Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Enteral nutrition

Ansvarsfördelning

Enteral nutrition (EN) kan tillföras magsäck eller tarm via sond som läggs genom näsan, eller via stomi direkt in till magsäck eller tarm.

Läkare ordinerar sondinläggning. Ställningstagande till mängd och typ av sondnäring och hur denna ska administreras görs av dietist, eller av läkare/sjuksköterska med specifik kompetens i enteral nutrition.

Dietisten har huvudansvaret för att utarbeta och följa upp nutritionsordinationen och ta initiativ till justeringar i samråd med medicinskt ansvarig läkare och sjuksköterska.

Indikation

  • Otillräckligt oralt intag > 7 dagar.
  • Undernäring/risk för undernäring.

Kontraindikationer

  • Totalt passagehinder.
  • Överväg etiska faktorer med hänsyn till prognos.

Administrationsvägar

Nasogastrisk sond

Förstahandsalternativet när EN ska tillföras under kortare tid. Sondens spets placeras vanligen i ventrikeln, man kan då utnyttja magsäckens normala reglering av födans tömning till tarmen. Vanligast är att använda en tunn sond som är avsedd för enteral nutrition.

Gastrostomi

Gastrostomi, t.ex. PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi), rekommenderas när patienten inte tolererar nasogastrisk sond, alternativt när patienten behöver enteral nutrition under en längre period.

En gastrostomi anläggs oftast som en förbindelse genom bukväggen till magsäcken med gastroskopi, så kallad PEG. Vid långtidsbehandling kan katetern ersättas av en så kallad knapp. Man kan även anlägga en gastrostomi med röntgenologisk teknik och då sätts vanligen en knapp direkt. Enteral nutrition startas tidigast 24 h efter ingreppet.

Andra infarter

Om det finns ett hinder i magsäcken eller i gall- och bukspottkörtelgångarna, om magsäcken är bortopererad eller om patienten har en stor gastroesofagal reflux kan sondspetsen behöva placeras i duodenum eller i jejunum. Näringstillförsel sker då i tunntarmen och bör inledas långsamt och med hjälp av pump. Hastigheten bör i allmänhet inte överskrida 125 ml/h, vilket motsvarar magsäckens normala tömningshastighet. Det finns olika alternativ:

  • Nasoduodenal/nasojejunal sond - Sondspetsen placeras i duodenum alternativt jejunum.
  • Jejunostomi - En jejunostomi anläggs i samband med operation i buken.

Sondnäringar

Kommersiella sondnäringar innehåller alla nödvändiga näringsämnen i rätt proportion.

Standardsondnäringar

Energitäthet oftast 1-1,3 kcal/ml. Finns med eller utan kostfiber. Osmolaritet i nivå med osmolariteten i plasma minskar troligen risken för biverkningar från mag-tarmkanalen.

Energirika sondnäringar

Energitäthet oftast 1,5–2,0 kcal/ml. Finns med eller utan kostfiber. Ger en större mängd energi i en mindre vätskevolym. Dessa produkter kan vara lämpliga när patienter behöver extra energi utan ökad vätsketillförsel. Energirika sondnäringar kan ge långsammare magsäckstömning.

Specialsondnäringar

Sondnäringar som är anpassade efter ett visst behov eller till ett visst sjukdomstillstånd. Användningen av specialsondnäringar ska baseras på en medicinsk bedömning och beslutas av patientansvarig läkare, gärna på inrådan av dietist.

Tillförsel av sondnäring

Bedömning av näringsbehov

Beräkningar av energi-, protein- och vätskebehov är skattningar och en enskild individs behov kan avvika påtagligt från andras. Alla som behandlas med EN måste följas upp regelbundet, framförallt avseende viktutveckling och eventuella biverkningar från mag-tarmkanalen. Se avsnitt Nutritionsbehandling.

Uppstart sondnäringstillförsel i ventrikel

För att undvika toleransproblem är det viktigt att sondnäring introduceras gradvis.

Patienter med långvarig svält (> 7 dygn), uttalad metabol stress eller som haft längre tarmvila, bör trappas upp långsamt (Tabell 24.6). För övriga patienter, se snabb upptrappning (Tabell 24.7).

Tabell 24.6

Långsam upptrappning vid sondnäring.
Mängd Hastighet
Dag 1 ¼ av energibehovet 50 ml/h
Dag 2 ½ av energibehovet 75 ml/h
Dag 3 ¾ av energibehovet 100 ml/h
Dag 4 Hela energibehovet 150 ml/h
Dag 5 och framåt Hela energibehovet Fortsätt öka efter tolerans

 

Tabell 24.7

Snabb upptrappning vid sondnäring
Mängd Hastighet
Dag 1 500 ml 100 ml/h
Dag 2 2 x 500 ml 150 ml/h
Dag 3 3 x 500 ml 200 ml/h
Dag 4 och framåt 3 x 500 ml Fortsätt öka efter tolerans

Uppstart sondnäringstillförsel i tunntarm

Näringstillförsel bör inledas långsamt och med hjälp av nutritionspump. Hastigheten bör i allmänhet inte överskrida 125 ml/h. Dietistkontakt rekommenderas för bedömning av uppstart.

Skötsel och administrering av läkemedel

För mer information om skötsel se Vårdhandboken.

För läkemedelsadministration, se Rutin för enteral administrering av läkemedel inom Region Halland.

Uppföljning

  • Viktuppföljning två gånger/vecka inom slutenvården, vikt behöver även följas regelbundet efter utskrivning.
  • Beräkning av det totala energi- och proteinintaget (oral, EN och PN).
  • Fortlöpande bedömning av energi- och proteinbehovet.
  • Vid enbart EN bör hänsyn tas till att sondnäring har ett lägre innehåll av natrium, kalium och magnesium. Monitorering och klinisk bedömning utgår från den enskilda patientens tillstånd och behandling.

Gastrointestinala symtom, möjliga orsaker och åtgärder

Det är viktigt att vara uppmärksam på och följa upp even­tuella toleransproblem. Se Tabell 24.8 för möjliga orsaker och åtgärder vid olika gastrointestinala symtom.

Tabell 24.8

Gastrointestinala symtom vid EN, möjliga orsaker och åtgärder.
Komplikation Möjlig orsak Åtgärd
Aspiration Patienter som har sänkt medvetandegrad, sväljsvårigheter eller tendens till ventrikelretention löper störst risk.

  • Kontrollera alltid sondens läge före sondmatningstillförsel.
  • Kontrollera ventrikelretention.
  • Sänk hastigheten.
  • Byt till sondnäring som är vassleproteinbaserad.
  • Ev. motilitetsstimulerande.
  • Överväg att placera infarten i tunntarmen.
  • En patient som har sonden i ventrikeln ska ha, om möjligt, höjd huvudända under sondmatningstillförseln.

Illamående/

kräkningar

  • Ventrikelretention.
  • Förstoppning.

  • Kontrollera ventrikeltömningen.
  • Sänk hastigheten.
  • Överväg antiemetika.
  • Se över vätskebalansen.

Uppkördhet/

buksmärta

Ospecifika buksymtom vid inledande av sondmatningstillförseln är ganska vanligt, speciellt hos patienter där mag- tarmkanalen inte tillförts någon näring under en längre tid.

  • Långsam tillförsel som efterhand trappas upp.

Diarré

  • För snabb tillförsel.
  • Antibiotika och eller annan läkemedelsbehandling.
  • Bakteriekontamination.
  • Brist på fiber.
  • Malabsorption.
  • Hög osmolaritet.

  • Sänk hastigheten, använd nutritionspump.
  • Sondnäring med hög andel lösliga fiber.
  • Byt till peptidbaserad sondnäring.
  • Byt till sondnäring med lägre osmolaritet.

Förstoppning

  • Brist på fiber.
  • Dehydrering.
  • Immobilisering.
  • Läkemedelsbehandling.

  • Sondnäring med fiber.
  • Bedöm vätskeintaget.
  • Öka den fysiska aktiviteten om/när det är möjligt.
  • Eventuell laxantia.

 

Senast ändrad: