Det finns uppskattningsvis 150 000 personer med demenssjukdom i Sverige idag. Incidensen ökar snabbt i åldrarna 70 år och uppåt. Vid 80 års ålder beräknas ca 20 % av befolkningen lida av demenssjukdom.
Vid misstanke om demenssjukdom är det viktigt med en medicinsk utredning för att kunna utesluta andra tillstånd som kan ge demensliknande symtom. Utredningen bör syfta till att bestämma vilken typ av demenssjukdom personen lider av, vilket har betydelse för prognos och behandling. Korrekt diagnostik är också viktig i forskningssammanhang.
Diagnostiken vid demenssjukdom grundar sig på en sammanvägd bedömning av nedanstående utredningar. Diagnos kan berättiga till kommunala stödinsatser och ligga till grund för en vårdplanering, samt för samtal och stöttning till patient och anhöriga.
För detaljerat flödesschema över vem som gör vad i demensprocessen se Regional processbeskrivning Kognitiv svikt vid misstänkt demenssjukdom.
För utredning och uppföljning av demenssjukdomar finns den regionala rutinen Demenssjukdom – utredning och uppföljning att följa.
Vid hastiga förändringar är det viktigt att utesluta annan somatisk sjukdom.
Utredning i primärvården
Anamnes
Anamnes bör tas från både patient och närstående (anhörigintervju), och även inkludera läkemedelsgenomgång.
Undersökning av kognitiv förmåga
Med hjälp av kognitiva tester/MMSE-NR3, klocktest samt strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga. Har patienten hemsjukvård ska testning utföras av kommunens arbetsterapeuter. Observera att normal MMSE ej utesluter demenssjukdom i tidigt skede eller vid tidigare hög funktionsnivå.
Vid annat modersmål än svenska då tolkbehov föreligger, annan kulturell bakgrund eller vid kort skolgång bör RUDAS-S användas.
Status
Psykiskt, somatiskt, neurologiskt samt bedömning av munhälsa.
Laboratorieundersökningar
Vikt, längd, SR, Hb, LPK, Na, K, Ca, kreatinin, albumin, glukos, TSH och B-PEth. Överväg provtagning för att utesluta B12- och folsyrabrist samt borrelia, syfilis och hiv.
Övrigt
EKG, ortostatiskt blodtryckstest, CT-/MR hjärna.
Graden av demens
Symtom och förlopp kan skilja sig beroende på vilken typ av demenssjukdom personen lider av. Det finns också stora skillnader mellan individer med samma diagnos. Resultatet av kognitiva tester kan inte ensamt användas för att fastställa graden av demens. Personens funktionsförmåga är viktigast att utvärdera.
Samordnad individuell plan (SIP) bör genomföras om patienten har behov av insatser från både region och kommun. Kommunikation och samråd sker efter samtycke från patienten.
Ta ställning till körkorts- och vapeninnehav, vilka bör följas upp årligen.
Remiss till Minnesmottagningen vid:
- Demenssjukdom eller MCI (mild cognitive impairment; lindrig kognitiv störning) hos person i arbetsför ålder.
- MCI/lindrig kognitiv störning hos äldre med hög misstanke om demenssjukdom.
- Oklar diagnos efter utredning.
- Misstanke om ovanlig demenssjukdom (andra än Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens).
Kontakt med Minnesmottagningen
- Vid svårbehandlad BPSD där Läkemedelsverkets rekommendationer (2008) redan prövats.
Remiss för utredning på Minnesmottagningen ska innehålla:
- Anamnes, sjukdomshistoria, duration av minnesproblem.
- Resultat av kognitiv testning/funktionsbedömning.
- Värdering av allmäntillstånd.
- Info om CT-hjärna.
- Info om lab och eventuellt alkoholmissbruk.
- Patientens inställning till utredning.
- Samtycke till sammanhållen journal.
- Samtycke till kontakt med närstående.
- Information om eventuellt tolkbehov.
Kapitel framtaget av Terapigrupp Geriatrik.