Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Muntorrhet

Muntorrhet innebär en subjektiv upplevelse av torrhet, xerostomi. Ofta vid xerostomi ses en minskad salivproduktion, hyposalivation. Mellan xerostomi och hyposalivation föreligger ett klart samband. Som predisponerande faktorer för både xerostomi och hyposalivation betraktas vissa sjukdomar, i synnerhet autoimmuna inflammatoriska bindvävssjukdomar som Sjögrens syndrom och reumatoid artrit, men även läkemedelsbehandling eller tidigare strålbehandling mot huvud- halsregionen. Vid läkemedelsbehandling är antalet intagna läkemedel av stor betydelse.

Äldre

Muntorrhet är en läkemedelsbiverkan som är särskilt vanligt förekommande hos äldre. Var god se kapitel Äldre och läkemedel, tabell 25.4.

Kliniska tecken

  • Glanslösa rodnade slemhinnor.
  • Lobulerad tunga (framförallt vid Sjögrens syndrom).
  • Skummig saliv (framförallt vid hyposalivation).
  • Atypisk kariesbild.

Behandling av muntorrhet

Kausalbehandling av sjukdomstillstånd som ger xerostomi saknas, men generellt gäller att pågående läkemedelsbehandling bör beaktas och eventuellt omvärderas. Hyposalivation innebär att risken för karies ökar. Behandling av muntorrhet eller hyposalivation kan ges med fluoridinnehållande saliversättningsmedel eller salivstimulerande medel.

Tänk på att sugtabletter kan vara en olämplig beredningsform för t.ex. personer med nedsatt oral motorik och demens. I dessa fall kan med fördel gel eller spray användas.

Glöm inte vikten av att även smörja in läpparna med cerat eller liknande. Långtidsbehandling med vaselin bör dock undvikas.

Läkemedel

Äppelsyra/natriumfluorid (Xerodent sugtablett, 0,25 mg fluorid). För närvarande ej tillgängligt.

Se även avsnittet om karies.

Senast ändrad: