Muntorrhet innebär en subjektiv upplevelse av torrhet, xerostomi. Ofta vid xerostomi ses en minskad salivproduktion, hyposalivation. Mellan xerostomi och hyposalivation föreligger ett klart samband. Som predisponerande faktorer för både xerostomi och hyposalivation betraktas vissa sjukdomar, i synnerhet autoimmuna inflammatoriska bindvävssjukdomar som Sjögrens syndrom och reumatoid artrit, men även läkemedelsbehandling eller tidigare strålbehandling mot huvud- halsregionen. Vid läkemedelsbehandling är antalet intagna läkemedel av stor betydelse.
Kliniska tecken
- Glanslösa rodnade slemhinnor.
- Lobulerad tunga (framförallt vid Sjögrens syndrom).
- Skummig saliv (framförallt vid hyposalivation).
- Atypisk kariesbild.
Behandling av muntorrhet
Kausalbehandling av sjukdomstillstånd som ger xerostomi saknas, men generellt gäller att pågående läkemedelsbehandling bör beaktas och eventuellt omvärderas. Hyposalivation innebär att risken för karies ökar. Behandling av muntorrhet eller hyposalivation kan ges med fluoridinnehållande saliversättningsmedel eller salivstimulerande medel.
Tänk på att sugtabletter kan vara en olämplig beredningsform för t.ex. personer med nedsatt oral motorik och demens. I dessa fall kan med fördel gel eller spray användas.
Glöm inte vikten av att även smörja in läpparna med cerat eller liknande. Långtidsbehandling med vaselin bör dock undvikas.
Läkemedel
Äppelsyra/natriumfluorid (Xerodent sugtablett, 0,25 mg fluorid). OBS! För närvarande inte tillgänglig, men förväntas finnas åter under våren 2021 enligt information från tillverkaren.
Se även delkapitel Karies.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Munhåla/Tand.