Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Anafylaxi

Viktiga budskap

  • Adrenalin är det viktigaste läkemedlet. Ges tidigt, intramuskulärt i yttre övre lårmuskel.
  • Intravenöst adrenalin endast efter upprepade intramuskulära injektioner och under EKG-övervakning. Ska göras i samråd med IVA-personal.
  • Optimalt behandlad astma minskar risken för utveckling av svår anafylaxi.
  • Hastig uppresning av patienter med anafylaxi kan leda till livshotande blodtrycksfall.
  • Vid anafylaxi ska patienten observeras minst 4–12 timmar beroende på svårighetsgrad.

Beakta även

  • Diagnosen anafylaxi ska sättas enbart då diagnostiska kriterier är uppfyllda.
  • Anafylaxins svårighetsgrad ska dokumenteras.
  • Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar ställning till förskrivning av adrenalinpenna.
  • Den som förskriver adrenalinpenna måste också se till att patienten får öva på att ge sig injektionen (hos små barn får föräldrarna ge sig själva). Film för Emerade med tydliga instruktioner finns på produktens webbsida.
  • Förskriv alltid TVÅ adrenalinpennor per uttag. Injektionen kan behöva upprepas vid svår reaktion.

(Punkter modifierade från SFFA:s dokument ”Anafylaxidokumentet 2015”).

Bakgrund/Mekanismer

Den anafylaktiska reaktionen är en akut, potentiellt livshotande allmänreaktion med immunologisk bakgrund, ofta IgE-förmedlad, som kan drabba flera organsystem samtidigt.

Klinik

En generell reaktion som drabbar flera organsystem (respiration, cirkulation, huden och gastrointestinalkanalen), tillsammans eller var för sig.

Ju tidigare symtom uppträder efter exponering, desto allvarligare tenderar den kliniska reaktionen att bli.

Observera den ”sena snabballergiska” reaktionen. Detta innebär reaktion åtskilliga timmar efter t.ex. födoämnesintag. Förloppet kan bli lika livshotande som den tidiga reaktionen. Även om symtomen initialt kan verka lindriga finns det alltid en stor risk att de kan bli livshotande och irreversibla.

Effektiv behandling måste ges snabbt även om de initiala symtomen är lindriga.

Utlösande substanser

Allergenextrakt, födoämnen, läkemedel, insektsgifter m.m.

Var observant på ”förstadier”:

  • Myrkrypningar i hårbotten, fotsulor och handflator.
  • Klåda i näsa, ögon, gom och hals.
  • Heshet, känsla av klump i halsen.
  • Värmekänsla och rodnad i ansiktet och på halsen.

Kallsvett, illamående och huvudvärk kan göra det svårt att skilja från neurogen chock och vasovagal svimning.

Symtom på anafylaxi

Huden

  • ”Myrkrypningar”, klåda, rodnad i ansiktet, urtikaria.
  • Angioödem.
  • Vid förekomst av enbart hudsymtom föreligger inte anafylaxi.

Respirationsorganen

  • Heshet, klump i halsen, stridor, hosta och andnöd, astma.
  • Svår hypoxemi.

Cirkulationsorganen

  • Snabb svag puls, blodtrycksfall, kardiovaskulär chock.
  • Eventuella arytmier.

Gastrointestinalkanalen

  • Sväljningssvårigheter, illamående, kräkningar.
  • Buksmärtor, diarré.

Övrigt

  • Oro, ångest, svettningar.
  • Urinavgång.
  • Trötthet.

Behandling

Vid kraftig lokal reaktion:

Öron- eller läppsvullnad, kraftig ögonirritation, klumpkänsla i halsen, urtikaria.

Antihistamin peroralt, minst patientens dubbla ordinarie dos. Observation på mottagning 1–2 timmar om patienten svarar på behandlingen.

Vid misstanke om begynnande anafylaxi:

  1. Lägg patienten ner med benen i högläge.
  2. Adrenalin, via adrenalinpenna, (dos enligt Tabell 3.4) intramuskulärt i lårets utsida. Kan upprepas efter 15 min, eller oftare vid behov.
  3. Fri venväg.
  4. Läkemedel enligt Tabell 3.4.
  5. Kontrollera blodtrycket upprepat.
  6. Stor försiktighet vid uppresning av patienten.

Vid anafylaktisk chock

  1. Adrenalin, via adrenalinpenna, (dos enligt Tabell 3.4) intramuskulärt i lårets utsida. Behandling ges så snart som möjligt och upprepas vid behov var 5–10:e minut.
  2. Ring ambulans.
  3. Höj fotändan, sänk huvudändan. Ge syrgas, 10 liter/minut. Säkra luftvägen. Säkra venväg. Snabb i.v. vätskeinfusion (t.ex. natriumklorid styrka 9 mg/ml, dos 20 ml/kg). Beredskap för HLR. Försiktighet vid uppresning.
  4. Desloratadin, munlöslig tablett (dos enligt Tabell 3.4).
  5. Solu-Cortef eller Betapred i.v. eller Betapred tabletter peroralt (dos enligt Tabell 3.4).
  6. Vid bronkospasm (inte vid blodtrycksfall) Adrenalin inhalation 1 mg. Blandas med natriumklorid i samma volym.

Till sjukhus efter behandling.

Tabell 3.4

Läkemedelsbehandling vid misstanke om begynnande anafylaxi.

Adrenalin är det viktigaste läkemedlet och ska ges tidigt och intramuskulärt i låret

Indikationer Läkemedel och administrations-sätt Dos vuxna Dos barn Effekt

Kraftig urtikaria

Andnöd

Hypotension

Allmän-påverkan

Kraftiga buksmärtor och kräkningar

Adrenalinpenna Emerade

Ges intramuskulärt i lårets utsida

20–50 kg:

0,3 ml

> 50 kg:

0,5 ml

< 20 kg:

0,15 ml*

20–50 kg:

0,3 ml

> 50 kg:

0,5 ml

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

eller eller eller
Inj Adrenalin

1 mg/mlGes intramuskulärt i lårets utsida

0,3–0,5 ml

0,01 ml/kg

max 0,5 ml

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Astma

Egen bronkvidgande medicin

Inhalation pulver/spray

4–6 doser 2–6 doser

Inom 5 min

Upprepa vb var 10:e min

Alla

Munlöslig tablett desloratadin (Caredin) 2,5/5 mg

(eller annat antihistamin i

dubbel dos)

Ges peroralt

10 mg

< 6 år:

2,5 mg

6–12 år:

5 mg

Inom 30–60 min
Alla

Inj Solu-Cortef 50 mg/ml

Ges intravenöst

200 mg

< 6 år:

100 mg

>6 år:

200 mg

Först efter 2–3 tim
eller eller eller
Inj Betapred

4 mg/mlGes intravenöst

8 mg

< 6 år:

4 mg

> 6 år:

8 mg

eller eller eller
Tablett

Betapred

0,5 mgGes peroralt (tuggas, sväljes hela eller löses i vatten)

10 tabl

< 6 år:

6 tabl

6 år:

10 tabl

* Kan ges till barn under 10 kg

Vilka patienter bör utrustas med adrenalinautoinjektor?

Erfarenheter visar att många patienter som utvecklar en svår anafylaktisk reaktion inte har sitt adrenalin med sig när behovet uppkommer. Högriskpatienter bör därför övertygas om vikten av att alltid bära sitt adrenalin med sig i situationer där risk för allergisk exponering föreligger. Rimliga indikationer föreligger för följande grupper:

  • Alla som tidigare haft anafylaktisk reaktion eller svår astma efter bi/getingstick eller efter intag av födoämne (fr.a. jordnötter, nötter, ägg, mjölk).
  • Alla med svår allergi mot jordnöt eller nötter samt redo att bära adrenalin med sig.
  • Alla med svår kronisk astma och svår allergi samt redo att bära adrenalin med sig. Glöm inte att kontrollera att patienten är stabil i sin astma.

Adrenalinpenna bör endast i undantagsfall nyinsättas inom primärvården och då alltid kopplat till remiss.

Observera att ett konstruktionsfel för tillfället kan försvåra aktiveringsprocessen för Emerade adrenalinpenna och det kan krävas större kraft för aktivering.

  • Om Emerade adrenalinpenna inte aktiveras vid första försöket ska ett nytt försök göras genom att pressa pennan med större kraft mot injektionsstället. Det kan finnas en risk att vissa pennor inte aktiveras även efter försök med högre aktiveringskraft.
  • Patienten bör alltid bära med sig två adrenalinpennor

Emerade med korrigerat konstruktionsfel beräknas komma till hösten 2020.

Emerade är fortsatt förstahandsval i Halland. För de patienter som känner sig osäkra kan annan adrenalinpenna förskrivas, i första hand Jext. Viktigt att då försäkra sig om att patient och/eller anhöriga är väl införstådda med hur denna fungerar.

(uppdaterat juni 2020)

Lämpligt förstahandsval av autoinjektor är:

  • Kroppsvikt < 30 kg: Emerade (0,15 mg).
  • Kroppsvikt 30–60 kg: Emerade (0,3 mg).
  • Kroppsvikt > 60 kg: Emerade (0,5 mg).

När patienten har tagit adrenalin på grund av hotande eller manifest allergisk reaktion bör steroider ges peroralt. På grund av risken för progredierande eller återkommande svåra symtom bör patienten omgående uppsöka läkare.

Senast ändrad: