Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Sekundäranemi

Infektioner och flertalet kroniska sjukdomstillstånd kan genom olika mekanismer orsaka anemi, som då benämns sekundäranemi. (På engelska ACD; anemia of chronic disease). Generellt behandlas sekundäranemi genom att grundsjukdomen behandlas. Om annan orsak till anemi föreligger samtidigt, t.ex. bristtillstånd eller blödning, behöver tillstånden behandlas parallellt.

Exempel på vanliga orsaker till sekundäranemi:

  • Inflammatoriska sjukdomar, inklusive infektioner (kan kvarstå i veckor efter genomgången pneumoni, influensa, urosepsis).
  • Njursvikt.
  • Grav leversjukdom.
  • Kronisk hjärtsvikt.
  • Malignitet.
  • Testosteronbrist (inklusive hormonbehandling av prostatacancer).
  • Hypothyreos.

Provtagning sekundäranemi

  • Basala anemiprover: Hb, LPK, TPK, B-celler (diff), MCV, retikulocyter.
  • Prover sekundäranemi: B-SR, P-CRP, P-Kreatinin, P-TSH, ferritin, järnmättnad.

Se delkapitel Anemidiagnostik för ledning i att särskilja olika anemityper.

Sekundäranemi med funktionell järnbrist

Vid flera tillstånd med sekundäranemi kan det också föreligga en funktionell järnbrist. (På engelska FID, functional iron deficiency). Funktionell järnbrist innebär att järnförråden är normala men, som en effekt av inflammatoriska cytokiner, låsta i kroppens depåer.

Typiskt ser man vid funktionell järnbrist låg järnmättnad med lågt transferrin och samtidigt normalt eller högt ferritin, se Tabell 2.1 för hjälp att tolka provsvaren.

Är utredningen med blodprover inkonklusiv och det är av stor vikt att skilja funktionell järnbrist från faktisk järnbrist kan transferrinreceptor analyseras (förhöjt vid faktisk järnbrist). Provet bör dock ej tas som rutinprov, eftersom tilläggsvärdet ofta är tveksamt och provet är relativt dyrt.  Rådgör med hematolog när bilden är svårtolkad.

Tabell 2.1

Diagnostik av järnbristanemi respektive sekundäranemi med/utan funktionell järnbrist
Typ av anemi S-Ferritin MCV Järnmättnad
Järnbristanemi Lågt Lågt Låg
Sekundäranemi MED funktionell järnbrist Normalt eller högt Lågt eller normalt Låg
Sekundäranemi UTAN funktionell järnbrist Normalt eller högt Normalt Normalt

Behandling sekundäranemi

Generellt behandlas sekundäranemi genom att grundsjukdomen behandlas.

  • Vid sekundäranemi med funktionell järnbrist kan per oralt järn inte tas upp, men intravenöst järn kan ibland ge effekt på erytropoesen. Rådgör vid behov med respektive organspecialist.
  • Vid sekundäranemi med faktisk järnbrist är ofta intravenös järnbehandling indicerad, per oralt järn kan ofta inte tas upp. Rådgör vid behov med respektive organspecialist.
  • Vid sekundär anemi till följd av njursvikt kan det vara aktuellt både med intravenöst järn och erytropoetin, se delkapitel Renal anemi.
  • Vid kronisk hjärtsvikt anses det vara vanligt förekommande med järnbrist och behandling med intravenöst järn har visat sig ha positiv effekt oavsett anemi eller ej, se avsnitt Intravenöst järn i delkapitel Hjärtsvikt.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Anemi.

Senast ändrad: