Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Epilepsi

Definition

Epilepsi definieras som upprepade oprovocerade epilepsianfall. I Sverige har cirka 60 000 personer epilepsi och omkring 4 400 nyinsjuknar årligen. Risken är cirka 40 % att få fler anfall efter ett första och cirka 65 % efter två anfall. Anfallsdebut är vanligast hos barn/ungdomar och gamla.

Neurologkontakt

Utredning vid misstanke om epilepsi sker vid neurologmottagningarna i Halmstad, Varberg och Kungsbacka. Röntgen och EEG-remisser kan initieras, därefter kontakt med specialist.

Vid känd epilepsi gärna neurologkontakt för unga människor, kvinnor i fertil ålder, bilkörningsfrågor, frånvaro av anfallsfrihet och inför diskussion om utsättning.

Diagnostik

Anamnes är helt avgörande för diagnos. Om möjligt objektiv anamnes via vittne och filmning. Utredning efter ett första epileptiskt anfall bör omfatta blodprover: Hb, LPK, TPK, CRP, Na, K, Ca, Kreatinin, ALAT, ALP samt glukos. Vidare EKG, vaken-EEG och CT- eller MRT-hjärna. Syftet med utredningen är att påvisa genes, fastställa epilepsityp och utesluta andra orsaker t.ex. hjärtsjukdom, syncope, hypoglykemi och funktionella anfall.

Bilkörning

Ett epileptiskt anfall är inte epilepsi men medför körförbud i sex månader. Vid epilepsidiagnos krävs ett års anfallsfrihet. För högre behörighet gäller strängare regler. Tänk på att även annan medvetandepåverkan än epilepsi ska medföra körförbud.

Behandling

Vid behandling av epilepsi kan små skillnader i koncentration innebära sämre anfallskontroll. Det kan skilja i biotillgänglighet mellan olika generika. Byt därför inte mellan preparat från olika tillverkare hos anfallsfri patient. Vid nyinsättning och större dosjusteringar, välj/byt till rekommenderade generika med tanke på stora prisskillnader och att preparatet inte byts ut på apoteket (se tabell 15.1).

Tabell 15.1

Rekommenderat val av antiepileptika i relation till anfallstyp.
Anfallstyp Monoterapi

förstahandsval

Monoterapi

andrahandsval eller

tilläggsbehandling

Fokala anfall

(med eller utan bilateralt

tonisk-kloniskt anfall)

Lamotrigin Aurobindo

Levetiracetam Orion

Tegretol retard

Ergenyl/Depakine Retard

Gabapentin Aurobindo

Topiramat Orion

Trileptal

Vimpat

Zebinix

Zonegran

Generaliserade anfall

Lamotrigin Aurobindo

Levetiracetam Orion

 

Ergenyl/Depakine Retard

Suxinutin (vid absenser)

Topiramat Orion

 

Äldre

Observera nedsatt njurfunktion, ökad känslighet och interaktionsproblem. Lägre interaktionsrisk har t.ex. lamotrigin, gabapentin och levetiracetam. Ompröva preparatval och dosering till äldre regelbundet, ofta räcker låga doser.

Akut anfallsbehandling

Bör inledas efter 5 minuters pågående epileptiskt anfall, inte mot postiktal medvetandesänkning. Om generaliserat krampanfall med medvetandepåverkan se avsnitt "Status epilepticus".

Ge 10 mg diazepam rektalt, i andra hand midazolam (Buccolam) munhålelösning 10 mg.

Status epilepticus

De flesta anfall går över av sig själva. Generaliserat krampanfall längre än 5 minuter eller flera anfall utan fullständig återhämtning emellan behandlas som status epilepticus. Hälften av alla patienter som drabbas av status epilepticus har inte tidigare känd epilepsi. Överväg infektion, metabol sjukdom och akut hjärnsjukdom.

Behandling

Bör inledas efter 5 minuters kramper. Notera tid, ABC-åtgärder, syrgas, följ vitala funktioner. Fri venväg. Kontrollera glukos.

  1. Giv 50 mL Glukos 300 mg/ml, vid misstänkt hypoglykemi.
  2. Giv 0,25 mg per kg kroppsvikt (20 mg per 80 kg) diazepam (Stesolid Novum) intravenöst under fyra minuter. Obs andningsövervakning!
  3. Akut till sjukhus.

Preventivmedel

Hormonella preventivmedel interagerar signifikant med flera epilepsiläkemedel.

Graviditet

Neurologkontakt helst redan före graviditet,. Vid epilepsibehandling är det en 2-3 gånger ökad risk för fosterskador. Okontrollerad epilepsi med tonisk-kloniska anfall utgör dock större risk för såväl moder som foster. Behandling med valproat under graviditet är förenad med särskilt hög risk. Valproat är därför kontraindicerat vid behandling av epilepsi under graviditet om lämplig alternativ behandling finns. Valproat är kontraindicerat hos flickor och kvinnor i fertil ålder,

om de inte använder säkert preventivmedel. Låga doser lamotrigin, levetiracetam och karbamazepin medför en lägre risk. Eftersträva monoterapi. Folsyratillskott 5 mg/dag så snart som möjligt, helst inlett en månad före graviditeten, anses minska risken. Graviditet kan sänka koncentrationen av epilepsiläkemedel.

Amning

Oftast inga problem, vid misstanke om påverkan på barnet kan diskussion med barnläkare bli aktuellt.

Koncentrationsbestämning av antiepileptika

Ej rutinmässigt, däremot vid inställning, dålig epilepsikontroll och graviditet. Framförallt karbamazepin, valproat och fenytoin. Fenytoin har speciell kinetik och kan behöva kontrolleras ofta.

Utsättning av antiepileptika

Utsättning av mediciner efter flera års anfallsfrihet kan övervägas. Samråd med neurolog!

 

Barn och ungdomar

Samtliga barn med epileptiskt anfall skall utredas skyndsamt via barnklinik.

Vanligaste typen av epilepsi hos barn är s.k. benign barnepilepsi som utgör 25 % av all barnepilepsi. Den karaktäriseras av fokala anfall som oftast kommer i samband med sömn. Debuten sker oftast i åldern 5-10 år, och försvinner som regel mot slutet av tonåren. Anfallet börjar ofta med stickningar eller obehagskänsla i ansiktsområdet och kan följas av ryckningar i ansiktet, mestadels ensidiga, medvetandet är bevarat. Sekundär generalisering med medvetandeförlust kan ske. I typiska fall visar sömn-EEG Rolandic spikes (centrotemporala spikes).

Anfallen kommer oftast endast några få gånger per år. Vid typisk benign barnepilepsi med anfall tätare än varannan månad eller stor oro för anfall rekommenderas oxkarbazepin (Trileptal), startdos 5 mg/kg/dag uppdelat på 2 dostillfällen. Vid otillräcklig effekt kan dosökning göras med 5 mg/kg/dag varannan vecka till anfallsfrihet, biverkningar eller maxdos 30 mg/kg/dag.

Diskutera gärna med barnläkare. Vid remiss för sömn-EEG begär ”enligt melatonin-PM”.

Akut anfallsbehandling hos barn

De flesta anfall går över av sig själva även hos barn. Vid pågående kramper mer än 5 minuter bör akut anfallsbehandling ges.

Munhålelösning midazolam (Buccolam): används på grund av smidigare administrering och större patientnytta än rektalt diazepam.

Dosering: 6 månader-1 år: 2,5 mg; 1-5 år: 5 mg; 5-10 år: 7,5 mg; 10-18 år: 10 mg.

Klysma diazepam:  barn < 15 kg ges 5 mg; barn >15 ges 10 mg.

Generella råd kan fås av neurologsjuksköterska på Barnkliniken, tel. 035-241 61 31 (endast för vårdpersonal).

 

Senast ändrad: