Akut herpetisk gingivostomatit
En infektion med herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) kan hos barn och immunosupprimerade ibland ge upphov till ett smärtsamt tillstånd med allmänpåverkan, svårigheter att äta med mera. I munhålan ses utbredda blåsbildningar och sår.
Behandling av akut herpetisk givgivostomatit
Behandlingen är symtomatisk och syftar till smärtlindring. För att underlätta vätskeintag kan sugrör eller isglass vara till hjälp. Kontrollera patienten inom 5 dagar, besvären bör ha läkt ut efter 10 dagar.
Läkemedel
- Paracetamol.
- Munhålepasta med lidokain (Lidokain APL munhålepasta 5 %).
Candidos
I munhålan förekommer svamp hos nästan 50 % av den vuxna befolkningen. För att en infektion ska uppstå krävs predisponerande faktorer.
Predisponerande faktorer:
- Hyposalivation (t.ex. orsakad av läkemedel eller sjukdom).
- Bristande proteshygien.
- Tobaksrökning.
- Antibiotikabehandling.
- Nedsatt immunförsvar.
- Endokrin sjukdom t.ex. diabetes mellitus.
- Bristtillstånd (järn och B-vitaminkomplexet).
- Felaktig användning av kortikosteroidinnehållande inhalationsläkemedel
Svampinfektion uppträder i olika vita och röda former, vilket bör observeras vid diagnostik.
Behandling av candidos
- Orsaksutredning (se predisponerande faktorer ovan).
- Behandling av bakomliggande faktorer, ex. muntorrhet (se respektive delkapitel).
- Behandling med antimykotikum.
Läkemedel
Nystatin (Nystimex) oral suspension.
Flukonazol kapslar vid bristande compliance. Observera risken för interaktion med andra läkemedel.
Lichenoida reaktioner
I begreppet ”lichenoida reaktioner” ingår ett antal olika tillstånd (oral lichen planus, graft versus host reaction, lichenoid materialreaktion och bakteriellt inducerad lichenoid reaktion), som kräver olika typer av behandling beroende på genesen. I patogenesen kan finnas ett psykosomatiskt inslag.
Behandling av lichenoida reaktioner
- Elimination eller reduktion av utlösande faktorer, t.ex. byte av tandfyllnadsmaterial.
- Antimykotisk behandling (se avsnittet Candidos ovan).
- Antiinflammatorisk behandling i kombination med antimykotisk behandling.
Läkemedel
Triamcinolon APL munhålepasta 0,1 %.
OBS! Vid grava fall och terapisvikt hänvisa patienten vidare till specialist.
Munvinkelragader
Inte sällan ett symtom på ett bakomliggande tillstånd. Kan bedömas något olika för protesbärare respektive icke protesbärare.
Vid bedömning måste hänsyn tas till såväl generella som lokala faktorer. Generella faktorer som t.ex. bristtillstånd (järn, B-vitamin) måste utredas. Predisponerande faktorer kan bl.a. vara malnutrition, dåligt fungerande proteser och nedsatt allmäntillstånd.
Lokala faktorer är ofta protesrelaterade (se avsnitt Protesstomatit nedan), salivberoende (se delkapitel Muntorrhet) eller av infektiös natur.
Läkemedel
- Kräm med hydrokortison + mikonazol 20 mg/g + 10 mg/g (Daktacort, Cortimyk).
- Ekonazol (Pevaryl) kräm 1 %.
- Se även avsnittet Candidos ovan.
- Vid infektion med S.aureus rekommenderas väteperoxid (Microcid) kräm 1 %.
Tungförändringar
Kan ha såväl generella som lokala orsaker. Vanligast är symtomgivande mekanisk traumatisk orsak som avhjälps med justering av vassa kanter och/eller plastskena. Även muntorrhet ska beaktas. Andra vanliga tungförändringar är geografisk tunga och hårig tunga. Hårig tunga (sällan svampinfekterad) kan rengöras med tungskrapa eller tandborste.
Afte
Afte kan betraktas som en autoimmun avstötningsreaktion av epitel, vars lokalisation är vanligast i rörlig slemhinna (förekommer nästan aldrig i hårda gommen).
Behandling av afte
Kausalbehandling saknas, men egenvård med tandkräm fri från natriumlaurylsulfat (Zendium och Biotène) kan förbättra situationen.
Symtomlindring kan också erhållas med hjälp av lokalanestetika i spray-, gel- eller salvberedningar (se avsnittet Lokal smärtbehandling nedan).
Svårare fall av recidiverande afte ska hanteras av specialisttandläkare. Samband med allmänsjukdom, t ex Mb Crohn, Mb Bechet eller immunodefekter kan övervägas.
Protesstomatit
Beror ofta på åldrat protesmaterial i kontakt mot slemhinnan i kombination med bristande mun- och proteshygien.
Behandling av protesstomatit
- Kontrollera protesfunktion.
- Åstadkom noggrann mun- och proteshygien. Borsta protesen ren två gånger dagligen.
- Behandla ev. svampinfektion, både på slemhinna och i protes. Alternativt, byt protesbas.
- Vid provtagning för svampodling tas prov från protesbasen. För behandling, se avsnittet Candidos ovan.
Läkemedel
Klorhexidin (Hexident) munsköljvätska 1 mg/ml för behandling av protesen.
Nystatin (Nystimex) oral suspension.
Flukonazol kapslar vid bristande compliance. Observera risken för interaktion med andra läkemedel.
Gingivala hyperplasier
Bör utredas av specialisttandläkare och kan vara uttryck för såväl oral som allmänsjukdom och läkemedelsbiverkning, framförallt i kombination med bristande munhygien. Läkemedel som förknippas med gingivala hyperplasier är kalciumantagonister och vissa läkemedel mot epilepsi.
Lokal smärtbehandling
Lokal smärtbehandling kan bli aktuellt i samband med ex. olika slemhinneförändringar, brännsår eller mukosit. Symtomatisk smärtlindring i munhålan kan erhållas med lidokain eller benzydamin. Vid avgränsade förändringar rekommenderas lidokain munhålepasta. På grund av smärtans intensitet kan man ibland behöva kombinera systemisk och lokal behandling.
Läkemedel
- Lidokain i form av munsköljvätska (Lidokainhydroklorid i Oral Cleaner APL) 5 mg/ml alternativt munhålespasta (Lidokain APL munhålepasta) 5 %.
- Benzydamin i form av munsköljvätska (Andolex) 1,5 mg/ml, alternativt Zyx sugtablett.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Munhåla/Tand.