BPSD (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom) är ett samlingsnamn för ett antal vanliga, icke-kognitiva symtom vid demenssjukdom. BPSD beskrivs dels som förändrat beteende som är belastande för individen och andra människor, dels som psykiska symtom av sådant slag som också kan uppträda hos personer utan demens, såsom depression, ångest och hallucinationer. Man har i en studie identifierat fyra olika symtomkluster – affektiva symtom, psykotiska symtom, hyperaktivitet och apati, som alla uppträdde oavsett typ av demens, kön eller ålder.
Handläggning av patienter med BPSD
Patienter med BPSD bör registreras i BPSD-registret. I registreringen ingår kartläggning/observation av symtom med skattningsverktyget Modifierad-NPI-NH, genomgång av tänkbara orsaker till symtomen samt förslag på bemötande och åtgärdsplan. Det kan också vara ett värdefullt underlag till fortsatt behandling. På BPSD-registrets sida finns även tips och råd för läkemedelsbehandling och icke-farmakologisk behandling vid demens.
Utredning
Utredning/kartläggning av symtom, tänkbara orsaker och utlösande moment samt eventuella pålagrade psykiska eller kroppsliga sjukdomar då det ofta är t.ex. smärta som utlöser problemen. Om specifik somatisk orsak inte kan identifieras kan smärtbehandling vara värt att överväga.
Är basala mänskliga behov tillfredsställda såsom närhet, fysisk kontakt, meningsfull syssla, rörlighet, aktivitet, mag-tarmfunktion, nutrition, vattenkastning och sömn/dygnsrytm?
Exempel på utlösande faktorer är främmande miljö, smärta (Abbey Pain Scale, översatt till svenska av Svenska Palliativregistret), infektion, förstoppning, urinretention, falltrauma/fraktur, överträdelse av privat sfär, ångest eller hemlängtan.
Beakta även utsättningssymtom alternativt överdosering av läkemedel eller naturläkemedel.
Behandling
Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att de initiala interventionerna vid BPSD bör vara av icke-farmakologisk art. Generellt innebär det att de första åtgärderna bör omfatta en anpassning av omgivande miljö och bemötande.
1. Behandla eventuella utlösande faktorer.
2. Omvårdnadsåtgärder:
- Optimera vårdmiljö och bemötande.
- Tillfredsställ basala omvårdnadsbehov.
- Utbildning/information till patient, anhörig samt omvårdnandspersonal.
3. Översyn av farmakologisk behandling
- Sätt ut läkemedel med negativ effekt på kognitionen som t.ex. antikolinerga läkemedel (framförallt de som omnämns i Tabell 25.2) och läkemedel i Tabell 25.5.
4. Vid otillräcklig effekt av ovanstående åtgärder kan läkemedel vare ett komplement till omvårdnadsåtgärder:
- Vid depression, irritabilitet, agitation, oro eller sexuellt utagerande beteende kan SSRI/mirtazapin prövas. OBS! Inte SSRI vid mani.
- Memantin kan ha effekt vid främst aggressivitet. Det kan ta några veckor innan effekt uppnås.
- Vid psykotiska symtom och aggressivitet som orsakar lidande och/eller fara för patienten eller andra, kan risperidon upp till 1,5 mg/dygn prövas. Börja med låg dos (0,25–0,5 mg). Ska användas restriktivt med tanke på ökad risk för allvarliga biverkningar såsom stroke och ökad dödlighet. Kort behandlingstid. Utvärdering inom två veckor. Regelbunden utvärdering med ställningstagande till dosminskning eller utsättning. Råd och stöd vid utsättning finns i FAS-UT. Antipsykotika ska inte användas vid Lewy body demens eller demens vid Parkinsons sjukdom.
- Vid behov av akut sedation kan oxazepam prövas under kort tid. Utvärdering inom två veckor. Regelbunden utvärdering med ställningstagande till dosminskning eller utsättning. Läkemedlet kan, framför allt hos äldre, orsaka paradoxala reaktioner som ökad aggressivitet.
Se Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för Läkemedel vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) från 2008.
Kapitel framtaget av Terapigrupp Geriatrik.