i aktiv form (modersubstans och/eller aktiva metaboliter) via njuren (se tabell 25.1). Främst läkemedel med liten terapeutisk bredd kan då ge allvarliga biverkningar. Exempel på sådana läkemedel är digoxin och litium. Detta kan ofta motverkas genom att reducera mängden tillfört läkemedel, antingen genom att förlänga dosintervallet eller genom att minska den enskilda dosen.

Tabell 25.1

Exempel på läkemedel/läkemedelsgrupper som kan behöva dosjusteras, bytas ut eller sättas ut vid nedsatt njurfunktion (i ATC-ordning).
Substans/grupp Handelsnamn (ex)
H2-blockerare Ranitidin
flertalet perorala antidiabetika Metformin, Glibenklamid
digoxin Digoxin
spironolakton Spironolakton
amilorid Amilorid
sotalol Sotalol
atenolol Atenolol
ACE-hämmare Enalapril, Ramipril
angiotensin II-hämmare Losartan, Candesartan, Valsartan
cefadroxil Cefadroxil
trimetoprim-sulfa Bactrim, Eusaprim
ciprofloxacin Ciprofloxacin
nitrofurantoin Furadantin
allopurinol Allupurinol
flertalet opioider Morfin, Oxykodon
ASA Treo, Magnecyl
gabapentin Gabapentin
pregabalin Pregabalin, Lyrica
risperidon Risperidon
litium Lithionit
citalopram Citalopram
memantin Memantin
(Se FASS för mer information om respektive preparat/grupp)

Levermetabolismen är för många läkemedel i genomsnitt något lägre hos äldre, men detta betyder inte alltid något för effekt eller biverkning. Diazepam är dock ett exempel på ett läkemedel vars metabolism kan minska mer påtagligt med åldern, vilket kan resultera i förlängda halveringstider och ackumulering.

När vi åldras minskar kroppens vätskevolym, vilket gör att andelen fettvävnad ökar. Detta medför framför allt att fettlösliga läkemedel, till exempel centralt verkande läkemedel såsom opioider, antipsykotika, antidepressiva och bensodiazepiner, får en ökad distributionsvolym och därmed förlängd halveringstid. Hos riktigt gamla minskar dock andelen fettvävnad igen, vilket kan motverka denna process.

Låga albuminnivåer i blodet kan öka den fria fraktionen, och därmed effekten, av läkemedel med hög plasmaproteinbindningsgrad.

Skattning av njurfunktion

Via klinisk kemi fås ett estimerat GFR (eGFR), som baseras på plasmakoncentrationen av kreatinin eller cystatin C. Det uppskattade eGFR från kreatinin tenderar att överskatta njurfunktionen framförallt vid låg njurfunktion. Beräkning av absolut GFR kan ge säkrare uppskattning. Vid eGFR <50 mL/min kan cystatin C vara ett komplement till kreatinin.

För mer information se Beräkning av absolut GFR och

Beräkning av pålitligt estimat av relativt GFR.

Farmakodynamiska förändringar

Många organ och organsystem i kroppen är känsligare hos en äldre person. Hjärnan till exempel uppvisar en ökad känslighet för många centralt verkande läkemedel, bland annat sömnmedel, lugnande medel och opioider. Vidare kan nedsatt kapacitet i hjärnans kolinerga system leda till ökad känslighet för medel med antikolinerga effekter. Detta är särskilt påtagligt vid Alzheimers sjukdom, men förekommer också i viss mån vid normalt åldrande och kan ge upphov till kognitiva störningar och konfusion. Perifert kan antikolinerga läkemedel bland annat ge muntorrhet, förstoppning och urinretention. Förteckning över de läkemedel som Socialstyrelsen bedömer har betydande antikolinerga effekter finns i tabell 25.2.

Baroreflexen, som reglerar blodtrycket till exempel vid kroppslägesförändringar, fungerar sämre hos äldre, vilket kan medföra ortostatisk hypotension. En försämrad baroreflex ökar risken för läkemedelsorsakat blodtrycksfall. Det gäller i första hand hjärt-kärlläkemedel men också några andra läkemedel, exempelvis vissa antipsykotika, antidepressiva, samt medel mot Parkinsons sjukdom. Se tabell 25.3 för fler exempel på läkemedel som kan orsaka eller förvärra ortostatism.

Skyddsmekanismerna i magslemhinnan fungerar sämre hos äldre. Detta medför att äldre är mer känsliga för t.ex. COX-hämmare och ASA, vilka kan ge magsår och magblödningar.

Tabell 25.2

Läkemedel med betydande antikolinerga effekter (i ATC-ordning).
Substans Handelsnamn (ex)
atropin Atropin
glykopyrron Robinul, Sialanar
hyoscyamin Egazil
butylskopolamin Buscopan
skopolamin Scopoderm
disopyramid Durbis
oxybutynin Kentera, Ditropan
tolterodin Tolterodin, Detrusitol
solifenacin Vesicare, Solifenacin
darifenacin Emselex
fesoterodin Toviaz
morfin + spasmolytika

Morfin-skopolamin,

Spasmofen (tillverkning upphör under 2020)

ketobemidon + spasmolytika Ketogan (supp)
oxikodon + hyoscin Oxikodon-hyoscin APL
trihexyfenidyl Pargitan
biperiden Akineton
proklorperazin Proklorperazin APL
klorprotixen Truxal
klozapin Clozapine, Leponex
hydroxizin Atarax, Hydroxyzine
klomipramin Klomipramin, Anafranil
amitriptylin Amitriptylin, Saroten
nortriptylin Sensaval
maprotilin Ludiomil
difenhydramin Desentol
dimenhydrinat Calma
klemastin Tavegyl
alimemazin Theralen, Alimemazin
prometazin Lergigan, Prometazin
meklozin Postafen
levomepromazin Nozinan
orfenadrin+paracetamol Norgesic
orfenadrin Norflex
metylskopolamin Metylskopolamin APL

Läkemedelsadministration

Undvik brustabletter där alternativ finns. Detta på grund av risk för elektrolytrubbningar (framförallt natrium) samt belastning på njurar. Se Janusinfo för kännedom om salthalt.

Vid behov av att krossa tabletter, se Region Skånes Stöd vid läkemedelshantering. Vid PEG, se rekommendation från Läkemedelsverket.

För patient som inte har kraft att inhalera, tänk på förskrivning av spacer. Optichamber Diamond är en bra inhalationskammare som kan förskrivas med eller utan mask. Den passar till alla inhalationssprayer. Noggrann instruktion måste ges, filmer med tydliga instruktioner finns på medicininstruktioner.se. Observera dock att Optichamber Diamond är för enpatientsbruk och inte ska maskindiskas. Kammaren rengörs enbart genom handdisk.

Senast ändrad: