Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Epilepsi

Epilepsi definieras som upprepade oprovocerade epilepsianfall. I Sverige har cirka 80 000 personer epilepsi och omkring 4 500 nyinsjuknar årligen. Risken är cirka 40 % att få fler anfall efter ett första och cirka 65 % efter två anfall. Anfallsdebut är vanligast hos barn/ungdomar och äldre.

Neurologkontakt

Utredning vid misstanke om epilepsi hos vuxna sker vid neurologmottagningarna i Halmstad, Varberg och Kungsbacka. Röntgen (CT-hjärna och ofta MR-hjärna) och EEG-remisser kan initieras, därefter kontakt med specialist. Utredning av barn och ungdomar < 18 år sker via Barnkliniken (se även avsnittet Epilepsi hos barn och ungdomar nedan).

Utsättning av mediciner efter flera års anfallsfrihet kan övervägas. Samråd med neurolog!

Vid känd epilepsi hos unga människor, kvinnor i fertil ålder, vid bilkörningsfrågor och inför diskussion om utsättning är det extra angeläget med neurologkontakt.

Diagnostik

Anamnes är helt avgörande för diagnos. Om möjligt objektiv anamnes via vittne och filmning. Utredning efter ett första epileptiskt anfall bör omfatta blodprover: Hb, LPK, TPK, CRP, Na, K, Ca, Kreatinin, leverstatus samt glukos. Frikostig provtagning med PEth. Vidare EKG, vaken-EEG och CT- eller MRT-hjärna. Syftet med utredningen är att påvisa genes, fastställa epilepsityp och utesluta andra orsaker t.ex. hjärtsjukdom, syncope, hypoglykemi och funktionella anfall.

Ett första epilepsianfall/nydebuterad epilepsi är ett av inklusionskriterierna för att utreda en patient enligt regional SVF Hjärntumör. Detta innebär att patienten inom två dygn får genomgå CT-hjärna.

Bilkörning

Ett epileptiskt anfall är inte epilepsi, men medför körförbud i sex månader. Vid epilepsidiagnos krävs ett års anfallsfrihet. För högre behörighet gäller strängare regler. Körförbud skall anmälas till Transportstyrelsen om det finns anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att följa tillsägelse att avstå från att köra (Körkortslagen 10 kap 5§). Tänk på att även medvetandepåverkan orsakat av annat än epilepsi ska medföra körförbud. För mer information se TSFS 2010:125 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m.

Farmakologisk behandling

Äldre

Observera nedsatt njurfunktion, ökad känslighet och interaktionsproblem. Lägre interaktionsrisk har t.ex. lamotrigin, gabapentin och levetiracetam.

Diskussion med neurolog för ställningstagande till byte av preparat och/eller dosjustering.

Vid behandling av epilepsi kan små skillnader i koncentration innebära sämre anfallskontroll. Det kan skilja i biotillgänglighet mellan olika generika. Byt därför inte mellan preparat från olika tillverkare hos anfallsfri patient.

Apoteken får inte göra generikabyte på antiepileptiska läkemedel. Med tanke på den stora prisskillnaden mellan olika generikapreparat kan det vara tillfälle att ändra förskrivningen i samband med exempelvis större dosjusteringar – samråd med neurolog!

Tabell 15.1

Rekommenderat val av antiepileptika i relation till anfallstyp.
Anfallstyp Monoterapi

förstahandsval

Monoterapi

andrahandsval eller

tilläggsbehandling

Fokala anfall

(med eller utan bilateralt

tonisk-kloniskt anfall)

lamotrigin

levetiracetam

karpamazepin i depotberedning

valproinsyra i depotberedning

gabapentin

topiramat

oxkarbazepin

lakosamid

eslikarbazepin

zonisamid

Generaliserade anfall

lamotrigin

levetiracetam

 

valproinsyra i depotberedning

etosuximid (vid absenser)

topiramat

Koncentrationsbestämning av antiepileptika

Inte rutinmässigt. Däremot vid inställning, dålig epilepsikontroll och graviditet. Gäller framförallt karbamazepin, valproat och fenytoin. Fenytoin har speciell kinetik och kan behöva kontrolleras ofta, minst årligen.

Preventivmedel, graviditet och amning

Preventivmedel

Hormonella preventivmedel interagerar signifikant med flera epilepsiläkemedel. Vid insättning av hormonellt preventivmedel till epilepsipatient, diskutera med neurolog.

Graviditet

Neurologkontakt helst redan före graviditet. Graviditet kan sänka koncentrationen av epilepsiläkemedel.

Vid epilepsibehandling under pågående graviditet är det 2–3 gånger ökad risk för fosterskador. Okontrollerad epilepsi med tonisk-kloniska anfall utgör dock större risk för såväl moder som foster. Behandling med valproat under graviditet är förenad med särskilt hög risk. Valproat är därför kontraindicerat vid behandling av epilepsi under graviditet om lämplig alternativ behandling finns. Valproat är kontraindicerat hos flickor och kvinnor i fertil ålder, om de inte använder säkert preventivmedel. Låga doser lamotrigin, levetiracetam och karbamazepin medför en lägre risk. Eftersträva monoterapi. Folsyratillskott 5 mg/dag så snart som möjligt, helst inlett minst en månad före graviditeten, anses minska risken.

Amning

Oftast inga problem, vid misstanke om påverkan på barnet kan diskussion med barnläkare bli aktuellt.

Utsättning av antiepileptika

Utsättning av mediciner efter flera års anfallsfrihet kan övervägas. Samråd med neurolog!

Akut anfallsbehandling

De flesta anfall går över av sig själva. Anfallsbrytande behandling bör inledas efter 5 minuters pågående epileptiskt anfall, inte mot postiktal medvetandesänkning. Om generaliserat krampanfall med medvetandepåverkan, se avsnitt Status epilepticus nedan.

Vid behov av anfallsbrytande behandling, ge 10 mg diazepam rektalt eller midazolam munhålelösning 10 mg. För dosering till barn, se avsnittet Epilepsi hos barn och ungdomar nedan.

Status epilepticus

Generaliserat krampanfall längre än 5 minuter eller flera anfall utan fullständig återhämtning emellan behandlas som status epilepticus. Hälften av alla patienter som drabbas av status epilepticus har inte tidigare känd epilepsi. Överväg bakomliggande infektion, metabol sjukdom och akut hjärnsjukdom.

Behandling

Bör inledas efter 5 minuters kramper. Notera tid, ABC-åtgärder, syrgas, följ vitala funktioner. Fri venväg. Kontrollera glukos.

    1. Ge 50 ml glukos 300 mg/ml intravenöst vid misstänkt hypoglykemi.
    2. Ge 0,25 mg diazepam per kg kroppsvikt (ex. 20 mg vid 80 kg kroppsvikt) intravenöst under fyra minuter. OBS! Andningsövervakning!
    3. Akut till sjukhus.

Epilepsi hos barn och ungdomar

 

Barn och ungdomar

Samtliga barn med epileptiskt anfall ska utredas skyndsamt via barnklinik.

Vanligaste typen av epilepsi hos barn är s.k. benign barnepilepsi som utgör 25 % av all barnepilepsi. Den karaktäriseras av fokala anfall som oftast kommer i samband med sömn. Debuten sker oftast i åldern 5–10 år, och försvinner som regel mot slutet av tonåren. Anfallet börjar ofta med stickningar eller obehagskänsla i ansiktsområdet och kan följas av ryckningar i ansiktet, mestadels ensidiga, medvetandet är bevarat. Sekundär generalisering med medvetandeförlust kan ske. I typiska fall visar sömn-EEG Rolandic spikes (centrotemporala spikes).

Anfallen kommer oftast endast några få gånger per år. Vid typisk benign barnepilepsi med anfall tätare än varannan månad eller stor oro för anfall rekommenderas oxkarbazepin (Trileptal).

Diskutera med barnläkare.

Akut anfallsbehandling hos barn

De flesta anfall går över av sig själva även hos barn. Vid pågående kramper mer än 5 minuter bör akut anfallsbehandling ges.

Munhålelösning midazolam: används på grund av smidigare administrering och större patientnytta än rektalt diazepam.

Dosering:

  • 6 månader –1 år: 2,5 mg
  • 1–5 år: 5 mg
  • 5–10 år: 7,5 mg
  • 10–18 år: 10 mg.

Klysma diazepam: barn < 15 kg ges 5 mg; barn > 15 kg ges 10 mg.

Generella råd kan fås av neurologsjuksköterska på Barnkliniken, tel. 035-241 61 31 (endast för vårdpersonal).

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Neurologi

Senast ändrad: