Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Sömnstörningar

Insomni

  • Förlängt insomnande: Mer än 30 minuter.
  • Avbruten sömn: Vakenhet under natten överstigande 45 minuter, eller fler än fem uppvaknanden under en natt.
  • För tidigt uppvaknande: Total sömntid mindre än sex timmar, eller mindre än 80 % av tidigare sömntid. Sömnbehovet minskar med åldern, se avsnittet Sömnstörningar hos äldre nedan.
  • Sömnstörning som påverkar livskvaliteten eller den dagliga funktionen.

Vid långvarig insomnia (sömnstörning > tre veckor) tänk på stressrelaterad problematik och samsjuklighet såsom depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom, ADHD/ADD, skadligt substansbruk, somatisk sjuklighet och läkemedelsbiverkan.

Använd gärna självskattningsformuläret DSM-5 självskattning av aktuella symtom med DSM-5 tolkning.

Sömnstörning hos barn

Barn och ungdomar

För barn är det extra viktigt med rådgivning kring sömnhygien. Undvik mobiltelefon, läsplatta eller liknande i sängen.

För mer information se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Sömnstörningar hos barn och ungdomar (2014, uppdaterad 2022).

Läkemedelsbehandling bör undvikas, men om det ändå är nödvändigt ska behandling initieras av specialist.

Sömnstörning hos äldre

Äldre

  • Äldre behöver i regel mindre sömn än tidigare i livet (oftast 5–6 timmar).
  • Sömnhygien, se information om egenvård nedan.
  • Eftersträva max 30 min sömn/vila dagtid.
  • Sömnstörning hos äldre är inte sällan ett symtom på något annat, ex. hunger, värk, depression, obehandlad hjärtsvikt. Efterfråga vilka sömnvanor patienten har haft tidigare i livet? Stör patienten andra?
  • Undvik regelbunden behandling med sömnmedel. Vid behovsbehandling leder till större chans att sömnmedlet får effekt de gånger patienten tar det. Regelbunden behandling med sömnmedel som överstiger 30 dagar leder inte sällan till förlorad effekt. "Säröbomber" (kaloririk dryck) kan vara ett fullgott alternativ.
  • Vid behov kan zopiklon eller oxazepam övervägas till äldre. Även mirtazapin i lågdos kan vara ett alternativ.
  • Undvik långverkande bensodiazepiner, propiomazin (Propavan) och läkemedel med antikolinerg effekt såsom alimemazin, hydroxizin (Atarax) och prometazin (Lergigan). För mer information se kapitel Äldre och läkemedel, Lathund – läkemedel och äldre.
  • Beakta att zolpidem är olämpligt på grund av risken för paradoxala reaktioner och med tanke på den korta effektdurationen som inte täcker hela natten.

Behandling

Egenvård

  • Regelbunden dygnsrytm.
  • Undvik koffein, nikotin och alkohol sex timmar före sänggående.
  • Regelbunden motion dagtid.
  • Undvik fysisk eller psykisk ansträngning någon timme före sänggåendet.
  • Bra säng, svalt i rummet, bullerfritt m.m.
  • Undvik tupplurar dagtid.
  • Vid förlängt insomnande, gå upp en stund.
  • OBS! Undvik mobiltelefon, läsplattor och liknande i sängen!

Psykologisk behandling

  • KBT.
  • Avslappningsmetoder/stresshantering.
  • Sömnskola.
  • Självhjälpsprogram, t.ex. självhjälpsböcker för sömnproblem som utgår från KBT.

Se Stresshantering och sömn (1177.se).

Farmakologisk behandling

Om icke-farmakologiska metoder ovan prövats och sömnbesvären kvarstår kan farmakologisk behandling bli aktuell. Beakta risken för beroende. Informera patienten och följ alltid upp din förskrivning.

Bristfällig dokumentation finns för behandling mer än fyra veckor. Eftersträva korta behandlingsperioder eller vid behovsbehandling (max tre gånger per vecka). Förskriv små förpackningar.

Längre än fyra veckors behandling bör undvikas mot bakgrund av läkemedlets beroendepotential samt riskerna för toleransutveckling och utsättningssymtom (bland annat försämrad sömn).

Gör aktiva utsättningsförsök. OBS! Informera om att två veckors försämrad sömn, under utsättning, är normalt.

Undvik förskrivning av bensodiazepiner!

Redan efter några veckors regelbunden användning kan effekten av farmakologisk behandling vid sömnstörning avta. Gäller all hypnotika.

 

Propiomazin (Propavan), 25–50 mg. Bör undvikas till äldre!

Observera! Propiomazin har inte särskilt snabb tillslagstid, men längre duration. Preparatet kan ge biverkningar i form av myrkrypningar i benen, eller svårhanterlig trötthet dagen efter. Det finns klinisk erfarenhet av att risken för biverkningar kan minska om tabletterna krossas eller tuggas, men vetenskapliga belägg saknas. Preparatet är inte beroendeframkallande.

 

Alimemazin, orala droppar eller kapslar 10–40 mg. Bör undvikas till äldre!

 

Mirtazapin i låg dos, 7,5–15 mg kan vara ett alternativ.

De antihistaminerga effekterna hos mirtazapin som ger dess sedativa verkan är mest framträdande i låga doser (< 15 mg). Den serotonerga och noradrenerga effekten tilltar vid högre doser (> 30 mg), vilket anses motverka den antihistaminerga effekten. En inte helt ovanlig biverkan är trötthet dagen efter.

 

Melatonin är ett annat alternativ, i första hand kortverkande där det finns beprövad erfarenhet av doser mellan 1–10 mg. Subventioneras endast för insomni hos barn och ungdomar 6–17 år med ADHD där sömnhygienåtgärder har varit otillräckliga.

Observera att det vetenskapliga underlaget är svagt för melatoninpreparat. Melatonin orsakar få och inga allvarliga biverkningar på kort sikt, upp till tre månader. Långtidseffekter är dåligt studerade.

 

Bensodiazepinliknande preparat

Zopiklon 5–7,5 mg, alternativt zolpidem 5–10 mg kan övervägas. Båda intas vid sänggåendet och ger snabb insomningseffekt. Trötthet dagen efter uppkommer oftast inte med något av preparaten.

Zopiklon har längre duration än zolpidem och kan vara olämplig vid bilkörning på morgonen dagen efter. Kan ge metallsmak i munnen.

Båda preparaten kan ge CNS-biverkan som konfusion och hallucinationer, framförallt hos äldre, men det förefaller vara vanligare med zolpidem.

Iaktta försiktighet, både zopiklon och zolpidem är potentiellt beroendeframkallande.

Utsättning av sömnmedel

Vid längre tids användning av sömnmedel riskerar man utsättningssymtom vid för snabb utsättning. Detta kan leda till symtom som sömnsvårigheter, rastlöshet, tremor, huvudvärk, oro, svettning, muskelkramp, parestesier, perceptionsstörningar, humörsvängningar och delirium. Även reboundfenomen med förstärkta sömnsvårigheter kan förekomma. Detta sammantaget kan leda till att sömnmedlet på felaktiga grunder återinsätts.

För att minska risken för utsättningssymtom och reboundfenomen rekommenderas att man följer utsättningsschema (Tabell 19.1).

 

Tabell 19.1

Utsättningsschema för sömnmedel
Substans Dos 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka
zopiklon 7,5 mg 5 mg 3,75 mg 0 0
zolpidem 10 mg 5 mg 5 mg 0 0
melatonin* 10 mg 0 0 0 0
propiomazin* 25–50 mg 0 0 0 0
* behandlingen går att avsluta direkt utan nedtrappning. Källa: FAS UT 3.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Psykiatri

Senast ändrad: