Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Bakgrund

Osteoporos (benskörhet) yttrar sig ofta som fraktur vid liten påfrestning på skelettet. Tidig identifiering av riskpersoner, framförallt patienter med förstagångsfraktur, samt adekvat behandling av osteoporos är viktigt för att minska frakturincidensen.

I Halland drabbas varje år cirka 550 personer av höftfraktur. I Sverige inträffar årligen cirka 70 000 benskörhetsfrakturer som fördelar sig enligt tabell 17.1.

Tabell 17.1

Fördelning av benskörhetsfrakturer utifrån lokalisation
Lokalisation av fraktur Antal patienter (st)
Kotkropp 15 000
Höft 18 000
Underarm 25 000
Överarm 12 000

Definitioner

Osteoporos är ett tillstånd med nedsatt benmassa och förändrad mikroarkitektur, som leder till minskad hållfasthet och ökad frakturrisk.

WHO har 1994 valt att definiera osteoporos utifrån graden av minskad benmassa vid bentäthetsmätning (DXA = dual energy X-ray absorptiometry) av höft eller kota. Då jämförs bentätheten hos den enskilde individen med ett ”normalmaterial” i samma befolkning. Avvikelsen anges i standarddeviationer, SD, och benämns T-score (se tabell 17.2). Hos yngre patienter, premenopausala kvinnor och män under 50 år används begreppet Z-score, och då görs jämförelsen med en åldersmatchad population.

Tabell 17.2

Definitioner 
Normal bentäthet:

Bentäthet högre än -1 SD

(uttryckt som T-score)

Osteopeni (nedsatt bentäthet): Bentäthet mellan -1 och -2,5 SD
Osteoporos (benskörhet): Bentäthet lägre än -2,5 SD
Manifest (etablerad) osteoporos:

Bentäthet lägre än -2,5 SD

och

minst en benskörhetsfraktur

Graden av minskad bentäthet (bedömd med bentäthetsmätning) är inte identisk med graden av ökad frakturrisk, men sambandets styrka är jämförbar med sambandet mellan högt blodtryck och stroke.

Primär eller sekundär osteoporos

Primär osteoporos uppkommer utan relation till sjukdom eller medicinering, till exempel åldersorsakad benskörhet.

Sekundär osteoporos orsakas av bakomliggande sjukdomar eller uppkommer till följd av viss läkemedelsbehandling.

Samhällskostnad

Osteoporospatienter medför en betydande samhällskostnad, där exempelvis varje höftfraktur kostar samhället cirka 160 000 kr första året. I Halland blir kostnaden enbart för denna åkomma cirka 90 miljoner kronor under första året. Hit tillkommer även stort mänskligt lidande, där flera studier har visat på ökad mortalitet efter genomgången höftfraktur eller kotkompression. Att behandla osteoporos efter genomgången förstagångsfraktur reducerar mortaliteten och minskar risk för ytterligare fraktur.

Enligt hälsoekonomiska beräkningar ses en mångmiljonsbesparing per år vid full implementering av riktlinjer för osteoporosomhändertagande (Socialstyrelsen 2012).

Senast ändrad: