Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Smärta i samband med operation

Preoperativt omhändertagande

En välinformerad patient som känner lugn i situationen är en bra grund för att smärtbehandlingen ska fungera väl. Adekvat information till patienten (skriftlig och muntlig) är en viktig del i omhändertagandet och bör innehålla information om planerad åtgärd och efterföljande vård.

Information från patienten behöver inhämtas före operativt ingrepp:

  • Patientens tidigare upplevelse av smärta.
  • Patient med smärta preoperativt ska värdera denna med numerisk skala (NRS) eller verbalt beskrivande skala (VBS).
  • Patientens förväntningar på smärta och smärtbehandling.

En bra premedicinering lägger grunden för en god postoperativ smärtlindring. Premedicinering av analgetika ordineras individuellt och enligt lokala riktlinjer.

Patient som medicinerar kontinuerligt med opioider t.ex. på grund av cancerrelaterad smärta har ofta höga doser. Det är mycket viktigt att denna medicinering inte undandras patienten i samband med anestesi. Riktlinjer för denna patientkategori: Ordinarie analgetikadoser ges preoperativt (såväl tabletter, plåster som injektioner). Pre-, per- och postoperativ analgetika ska anpassas efter patientens ordinarie analgetikados. Förslagsvis ges motsvarande ca 1/6 av ordinarie dygnsdos som per- och postoperativa ”vid behovs-doser”. Doseringen ska också anpassas till patientens ålder, status och ingreppets art.

Postoperativ smärtlindring

Eftersom postoperativ smärta kan förutses, bör en behandlingsplan upprättas. Paracetamol och NSAID (om inte kontraindikation föreligger) utgör basbehandling. Regelbunden tillförsel av opioider är ofta nödvändigt första dygnet/dygnen efter medelstor och större kirurgi. De patienter som kan äta och dricka sätts i första hand in på långverkande oxikodon två gånger dagligen (var tolfte timma). Individuell ordination ska finnas för behandling av smärtgenombrott: kortverkande oxikodon (mixtur, kapsel eller injektion i.v.) att ge vid behov. Mixtur och kapsel oxikodon kan upprepas efter en timme, och injektion efter 30 minuter om otillräcklig effekt.

För smärtbehandling med Patientkontrollerad analgesi (PCA), EDAK finns särskilda riktlinjer. Vid otillräcklig smärtlindring och ytterligare behov av analgetika kontaktas ansvarig läkare. Vid behandling med EDAK kontaktas anestesiläkare beträffande dosjustering eller andra frågor.

Om ovan beskrivna metoder inte ger tillräcklig smärtlindring, kan ytterligare alternativ övervägas såsom infusion av lågdos ketamin (Ketanest), eller komplettering med klonidin (Catapressan) i tablett eller injektionsform. Anestesiläkare ska alltid konsulteras för handläggning med dessa metoder.

Ickefarmakologiska metoder, exempelvis tidig mobilisering/fysioterapi eller transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), är viktiga komplement till farmakologisk behandling.

Smärtskattning

Skattning av smärtintensitet är en förutsättning för att kunna ge adekvat smärtlindring och kunna kvalitetssäkra de smärtbehandlingsmetoder som används. Postoperativ smärtskattning ska utföras regelbundet både i vila och rörelse, samt som utvärdering efter extrados av given analgetika. Resultatet ska dokumenteras.

NRS/VBS ≤ 3 i vila och ≤ 4 i rörelse eller vid djupandning ska eftersträvas postoperativt på såväl uppvakningsavdelning som på vårdavdelning.

Patienter med långvariga smärttillstånd, där smärtintensiteten överstiger målnivåer enligt ovan redan före operationen, kan emellertid inte förväntas nå samma mål. Här bör istället ett individuellt mål sättas utifrån patientens habitualtillstånd. Det är alltid patienten och inte smärtskattningsvärdet som avgör om smärtbehandlingen är tillräcklig eller inte.

Uppföljning

Postoperativ smärta ska inte finnas kvar som ”opioidkrävande” i längre än 3 veckor. Om den finns kvar längre och är svår ska den betraktas som en ”ny smärta”.

Läkaren/operatören som sätter in opioiden ansvarar också för att den sätts ut postoperativt, alternativt att patienten erhåller ett nedtrappningsschema då de lämnar sjukhuset.

Om fortsatt opioidförskrivning anses nödvändig ska en överlämning av ansvaret kvitteras mellan berörda läkare. En behandlingsplan bör upprättas med behandlingstid, maxdos och uppföljning. Minsta möjliga förpackning förskrivs.

Om långvarig förskrivning av opioider sker efter ett operativt ingrepp bör en smärtanalys ligga till grund för detta. Riskanalys bör utföras och patienten bör följas upp av en och samma läkare.

Patienter som börjar söka akut på grund av opioidkrävande smärta måste identifieras och få hjälp i ett tidigt skede; utse en ansvarig specialist, aktivera team med psykolog, fysioterapeut, kurator. Handlingsplan behöver göras upp tillsammans med patient.

Senast ändrad: