Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Irritable bowel syndrome (IBS)

IBS är den vanligaste magtarmdiagnosen inom paraplybegreppet Disorder of gut-brain-interaction (DGBI), en symtombaserad modell där tarm-hjärn-axeln förbinder det centrala nervsystemet med magtarmkanalen. Via denna axel kan psykologiska och centrala faktorer påverka tarmens motorik, sekretion och sensorik, samtidigt som signaler från tarmen påverkar hjärnans tolkning och reglering av symtom. För funktionell diarré och funktionell förstoppning, se delkapitel Diarré respektive delkapitel Obstipation.

Diagnos

Rom V-kriterierna för diagnos av IBS

Återkommande icke-kontinuerlig buksmärta eller obehag minst 3 dagar per månad, kombinerat med två eller fler av följande:

  • Relaterat till tarmtömning.
  • Associerat till en förändring i frekvens av tarmtömning.
  • Associerat till en förändring av avföringskonsistens.

Kriterierna ska vara uppfyllda de senaste 3 månaderna och symtomdebut minst sex månader innan diagnos.

Buksvullnad, växlande avföringsmönster och känsla av ofullständig tarmtömning är andra vanliga symtom vid IBS.

Indelning av IBS

  • Diarrédominerad IBS (IBS-D).
  • Förstoppningsdominerad IBS (IBS-C).
  • IBS med blandade tarmvanor (IBS-M).

Utredning

För personer under 40 år som har typiska symtom, avsaknad av alarmsymtom och uppfyller Rome-kriterierna är behovet av utredning högst begränsad, se Figur 13.2. IBS är en positiv diagnos och är inte en uteslutningsdiagnos. Omfattande utredningar är därför sällan motiverade. Man ska med rimliga medel utesluta annan sjukdom. I de allra flesta fall räcker anamnes, status och en mycket basal provtagning. Observera att vid diarrédominerad IBS med mer uttalade symtom kan koloskopi vara indicerat för att utesluta framförallt mikroskopisk kolit. Vid förändrade avföringsvanor hos personer över 40 år kan utredning enligt SVF vara aktuell, se regionala standardiserade vårdförlopp för Tjock- och ändtarmscancer samt Äggstockscancer.

Figur 13.2 Utredningsalgoritm IBS. Modifierad efter Svensk Gastroenterologisk Förenings nationella riktlinje för funktionell tarmsjukdom – utredning och behandling (2023).

Behandling – allmänt

Patienten bör ha kontinuitet i läkarkontakten. Var tydlig med utredningens syfte, omfattning och avslut. Ta dig tid att återkoppla till patienten.

Den farmakologiska arsenalen är begränsad. Upplys därför patienten om sjukdomens karaktär och egenskaper:

Den viktigaste behandlingen är information till patienten, för ökad förståelse och möjlighet till självhjälp. Kostfaktorer har ofta stor betydelse men kan variera individuellt. Även andra faktorer så som stress och psykosociala faktorer kan bidra till besvären. Se Figur 13.3 för lämpliga övervägande vid val av behandling.

Figur 13.3 Behandlingsalgoritm vid IBS. Modifierad efter Svensk Gastroenterologisk Förenings nationella riktlinje för funktionell tarmsjukdom – utredning och behandling (2023).

 

Barn och Ungdomar

IBS är vanligt även hos barn. Symtom, utredning och behandling är i stort sett samma som hos vuxna. Fokus bör ligga på omhändertagande av dietist, psykolog samt sjukgymnast istället för omfattande utredning med prover och röntgen. Information om tillståndet är en viktig del av behandlingen. För att hantera sina besvär kan patienten behöva hjälp att hitta sina copingstrategier.

Barnklinikens vårdriktlinje IBS - Irritabel tarm (intern länk) kan ge stöd i att ställa diagnos, förslag på behandling, samt riktlinjer för vårdnivå och samverkan mellan primärvård och specialistvård inklusive kriterier för remiss och önskemål om innehåll i remissen.

Icke-farmakologisk behandling

Kostfaktorer har vid IBS ofta betydelse för både typen av symtom och hur kraftiga symtomen upplevs av patienten. Traditionella kostråd vid IBS och kostbehandlingen "LOW-FODMAP" ger likvärdiga effekter på IBS-symtom. Kostbehandlingarna går även att kombinera.

Traditionella IBS-kostråd innebär:

  • Minska intag av fet mat, kål, baljväxter, lök, vitlök, laktos, tuggummi, sockeralkoholer, kolsyrad dryck, koffein och alkohol.
  • Vid förstoppning rekommenderas ökat fiber- och vätskeintag.
  • Vid diarré kan ett högre intag av olösliga fiber, exempelvis skal från frukt och grönsaker, fullkorn, nötter och fröer, förvärra besvären.
  • Frekvent måltidsordning: frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål rekommenderas.
  • Ät i lugn och ro samt tugga ordentligt.

LOW-FODMAP-kost innebär:

  • Systematisk eliminering av potentiellt gasbildande livsmedel, som sedan återintroduceras ett i taget. På så vis kan man kartlägga vilka grupper av kolhydrater som patienten eventuellt får symtom av.
  • LOW-FODMAP-behandling ska genomföras tillsammans med dietist.

Probiotika kapsel eller tablett kan testas om patienten själv önskar det. Stora kontrollerade studier saknas och patienterna bör då rådas att verkligen utvärdera om behandlingen har effekt, och även göra utsättningsförsök.

Psykologisk behandling såsom KBT har i många studier visats ha god effekt på symtomreduktion vid IBS. Lokal tillgång får styra vilken typ av psykologisk behandling patienterna kan erbjudas. Se även Funktionell mag-tarmsjukdom - IBS skola (Svensk gastroenterologisk förening).

Farmakologisk behandling

Vid IBS bör tyngdpunkten inte ligga på farmakologisk behandling. I de fall som farmakologisk behandling ändå prövas är det av stor vikt att verkligen göra strukturerat behandlingsförsök med utvärdering innan ett läkemedel avskrivs som effektlöst. Strukturerade behandlingsförsök kan även göras med kombination av preparat från de olika grupperna.

  • Bulkmedel: Sterkuliagummi (Inolaxol) och isphagulaskal (Vi-Siblin) kan användas vid både förstoppnings- och diarrédominerande IBS. Observera att Vi-Siblin S innehåller sockeralkoholer och kan förvärra symtomen. Eventuellt kan psylliumfröskal användas. Doseras 1 tesked x 1. Ökas därefter till 1 tesked x 2. Finns att köpa i livsmedelsbutiker (pulveriserat psylliumfröskal eller fiberhusk) och receptfritt på apotek (HUSK utan tillsatser, grön förpackning).
  • Makrogol i kombination med elektrolyter (Movicol) och eventuellt tillägg av natriumpikosulfat (Laxoberal; lägsta effektiva dos) eller bisakodyl tablett (Dulcolax) vid övervägande förstoppningsproblematik. Börja med lägre dos, långsam upptrappning. Observera att Laxoberal och Dulcolax (vissa förpackningsstorlekar) inte ingår i förmånen.
  • Loperamid som situationsprofylax eller kolestyramin alternativt ondansetron vid övervägande diarréproblematik.
  • Amitriptylin (tricykliskt antidepressivt) 10 mg till natten, som upptitreras med 10 mg intervall varannan vecka till maximalt 50 mg, kan provas vid uttalade smärtbesvär. Observera! Hos IBS-patienter med förstoppning (IBS-C) begränsas användningen av amitriptylin av dess förstoppande effekt. Beakta övriga antikolinerga effekter, särskilt hos äldre. I utvalda fall kan andra antidepressiva läkemedel provas i smärtstillande syfte. Uttrappningsförsök kan övervägas efter 12 månaders behandling.
  • SSRI kan också användas, framförallt om samtidig mer uttalad psykologisk/psykiatrisk problematik föreligger. Dock har amitriptylin mycket tydligare effekt på smärta.
  • Colpermin kapsel (pepparmyntsolja) är ett växtbaserat läkemedel som relaxerar glatt muskulatur. Tycks ha viss effekt vid buksmärta, kan övervägas vid behov. Colpermin ingår inte i läkemedelsförmånen.
  • Dimetikon kan fungera för patienter med mycket gasbildning.

Prukaloprid (Resolor) och linaklotid (Constella) kan vara ett alternativ till patienter med IBS-relaterad förstoppning och båda läkemedlen kan kombineras med natriumpikosulfat (Laxoberal). Beslut om insättande kan lämpligen ske i samråd med gastroenterolog, effekten bör utvärderas efter 4 veckor. Observera begränsad subvention.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Mage/Tarm.

Senast ändrad: