Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Ångestsyndrom

 

Olika former av ångestsyndrom

  • Paniksyndrom.
  • Generaliserat ångestsyndrom, GAD.
  • Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
  • Social fobi.

Det är viktigt att avgöra vilket ångestsyndrom som föreligger, eftersom det styr behandling och prognos.

Diagnostik

Använd Diagnoskriterier DSM-5.

Screena för missbruk/beroende: AUDIT (tolkning AUDIT), droganalys i urin och blodprover såsom PEth. Eventuellt DUDIT (tolkning DUDIT).

Använd gärna självskattningsformuläret GAD-7 (GAD-7 tolkning) eller DSM-5 självskattning av aktuella symtom  med  DSM-5 tolkning.

För diagnos krävs kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning.

Patienter med ångestsyndrom söker ofta för andra åkommor, fråga aktivt! Kartlägg debutsymtom och förlopp.

Bakgrund

Begreppet ångest betecknar en grupp ospecifika, obehagliga symtom som liknar upplevelserna av och reaktionerna på skräck och fruktan. Ångest som enskilt symtom är mycket vanligt och kan också i vissa situationer ses som en konstruktiv kraft och skall således inte i alla lägen dämpas eller behandlas.

När ångesten begränsar eller förlamar individen blir tillståndet av klinisk relevans där behandlingsindikation kan föreligga.

Ångestsyndrom kan vara av primär natur eller sekundärt till annan psykiatrisk problematik, såsom ADHD, personlighetssyndrom, psykossjukdom, begynnande demens eller missbruk/beroende. Samsjuklighet med depression är vanligt men samtidigt är ångest ett vanligt symptom vid depression. Ångest av klinisk relevans är vanligt, prevalensen i befolkningen är cirka 15 %. Det kan efter några år vara svårt att diagnostisera det primära ångestsyndromet på grund av komplicerande symtom och beteendestörningar. Ångest är också vanligt vid somatiska sjukdomar som hyperthyreos, hyperparathyreoidos med flera.

Allmänna rekommendationer

Rekommendera Ångestförbundet (ÅSS).

Sjukskrivning bör undvikas.

Åtgärda först faktorer i omgivningen som kan tänkas ge symtom på ångest/oro. Uteslut somatiska orsaker, men även depression.

Paniksyndrom

Diagnostik

Plötsligt påkommande, intensiv ångest med fysiska obehag såsom bröstsmärta, andningsproblem, yrsel och hjärtklappning, som når sin kulmen inom 4-10 min och klingar av inom 1-2 timmar. Symtomen är inte situationsutlösta vid de första attackerna.

Efter en eller flera panikattacker utvecklas ofta förväntansångest, som innebär en generellt förhöjd ångestnivå med ökad risk för psykiatrisk eller somatisk samsjuklighet som hypertoni och hjärt-kärlsjukdom. Depression och alkoholmissbruk är vanligt.

Screeningfråga

  • Händer det att du plötsligt, och utan anledning, blir väldigt rädd, får hjärtklappning, får svårt att andas och blir skakig?

Behandling

Det är viktigt att tidigt identifiera patienter med panikattacker och inleda behandling med KBT för att undvika att paniksyndrom utvecklas. Uteslut somatisk sjukdom. Informera om ångestmekanismer, komplettera gärna med skriftlig information. Identifiera eventuellt utlösande trauma eller stress. Upplys om den ångestframkallande effekten av t.ex. koffein, nikotin, alkohol och sympatikomimetika. KBT rekommenderas i första hand.

Egenvård

Många patienter med ångesttillstånd kan uppleva symtomlindring av fysioterapi med kroppskännedom, avslappning och konditionsträning. Se FYSS.

Psykologisk behandling

KBT rekommenderas i första hand.

Farmakologisk behandling

Läkemedelsbehandling är indicerad om psykologiska metoder ej fungerar, om det av någon anledning inte är lämpligt eller om patienten själv önskar det.

SSRI är förstahandsval, framförallt sertralin. Inled med 25 mg och successiv upptrappning enligt FASS till effektiv behandlingsdos (maximalt 200 mg).

Som andrahandsval venlafaxin, inled med låg startdos, 37,5 mg, upp till maxdos 300 mg.

Tänk på att initial ångestförstärkning kan uppträda. Ha tålamod! Full effekt kan ibland dröja. Behandlingen bör pågå i minst åtta månader. 50 % får återfall efter utsättning.

För att förhindra eventuell initial ångestförstärkning kan ångestlindrande medicinering vara nödvändig de första två veckorna.  Förstahandsval är hydroxizin (Atarax) och i undantagsfall oxazepam. Se särskild ruta för information om äldre. Långtidsbehandling skall undvikas!

Generaliserat ångestsyndrom – GAD

Diagnostik

GAD debuterar ofta i barndomen eller under ungdomsåren. Besvären skall ha en duration på minst sex månader, men ofta är det fråga om ett mångårigt förlopp.

Screeningfrågor

  1. Är du en orolig själ?
  2. Märker du att du oroar dig mer än andra?

Symtom

Ängslig läggning, en benägenhet att ta ut oro i förskott och katastroftankar som ger spänningar i kroppen. Osäkerhet, rastlöshet, spänd, pessimistisk och lätt uttröttbar. Långvariga svårigheter föreligger ofta både i yrkeslivet och på fritiden på grund av stresskänslighet och tendens till lågt risktagande. Autonom överaktivitet i form av svettningar, tremor, muntorrhet, hjärtklappning, dyspepsi, muskelvärk m.m. är vanligt.

Hög somatiseringstendens.

Behandling

Tillståndet är svårbehandlat. Information och pedagogisk kartläggning av tillståndet tillsammans med patienten. Farmakologisk behandling är förstahandsval.

Egenvård

Fysioterapi – avslappningsövningar. Se FYSS.

Anhörig- och familjestödjande insatser.

Psykologisk behandling

KBT.

Farmakologisk behandling

SSRI är förstahandsval, framförallt sertralin. Inled med 25 mg och successiv upptrappning enligt FASS till effektiv behandlingsdos (maximalt 200 mg).

Som andrahandsval venlafaxin, inled med låg startdos, 37,5 mg, upp till maxdos 300 mg.

I tredje hand duloxetin, inled med 30 mg, upp till maxdos 120 mg.

Tänk på att initial ångestförstärkning kan uppträda. Ha tålamod! Full effekt kan ibland dröja. Behandlingen bör pågå i minst åtta månader. 50 % får återfall efter utsättning.

Betablockerande läkemedel, t.ex. propranolol, i låg dos och vid behov kan dämpa autonom överaktivitet.

Varning för användning av pregabalin (narkotikaklassat) till patienter med missbruksanamnes. Pregabalin kan vara ett tredjehandsval för patienter som inte tolererar andra alternativ eller med uttalad terapisvikt. Läkemedlet omfattas endast i dessa fall av läkemedelsförmånen.

Undvik bensodiazepiner.

Posttraumatiskt stressyndrom – PTSD

Diagnostik

Patienten skall ha upplevt eller bevittnat en händelse som inneburit död, skada eller hot mot egen eller andras fysiska säkerhet. Traumats svårighetsgrad står inte i relation till senare reaktioner. På detta skall patienten ha reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Den traumatiska händelsen upplevs om och om igen via plågsamma minnesbilder, mardrömmar eller känslor som om den traumatiska händelsen inträffar på nytt. Ett intensivt psykiskt obehag eller fysiologiska reaktioner förekommer i samband med dessa ”flashbacks”.

Symtom

Patienten undviker tankar eller känslor förknippade med traumat. Patienten upplever en känsla av att sakna framtid, är likgiltig inför sociala kontakter, har svårt att uppleva glädje. Är lättskrämd, irritabel, har sömnproblem, koncentrationssvårigheter och generaliserade smärtor.

Symtomen skall ha varat minst en månad. Försenad debut förekommer. Symtomen kan då debutera flera år efter traumat.

Screeningfråga

  1. Har du varit utsatt för eller sett någon blivit utsatt för svårt trauma såsom allvarligt våld eller sexuellt övergrepp?

Behandling

Psykologisk behandling är förstahandsval, bedömning av psykolog rekommenderas. Behandla eventuella sekundära depressiva symtom. Behandlingen har ofta god effekt. Vid svåra tillstånd, självmordsbenägenhet, annan självdestruktivitet eller psykotiska symtom, kontakta psykiatrin.

Egenvård

Ge råd om stresshantering, kost, sömn, basrutiner och fysisk aktivitet såsom FAR (Fysisk Aktivitet på Recept), se FYSS.

Psykologisk behandling

KBT med traumaexponering, prolonged exposure rekommenderas i första hand.

EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing).

Farmakologisk behandling

SSRI är förstahandsmedel; sertralin 50-200 mg eller fluoxetin 20 mg.

Mirtazapin 30-60 mg vid sömnstörning och depressiva symtom.

Undvik bensodiazepiner.

Social fobi

Diagnostik

Överdriven rädsla för att befinna sig i fokus för uppmärksamhet eller rädsla för att vara på väg in i en situation som kan upplevas förödmjukande eller generande. Tydligt undvikande av sådana situationer, t.ex. fikapauser, gemensamma måltider på arbetet eller föräldramöten.

Patienten kan oroa sig i veckor inför olika sociala situationer.

Screeningfrågor

  1. Hör det till dina värsta rädslor att göra bort dig eller verka dum?
  2. Undviker du aktiviteter och sammanhang om du riskerar att hamna i centrum för uppmärksamheten?
  3. Är din rädsla att göra bort dig så stor att du undviker att prata med andra eller delta i sociala aktiviteter?

Behandling

Psykologisk behandling är förstahandsval.

Egenvård

Ge råd om stresshantering, kost, sömn, basrutiner och fysisk aktivitet såsom FAR (Fysisk Aktivitet på Recept). Se FYSS.

Psykologisk behandling

KBT rekommenderas i första hand. Internetbaserad KBT har starkt vetenskapligt stöd.

Gruppbehandling.

Farmakologisk behandling

I första hand SSRI: sertralin 50-200 mg. I andra hand venlafaxin 75-300 mg.

Undvik bensodiazepiner.

Betablockerare, t.ex. propranolol 10-30 mg vid behov, kan lindra vid situationsbetingad ångest.

Barn och Ungdomar

  • Barn och ungdomar har ofta kroppsliga symtom såsom huvudvärk och magont i anslutning till de ångestskapande situationerna.

Senast ändrad: