Orsaker, utredning och behandling

Inledning

Enures är ett vanligt hälsoproblem. Man räknar med att 7–10 % av alla sjuåringar är sängvätare. Obehandlad sängvätning försvinner i regel spontant hos cirka 15 % av patienterna per år, men fortfarande vid 15 års ålder har cirka 1 % kvar sina besvär. Genom forskning vet man att självkänslan hos många barn med enures är sänkt, men förbättras då barnet så småningom kan sova torrt. Därför bör barn/familjer informeras om och erbjudas behandling från 6 års ålder då motivationen hos barnet också brukar komma.

Begreppet sekundär enures används för barn som varit torra > 6 månader, men blir nattvåta igen.

Orsaker

Nattlig polyuri (den normalt förekommande sänkningen av urinproduktion under sömn uteblir), djup sömn (ej samma sak som sömn av god kvalitet), otillräcklig hämning av detrusormuskeln eller kombination av dessa tre. Ärftlighet är en viktig faktor.

Utredning

Utredning kan i regel ske i primärvården. Fråga om hur ofta enuresen inträffar, exempelvis 5/7 nätter.

Samtida allmänsymtom såsom påverkad tillväxt, överdriven törst med behov av att dricka nattetid, dålig stråle, ständigt urinläckage, tömningssvårigheter dagtid och krystkissning är exempel på symtom som måste utredas vidare via barnklinik.

Urinsticka ska alltid tas, främst för att utesluta diabetes mellitus. Vid sekundär enures och vid samtidig daginkontinens behöver man också utesluta urinvägsinfektion. I status inkluderas bukpalpation, inspektion av rygg (asymmetriskt ryggslut/hårtofs), yttre genitalia och neurologiskt status i nedre extremiteter (reflexer, häl- och tågång, jämfotahopp/hopp på ett ben).

Snarkningar med sömnapnéer kan också vara en orsak till enures, varför symtom på detta bör efterfrågas. Remittera till ÖNH-klinik vid behov.

Viktigt är att fråga om samtidig daginkontinens och i sådant fall bör råd ges om goda toalettvanor och enkel uroterapi i form av instruktion att gå och kissa med 2–3 timmars intervall dagtid (oavsett om man är kissnödig eller inte). Även förstoppningsproblem ska efterfrågas och vid behov behandlas och följas upp.

Behandling

Behandling för sängvätning bör erbjudas från 6 års ålder. Information om att åkomman ofta är ärftlig, dessutom mycket vanlig och är spontant övergående är viktig för att ge barnet hopp och en känsla av att inte vara ensam med problemet. Redan från 5 års ålder kan distriktssköterskan skriva ut hygienlakan och blöjor till familjen. Informera om behandlingsalternativen nedan. Som behandling är desmopressin och enureslarm likvärdiga. Grundprincipen är att barnet/familjen får välja det man tycker passar bäst.

Desmopressin

Desmopressin (resoriblett Desmopressin, tablett Nocutil) hämmar diuresen och minskar därmed urinvolymen nattetid. Behandling kan ske antingen för tillfälligt bruk (ex. då barnet ska sova borta) eller för långtidsbehandling. I det senare fallet ska uppehåll/dosminskning av medicineringen göras under en vecka med cirka tre månaders intervall för att se om problemet kvarstår. Vid tillfällig behandling bör man först ha utvärderat effekten och provat ut lämplig dos under cirka två veckors tid.

Desmopressin ges antingen i form av resoriblett som får smälta under tungan eller som vanlig tablett. Upptaget av desmopressin i munslemhinnan är säkrare än i tarmen. Dosen ges 30–60 minuter före sänggående. Vätskeintaget ska minimeras från en timme innan dosen ges och under natten, eftersom risk för vattenretention annars finns. Startdosen för resoriblett är 240 µg och för tablett 0,4 mg. Vid start av behandlingen är det lämpligt att förskriva en startförpackning med färre tabletter för att utvärdera om läkemedlet har effekt (receptfavorit finns). Om god effekt kan dosen halveras, men om utebliven effekt efter två veckor är det ingen idé att fortsätta behandlingen.

Enureslarm

Larm förutsätter att barnet/familjen är motiverad och har bäst chans att fungera om enuresen inträffar > 50 % av nätterna. Larmet är billigt och kan i ungefär 2/3 av fallen få barnet torrt på natten på ett par månader. Enureslarm lånas ut på regionens barnmottagningar. En specialintresserad sköterska instruerar om larmet och följer upp behandlingen.

Remissindikationer till barnmottagningar i Halland

• Terapiresistent enures/daginkontinens.
• Alarmerande symtom.
• Avvikande statusfynd.
• Terapiresistent förstoppning.
• Önskemål från familjen om enureslarm.

Remiss ska innehålla uppgifter om symtom, frekvens av enures, daginkontinens, eventuell förstoppning, statusfynd (se ovan), aktuell tillväxtdata och u-sticka. Familjen kan då kallas direkt till sköterska som handlägger larmbehandlingen utan onödig fördröjning.