Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Utredning

Vid misstanke om demenssjukdom är det viktigt med en medicinsk utredning för att kunna utesluta andra tillstånd som kan ge demensliknande symtom. Utredningen bör syfta till att bestämma vilken typ av demenssjukdom personen lider av, vilket har betydelse för prognos och behandling.

Diagnos kan berättiga till kommunala stödinsatser och ligga till grund för en vårdplanering, samt för samtal och stöttning till patient och anhöriga.

Korrekt diagnostik är också viktigt i forskningssammanhang.

Vid hastiga förändringar är det viktigt att utesluta annan somatisk sjukdom.

Prevalens

Det finns uppskattningsvis 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige idag. Incidensen ökar snabbt i åldrarna 70 år och uppåt. Vid 80 års ålder beräknas ca 20 % av befolkningen lida av demenssjukdom.

Utredning i primärvården

Anamnes

Helst från både patient och närstående.

Undersökning av kognitiv förmåga

Med hjälp av kognitiva tester/MMSE, klocktest samt test av ADL-förmåga. Observera att normal MMSE ej utesluter demenssjukdom i tidigt skede eller vid tidigare hög funktionsnivå.

Vid annat modersmål än svenska då tolkbehov föreligger, annan kulturell bakgrund eller vid kort skolgång bör RUDAS-S användas.

Status

Psykiskt, somatiskt, neurologiskt.

Laboratorieundersökningar

SR, Hb, LPK, Na, K, Ca, kreatinin, albumin, ALAT, GT, glukos, TSH, homocystein, urinscreening och B-PEth. Överväg provtagning för borrelia, syfilis och hiv.

Övrigt

EKG, ortostatiskt blodtryckstest, MRT-/CT-hjärna.

Graden av demens

Symtom och förlopp kan skilja sig beroende på vilken typ av demenssjukdom personen lider av. Det finns också stora skillnader mellan individer med samma diagnos. Resultatet av kognitiva tester kan inte ensamt användas för att fastställa graden av demens. Personens ADL-förmåga är viktigast att utvärdera.

Ta ställning till körkorts- och vapeninnehav, vilka bör följas upp årligen.

Konsultation med Minnesmottagningen

  • Vid oklarheter om diagnos eller behandling efter utredning ovan.
  • Vid demenssjukdom i tidigt skede och/eller demensmisstanke hos yngre personer (<65 år) efter basutredning.
  • För utredning av svårbehandlad BPSD där Läkemedelsverkets rekommendationer (2008) redan prövats.
  • Vid misstanke om frontallobsdemens, oavsett ålder.

 

Kapitel framtaget av Terapigrupp Geriatrik.

Senast ändrad: