Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Anemidiagnostik

Anemi definieras enligt WHO när Hb < 130 g/l för män och Hb < 120 g/l för kvinnor. Enligt dessa definitioner beräknas ca 20–25 % av jordens befolkning ha anemi, medan andelen i västvärlden ligger på 2–5 %. I högre ålder ökar prevalensen och enligt svenska studier har var femte person över 65 år anemi. Gravida har en fysiologisk anemi som framförallt beror på en ökad plasmavolym. Hb under 105 g/l bör dock föranleda utredning framförallt avseende järnstatus. För barn gäller andra referensvärden än för vuxna. För referensvärden för barn och gravida kvinnor, var god se Referensintervall för hemoglobin (Klinisk kemi Region Halland), alternativt Referensintervall för barn för vanliga klinisk-kemiska analyser (Läkartidningen 2013).

Hb ligger stabilt under vuxenlivet, en sänkning inom normalvärdet kan vara signifikant hos den enskilde individen. Hos äldre män sjunker Hb-värdena och skiljer sig i hög ålder inte från kvinnor. Fysisk aktivitet och vätskestatus kan ge betydande variation i Hb-nivå.

Basala prover: Hb, LPK, TPK, differentialräkning, MCV, retikulocyter.

Genom att som första steg karaktärisera anemin med hjälp av MCV och retikulocyter (se Figur 2.1) kan anemiutredningen få en initial inriktning.

Tänk på primär benmärgssjukdom vid samtidig avvikelse i andra poeser (LPK, TPK). Se SVF Akuta leukemier. Tänk på hemolys vid snabbt Hb-fall utan tecken till blödning. I dessa fall ska hematolog kontaktas.

Figur 2.1 Anemiutredning (MDS=myelodysplatiskt syndrom).

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Anemi.

Senast ändrad: