IBS är den vanligaste av de funktionella magtarmsjukdomarna, som alla kategoriseras som symtom i avsaknad av påvisbar organisk avvikelse med sedvanliga undersökningsmetoder. För funktionell diarré och funktionell förstoppning, se delkapitel Diarré respektive delkapitel Obstipation.
Diagnos
Rom lV-kriterierna för diagnos av IBS:
Återkommande buksmärta minst 1 dag/vecka de senaste tre månaderna, kombinerat med två eller fler av följande:
- Relaterat till tarmtömning.
- Associerat till en förändring i frekvens av tarmtömning.
- Associerat till en förändring av avföringskonsistens.
Kriterierna ska vara uppfyllda de senaste 3 månaderna och symtomdebut minst sex månader innan diagnos.
Buksvullnad, växlande avföringsmönster och känsla av ofullständig tarmtömning är andra vanliga symtom vid IBS.
IBS kan delas in i:
- Diarrédominerad IBS (IBS-D).
- Förstoppningsdominerad IBS (IBS-C).
- IBS med blandade tarmvanor (IBS-M).
Utredning
Vid typiska symtom och avsaknad av alarmsymtom är behovet av utredning högst begränsad hos personer under 40 år, se Figur 13.2. Observera att vid diarrédominerad IBS med mer uttalade symtom kan koloskopi vara indicerat för att utesluta framförallt mikroskopisk kolit. Vid förändrade avföringsvanor hos personer över 40 år kan utredning enligt SVF vara aktuell, se regionala standardiserade vårdförlopp för Tjock- och ändtarmscancer samt Äggstockscancer.
Behandling – allmänt
Patienten bör ha kontinuitet i läkarkontakten. Var tydlig med utredningens syfte, omfattning och avslut. Ta dig tid att återkoppla till patienten.
Den farmakologiska arsenalen är begränsad. Upplys därför patienten om sjukdomens karaktär och egenskaper: ”Ingen tärande sjukdom, förkortar inte livet, ger många, varierande symtom, som kan kräva uppmärksamhet, lång anamnes är ett gott tecken, inte tvärtom”.
Huvudprincipen är lugnande besked samt livsstilsråd med observans på vad tarmen inte tål. Kostfaktorer har ofta stor betydelse men kan variera individuellt. Även andra faktorer så som stress och psykosociala faktorer kan bidra till besvären. Se Figur 13.3 för lämpliga övervägande vid val av behandling.
IBS är vanligt även hos barn. Symtom, utredning och behandling är i stort sett samma som hos vuxna. Fokus bör ligga på omhändertagande av dietist, psykolog samt sjukgymnast istället för omfattande utredning med prover och röntgen. Information om tillståndet är en viktig del av behandlingen. För att hantera sina besvär kan patienten behöva hjälp att hitta sina copingstrategier.
Barnklinikens vårdriktlinje IBS - Irritabel tarm (intern länk) kan ge stöd i att ställa diagnos, förslag på behandling, samt riktlinjer för vårdnivå och samverkan mellan primärvård och specialistvård inklusive kriterier för remiss och önskemål om innehåll i remissen.
Icke-farmakologisk behandling
Kostfaktorer har vid IBS ofta betydelse för både typen av symtom och hur kraftiga symtomen upplevs av patienten. Effekten av kostbehandling som symtomlindrande varierar dock mellan individer. Man har i studier sett att "traditionella kostråd" vid IBS och kostbehandlingen "LOW-FODMAP" (reduktion av livsmedel innehållande fermenterbara oligo-, di- och monosackarider samt sockeralkoholer) ger likvärdiga effekter på IBS-symtom. Kostbehandlingarna går även att kombinera.
Traditionella IBS-kostråd innebär:
- Minska intag av fett, baljväxter, lök, vitlök, laktos, tuggummi/halstabletter, kolsyrad dryck, koffein och alkohol.
- Frekvent måltidsordning: frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål rekommenderas.
- Ät i lugn och ro samt tugga ordentlig.
LOW-FODMAP-kost innebär:
- Systematisk eliminering av potentiellt gasbildande livsmedel, som sedan återintroduceras ett i taget. På så vis kan man kartlägga vilka grupper av kolhydrater som patienten eventuellt får symtom av.
- LOW-FODMAP-behandling ska genomföras tillsammans med dietist.
Probiotika kan testas om patienten själv önskar det, rådgör gärna med dietist. Stora kontrollerade studier saknas och patienterna bör då rådas att verkligen utvärdera om behandlingen har effekt, och även göra utsättningsförsök.
Psykologisk behandling såsom KBT har i många studier visats ha god effekt på symtomreduktion vid IBS. Lokal tillgång får styra vilken typ av psykologisk behandling patienterna kan erbjudas.
Farmakologisk behandling
Vid IBS bör tyngdpunkten inte ligga på farmakologisk behandling. I de fall som farmakologisk behandling ändå prövas är det av stor vikt att verkligen göra strukturerat behandlingsförsök med utvärdering innan ett läkemedel avskrivs som effektlöst. Strukturerade behandlingsförsök kan även göras med kombination av preparat från de olika grupperna.
- Bulkmedel: Sterkuliagummi (Inolaxol) och isphagulaskal (Vi-Siblin) kan användas vid både förstoppnings- och diarrédominerande IBS. Eventuellt kan psylliumfröskal (HUSK utan tillsatser, grön förpackning) användas. Finns att köpa i livsmedelsbutiker och receptfritt på apotek.
- Makrogol i kombination med elektrolyter (Laxido) och eventuellt tillägg av natriumpikosulfat (Cilaxoral/Laxoberal; lägsta effektiva dos) eller bisakodyl (Dulcolax) vid övervägande förstoppningsproblematik. Observera att Laxoberal och Dulcolax inte ingår i förmånen.
- Loperamid som situationsprofylax eller kolestyramin vid övervägande diarréproblematik.
- Amitriptylin (tricykliskt antidepressivt) 10 mg till natten, som upptitreras med 10 mg intervall varannan vecka till maximalt 50 mg, kan provas vid uttalade smärtbesvär. Observera! Hos IBS-patienter med förstoppning (IBS-C) begränsas användningen av amitriptylin av dess förstoppande effekt. Beakta övriga antikolinerga effekter, särskilt hos äldre. I utvalda fall kan andra antidepressiva läkemedel provas i smärtstillande syfte.
- SSRI kan också användas, framförallt om samtidig mer uttalad psykologisk/psykiatrisk problematik föreligger. Dock har amitriptylin mycket tydligare effekt på smärta.
- Colpermin (pepparmyntsolja) är ett receptbelagt växtbaserat läkemedel som relaxerar glatt muskulatur. Tycks ha viss effekt vid buksmärta, kan övervägas vid behov. Colpermin ingår inte i läkemedelsförmånen.
- Linaklotid (Constella) är ett läkemedel mot IBS-relaterad förstoppning och ingår i förmånen med begränsning till patienter med svår IBS-C som inte får effekt av eller inte tolererat annan behandling. Långtidsstudier saknas fortfarande och behandlingskostnaden är hög. Observera att beslut om insättande bör ske i specialiserad vård.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Mage/Tarm.