Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Slemhinneförändringar

Sår i munhåla

Sår i munhåla kan ha traumatisk, infektiös eller inflammatorisk genes och kan i mer ovanliga fall bero på malignitet. Sår i munhåla, på tunga eller läppar som inte läker inom tre veckor remitteras enligt SVF Huvud- och halscancer, se halländska tillägg till SVF Huvud- och halscancer på Vårdgivarwebben samt nationellt SVF Huvud- och halscancer primärvårdsversion.

Akut herpetisk gingivostomatit

En infektion med herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) kan ibland ge upphov till ett smärtsamt tillstånd med allmänpåverkan, svårigheter att äta med mera, särskilt hos barn och immunsupprimerade. I munhålan ses då utbredda blåsbildningar och sår.

Behandling av akut herpetisk gingivostomatit

Behandlingen är symtomatisk och syftar till smärtlindring. För att underlätta vätskeintag kan sugrör eller isglass vara till hjälp. Kontrollera patienten inom 5 dagar, besvären bör ha läkt ut efter 10 dagar.

Läkemedel

  • Paracetamol.
  • Munhålepasta med lidokain (Lidokain APL munhålepasta 5 %). Appliceras tunt med bomullspinne och med minsta möjliga mängd för yngre patienter

Candidos

I munhålan förekommer svamp hos nästan 50 % av den vuxna befolkningen. För att en infektion ska uppstå krävs predisponerande faktorer.

Predisponerande faktorer:

  • Hyposalivation (t.ex. orsakad av läkemedel eller sjukdom).
  • Bristande proteshygien.
  • Tobaksrökning.
  • Antibiotikabehandling.
  • Nedsatt immunförsvar.
  • Endokrin sjukdom t.ex. diabetes mellitus.
  • Bristtillstånd (järn och B-vitaminkomplexet).
  • Felaktig användning av kortikosteroidinnehållande inhalationsläkemedel

Svampinfektion uppträder i olika vita och röda former, vilket bör observeras vid diagnostik.

Behandling av candidos

  1. Orsaksutredning (se predisponerande faktorer ovan).
  2. Behandling av bakomliggande faktorer, ex. muntorrhet (se respektive delkapitel).
  3. Behandling med antimykotikum.

Läkemedel

Nystatin (Nystimex) oral suspension. Dosering 1–4 ml x 4 i 4–6 veckor.

Flukonazol kapslar vid bristande compliance. Observera risken för interaktion med andra läkemedel. Dosering 100–200 mg x 1 i 7–14 dagar.

Lichenoida reaktioner

I begreppet ”lichenoida reaktioner” ingår ett antal olika tillstånd (oral lichen planus, graft versus host reaction, lichenoid materialreaktion och bakteriellt inducerad lichenoid reaktion), som kräver olika typer av behandling beroende på genesen. I patogenesen kan finnas ett psykosomatiskt inslag.

Behandling av lichenoida reaktioner

  • Hänvisning till tandvården som kan se över:

    • Elimination eller reduktion av lokalt utlösande faktorer, t.ex. puts eller byte av tandfyllnadsmaterial.
    • Antimykotisk behandling.
    • Antiinflammatorisk behandling i kombination med antimykotisk behandling.

Munvinkelragader

Munvinkelragader kan vara ett symtom på ett bakomliggande tillstånd.

Vid bedömning måste hänsyn tas till såväl lokala som generella faktorer. Lokala faktorer är ofta protesrelaterade (se avsnitt Protesstomatit nedan), salivberoende (se delkapitel Muntorrhet) eller av infektiös natur. Generella faktorer kan vara malnutrition, bristtillstånd (ex. järn, B-vitamin) eller nedsatt allmäntillstånd.

Läkemedel

  • Kräm med hydrokortison + mikonazol 20 mg/g + 10 mg/g (Daktacort, Cortimyk).
  • Ekonazol (Pevaryl) kräm 1 %.
  • Se även avsnittet Candidos ovan.
  • Vid infektion med S.aureus rekommenderas väteperoxid (Microcid) kräm 1 %.

Tungförändringar

Kan ha såväl generella som lokala orsaker. Vanligast är symtomgivande mekanisk traumatisk orsak som avhjälps med justering av vassa kanter och/eller plastskena. Även muntorrhet ska beaktas. Andra vanliga tungförändringar är geografisk tunga och hårig tunga. Hårig tunga är sällan svampinfektion och kan rengöras med tungskrapa eller tandborste.

Afte

Afte kan betraktas som en autoimmun avstötningsreaktion av epitel, vars lokalisation är vanligast i rörlig slemhinna (förekommer sällan i hårda gommen).

Behandling av afte

Kausalbehandling saknas, men egenvård med tandkräm fri från natriumlaurylsulfat (SLS) kan förbättra situationen, exempelvis Zendium, TePe Pure eller Proxident. Bidragande orsaker kan vara bristtillstånd (ex. järn, folat eller B-vitamin) eller överkänslighet mot födoämnen.

Symtomlindring kan också erhållas med hjälp av lokalanestetika i spray-, gel- eller salvberedningar, se avsnittet Lokal smärtbehandling nedan.

Svårare fall av recidiverande afte ska hanteras av specialisttandläkare. Samband med allmänsjukdom, t ex Mb Crohn, Mb Bechet eller immunodefekter kan övervägas.

Protesstomatit

Protesstomatit beror ofta på åldrat protesmaterial i kontakt mot slemhinnan i kombination med bristande mun- och proteshygien. Ofta kan handläggning via tandläkare vara att föredra.

Behandling av protesstomatit

  • Kontrollera protesfunktion.
  • Åstadkom noggrann mun- och proteshygien. Borsta protesen ren två gånger dagligen.
  • Behandla ev. svampinfektion, både på slemhinna och i protes. Alternativt, byt protesbas.
  • Vid provtagning för svampodling tas prov från den del av protesen som ligger an mot gommen. För behandling, se avsnittet Candidos ovan.

Läkemedel

Klorhexidin (Hexident) munsköljvätska 1 mg/ml för behandling av protesen. Rengör först protesen mekaniskt med borste och diskmedel, lägg den sedan i klorhexidin.

Nystatin (Nystimex) oral suspension, se avsnittet Candidos ovan.

Flukonazol kapslar vid bristande compliance. Observera risken för interaktion med andra läkemedel.

Gingivala hyperplasier

Bör utredas av specialisttandläkare och kan vara uttryck för såväl oral som allmänsjukdom och läkemedelsbiverkning, framförallt i kombination med bristande munhygien. Läkemedel som förknippas med gingivala hyperplasier är kalciumantagonister och vissa läkemedel mot epilepsi.

Lokal smärtbehandling

Lokal smärtbehandling kan bli aktuellt i samband med ex. olika slemhinneförändringar, brännsår eller mukosit. Symtomatisk smärtlindring i munhålan kan erhållas med lidokain eller benzydamin. Vid avgränsade förändringar rekommenderas lidokain munhålepasta. På grund av smärtans intensitet kan man ibland behöva kombinera systemisk och lokal behandling. Vid känsliga munslemhinnor, överväg tandkräm fri från natriumlaurylsulfat (SLS), exempelvis Zendium, TePe Pure eller Proxident.

Läkemedel

  • Lidokain i form av munsköljvätska (Lidokainhydroklorid i Oral Cleaner APL) 5 mg/ml alternativt munhålespasta (Lidokain APL munhålepasta) 5 %.
  • Benzydamin i form av munsköljvätska (Andolex) 1,5 mg/ml, alternativt Zyx sugtablett (receptfritt).

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Munhåla/Tand.

Senast ändrad: