Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Obstipation

Diagnos

Avföringsvanorna är individuella. Från 3-4 gånger per dag till en gång var tredje till fjärde dag. Man brukar tala om förstoppning när man känner smärta eller obehag för att tarmen inte tömts på länge, när avföringen är så hård att det gör ont eller är svårt att få ut den eller när konstlade åtgärder krävs för tarmtömning.

Förändringar i kostvanor, livsstil och livssituation eller oregelbundna toalettvanor kan medföra förstoppning, liksom graviditet eller immobilisering. Det kan även vara en del i något annat sjukdomstillstånd, såsom Parkinsons sjukdom eller utlöst av läkemedel; t.ex. antikolinergika, järn, opioider, vissa psykofarmaka m.fl.

Utredning

Förstoppning kräver sällan specifik utredning men i vissa fall bör koloskopi genomföras för uteslutande av allvarlig bakomliggande orsak, särskilt vid misstänkt tarmhinder, om avföringsvanorna förändras utan känd orsak, vid nytillkomna besvär, framför allt hos äldre och om det finns blod och slem i avföringen. Vid svår, långvarig förstoppning trots behandling, kan det ibland vara aktuellt med transittidsmätning (OATT).

Behandling – icke-farmakologisk

Erfarenhetsmässigt är icke-farmakologisk behandling ett förstahandsalternativ för att komma tillrätta med tillfälliga episoder av förstoppning.

  • Motion

    Fysisk aktivitet efter förmåga hjälper tarmarbetet, rekommendera minst 30-60 minuters promenad dagligen. Rörelseträning är viktigt även för sängliggande patienter. Se FYSS-Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling.

  • Vätska

    Främst hos gamla och funktionshindrade – tillräckligt med vätska/ej öka om adekvat. Rekommendera jämt vätskeintag under dagen till cirka 2 liter vätska/dag. Vätska behövs för att kostfibrerna ska mjuka upp avföringen så att den lättare passerar. Vid för lågt vätskeintag finns risk för obstruktion.

  • Kostfibrer

    Fiberrik kost, introducera långsamt för att minska risken för problem med uppblåsthet, kramper och diarré. Högt fiberinnehåll i kosten påskyndar passagen genom colon, ökar avföringsfrekvensen och faecesvolymen samt gör avföringen mer formbar och mjuk.

    För att få i sig tillräckligt med fiber rekommenderas:

    • 500 g frukt, bär, grönsaker, rotfrukter och baljväxter/dag
    • Fullkornsprodukter gällande bröd, pasta, ris och övriga spannmålsprodukter.

  • Katrinplommondryck (Resource Activa)

    Medicinskt livsmedel förskrivs av dietist men kan också köpas receptfritt.

  • Regelbundna matvanor

    Frukost, middag och kvällsmat samt 1-3 mellanmål.

  • Toalettrutiner

    Avföringsbehovet ska inte undertryckas. Regelbundna toalettvanor är viktigt, avföring vid behov och ej i mån av tid.

Behandling - farmakologisk

Farmakologisk behandling behövs ofta vid akuta besvär (tarmirriterande medel och ibland osmotiskt verkande medel). Det är också ett komplement till icke farmakologisk behandling vid kronisk förstoppning (bulkmedel, osmotiskt verkande medel och tarmirriterande medel).

  • Bulkmedel

    Effekten är långsamt insättande, ibland med gaser och värk i buken. Riklig vätsketillförsel krävs och helst också rörelseaktivitet. Exempel på preparat är sterkuliagummi (Inolaxol) och ispaghula (Vi-Siblin). Försiktig upptrappning rekommenderas, för bättre tolerans.

  • Osmotiskt verkande medel

    Dessa preparat bryts ned av bakterier i tjocktarmen under bildning av svaga syror som binder vatten och ger en volymökning av tarminnehållet. Avföringen kommer först under andra till tredje dagen. Rekommenderade preparat är laktulos, laktitol (Importal Ex-Lax)  (långsam insättning p.g.a. gasbildning) samt makrogol (Omnilax) alternativt i kombination med elektrolyter (Moxalole).

  • Tarmirriterande medel

    Ökar tjocktarmens rörelser genom att stimulera de nerver som får tarmen att arbeta. Det har tidigare antagits att dessa preparat har en vanebildande effekt. Det finns dock ingen forskning som stöder att så skulle vara fallet. Ofta är en kombination av tarmirriterande och bulk-/osmotiskt verkande medel att föredra. Rekommenderat är natriumpikosulfat (Cilaxoral) samt bisakodyl (Dulcolax) suppositorier. Klysma, lavemang – Används endast vid tillfällig eller svår förstoppning. Verkar genom att mjuka upp den hårda avföringen och en normal tarmtömning underlättas. Rekommenderade preparat är Klyx (dokusat + sorbitol) och Microlax (natriumlaurylsulfoacetat + natriumcitrat).

Prukaloprid (Resolor) är subventionerat för symtomatisk behandling av kronisk förstoppning där laxativ inte ger tillfredsställande lindring. Preparatet kan vara aktuellt i vissa utvalda svåra fall vid kronisk förstoppning av okänd genes och endast efter flera strukturerade behandlingsförsök med övriga laxantia (inkl kombinationer) har utförts. På grund av ett högre pris, brist på långtidsstudier samt att andelen patienter som svarar på behandlingen är låg bör effekten utvärderas efter fyra veckor för att undvika onödig, långvarig behandling.

BARN OCH UNGDOMAR

Förstoppning är den vanligaste orsaken till att ett barn har ont i magen och bör uteslutas även om barnet har daglig avföring av normal till lös konsistens. Förstoppning kan också vara orsak till daginkontinens, enkopres samt recidiverande urinvägsinfektion.

Viktigt med allmänna råd kring kost och vätska, men också information om vikten av toalettbesök vid trängningar även i förskola/skola samt rätt sittställning på toaletten (vid behov med fotstöd).

Det är viktigt att behandlingen pågår tillräckligt länge, ofta 6-12 månader eller mer och det finns inga belägg för tillvänjning av nedanstående läkemedel. Behandlingen trappas långsamt ut genom att doserna succesivt minskas.

Behandling inleds vid behov med Mikrolax, Resulax (svider mindre) eller Klyx som engångsdos.

Doseringsförslag:

Klyx (120 ml):

  • Från cirka 4 mån - 1 års ålder: ½ klyx.
  • Från 1 års ålder: 1 klyx.

Som underhållsbehandling kan laktulos eller makrogol användas. Det finns belägg för att makrogol har bättre effekt, men är dyrare.

Doseringsförslag: Movicol Junior Neutral (makrogol + kaliumklorid): 0,6g/kg/dag. Innehållet i en påse blandas med cirka 60 ml vätska.

  • 10 kg: 1 dospåse/dag
  • 20 kg: 2 dospåsar/dag
  • 30 kg: 3 dospåsar/dag
  • 40 kg: 4 dospåsar/dag

Dosen styrs efter resultat, men maxdosen 4 påsar överskrids normalt inte.

Från och med 5 års ålder finns även indikationen fekalom-behandling, var god se dosering i FASS.

Doseringsförslag: Laktulos

  • under 1 år: 3 g (5 ml) pulver eller 5 ml lösning.
  • 1-6 år: 5-10 g (7,5–15 ml) pulver eller 10-15 ml lösning.
  • 7-14 år: 10 g (15 ml) pulver eller 15 ml lösning.

Vid behov kan man försöka öka dosen ytterligare, men risk finns för besvärande gasbildning.

Hård avföring ger inte sällan upphov till analfissur och i förekommande fall kan Xylocain gel 2 % appliceras 30 minuter före toalettbesök.

OBS! Om behandlingsrefraktär förstoppning eller tillväxtavvikelse görs basal utredning med TgA, Thyroideaprover och Hb innan remiss till barnklinik övervägs. 

Länk till Patientinformation om förstoppning

Förstoppning vid opioidbehandling

Opioidbehandling ska alltid kompletteras med laxermedel. Underhållsbehandling med laxermedel ska fortgå så länge opioidbehandlingen pågår. Preparatval och dosering ska så långt möjligt skötas av patienten. Detta förutsätter patientundervisning, gärna skriftlig!

Bulkmedel så som Inolaxol, Vi-Siblin, och Lunelax bör undvikas i samband med opioidbehandling på grund av risk för obstruktion.

Vid opioidbehandling som beräknas pågå mer än några dagar inleds profylax med natriumpikosulfat (Cilaxoral), 5-10 droppar till natten.

Vid längre behandlingsperioder är makrogol ett bra alternativ inte minst i palliativ vård där dessa preparat har blivit förstahandsval. Ofta kan natriumpikosulfat i så fall användas som vid behovsmedicinering.

Vid ökande doser opioid kan också antalet natriumpikosulfatdroppar ökas. Maxdos enligt FASS är 20 droppar men i palliativa vårdprogram anges att ända upp till 15-20 droppar x 3 kan ges, SIC!

För patienter i palliativ vård där ovanstående alternativ inte ger tarmtömning finns metylnaltreksonbromid (Relistor), en perifer opioidantagonist, att tillgå. Relistor ges som subcutan injektion varannan dag eller glesare. OBSERVERA att patienten om möjligt ska fortsätta med sin ”vanliga laxering”. Tarmtömning inträffar normalt inom 30-60 minuter, om inget resultat erhålls inom 24 timmar kan en ny dos ges.

Senast ändrad: