Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Andra demenssjukdomar

Lewy body demens

Lewy body demens är den vanligaste primärdegenerativa demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom och har likheter med såväl Parkinsons som Alzheimers sjukdom. Symtomatisk behandling (kolinesterashämmare eller memantin) kan prövas och utvärderas då på motsvarande sätt. Vid parkinsonism kan låg dos levodopa prövas som symtomatisk behandling.

Ortostatisk hypotension är ett vanligt fenomen i syndromet, kopplat till upprepade fall, liksom kognitiv svikt och synhallucinos. Det är därför viktigt att göra ortostatiska blodtryckstest och att se över patientens eventuella antihypertensiva behandling. Ibland får man ta till behandling med helbensstödstrumpor och/eller blodtryckshöjande farmaka t.ex. midodrin.

Psykossymtom som inte är störande för patienten behöver inte behandlas. Vid behandlingskrävande psykotiska symtom och beteendestörningar bör specialist konsulteras.

Tänk på att antipsykotika inte ska användas vid Lewy body demens.

Vaskulär demens

Vaskulär demens är ett samlingsnamn för demenssjukdomar som orsakas av cerebrovaskulära skador. De vanligaste cerebrovaskulära orsakerna är stroke och subkortikala vitsubstansskador (”småkärlssjuka”).

Vid vaskulär demens kan debuten komma snabbt. Försämringen sker oftast trappstegsvis, men kan även komma smygande.

Finner man cerebrovaskulär sjukdom och/eller vaskulära riskfaktorer hos en individ med vaskulär demens ska dessa behandlas – se kapitel Hjärt- och kärlsjukdomar. I övrigt finns det ingen mer specifik läkemedelsbehandling att erbjuda.

Blandformer av Alzheimers sjukdom och vaskulär demens blir vanligare vid stigande ålder. Man kan då pröva att behandla Alzheimerkomponenten.

Frontallobsdemens(-er)

Frontallobsdemens är ett samlingsnamn för primärdegenerativa sjukdomar som debuterar i frontalloben. Karaktäriseras mer eller mindre av personlighetsförändringar, men även av försämrad språklig förmåga.

Det finns ingen specifik läkemedelsbehandling vid frontallobsdemens. Bensodiazepiner förvärrar inte sällan symtomen, varför de bör undvikas. SSRI-preparat kan dock provas vid icke-kognitiva symtom som aggressivitet, och bör vara förstahandsval. Om önskad effekt ej uppnås kan det vid svår aggressivitet och/eller oro vara motiverat att pröva ett antipsykotiskt läkemedel som exempelvis risperidon. Dock saknas studier av dessa läkemedel vid frontallobsdemens.

Generellt bör farmakologisk behandling ske individuellt med ett läkemedel i taget och med noggrann utvärdering av effekten.

Det är viktigt att det finns tillräckligt med personal för att klara omvårdnaden av patienten med frontallobsdemens. Patienter med frontallobsdemens kan försvåra omsorgen av andra patienter på ett särskilt boende. Man bör vara lugn och tydlig i kommunikationen, dock utan att vara auktoritär, annars kan aggression uppstå. En patient med frontallobsdemens kan ha svårt att delta i gruppaktiviteter.

Vid frontallobsdemens önskas remiss till minnesmottagningarna.

Demens vid Parkinsons sjukdom

Merparten av patienter med Parkinsons sjukdom utvecklar på sikt demens. Differentialdiagnostik är mycket viktig för att utesluta andra somatiska sjukdomar. Symtomen kan variera och påminna om andra demenstyper. Behandla efter symtombild. Rivastigmin kan bli aktuellt – se rekommendationer vid Alzheimers sjukdom. Vid oklarheter kontakta specialist.

Tänk på att antipsykotika inte ska användas vid demens vid Parkinsons sjukdom.

Alkoholrelaterad demens

Alkoholrelaterad demens är en viktig differentialdiagnos i samband med utredning vid demensmisstanke. Orsaker till sjukdomen är många, t.ex. tiaminbrist, näringsbrist och cerebrovaskulära skador. Symtombilden är mångfacetterad med frontala symtom, men även en grav närminnesstörning är vanlig. Kognitiva tester, t.ex. MMSE, bör inte utföras förrän efter 2-6 månaders nykterhet. Hjärnans återhämtning tar vanligtvis längre än två månader, varför ibland längre tid bör gå. Andra delar av demensutredningen kan påbörjas tidigare. Frikostig behandling av tiaminbrist och andra bristtillstånd bör starta utan dröjsmål. Nykterheten bör kontrolleras med labprover, företrädelsevis B-PEth.

Senast ändrad: