Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Hypotyreos

Incidens

Vanligt förekommande. Är 5-10 gånger vanligare hos kvinnor.

Indelning

Primär

  • Autoimmun tyreoidit (Hashimotos sjukdom)
  • Postpartum tyreoidit
  • Jodbrist
  • Iatrogen (radiojodbehandling, kirurgi)
  • Infektioner (abscess, TBC o.s.v.)
  • Vissa läkemedel (amiodaron, litium, tyreostatika, interferon alfa, interleukin-2, sunitinib)

Sekundär (central) hypofysär hypotyreos

  • Hypofysära sjukdomar:

    • Tumörer – hypofysadenom, kraniofaryngiom, meningiom, metastaser
    • Ischemisk nekros (apoplexi, Sheehans syndrom).
    • Skalltrauma
    • Autoimmun hypofysit
    • Infiltrativa sjukdomar i hypofysen (sarkoidos, hemokromatos)

”Hypotyreos typ 2” finns det?

Det förekommer ett begrepp ”hypotyreos typ 2”, som skulle vara en symtomgivande hypotyreos med normala tyreoideaprover i plasma. På ett tyreoideasymposium under Riksstämman hösten 2010 avfärdades begreppet helt av svenska endokrinologer och kliniska kemister.

Symtom

Hypometabola: trötthet, nedstämdhet, frusenhet, torr hud, håravfall, svullnadstendens, obstipation, kognitiv påverkan, infertilitet, menstruationsrubbning, missfall. Symtomen kan vara atypiska hos äldre patienter.

Alla kroppens celler påverkas med efterföljande symtom: gastrointestinala, hjärta, kärl, lipider, lungor, njurar, blod, nervsystem, muskler, psykiska symtom.

Diagnos

Diagnosen ställs efter sammanvägning av symtombild, labvärden och hereditet.

Primär

Klinisk (overt) hypotyreos: Låg nivå av fritt T4, förhöjd nivå av TSH, TPO-ak-i varierande grad positiv.

Subklinisk hypotyreos: Normal nivå av fritt T4, förhöjd nivå av TSH, TPO-ak-i varierande grad positiv. Vid förhöjt TSH 3,7-10 mE/L ska provet alltid kontrolleras om 3 mån efter första provet, då populationsstudier visat att upp till 60% av lätt förhöjda TSH-värden normaliserar sig spontant och minimera risken att man fångat en övergående tyroidit eller non-thyroidal illness (se nedan).

Vid typiska hypotyreossymtom hos patient med upprepade TSH i övre normalintervallet kan man rådfråga en endokrinolog, då det i sällsynta fall kan vara motiverat att provbehandla med tyroxin.

Sekundär (central)

Låg nivå av T3, fritt T4 och TSH (normal eller lätt förhöjd TSH kan förekomma), remissfall.

Svårtolkade provsvar

  • Analytisk interferens: Falskt förhöjda fritt T4 eller TSH p.g.a. interagerande antikroppar. Specialistkonsultation.
  • ”Non-thyroidal illness”: Vid samtidig annan sjukdom t.ex. infektion, malignitet, svänger fritt T4 och TSH och orsakar avvikande värden.
  • Oförklarligt högt TSH med samtidigt normalt fritt T4 hos tyroxinbehandlad patient kan bero på dålig compliance.
  • Värden som vid central hypotyreos (lågt fritt T4 med normalt TSH) kan ses hos patienter med anorexi eller psykofarmakabehandling. Specialistkonsultation.

Läkemedel

Tyroxin (Levaxin, Euthyrox)

Initialt 25-50 µg x 1. Dosökning cirka var 6:e vecka. Slutdos vanligen 75-200 µg x 1. Tyroxin bör ej intas samtidigt med järn, antacida, kalktabletter eller diverse naturpreparat som hämmar upptaget; minst 4 timmar mellan intag. Obs! Äldre patienter, lång sjukdomsduration >1 år, grav hypotyreos motiverar lägre initialdos och längre intervall mellan dosökningar. Levaxin och Euthyrox är inte utbytbara p.g.a. att biotillgängligheten kan variera.

Behandlingsmål: Symtomfrihet. Dosen individualiseras. TSH helst i nedre referensområdet (0,4-2,0), fritt T4 ofta i övre delen av referensområdet. Man kan acceptera ett lätt supprimerat TSH hos vissa patienter för att nå symtomfrihet. Helt supprimerat TSH kan leda till ökad risk för osteoporos och förmaksflimmer. Äldre patienter kan läggas något högre i TSH (0,4-4,0).

Graviditet: Före planerad graviditet bör TSH kontrolleras och hållas inom normalintervallet. Så snart graviditet konstaterats bör TSH kontrolleras var 4-6:e vecka fram till vecka 25, därefter glesare. Efter inskrivning på MVC sköts patienten av MVC-gynekolog. Doshöjning behövs oftast under graviditet för normal fosterutveckling. TSH under graviditet, trimesterintervall: första trimestern 0,1-3,7, andra trimestern 0,2-3,7, tredje trimestern 0,3-3,7. Direkt efter partus återgång till ursprungsdosen. Vid problem kontakta endokrinolog.

T3-behandling (Liothyronin)

På enstaka tyroxinbehandlade patienter som varit välinställda med normala tyreoideavärden i minst 1 år men som inte mår bra med fortsatta hypotyreotiska symtom, prövas ibland tillägg av en liten dos liotyronin. Man börjar då med Liothyronin 20 µg 0,25-0,5 tablett morgon eller kväll, och minskar ofta samtidigt tyroxindosen med 25 µg. Bedömning av vilka patienter som ska ha T3-behandling och initiering av behandling skall skötas av specialistläkare inom endokrinologi då det kräver erfarenhet och kan vara svårhanterat. När patienten är stabil och välinställd på T3-behandling kan fortsatt uppföljning ske inom primärvården. Under graviditet ska T3-preparat inte användas.

 

Äldre

För äldre patienter är det ofta motiverat med en lägre initialdos och längre intervall mellan dosökningarna.

Senast ändrad: