Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD)

Barn och ungdomar

Före skolåldern är förekomsten av inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) hos barn låg, men insjuknande under tonåren är inte ovanligt. Sjukdomsbilden kompliceras ofta av tillväxtrubbningar och/eller försenad pubertet, men liknar i övrigt den hos vuxna. Insjuknande i tonåren kan innebära ett stort psykosocialt trauma.

F-calprotektin ingår i utredningen och ett negativt prov utesluter med hög sannolikhet IBD. Vid misstanke om IBD ska gastro- och koloskopi utföras i narkos.

Diagnos

  • Anamnesen är viktig – symtomen vid IBD har oftast pågått under längre tid till skillnad från infektiös kolit.
  • F-calprotektin kan vara vägledande vid diagnoser, värdet är alltid förhöjt vid inflammatorisk aktivitet. Dock kan falskt positivt värde visas vid behandling med NSAID, andra infektioner (t.ex. övre luftvägsinfektion) samt vid annan inflammation i tarmen (t.ex. divertikulit, bakteriell infektion eller tumör i kolon).
  • Diagnosen ställs oftast vid skopi. PAD-verifikation rekommenderas. I ett litet antal fall kan rektum te sig frisk, medan ovanliggande slemhinna kan vara ordentligt sjuk. Sjukdomen har ofta ett skovvis förlopp.
  • Utlösande faktorer kan vara:

      • Antibiotikabehandling.
      • Infektioner, då särskilt tarminfektioner.
      • NSAID-preparat.
      • Ibland psykosocial stress.

Vissa patienter får enbart enstaka skov under livet. Andra har täta skov och ibland närmast kontinuerlig aktivitet. Svårighetsgraden bestäms dels av antalet tarmtömningar per dygn och dels av förekomsten av allmänsymtom.

Ulcerös kolit

Varje år insjuknar 10–15 personer per 100 000 invånare i ulcerös kolit.

I en tredjedel av fallen inskränker sig inflammationen till ändtarmen, ulcerös proktit. Symtomen är i dessa fall täta avföringsträngningar med avgång av slem och blod. Själva avföringens konsistens är ofta normal, i vissa fall hård.

I en tredjedel av fallen går den inflammationen förbi vänsterflexuren, ibland i hela tjocktarmen, man talar då om extensiv kolit. Symtomen kan här bli svåra, förutom lös avföring, blod, slem och trängningar även buksmärtor, feber och ett påverkat allmäntillstånd samt anemi. Tillståndet kan i dessa fall bli mycket allvarligt ibland livshotande. Sjukhusvård krävs vid svårare skov.

I återstoden av fallen omfattar sjukdomen hela eller delar av vänsterkolon, det vill säga sigmoideum och descendens, vänstersidig kolit. Även här kan fulminanta skov förekomma.

Sjukdomens utbredning är inte alltid konstant över tiden. Cirka en tredjedel av proktitpatienterna liksom vänsterkoliterna får senare en mer utbredd kolit.

Observera att om det föreligger tecken på påverkat allmäntillstånd, mer kontinuerliga buksmärtor (det vill säga inte direkt kopplade till trängning), feber, takykardi, ömhet vid bukpalpation, Hb < 110, SR > 30 eller alb < 30 räknas skovet alltid som svårt och kräver då bedömning och som regel inläggning på sjukhus.

Behandling

Flertalet patienter med konstaterad IBD sköts idag via specialiserade team. En liten grupp med lindriga proktitbesvär och patienter som inte längre behöver behandling kan skötas i primärvården.

Behandling av ulcerös proktit

Recidiv av lindrig proktit kan behandlas i primärvård, men i praktiken sker detta oftast i specialiserade team. Behandlingen är i första hand lokal: suppositorier om enbart 10–15 cm av tarmen är sjuk, annars klysma ensamt eller som tillägg. Systemisk behandling kan bli aktuell vid svåra eller terapiresistenta fall.

Behandling kan inledas i primärvården, men gärna i samråd med gastroenterologkonsult. Förstahandsbehandling vid proktit är mesalazin suppositorium (Pentasa) en gång om dagen (oftast till natten) i omkring fyra veckor och därefter nedtrappning. En framgångsrik behandling kan upprepas vid nya skov. Vid ofta återkommande besvär eller vid refraktära skov rekommenderas specialistremiss.

Andra behandlingar som kan initieras av specialistvården är budesonid rektalskum (Budenofalk), prednisolon rektallösning eller mesalazin rektalsuspension (Asacol). Peroralt tillägg av 5-ASA-preparat och/eller prednisolon kan i vissa fall behövas.

Behandling av proktosigmoidit/vänstersidig kolit och extensiv kolit

Behandlas vanligtvis med perorala läkemedel i form av mesalazin, kortison och immunmodulerande läkemedel och/eller biologiska läkemedel via specialiserade team med uppföljning i specialistvården.

Uppföljning

Uppföljningen vid lugn sjukdom behöver inte vara omfattande. Viktigt är att ge klara instruktioner om vart patienten ska vända sig vid försämring och att kontakt bör ske utan onödigt dröjsmål.

Många proktitpatienter kan inleda egenbehandling enligt givet schema i avvaktan på undersökning.

Patient med kolit bör ha kontakt med specialistmottagning.

Crohns sjukdom

Crohns sjukdom kan ge snarlika symtom som ulcerös kolit, men här drabbas vid rektal sjukdom ofta även analkanalen med abscesser, sår eller fistlar. Rektalslemhinnan drabbas enbart fläckvis med först små utstansade aftösa sår, sedan mer sammanflytande djupa sår (ofta långsträckta) med omgivande mer normal slemhinna. Att skilja tillståndet från ulcerös kolit kan dock vara svårt och ibland kan enbart det fortsatta förloppet ge besked.

Karaktärslokalen för Crohns sjukdom är annars distala ileum och högerkolon. Buksmärtor, viktfall, feber och anemi kan då dominera över diarrébesvären och ofta saknas blodiga avföringar helt. Aktiv Crohns sjukdom ska handläggas av specialist. De flesta patienter med Crohns sjukdom står på immunmodulerande eller biologisk läkemedelsbehandling.

Mikroskopisk kolit

Mikroskopisk kolit kan vara en orsak till diarréer, ofta vattentunna och frekventa, hos medelålders och äldre personer. Sjukdomen drabbar oftare kvinnor än män och är som regel inte förenad med några andra besvär. Anemi förekommer inte och laboratoriemässiga inflammationsparametrar inklusive F-calprotektin är ofta normala eller lätt förhöjda. Däremot kan patienten få en elektrolytrubbning i form av hypokalemi. Det finns viss samvariation med annan autoimmun sjukdom, särskilt celiaki. Samvariation är vanligare hos kvinnor.

Diagnos ställs mikroskopiskt på biopsier vid koloskopi ifrån rektum och/eller kolon. Det finns två varianter, lymfocytär samt kollagen kolit.

Mikroskopisk kolit kan i vissa fall utlösas av läkemedel, till exempel SSRI eller protonpumpshämmare (PPI).

Behandling

När diagnosen mikroskopisk kolit väl är ställd och behandling har inletts, kan behandling fortsatt skötas i primärvården.

De allra flesta patienter svarar på peroral behandling med budesonid (Budenofalk) i nedtrappning. Startdos 9 mg dagligen (3 x 1), som efter ca 4 veckor minskas till 6 mg dagligen (2 x 1). Efter någon månad minskas dosen till 3 mg (1 x 1). Ett utsättningsförsök kan sedan göras efter ytterligare en månad.

Flertalet patienter får förr eller senare recidiv. Det är då ofta effektivt att återinsätta budesonid enligt ovan. Vid återkommande skov eller steroidberoende, remittera patient till specialist. Överväg då även osteoporosbehandling, se kapitel Osteoporos.

Ett antal patienter svarar på gallsaltsbindare som kolestyramin i dosen 4–8 gram x 1–2. OBS! Bör ges 1 timme före eller 4 timmar efter annan medicinering på grund av interaktioner.

Icke-farmakologisk behandling vid IBD

Kosten kan modifieras vid skov för symtomlindring, dietistkontakt kan övervägas i primärvården för patienter med mikroskopisk kolit.

Alla patienter med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit erbjuds remiss till dietist knuten till gastroenterologmottagning för att få individuell nutritionsbedömning.

Mindre måltider med tätare frekvens belastar tarmen i lägre utsträckning än större måltider mer sällan. Frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål rekommenderas per dag.

Vid pågående skov – skonsam kost:

  • Ät mindre av livsmedel som är gasbildande (ex. baljväxter, lök, större mängder frukt och juice, kolsyrad dryck, sockeralkoholer).
  • Trådiga och svårsmälta livsmedel bör finfördelas eller mixas (ex. sparris, svamp, citrushinnor, hela nötter och hela fröer).
  • Mat som kokas, ugnsbakas eller tillagas i mikrovågsugn är bättre än stekt och friterad mat.
  • Välj laktosfria mejeriprodukter.

Strålningsorsakad proktit

Differentialdiagnos hos patienter som genomgått strålterapi efter till exempel urologisk eller gynekologisk cancer och söker med tenesmer, kramper och blödning. Det kan dröja flera år efter avslutad strålbehandling innan besvären kommer. Besvären kan även förekomma skovvis. Diagnosen ställs med hjälp av endoskopi.

Tillståndet är svårbehandlat, men försök kan göras med Prednisolon APL suppositorium 10–20 mg till natten eller Pentasa suppositorium 1 g x 1–2 i 14 dagar. Observera dock att dessa behandlingar inte alltid har effekt. Mest effektivt är endoskopisk behandling.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Mage/Tarm.

Senast ändrad: