Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Andnöd och rosslig andning

Andnöd

Andnöd (dyspné) är en subjektiv obehaglig upplevelse av att inte få tillräckligt med luft. Mekanismen bakom är inte fullständigt känd och graden av andnöd korrelerar inte med andningsfrekvens eller syremättnad. Försök att behandla den kausala orsaken, t.ex. hjärtsvikt, infektion, anemi, obstruktivitet, smärta eller ångest.

Icke-farmakologisk behandling

Omvårdnadsåtgärder är viktiga, som t.ex. lugn och ro, trygghet, samtal, närvaro, svalt rum och lägesändringar. En fläkt riktad mot ansiktet stimulerar receptorer i näsborrarna och kan ge god lindring (OBS! Ej vid smittsam luftvägsinfektion!). Insatser kan göras av fysioterapeut och arbetsterapeut.

Skapa trygghet. Minska rädsla för kvävning genom information till patient och närstående.

Farmakologisk behandling

Behandla om möjligt den kausala orsaken. Om kausal behandling är otillräcklig används i första hand opioid i symtomlindrande syfte. Vid låga doser är risken för andningsdepression liten.

Startdos: Tablett morfin 5 mg, oral lösning/kapsel oxikodon (OxyNorm) 2–5 mg, alternativt injektion morfin eller oxikodon (OxyNorm) 10 mg/ml 0,2–0,5 ml subkutant vid behov 1–4 gånger/dygn. Försiktig upptitrering om bristfällig effekt.

Till patienter som redan står på långverkande opioidbehandling, kan man börja med 50 % av vid behovsdosen. Upptitrering om bristfällig effekt.

Bensodiazepiner har ingen bevisad effekt mot andnöd men kan vara effektiva mot den oro eller ångest som både kan utlösa andnöd samt komma sekundärt till andnöden. För preparatval och dosering, se avsnittet om oro, ångest och akut förvirring.

Rosslig andning

Ljudlig, rosslande andning utlöses av högt sittande luftvägssekret och drabbar patienter som inte längre har förmåga att hosta upp eller svälja. Oftast är ljudet mer besvärande för personer i omgivningen än vad rossligheten är för patienten. Det är patientens obehag som ska styra behandlingen, inte ljudet som sådant. Tydlig information till närstående är viktigt.

Icke-farmakologisk behandling

Varsam munvård och kroppslägesändringar är förstahandsåtgärder. Undvik sugning av andningsvägarna då detta oftast ökar slembildningen.

Farmakologisk behandling

Injektion glykopyrroniumbromid (Glykopyrroniumbromid Accord 0,2 mg/ml) 1 ml subkutant 1–4 gånger/dygn. Kan upprepas efter 60 minuter. Om utebliven effekt efter två injektioner är fortsatt administration inte indicerat. Var observant på antikolinerga biverkningar som plågsamt torra slemhinnor (mun och ögon), urinretention samt takykardi. Överväg då dosreduktion.

Vid misstanke om lungödem, överväg injektion furosemid 10 mg/ml, 2–4 ml subkutant eller intravenöst (tänk på att ge max 2 ml på samma injektionsställe).

Senast ändrad: