Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Anafylaxi

Viktiga budskap

  • Adrenalin är det viktigaste läkemedlet. Ges tidigt, intramuskulärt i yttre övre lårmuskel.
  • Intravenöst adrenalin endast efter upprepade intramuskulära injektioner och under EKG-övervakning. Ska göras i samråd med IVA-personal.
  • Optimalt behandlad astma minskar risken för utveckling av svår anafylaxi.
  • Hastig uppresning av patienter med anafylaxi kan leda till livshotande blodtrycksfall.
  • Vid anafylaxi ska patienten observeras minst 4–12 timmar beroende på svårighetsgrad.

Beakta även

  • Diagnosen anafylaxi ska sättas enbart då diagnostiska kriterier är uppfyllda.
  • Anafylaxins svårighetsgrad ska dokumenteras.
  • Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar ställning till förskrivning av adrenalinpenna.
  • Den som förskriver adrenalinpenna måste också se till att patienten får öva på att ge sig injektionen (hos små barn får föräldrarna ge sig själva). Filmer med tydliga användarinstruktioner finns på tillverkarnas websidor Information för dig med Emerade adrenalinpenna (Medeca Pharma AB) respektive Jext – Information till patient (ALK).
  • Förskriv alltid TVÅ adrenalinpennor per uttag. Injektionen kan behöva upprepas vid svår reaktion.

(Punkter modifierade från SFFA:s Anafylaxidokument 2015 (uppdaterat januari 2021)).

Bakgrund/Mekanismer

Den anafylaktiska reaktionen är en akut, potentiellt livshotande allmänreaktion med immunologisk bakgrund, ofta IgE-förmedlad, med cirkulatorisk eller respiratorisk påverkan men som kan drabba flera organsystem samtidigt.

Klinik

En generell reaktion som drabbar flera organsystem där cirkulation eller respiration måste vara ett av dem.

Ju tidigare symtom uppträder efter exponering, desto allvarligare tenderar den kliniska reaktionen att bli.

Observera den ”sena snabballergiska” reaktionen. Detta innebär reaktion åtskilliga timmar efter t.ex. födoämnesintag. Förloppet kan bli lika livshotande som den tidiga reaktionen. Även om symtomen initialt kan verka lindriga finns det alltid en stor risk att de kan bli livshotande och irreversibla.

Effektiv behandling måste ges snabbt även om de initiala symtomen är lindriga.

Utlösande substanser

Födoämnen, latex, läkemedel, insektsgifter, allergenextrakt m.m.

Anafylaxi i anslutning till fysisk ansträngning kan utgöra ett specialfall, remittera till specialistmottagning.

Var observant på varningssignaler:

  • Myrkrypningar i hårbotten, fotsulor och handflator.
  • Klåda i näsa, ögon, gom och hals.
  • Heshet, känsla av klump i halsen.
  • Värmekänsla och rodnad i ansiktet och på halsen.

Kallsvett, illamående och huvudvärk kan göra det svårt att skilja från neurogen chock och vasovagal svimning.

Symtom på anafylaxi

Huden

  • ”Myrkrypningar”, klåda, rodnad i ansiktet, urtikaria.
  • Angioödem.
  • Vid förekomst av enbart hudsymtom föreligger inte anafylaxi.

Respirationsorganen

  • Heshet, klump i halsen, stridor, hosta och andnöd, astma.
  • Svår hypoxemi.

Cirkulationsorganen

  • Snabb svag puls, blodtrycksfall, kardiovaskulär chock.
  • Eventuella arytmier.

Gastrointestinalkanalen

  • Sväljningssvårigheter, illamående, kräkningar.
  • Buksmärtor, diarré.

Övrigt

  • Oro, ångest, svettningar.
  • Urinavgång.
  • Trötthet.

Behandling

Kraftig lokal reaktion i form av öron- eller läppsvullnad, kraftig ögonirritation, klumpkänsla i halsen, urtikaria bör behandlas med antihistamin peroralt, minst patientens dubbla ordinarie dos. Följs av observation på mottagning 1–2 timmar för att säkerställa att patienten svarar på behandlingen och inte utvecklar en anafylaxi.

Vid misstanke om begynnande anafylaxi:

  1. Lägg patienten ner med benen i högläge.
  2. Adrenalin, via adrenalinpenna, (dosering enligt Tabell 3.4 för barn och Tabell 3.5 för vuxna) intramuskulärt i lårets utsida. Kan upprepas efter 15 min, eller oftare vid behov.
  3. Fri venväg.
  4. Läkemedel enligt Tabell 3.4 (dosering för barn) och Tabell 3.5 (dosering för vuxna).
  5. Kontrollera blodtrycket upprepat.
  6. Stor försiktighet vid uppresning av patienten.

Vid anafylaktisk chock

  1. Adrenalin, via adrenalinpenna, intramuskulärt i lårets utsida (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna). Behandling ges så snart som möjligt och upprepas vid behov var 5–10:e minut.
  2. Ring ambulans.
  3. Höj fotändan, sänk huvudändan. Ge syrgas, 10 liter/minut. Säkra luftvägen. Säkra venväg. Snabb i.v. vätskeinfusion (t.ex. natriumklorid styrka 9 mg/ml, dos 20 ml/kg). Beredskap för HLR. Försiktighet vid uppresning.
  4. Desloratadin, munlöslig tablett (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna).
  5. Solu-Cortef eller Betapred i.v. eller Betapred tabletter peroralt (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna).
  6. Vid bronkospasm (inte vid blodtrycksfall): Adrenalin inhalation 1 mg. Blandas med natriumklorid i samma volym.

 

Till sjukhus efter behandling. Detta gäller även vid framgångsrik akut behandling då patienten behöver observeras på grund av risken för utveckling av den sena fasen av anafylaxi.

 

Tabell 3.4

Barn – Läkemedelsbehandling vid misstanke om begynnande anafylaxi

Adrenalin är det viktigaste läkemedlet och ska ges tidigt, intramuskulärt i låret.

Indikatorer Läkemedel Dosering barn Effekt

Kraftig urtikaria

Andnöd

Hypotension

Allmänpåverkan

Kraftiga

Adrenalinpenna Emerade

Ges intramuskulärt i lårets utsida

< 30 kg: 0,15 mg* (150 µg)

30–60 kg: 0,3 mg (300 µg)

> 60 kg: 0,5 mg (500 µg)

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

buksmärtor och kräkningar

eller

Adrenalinpenna Jext

 

Ges intramuskulärt i lårets utsida

< 30 kg: 0,15 mg* (150 µg)

≥ 30 kg: 0,3 mg (300 µg)

 

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

eller

Inj Adrenalin

1 mg/ml

 

Ges intramuskulärt i lårets utsida

0,01 ml/kg

max 0,5 ml

 

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Astma Egen bronkvidgande medicin

Inhalationspulver/

-spray

2–6 doser

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Alla

Munlöslig tablett desloratadin (Caredin) 2,5/5 mg

(eller annat antihistamin i dubbel dos)

Ges peroralt

< 6 år: 2,5 mg

6–12 år: 5 mg

Inom 30–60 min
Alla Inj Solu-Cortef 50 mg/ml

Ges intravenöst

< 6 år: 100 mg

≥ 6 år: 200 mg

Först efter 2–3 tim

eller

Inj Betapred 4 mg/ml

 

 

Ges intravenöst

< 6 år: 4 mg

≥ 6 år: 8 mg

 

Först efter 2–3 tim

eller

Tablett Betapred 0,5 mg

 

Ges peroralt (tuggas, sväljes hela eller löses i vatten)

< 6 år: 6 tabletter

≥ 6 år: 10 tabletter

 

Först efter 2–3 tim

*Kan ges till barn under 10 kg

 

Tabell 3.5

Vuxna – Läkemedelsbehandling vid misstanke om begynnande anafylaxi.

Adrenalin är det viktigaste läkemedlet och ska ges tidigt och intramuskulärt i låret

Indikationer Läkemedel Dosering vuxna Effekt

Kraftig urtikaria

Andnöd

Hypotension

Allmänpåverkan

Adrenalinpenna Emerade

Ges intramuskulärt i lårets utsida

30–60 kg: 0,3 mg (300 µg)

≥ 60 kg: 0,5 mg (500 µg)

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Kraftiga buksmärtor och kräkningar

eller

Adrenalinpenna Jext

 

Ges intramuskulärt i lårets utsida

0,3 mg (300 µg)

 

 

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

eller

Inj Adrenalin

1 mg/ml

 

Ges intramuskulärt i lårets utsida

0,3–0,5 ml

 

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

 

Astma Egen bronkvidgande medicin

Inhalationspulver/

-spray

4–6 doser

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Alla

Munlöslig tablett desloratadin (Caredin)

5 mg

(eller annat antihistamin i dubbel dos)

Ges peroralt

10 mg

Inom 30–60 min
Alla

Inj Solu-Cortef

50 mg/ml

Ges intravenöst

200 mg

Först efter 2–3 tim

eller

Inj Betapred

4 mg/ml

 

Ges intravenöst

8 mg

 

Först efter 2–3 tim

Tablett Betapred

0,5 mg

Ges peroralt (tuggas, sväljes hela eller löses i vatten)

10 tabletter

Först efter 2–3 tim

 

Vilka patienter bör utrustas med adrenalinautoinjektor?

Erfarenheter visar att många patienter som utvecklar en svår anafylaktisk reaktion inte har sitt adrenalin med sig när behovet uppkommer. Högriskpatienter bör därför övertygas om vikten av att alltid bära sina pennor med sig i situationer där risk för allergisk exponering föreligger. Rimliga indikationer föreligger för följande grupper:

  • Alla som tidigare haft anafylaktisk reaktion eller svår astma efter bi/getingstick eller efter intag av födoämne (fr.a. jordnötter, nötter, ägg, mjölk).
  • Alla med svår allergi mot jordnöt eller nötter samt redo att bära adrenalin med sig.
  • Alla med svår kronisk astma och svår allergi samt redo att bära adrenalin med sig. Glöm inte att kontrollera att patienten är stabil i sin astma.

Adrenalinpenna bör endast i undantagsfall nyinsättas inom primärvården och då alltid kopplat till remiss.

Patienten ska alltid förses med två autoinjektorer.

 

Nedanstående gäller endast Emerade 150 µg.

Pennor i styrkorna 300 µg och 500 µg är felfria.

Observera att ett konstruktionsfel för tillfället kan försvåra aktiveringsprocessen för Emerade adrenalinpenna i styrkan 150 µg och det kan krävas större kraft för aktivering.

Prognos för när problematiken ska vara åtgärdad är kvartal 3 2023.

  • Om Emerade adrenalinpenna inte aktiveras vid första försöket ska ett nytt försök göras genom att pressa pennan med större kraft mot injektionsstället. Det kan finnas en risk att vissa pennor inte aktiveras även efter försök med högre aktiveringskraft.
  • Patienten bör alltid bära med sig två adrenalinpennor.

Emerade är fortsatt förstahandsval i Halland. Vid restsituation eller för de patienter som känner sig osäkra kan annan adrenalinpenna förskrivas, i första hand Jext. Viktigt att då försäkra sig om att patient och/eller anhöriga är väl införstådda med hur denna fungerar.

(uppdaterat mars 2022)

 

Rekommenderat förstahandsval av autoinjektor är:

  • Kroppsvikt < 30 kg: Emerade (0,15 mg (150 µg)).
  • Kroppsvikt 30–60 kg: Emerade (0,3 mg (300 µg)).
  • Kroppsvikt > 60 kg: Emerade (0,5 mg (500 µg)).

Lämpligt andrahandsval är:

  • Kroppsvikt < 30 kg: Jext (0,15 mg (150 µg))
  • Kroppsvikt ≥ 30 kg: Jext (0,3 mg (300 µg))

När patienten har tagit adrenalin på grund av hotande eller manifest allergisk reaktion bör steroider ges peroralt. På grund av risken för progredierande eller återkommande svåra symtom bör patienten omgående uppsöka läkare.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Allergi, astma och KOL

Senast ändrad: