Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Hypotyreos

Prevalens

Vanligt förekommande. Är 5-10 gånger vanligare hos kvinnor än hos män och drabbar 2-3 % av alla kvinnor.

Indelning

Primär hypotyreos

  • Autoimmun tyreoidit (Hashimotos sjukdom).
  • Postpartum tyreoidit.
  • Jodbrist.
  • Iatrogen (radiojodbehandling, kirurgi).
  • Infektioner (abscess, TBC, med mera).
  • Vissa läkemedel (amiodaron, litium, tyreostatika, interferon alfa, interleukin-2, sunitinib).

Sekundär (central) hypofysär hypotyreos

  • Hypofysära sjukdomar:

    • Tumörer – hypofysadenom, kraniofaryngiom, meningiom, metastaser.
    • Ischemisk nekros (apoplexi, Sheehans syndrom).
    • Skalltrauma.
    • Autoimmun hypofysit.
    • Infiltrativa sjukdomar i hypofysen (sarkoidos, hemokromatos).

”Hypotyreos typ 2” finns det?

Det förekommer ett begrepp ”hypotyreos typ 2”, som skulle vara en symtomgivande hypotyreos med normala tyreoideaprover i plasma. På ett tyreoideasymposium under Riksstämman hösten 2010 avfärdades begreppet helt av svenska endokrinologer och kliniska kemister.

Symtom

Hypometabola symtom inkluderar trötthet, nedstämdhet, frusenhet, torr hud, håravfall, svullnadstendens, obstipation, kognitiv påverkan, infertilitet, menstruationsrubbning och missfall. Symtomen kan vara atypiska hos äldre patienter.

Alla kroppens celler påverkas med efterföljande symtom: gastrointestinala, hjärta, kärl, lipider, lungor, njurar, blod, nervsystem, muskler, psykiska symtom.

Diagnos

Diagnosen ställs efter sammanvägning av symtombild, labvärden och hereditet.

Beakta alltid risk för samtidig odiagnostiserad binjurebarkssvikt. Vid svåra hypotyreossymtom, kontrollera alltid s-kortisol kl 08 innan behandlingsstart.

Primär hypotyreos

Klinisk (overt) hypotyreos: Låg nivå av fritt T4, förhöjd nivå av TSH, TPO-ak-i varierande grad positiv.

Subklinisk hypotyreos: Normal nivå av fritt T4, förhöjd nivå av TSH, TPO-ak-i varierande grad positiv. Vid förhöjt TSH 3,7–10 mE/L ska provet alltid upprepas 3 månader efter första provet, då populationsstudier visat att upp till 60 % av lätt förhöjda TSH-värden normaliserar sig spontant. Därigenom minimeras risken att man fångat en övergående tyroidit eller non-thyroidal illness (se nedan). Observera att TSH stiger med ökande ålder, viktigt att inte överbehandla äldre.

Sekundär (central) hypotyreos

Låg nivå av T3, fritt T4 och TSH (normal eller lätt förhöjd TSH kan förekomma), remissfall.

Svårtolkade provsvar

  • Analytisk interferens: Falskt förhöjda fritt T4 eller TSH på grund av interagerande antikroppar. Specialistkonsultation. Biotin (för neurologiska sjukdomar eller som kosttillskott) stör analys av tyroideahormoner.
  • ”Non-thyroidal illness”: Vid samtidig annan sjukdom, t.ex. infektion eller malignitet, svänger fritt T4 och TSH och orsakar avvikande värden.
  • Oförklarligt högt TSH med samtidigt normalt fritt T4 hos tyroxinbehandlad patient kan bero på dålig compliance.
  • Värden som vid central hypotyreos (lågt fritt T4 med normalt TSH) kan ses hos patienter med anorexi eller psykofarmakabehandling. Specialistkonsultation.

Läkemedel

Levotyroxin

Levaxin, alternativt Euthyrox, ges initialt 25-50 µg x 1. Dosökning ungefär var sjätte vecka. Slutdos vanligen 75-200 µg x 1. Levotyroxin bör inte intas samtidigt med järn, antacida, kalktabletter eller diverse naturpreparat som hämmar upptaget; minst 4 timmar mellan intag. OBS! Äldre patienter, lång sjukdomsduration > 1 år, grav hypotyreos motiverar lägre initialdos och längre intervall mellan dosökningar. Levaxin och Euthyrox är inte utbytbara på grund av att biotillgängligheten kan variera.

Behandlingsmål: Symtomfrihet. Dosen individualiseras. TSH helst i nedre referensområdet (0,4-2,0), fritt T4 ofta i övre delen av referensområdet. Man kan acceptera ett lätt supprimerat TSH hos vissa patienter för att nå symtomfrihet. Helt supprimerat TSH kan leda till ökad risk för osteoporos och förmaksflimmer. Äldre patienter kan ligga något högre i TSH (0,4-4,0).

Graviditet: Före planerad graviditet bör TSH kontrolleras och hållas inom normalintervallet. Så snart graviditet konstaterats bör TSH kontrolleras var 4-6:e vecka fram till vecka 25, därefter glesare. Efter inskrivning på MVC sköts patienten av MVC-gynekolog. Doshöjning behövs oftast under graviditet för normal fosterutveckling. TSH under graviditet, trimesterintervall: första trimestern 0,1-3,7, andra trimestern 0,2-3,7, tredje trimestern 0,3-3,7. Direkt efter partus återgång till ursprungsdosen. Vid problem kontakta endokrinolog.

T3-behandling (Liothyronin)

På enstaka tyroxinbehandlade patienter som varit välinställda med normala tyreoideavärden i minst ett år men som inte mår bra med fortsatta hypotyreotiska symtom, prövas ibland tillägg av en liten dos liothyronin. Bedömning av vilka patienter som ska ha T3-behandling samt initiering av behandling ska skötas av specialistläkare inom endokrinologi, då det kräver erfarenhet och kan vara svårhanterat. När patienten är stabil och välinställd på T3-behandling kan fortsatt uppföljning efter remiss ske inom primärvården. Under graviditet ska T3-preparat inte användas.

 

Äldre

För äldre patienter är det ofta motiverat med en lägre initialdos och längre intervall mellan dosökningarna. Observera att TSH stiger med ökande ålder, viktigt att inte överbehandla.

Senast ändrad: