Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Sömnstörningar

Insomnia

  • Förlängt insomnande: Mer än 30 minuter.
  • Avbruten sömn: Vakenhet under natten överstigande 45 minuter, eller fler än fem uppvaknanden under en natt.
  • För tidigt uppvaknande: Total sömntid mindre än sex timmar, eller mindre än 80 % av tidigare sömntid. Sömnbehovet minskar med åldern, se avsnittet Sömnstörningar hos äldre nedan.

Vid långvarig insomnia (sömnstörning > tre veckor) tänk på stressrelaterad problematik och samsjuklighet såsom depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom, ADHD/ADD, skadligt substansbruk, somatisk sjuklighet och läkemedelsbiverkan.

Använd gärna självskattningsformuläret DSM-5 självskattning av aktuella symtom med DSM-5 tolkning.

Sömnstörning hos barn

Barn och ungdomar

För barn är det extra viktigt med rådgivning kring sömnhygien. Undvik mobiltelefon, läsplatta eller liknande i sängen.

För mer information se Sömnstörningar hos barn – kunskapsdokument: Information från Läkemedelsverket 2015;26(2):12–26.

Läkemedelsbehandling bör undvikas, men om det ändå är nödvändigt ska behandling initieras av specialist.

Icke-farmakologisk behandling

Egenvård

  • Regelbunden dygnsrytm.
  • Undvik koffein, nikotin och alkohol sex timmar före sänggående.
  • Regelbunden motion dagtid.
  • Undvik fysisk eller psykisk ansträngning någon timme före sänggåendet.
  • Bra säng, svalt i rummet, bullerfritt m.m.
  • Undvik tupplurar dagtid.
  • Vid förlängt insomnande, gå upp en stund.
  • Obs! Undvik mobiltelefon, läsplattor och liknande i sängen!

Psykologisk behandling

  • KBT.
  • Avslappningsmetoder/stresshantering.
  • Sömnskola.
  • Självhjälpsprogram, t.ex. självhjälpsböcker för sömnproblem som utgår från KBT.

Se Stresshantering och sömn på 1177.se.

Farmakologisk behandling

Om icke-farmakologiska metoder ovan prövats och sömnbesvären kvarstår kan farmakologisk behandling bli aktuell. Beakta risken för beroende. Informera patienten och följ alltid upp din förskrivning. Bristfällig dokumentation finns för behandling mer än fyra veckor.

Eftersträva korta behandlingsperioder eller vid behovsbehandling (max tre gånger per vecka). Förskriv små förpackningar.

Längre än fyra veckors behandling bör undvikas mot bakgrund av läkemedlets beroendepotential samt riskerna för toleransutveckling och utsättningssymtom (bland annat försämrad sömn).

Gör aktiva utsättningsförsök. OBS! Informera om att två veckors försämrad sömn, under utsättning, är normalt.

Propiomazin (Propavan), 25–50 mg.

Observera att propiomazin inte har särskilt snabb tillslagstid, men längre duration. Preparatet kan också ge biverkningar i form av myrkrypningar i benen, eller svårhanterlig trötthet dagen efter. Preparatet är inte beroendeframkallande. Bör undvikas till äldre! Det finns klinisk erfarenhet av att risken för biverkningar kan minska om tabletterna krossas eller tuggas men det saknas vetenskapliga belägg för det.

Alimemazin, orala droppar eller kapslar 10–40 mg. Bör undvikas till äldre!

Mirtazapin i låg dos, 7,5–15 mg kan vara ett alternativ. En inte helt ovanlig biverkan är trötthet dagen efter.

Melatonin är ett annat alternativ, i första hand kortverkande där det finns beprövad erfarenhet av doser mellan 1–10 mg. Även melatonin i depotform kan användas (indikation egentligen till patienter över 55 år). För vuxna omfattas inga melatoninpreparat av läkemedelsförmånen.

Observera att det vetenskapliga underlaget är svagt för melatoninpreparat. Melatonin orsakar få och inga allvarliga biverkningar på kort sikt, upp till tre månader. Långtidseffekter är dåligt studerade.

Zopiklon 5–7,5 mg, alternativt zolpidem 5–10 mg kan övervägas. Båda intas vid sänggåendet och ger snabb insomningseffekt. Trötthet dagen efter uppkommer oftast inte med något av preparaten.

Zopiklon har längre duration än zolpidem och kan vara olämplig vid bilkörning på morgonen dagen efter. Kan ge metallsmak i munnen.

Båda preparaten kan ge CNS-biverkan som konfusion och hallucinationer, framförallt hos äldre, men det förefaller vara vanligare med zolpidem.

Iaktta försiktighet, både zopiklon och zolpidem är potentiellt beroendeframkallande.

Redan efter några veckors regelbunden användning kan effekten avta. Gäller all hypnotika.

Undvik förskrivning av bensodiazepiner!

 

Sömnstörning hos äldre

Äldre

  • Äldre behöver i regel mindre sömn än tidigare i livet (oftast 5–6 timmar).
  • Sömnhygieniska råd för äldre:

      • Svalt och tyst rum.
      • Aktivitet/stimulans dagtid.
      • Eftermiddagspromenad.

  • Eftersträva max 30 min sömn/vila dagtid.
  • Sömnstörning hos äldre är inte sällan ett symtom på något annat, ex. hunger, värk, depression, obehandlad hjärtsvikt. Efterfråga vilka sömnvanor patienten har haft tidigare i livet? Stör patienten andra?
  • Undvik regelbunden behandling med sömnmedel. Vid behovsbehandling leder till större chans att sömnmedlet får effekt de gånger patienten tar det. Regelbunden behandling med sömnmedel som överstiger 30 dagar leder inte sällan till förlorad effekt. "Säröbomber" (kaloririk dryck) kan vara ett fullgott alternativ.
  • Vid behov kan zopiklon eller oxazepam övervägas till äldre. Även mirtazapin i lågdos kan vara ett alternativ.
  • Undvik långverkande benzoediazepiner, propiomazin (Propavan) och läkemedel med antikolinerg effekt såsom alimemazin, hydroxizin (Atarax) och prometazin (Lergigan).
  • Beakta att zolpidem är olämpligt på grund av risken för paradoxala reaktioner och med tanke på den korta effektdurationen som inte täcker hela natten.

Utsättning av sömnmedel

Vid längre tids användning av sömnmedel riskerar man utsättningssymtom vid för snabb utsättning. Detta kan leda till symtom som sömnsvårigheter, rastlöshet, tremor, huvudvärk, oro, svettning, muskelkramp, parestesier, perceptionsstörningar, humörsvängningar och delirium. Även reboundfenomen med förstärkta sömnsvårigheter kan förekomma. Detta sammantaget kan leda till att sömnmedlet på felaktiga grunder återinsätts.

För att minska risken för utsättningssymtom och reboundfenomen rekommenderas att man följer utsättningsschema (Tabell 19.1).

 

Tabell 19.1

Utsättningsschema för sömnmedel
Substans Dos 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka
nitrazepam 10 mg 7,5 mg 5 mg 2,5 mg 0
flunitrazepam 2 mg 1,5 mg 1 mg 0,5 mg 0
triazolam 0,5 mg 0,375 mg 0,25 mg 0,125 mg 0
zopiklon 7,5 mg 5 mg 3,75 mg 0 0
zolpidem 10 mg 5 mg 5 mg 0 0
zaleplon* 10 mg 0 0 0 0
melatonin* 2 mg 0 0 0 0
klometiazol 1200 mg 900 mg 600 mg 300 mg 0
propiomazin* 25–50 mg 0 0 0 0
valeriana* 400–600 mg 0 0 0 0
* behandlingen går att avsluta direkt utan nedtrappning. Källa: FAS UT 3.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Psykiatri

Senast ändrad: