Karies är en lokal infektionssjukdom som är bakteriellt orsakad och modifieras av ett antal faktorer som salivens mängd och sammansättning, kost, munhygienvanor, fluoridexponering, med mera.
En ökad kariesrisk kan uppträda hos äldre i samband med bland annat polyfarmaci och muntorrhet.
Kliniska tecken
- Vita eller bruna förändringar på tandytan.
- Nedbruten tandsubstans.
- Ofta ses bakteriebeläggningar på tandytan, så kallat plack.
Obehandlad karies kan leda till infektion i tandpulpa och käkben. Omfattande tandförluster ger nedsatt tuggfunktion vilket i sin tur kan påverka livskvaliteten.
Behandling av karies
- Egenvård är den viktigaste komponenten i behandlingen och består av regelbundna kost- och munvårdsvanor samt regelbundna besök hos tandvårdspersonal. Fluoridtandkräm skall användas två gånger dagligen.
-
- För vuxna rekommenderas ett innehåll på 1 450 ppm fluorid.
- För barn rekommenderas tandborstning från första tanden. Upp till 6 år rekommenderas ett fluoridinnehåll på 1 000 ppm. Mängden tandkräm ska motsvara barnets lillfingernagel. Från 7 års ålder är rekommenderat fluoridinnehåll 1 450 ppm. Man bör undvika att skölja munnen med vatten efter tandborstning.
-
- Professionell operativ behandling – efter orsaksutredning utarbetas lämplig terapiplan.
- Läkemedelsbehandling – efter orsaksutredning hos professionen dosanpassas fluorid till aktivitets-/kariesgraden och ålder.
Klorhexidin i kombination med natriumfluorid kan i enskilda fall användas periodvis för att reducera bakteriemängden.
Läkemedel
Natriumfluorid (Dentan, fluoridlösning för munsköljning 0,05 % och 0,2 %).
Vid svåra kariestillstånd kan angiven rekommenderad dygnsdos (0,5-1,5 mg fluorid) överskridas.
Klorhexidin (Natriumfluorid-klorhexidin APL 0,3% + 0,2%, dentalgel eller tandkräm).
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Munhåla/Tand.