Divertikulos (fickbildningar i kolon, oftast sigmoideum) är ett vanligt förekommande tillstånd särskilt hos äldre. Divertikulos är asymtomatisk hos de flesta.
Riskfaktorer för divertikulit är hög ålder, övervikt, fiberfattig kost, intag av rött kött, rökning och immunsuppression. Tillståndet förekommer även hos yngre.
Diagnos
Vid akut divertikulit förekommer oftast vänstersidig lågtsittande buksmärta, ömhet, feber och eventuellt diarré eller förstoppning. Stegrade inflammationsparametrar ses ofta (CRP, LPK). Okomplicerad divertikulit utgör 80–90 % av fallen.
Vid komplikation kan det förekomma abscessbildning, perforation, blödning, fistlar, obstruktion. Tecken på komplicerad divertikulit är allmänpåverkan, feber > 39 ° C, uttalad eller generell ömhet i buken samt höga infektionsparametrar.
Behandling
Vid tecken på komplicerad divertikulit eller betydande komorbiditet (immunsupprimerade, hög ålder, graviditet m.m.) remittera för inneliggande vård och behandling.
Lindrig divertikulit behandlas med flytande kost. Symtomförbättring bör vara tydlig inom loppet av 2–3 dagar.
Vid behov av analgetika ge tablett paracetamol 1 g x 3–4.
Morfin bör om möjligt undvikas eftersom det kan orsaka förstoppning samt maskera symtom på komplikation. Oxycontin kan ges inneliggande.
Överväg peroral antibiotika vid utebliven förbättring om det fortfarande saknas tecken på komplikation, i första hand trimetoprim + sulfametoxazol i kombination med metronidazol i 7 dagar (Eusaprim forte 160 mg/800 mg 1 x 2 och Flagyl 400 mg x 3). Undvik att använda kinolon- eller cefalosporinpreparat på grund av risken för resistensutveckling. Vid sulfaallergi rekommenderas ciprofloxacin 500 mg x 2 i kombination med metronidazol (Flagyl) 400 mg x 3 i en vecka.
Äldre samt patienter med nedsatt njurfunktion
För trimetoprim + sulfametoxazol (Bactrim, Eusaprim) brukar dosen reduceras redan vid måttligt nedsatt njurfunktion.
Uppföljning
Vid enbart kliniskt diagnosticerad förstagångsdivertikulit bör patienten följas upp med kolonundersökning åtta veckor efter det akuta insjuknandet, i första hand koloskopi, andra hand CT-kolon. Syftet är att utesluta koloncancer samt bekräfta att patienten har divertiklar.
Om divertiklar konstateras vid den uppföljande kolonundersökningen bör patienten få råd om kost, se Inflammerade tarmfickor – Hur kan jag förebygga på 1177.se. Vid förstoppningsproblematik rekommenderas bulkmedel, se delkapitel Obstipation.
Om patienten vårdas inneliggande och CT visar okomplicerad divertikulit, behövs ingen uppföljande kolonundersökning. Vid komplicerad divertikulit bör patienten följas upp med kolonutredning.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Mage/Tarm.