Vacciner mot sjukdomar (bokstavsordning)

Figur 23.2 Vem rekommenderas vårdos respektive höstdos? Bilden kan förstoras genom att klicka på den och finns även i PDF-version för utskrift.

Tillgängliga vaccin

• Comirnaty JN.1 (uppdaterat mRNA-vaccin) är godkänt från 6 månaders ålder och kan ges som primärvaccination eller påfyllnadsdos. Det är även godkänt för vaccination av gravida. Minsta intervall från senast givna dos är tre månader. Comirnaty finns i tre styrkor:

  • 3 µg för barn 6 månader–4 år.
  • 10 µg för barn 5–11 år.
  • 30 µg för personer från 12 år.

Genomgången infektion och vaccination

Personer som har haft konstaterad covidinfektion efter den 1 augusti 2024 kan avstå sin dos under hösten och avvakta till nästa rekommenderade dos. Undantaget är personer med kraftigt nedsatt immunförsvar som rekommenderas att ta aktuell dos oavsett genomgången infektion.

Riskgrupper

Riskgrupper för covid-19 för personer 18 år och äldre innefattar följande diagnoser/tillstånd:

• Hjärt- och kärlsjukdom inklusive stroke (hypertoni som enda diagnos ingår ej).
• Kronisk lungsjukdom såsom KOL eller svår instabil astma.
• Diabetes mellitus typ 1 och 2.
• Leversvikt.
• Njursvikt.
• Immunsuppression på grund av behandling, organtransplantation, blodcancersjukdomar eller annan immunhämmande sjukdom/tillstånd (till exempel Downs syndrom).
• Sjukdomar eller tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft och sekretstagnation (till exempel extrem fetma, neuromuskulära sjukdomar eller en flerfunktionsnedsättning).
• Graviditet (efter graviditetsvecka 12). För de gravida som har ytterligare riskfaktor/-er kan vaccination ske även före graviditetsvecka 13.
• Annan sjukdom eller annat tillstånd som orsakar nedsatt hälsotillstånd på ett sätt som gör att covid-19 riskerar att få ett allvarligt förlopp. Exempel på sådana sjukdomar eller tillstånd kan vara demens, psykisk sjukdom eller skadligt alkohol- eller drogbruk, som har orsakat en nedsatt kroppslig hälsa.

Personer med nedsatt immunförsvar

Personer med måttlig eller allvarlig immunbrist (på grund av sjukdom eller behandling) riskerar både allvarlig och långvarig sjukdom i covid-19 och får inte samma goda effekt av vaccination som personer med normalt fungerande immunförsvar. För dessa patientgrupper gäller särskilda rekommendationer för grundvaccination och påfyllnadsdoser, se Folkhälsomyndighetens Information om covid-19-vaccin till personer med nedsatt immunförsvar.

Gällande personer med allvarlig immunbrist ansvarar behandlande läkare i specialistvården för serologi och rekommendation om vaccination i de fall personen bedöms behöva vaccination enligt särskilt schema.

Barn och unga

Den 1 november 2022 upphörde Folkhälsomyndighetens rekommendation om allmän vaccination mot covid-19 av barn under 18 år. Barn har generellt en lägre risk än vuxna att drabbas av allvarlig covid-19.

Svenska Barnläkarföreningen (BLF) rekommenderar att vaccination av barn under 18 år sker efter individuell bedömning av ansvarig läkare. Se Rekommendationer för vaccination mot covid-19 för särskilda grupper av barn från Svenska Barnläkarföreningen.

I Halland vaccineras dessa barn via Barnkliniken.

Barn som av något skäl önskar vaccination, exempelvis inför studier i annat land, kan vaccineras på vårdcentral efter läkarordination förutsatt att barnet fyllt 12 år.

Vaccination för personer som inte omfattas av rekommendation

Personer som inte omfattas av rekommendationer enligt ovan kan erbjudas vaccination när rekommenderade grupper har erbjudits vaccination. förutsatt att ingen vaccinbrist föreligger. Läkarordination krävs för dessa vaccinationer.

Samvaccination med vaccin mot covid-19

• Comirnaty (mRNA-vaccin) kan ges samtidigt med ett eller flera andra inaktiverade och levande försvagade vacciner. Det betyder att vaccin mot influensa, covid-19 och pneumokocker kan ges oberoende i tid av varandra, förutsatt att patienten känner sig pigg och inte har pågående biverkningar från (eventuell) föregående dos.

Vid samvaccination bör man alltid beakta att biverkningarna av respektive vaccin, oavsett vaccintyp, kan adderas och sammanfalla i tid. Detta saknar oftast betydelse, men kan vara viktigt att beakta vid vaccination av gravida eller sköra individer som är känsliga för exempelvis feberreaktioner.

Länkar

Rekommendationer för vaccination mot covid-19 (Folkhälsomyndigheten).

Difteri

Difteri orsakas av bakterien Corynebacterium diphteriae och sprids mellan människor vid nära kontakt. Vid smitta får man som regel en svalginfektion. Denna kan ibland blir svår, med tjocka beläggningar som kan ge svårigheter att andas, så kallad "äkta krupp". Även huddifteri förekommer, denna form av difteri har setts hos en del svenska tropikresenärer. Bakterien kan vara toxinbildande och orsaka allvarliga skador på hjärta, njurar och nervsystem.

Förbättrad hygien och allmän vaccination har gjort att difteri är en sällsynt sjukdom i Sverige idag, men dödligheten är 5–10 % för de som drabbas. Konstaterade och misstänkta fall ska anmälas till Smittskyddet.

Vaccination infördes i Sverige redan under 40-talet, men vaccination i större skala gavs från 1953 (i kombination med vaccin mot stelkramp och kikhosta). Difterivaccin ingår i kombinationsvaccin som ges i barnvaccinationsprogrammet, se Tabell 23.1 i delkapitel Barnvaccinationsprogrammet. För att upprätthålla fullgott skydd ska vaccinationen boostras var tjugonde år.

Barn som inte har följt det svenska barnvaccinationsprogrammet ska erbjudas kompletterande doser enligt Folkhälsomyndighetens Vaccination av barn och ungdomar – Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer.

Även vuxna som bedöms sakna skydd mot difteri ska erbjudas vaccination. På grund av brist på monovalenta vacciner mot difteri och stelkramp har Folkhälsomyndigheten tagit fram särskilda rekommendationer för grundvaccination av vuxna, se Rekommendationer för grundvaccination av vuxna mot difteri och stelkramp (Folkhälsomyndigheten 2017, uppdaterad 2023).

För information om upphandlade vaccin i Halland, se Rekommenderade vacciner.

Haemophilus influenzae typ b (Hib)

Hib kan orsaka bihåle-, öron- och lunginflammation samt epiglottit. Den kan också orsaka allvarliga infektioner som meningit och sepsis, särskilt hos barn < 5 år. Hib var den vanligaste orsaken till meningit och epiglottit hos barn innan vaccinationen infördes 1993.

Hib-vaccin ingår i kombinationsvaccinen i barnvaccinationsprogrammet som ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Vaccin mot Hib heter Act-Hib och kan bli aktuellt vid vissa typer av immunbristtillstånd. Behov av vaccination bedöms av behandlande läkare.

Hepatit A

Hepatit A är i huvudsak en oral smitta från kontaminerade livsmedel och vatten. Genomgången infektion ger livslång immunitet och kronisk hepatit A förekommer inte.

Följande grupper löper ökad risk för hepatit A:

• Personer som reser till eller lever i länder där det finns ökad risk för hepatit A.
• Personer som bor med någon som har hepatit A.
• Personer som har oral-/analsex med någon som har hepatit A.
• Injektionsmissbrukare.

Hepatit A-vaccin är avdödade och ger mycket gott skydd mot sjukdom. Redan två veckor efter första dosen uppnås bra skydd mot sjukdom. För långvarigt skydd krävs en andra dos efter 6–12 månader och därefter beräknas skyddseffekten vara minst 25 år.

Postexpositionsprofylax vid hepatit A-exponering

Vaccination som profylax vid känd exponering för hepatit A-smitta ger gott skydd och kan i de flesta situationer ersätta immunglobulin. Vaccination ska då ges snarast och senast två veckor efter smittotillfället. Se Smittskyddsblad för Hepatit A via Smittskyddsläkarföreningen.

Hepatit B

Hepatit B-vaccin ingår inte i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, men erbjuds sedan 2016 till alla barn i Sverige eftersom kombinationsvaccin utan hepatit B-komponent saknas.

För fullgott skydd krävs tre doser. I normalfallet ges två doser med en månads mellanrum följt av en dos efter 6–12 månader. Vid känd nylig exponering används snabbvaccinationsschema enligt Figur 23.3. Skyddseffekten bedöms vara långvarig.

Postexpositionsprofylax vid hepatit B-exponering

Postexpositionsprofylax mot hepatit B kan bli aktuell vid exponering för blod (till exempel stickskada, i.v. missbruk) eller vid sexuell exponering. Personer som har tagit tre doser vaccin mot hepatit B tidigare och där skyddande titer (> 10 IU/L) har påvisats de senaste tio åren kan avstå vaccination. Utan påvisad skyddande titer de senaste tio åren, oavsett vaccinationsstatus, rekommenderas att en vaccindos ges så snart som möjligt efter exposition. Ovaccinerade och ej fullständigt vaccinerade individer ska fullfölja snabbvaccination enligt schemat ovan. För ytterligare vägledning, se nedanstående länkar:

• Blodsmitta under Smittskydd Hallands sidor på Vårdgivarwebben.
• Folkhälsomyndighetens Rekommendationer för profylax mot hepatit B (profylax med vaccin och immunoglobulin – före och efter exposition).

Vaccination mot hepatit B som preexpositionsprofylax rekommenderas till följande grupper:

• Personer som injicerar droger.
• Män som har sex med män.
• Personer med kronisk hepatit C.
• Personer med hiv.
• Personer med njursvikt och/eller i aktiv uremivård (njurtransplantation och dialysvård).
• Sexualpartner till person med hepatit B.
• Familjemedlemmar till person med hepatit B.
• Barn upp till 18 år med ursprung från medel- eller högendemiska länder, se Riskländer avseende hepatit B (Folkhälsomyndigheten).
• Föräldrar och syskon till adoptivbarn från medel- eller högendemiska länder.
• Barn och personal i barnomsorg där det finns barn med hepatit B.
• Vårdtagare inom omsorgsverksamhet som kommer i kontakt med personer med hepatit B.

Barn till mödrar med hepatit B

Barn som föds till mödrar med känd hepatit B vaccineras direkt efter födseln på BB. Vid hög smittsamhet hos modern ges även immunglobulin mot hepatit B till barnet, se rutin Hepatit B – Handläggning på infektionsmottagningen (intern länk). Smittsamhetsgrad avgörs av behandlande infektionsläkare. En månad senare får barnet en andra dos hepatit B-vaccin via respektive barnmottagning. Därefter vaccineras barnet med DTP-polio-Hib-HepB-vaccin vid 3, 5 och 12 månaders ålder som övriga barn. Barnet kontrolleras vid 13 månaders ålder med anti-HBs, anti-HBc och HBsAg för att säkerställa att inte barnet smittats och att vaccinationsskydd finns. Se Barn- och ungdomsklinikens PM Hepatit B och C (neonatalogi).

Yrkesgrupper

Vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård, tandvård och kriminalvård rekommenderas vaccination. Det är arbetsgivarens ansvar att bedöma smittriskerna på arbetsplatsen och att vid behov erbjuda och bekosta vaccination (AFS 2018:4). Följande rekommendationer gäller inom Region Halland: Hepatit B-vaccinationer till medarbetare (intern länk).

HPV – Humant papillomvirus

HPV är en grupp av över 200 olika virustyper som kan orsaka vanliga hudvårtor, könsvårtor (kondylom) och där några typer även orsakar cancer i livmoderhals, könsorgan och svalg.

Från 2012 erbjöds fyrvalent HPV-vaccin (Gardasil) till flickor i barnvaccinationsprogrammet i årskurs 5 eller 6. Sedan hösten 2020 ingår niovalent HPV-vaccin (Gardasil 9) istället i barnvaccinationsprogrammet och erbjuds till alla barn i årskurs 5. Kompletterande vaccination ska erbjudas alla flickor upp till 18 års ålder samt pojkar födda 2009 och senare och ska ske inom Elevhälsans medicinska insats (EMI). Kvinnor födda 1994–1999 som är folkbokförda i Halland kallas av Kvinnohälsovården för självprovtagning och gratis vaccination med Gardasil 9 mot HPV inom ramen för en nationell studie. Syftet är att minska förekomsten av HPV-virus och livmoderhalscancer i Sverige. Läs med på Vaccination mot HPV (1177.se). Om en person utanför dessa grupper önskar vaccination kan det övervägas, men personen får då bekosta vaccinationen själv.

HPV-vaccin ger över 90 % skydd mot de HPV-typer som ingår i Gardasil 9 om personen inte blivit smittad med dessa typer innan man blev vaccinerad.

För dosering och intervaller, se Folkhälsomyndigheten: Vaccin mot humant papillomvirus (HPV).

Se även delkapitel Barnvaccinationsprogrammet samt kapitel Gynekologi, Vaccination mot humant papillomvirus (HPV).

Influensa

Influensavaccination syftar till att skydda personer med ökad risk för allvarlig sjukdom.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om årlig vaccination mot säsongsinfluensa baseras på kunskap om vilka tillstånd som innebär ökad risk för allvarlig sjukdom.

Följande grupper rekommenderas vaccination mot influensa

• Personer 65 år och äldre.
• Gravida efter graviditetsvecka 12. Alla gravida rekommenderas vaccination efter vecka 12 under höst-/vintersäsongen för skydd under framförallt senare delen av graviditeten. Gravida med ytterligare riskfaktorer (se nedan) kan vaccineras även före graviditetsvecka 13.
• Alla personer från sex månaders ålder med följande sjukdomar eller tillstånd:

  • Hjärt- och kärlsjukdom inklusive stroke.
  • Kronisk lungsjukdom, såsom KOL och svår/instabil astma.
  • Andra tillstånd som leder till nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft och sekretstagnation (till exempel extrem fetma, neuromuskulära sjukdomar eller flerfunktionshinder).
  • Lever- eller njursvikt.
  • Diabetes mellitus typ 1 och 2.
  • Tillstånd som innebär nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller behandling, inklusive personer med Downs syndrom.
  • Annan sjukdom eller annat tillstånd med nedsatt allmäntillstånd, där influensa orsakar allvarligt vårdförlopp. Exempel kan vara demens, psykiskt sjukdom eller skadligt alkohol- eller drogbruk som orsakat nedsatt hälsotillstånd.

• Hushållskontakter, både barn och vuxna, till personer med kraftigt nedsatt immunförsvar (exempelvis stamcellstransplanterade, patienter med akuta leukemier eller T-cellsdefekter och vissa organtransplanterade). Genom att vaccinera individens hushållskontakter (både barn och vuxna) förstärks skyddet för individen med nedsatt immunförsvar indirekt genom att risken för smitta i hushållet minskar.
• Personal inom vård och omsorg som arbetar nära patienter och omsorgstagare med ökad risk för allvarlig influensa. Minskad influensaförekomst bland vård- och omsorgspersonalen innebär en minskad smittrisk för patienter och omsorgstagare som riskerar allvarlig sjukdom i influensa. Vaccination är särskilt viktig för personal som arbetar nära personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.

För beskrivning av det praktiska utförandet, se den regionala rutinen Vaccination mot säsongsinfluensa.

Influensavaccinval vuxna

Till vuxna, med undantag för de grupper som nämns nedan, rekommenderas under 2024/2025 det avdödade influensavaccin Vaxigrip Tetra, som är ett fyrvalent äggodlat vaccin. För mer information om Vaxigrip Tetra och kontraindikationer, se FASS. Vaccination rekommenderas varje år eftersom skyddet endast varar 6–8 månader och virusstammarna förändrar sig.

Skyddseffekten av vaccinet är sämre hos äldre och patienter med vissa kroniska sjukdomar, men även om vaccinet i dessa grupper inte skyddar helt mot insjuknande så ger det skydd mot allvarlig sjukdom och död.

Influensavaccinval barn

Samvaccination med andra vaccin

• Standardvaccinet Vaxigrip Tetra kan ges samtidigt med ett eller flera andra inaktiverade och levande försvagade vaccin. Det betyder att vaccin mot influensa, mRNA-vaccin mot covid-19 och vaccin mot pneumokocker kan ges i tid oberoende av varandra, förutsatt att patienten känner sig pigg och inte har pågående biverkningar från (eventuell) föregående dos. Detta gäller både för barn och vuxna.
• Högdosvaccinet Efluelda Tetra kan ges samtidigt med ett eller flera andra inaktiverade och levande försvagade vacciner.
• Nyligen godkända vacciner eller vacciner där erfarenhet av samvaccination är begränsad bör inte ges med andra vacciner, inklusive influensavaccin. Se avsnitt Samvaccinationer, interaktioner och intervall i delkapitel Inledning – Allmän del.

Vid samvaccination bör man alltid beakta att biverkningarna av respektive vaccin, oavsett vaccintyp, kan adderas och sammanfalla i tid. Detta saknar ofta betydelse, men kan vara viktigt att beakta vid vaccination av gravida eller sköra individer som är känsliga för exempelvis feberreaktioner.

Länkar

• Folkhälsomyndighetens Rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper.
• Folkhälsomyndighetens Nya vacciner mot säsongsinfluensa (2021).
• Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Behandling och profylax vid influensa (2022), innefattar både behandling och profylax mot influensa.
• Folkhälsomyndighetens Vägledning för vaccination av personal inom vård och omsorg (uppdaterad 2023).

Kikhosta (pertussis)

Hos de allra yngsta spädbarnen kan kikhosta bli en allvarlig och livshotande sjukdom. Vaccin mot kikhosta ingick inte i barnvaccinationsprogrammet mellan 1979 och 1996, men ingår sedan 1996 åter i programmet. Immuniteten efter både vaccination och genomgången sjukdom avtar med tiden, vilket innebär att sjukdomen förekommer både hos tonåringar och vuxna, med risk för spridning till spädbarnen. Skyddet efter vaccination avtar markant redan efter fem år, medan immunitet efter infektion varar i ca 15 år.

Separat vaccin mot pertussis finns inte att tillgå, men kikhostekomponent ingår i kombinationsvaccin dTp (difteri, tetanus, pertussis). För att öka immuniteten mot pertussis i samhället bör kombinationsvaccin dTp användas vid booster mot stelkramp t.ex. i samband med sårskada.

Rekommendation om vaccination av gravida mot kikhosta

Sedan augusti 2022 rekommenderar Folkhälsomyndigheten vaccination mot kikhosta för alla gravida. Syftet är att skydda de allra yngsta spädbarnen mot svår sjukdom genom att antikroppar från modern överförs via moderkakan.

Tidpunkt för vaccinationen

Vaccinationen rekommenderas från graviditetsvecka 16 och för att säkerställa skydd även till barn som föds prematurt bör vaccination ges tidigt under andra trimestern.

Vid vaccination sent i graviditeten (mindre än ett par veckor före förlossningen) hinner inte antikroppar överföras till barnet. Däremot kan det ändå vara värt att vaccinera en kvinna i sen graviditet eftersom hon själv får immunitet mot kikhosta och därigenom skyddas barnet mot eventuell smitta från modern.

Vaccination rekommenderas vid varje graviditet

Vid vaccination mot kikhosta kvarstår tillräckliga antikroppsnivåer för överföring via moderkaka till barn enbart under kort tid, vilket innebär att förnyad vaccination rekommenderas vid varje graviditet. Detta oavsett tidsintervall från eventuella tidigare vaccinationsdoser. Upprepade doser kan innebära risk för ökade lokala biverkningar, men är ändå motiverat för att säkerställa skydd för barnet.

Val av vaccin

Eftersom det inte finns separat vaccin med enbart antigen mot kikhosta rekommenderar Folkhälsomyndigheten kombinationsvaccin med difteri och stelkramp. Bland kombinationsvaccinen är det endast Boostrix och Triaxis som har indikationen passivt skydd mot kikhosta hos spädbarn när modern vaccinerats under graviditet. Sedan 1 september 2023 är Triaxis upphandlat för Region Halland på indikationen.

Observera att i nuläget krävs läkarordination för kikhostevaccination av gravid.

Samvaccination

Vaccin mot kikhosta är ett avdödat vaccin och kan därmed ges samtidigt som eller oberoende av andra vacciner om behov finns. Att samvaccinera med mer än sammanlagt två vaccin rekommenderas inte till gravida.

Meningokocker

Meningokocker är relativt vanligt förekommande i svalget hos helt friska personer och bara en mycket liten andel av de som smittas blir sjuka. Smitta sprids via saliv genom nära kontakt och den som smittas kan insjukna i allvarlig hjärnhinneinflammation och sepsis. Sjukdomsförloppet är ofta mycket snabbt och brukar ge feber, svår huvudvärk, kräkningar och nackstelhet.

Meningokocker grupp A, B, C, Y och W-135 är de vanligaste typerna vid sjukdom. För kombinationen A, C, Y och W-135 finns konjugatvaccinerna Nimenrix och Menveo som kan ges från sex veckors respektive två års ålder. Det finns även vaccin mot grupp B-meningokocker; Bexsero med indikation från två månaders ålder och Trumenba som kan ges från tio års ålder.

Vaccin rekommenderas till personer som ska resa till områden med pågående utbrott, vid sjukvårdsarbete i högendemiskt land och vid långtidsvistelse med nära kontakt med befolkningen i högendemiska områden. Inför Hajj, pilgrimsfärden till Saudiarabien, krävs vaccination mot meningokocksjukdom av typerna A, C, Y och W-135. För övriga länder avgörs valet av vaccin av den aktuella epidemiologiska situationen och rekommendationen i landet.

I Sverige är vaccination aktuell i vissa utbrottssituationer, till personer med särskilda immunbrister och splenektomerade.

Vaccination av splenektomerade

Splenektomerade bedöms löpa en viss ökad risk för invasiv meningokocksjukdom och rekommenderas därför vaccination. Risken är högst hos barn och ungdomar, vilket avspeglas i rekommendationerna nedan.

Vid medfödd eller funktionell aspleni (såsom vid sicklecellanemi) rekommenderad vaccination enligt samma schema som för splenektomerade. Mjältembolisering istället för splenektomi till följd av trauma innebär att endast en mindre del av mjältens funktion försvinner och vaccination bedöms ej indicerat. Om mjältembolisering däremot sker av medicinsk orsak (ex. vid uttalad trombocytopeni) förloras en del av mjältens funktion och vaccination bör då övervägas beroende på kvarvarande mjältfunktion.

Vaccination avslutas senast 14 dagar före splenektomi eller påbörjas tidigast 14 dagar efter ingreppet. Vid risk för fördröjd vaccination kan vaccinationen påbörjas innan patienten lämnar sjukhuset, även tidigare än 14 dagar efter operationen.

Vaccinationsschema inför och efter splenektomi

Se Figur 23.4 nedan. För rekommendationer om vaccination mot pneumokocker inför och efter splenektomi, se avsnitt Pneumokocker nedan.

• Vid behov av grundvaccination ge en dos konjugerat vaccin mot serogrupp ACWY (Menveo eller Nimenrix) samt två doser mot serogrupp B (Bexsero, med minst 4 veckors mellanrum).
• Vid boostervaccination till personer ≤ 25 år ge en dos Bexsero efter 1 år samt en dos Nimenrix/Menveo efter 5 år.

För mer information, se Riktlinjer för vaccination av vuxna inför och efter splenektomi (2023) från Infektionsläkarföreningen.

Mpox (tidigare apkoppor)

Mpox är en virussjukdom som vanligen sprids från djur till människa, men smittöverföring kan också ske mellan människor. Sjukdomen förekommer vanligtvis i västra och centrala Afrika, men sedan våren 2022 har smittspridning pågått också i Europa. Bland fallen i Europa har män som har sex med män dominerat. Sedan senhösten 2023 pågår också en spridning av en annan undervariant av mpox i centrala Afrika med ett snabbt ökande antal sjukdomsfall, framförallt i Demokratiska republiken Kongo. Denna undervariant har orsakat infektion i alla åldrar då barn, unga, kvinnor och män drabbats genom nära hudkontakt.

Smittan sprids via droppkontakt, vid nära hudkontakt och vid sexuell kontakt. Sjukdomssymtomen är hudutslag med blåsor, feber, svullna lymfkörtlar och allmän sjukdomskänsla. Inkubationstiden är vanligtvis 6–13 dagar, men kan variera mellan 5–21 dagar. Sjukdomen lyder under smittskyddslagen.

För information om sjukdomen, se Sjukdomsinformation om mpox från Folkhälsomyndigheten. För smittskyddsblad och förhållningsregler se Smittskyddsblad från Smittskyddsläkarföreningen.

Vaccination

Det finns ett vaccin med indikation skydd mot smittkoppor och mpox tillgängligt i Sverige (Jynneos, i Europa godkänt under namnet Imvanex). Vaccinet innehåller en levande modifierad form av vacciniavirus som inte kan föröka sig i humanceller. Vaccinet är godkänt från 18 års ålder, men även yngre och barn kan vaccineras på stark indikation efter en individuell risk-nyttavärdering.

Till personer 18 år och äldre ges vaccinet intradermalt (0,1 ml). Till personer 17 år och yngre, personer med atopisk dermatit, personer med känd historia av keloidbildning samt till personer med immunbrist rekommenderas att vaccinet ges som subkutan injektion (0,5 ml). Personer som tidigare fått vaccin mot smittkoppor rekommenderas endast en dos, övriga erbjuds två doser med minst fyra veckors mellanrum.

Preexpositionsprofylax

Vaccin mot mpox rekommenderas som preexpositionsprofylax till personer med påtagligt hög risk att utsättas för smitta. Se Vaccination mot mpox (Folkhälsomyndigheten) för att se vilka målgrupper som rekommenderas vaccin i förebyggande syfte. Även personer som ska resa till ett geografiskt område med pågående smittspridning kan bli aktuella för vaccination inför resa, se Mpox (internationellt 2024-) (Folkhälsomyndigheten) för aktuella utbrott.

Postexpositionsprofylax

Vaccin mot mpox kan också användas som postexpositionsprofylax, det vill säga erbjudas till nära kontakter med hög risk för smitta. Vaccinering ska då helst ske inom fyra dagar från exposition.

I Halland tillhandahålls vaccin mot mpox via Infektionsmottagningen och beslutet om preexpositionsprofylax fattas av läkare på Infektionskliniken eller STI-mottagningen.

Mässling (morbilli)

Mässling är en mycket smittsam luftburen virusinfektion som ger feber, irriterade ögon och torrhosta. Någon dag senare breder ett storfläckigt, rött och sammanflytande utslag ut sig över bål och extremiteter. Smitta kan ske från fyra dygn före debut av hudutslag till och med fyra dygn efter att utslagen uppträtt. Mässling påverkar immunförsvaret negativt och bakteriella sekundärinfektioner är vanligt.

Vaccin mot mässling har ingått i det allmänna vaccinationsprogrammet sedan 1982 och täckningen är hög vilket gjort att sjukdomen är ovanlig i Sverige idag, men för ovaccinerade finns en påtaglig risk för mässling vid utlandsresor, även inom Europa. Utbrott har förekommit i Sverige i ovaccinerade grupper även på senare år.

Barn vaccineras sedan 1982 mot mässling med kombinationsvaccin MPR (mässling, påssjuka och röda hund) två gånger i vaccinationsprogrammet, första gången vid 18 månaders ålder och andra gången i årskurs 1–2 (se Tabell 23.1).

Det är viktigt att alla har ett skydd mot mässling, oavsett ålder. Separat vaccin mot mässling fanns från 1971, men ingick då inte i något allmänt vaccinationsprogram. Eftersom det förekommer mässlingsutbrott i många delar av världen, även i Europa, är det viktigt att se över skyddet även hos vuxna. För säkert skydd mot mässling rekommenderas två doser MPR-vaccin. Kortaste intervall mellan sprutorna är fyra veckor, men intervallet kan vara betydligt längre. Vaccinet får inte ges under graviditet eller immunsuppression. I vissa fall kan boosterdos ges trots immunsuppression, efter ordination av behandlingsansvarig läkare.

För vägledning vid bedömning av tidigare skydd, se Tabell 23.4.

 

Pneumokocker

Allmän vaccination mot pneumokocker infördes i barnvaccinationsprogrammet 2009 och allvarlig pneumokocksjukdom orsakad av de typer som ingår i vaccinet i barnvaccinationsprogrammet har sedan dess tydligt minskat.

Sedan 2016 finns rekommendationer för pneumokockvaccination till riskgrupper från Folkhälsomyndigheten. Dessa rekommendationer har uppdaterats 2022 Rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper.

I Halland erbjuds avgiftsfri pneumokockvaccination till de personer som omfattas av Folkhälsomyndighetens rekommendationer till riskgrupper.

Den 1 december 2022 infördes ett nationellt vaccinationsprogram mot pneumokocker för vissa riskgrupper.

Vaccin

Det finns olika typer av pneumokockvaccin:

Polysackaridvaccin

Skyddar mot invasiv pneumokocksjukdom och ger visst skydd mot lunginflammation, förutsatt att infektionen orsakas av någon av de 23 serotyper som ingår i vaccinet. Polysackaridvaccin ger sämre skyddseffekt hos patienter med nedsatt immunförsvar och fungerar dåligt hos barn < 2 år.

• Pneumovax – 23-valent polysackaridvaccin (PPV23).

Konjugatvaccin

Konjugatvaccin ger bättre kvalitet på immunsvaret hos personer med nedsatt immunförsvar jämfört med polysackaridvaccin. Även barn under två år utvecklar skydd vid vaccination med konjugatvaccin.

• Vaxneuvance (PCV15) – godkänt för vuxna och barn från 6 veckors ålder. Skyddar mot 15 serotyper. Från 1 september 2023 upphandlat pneumokockvaccin i Barnvaccinationsprogrammet i Halland. OBS! Se nyhet Vaxneuvance (PCV15) förfylld spruta kan gå sönder på Vårdgivarwebben.
• Apexxnar (PCV20; kommer att byta namn till Prevenar 20 under 2024) – godkänt för vuxna och barn från 6 veckors ålder. Skyddar mot 20 serotyper.
• Prevenar 13 (PCV13) – godkänt för vuxna och barn från 6 veckors ålder. Skyddar mot 13 serotyper.
• Synflorix (PCV10) – godkänt från 6 veckor till 5 års ålder. Skyddar mot 10 serotyper.

Riskgrupper

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att pneumokockvaccination erbjuds till personer 2 år och äldre som löper ökad risk för att drabbas av allvarlig pneumokocksjukdom. Vaccinationsrekommendationerna skiljer sig åt för grupper med ökad risk respektive mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom, se nedan. De flesta riskgrupper är heterogena och det kan behövas en individuell bedömning inför beslut om vaccination.

Grupper med ökad risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• Personer som är 65 år eller äldre.
• Personer med kronisk hjärtsjukdom.
• Personer med kronisk lungsjukdom.
• Personer med tillstånd med nedsatt lungfunktion eller försämrad hostkraft med sekretstagnation.
• Personer med kronisk leversjukdom.
• Personer med kronisk njursvikt.
• Personer med diabetes mellitus.
• Personer som har haft invasiv pneumokockinfektion.
• Personer med alkohol- eller narkotikaberoende (individuell bedömning).
• Rökare (individuell bedömning).
• Svetsare (arbetsgivaransvar att riskbedöma och bekosta vaccination).

Grupper med mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• Personer med aspleni/hypospleni.
• Personer med likvorläckage.
• Personer med nedsatt immunförsvar (stamcells- eller benmärgstransplanterade, hematologisk cancer, sicklecellsanemi, lungcancer, behandling med t.ex. TNF-alfa-hämmare, monoklonala antikroppar eller cytostatika)
• Personer med cochleaimplantat.
• Personer med cystisk fibros.
• Organtransplanterade personer.

Rekommenderat vaccin och intervall för vuxna med ökad risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• En dos PPV23 (Pneumovax).

Se även Figur 23.5.

Rekommenderade vaccin och intervall för vuxna med mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom

• Tidigare ovaccinerad – en dos PCV20 (Apexxnar/Prevenar 20)*.
• Tidigare vaccinerad med en dos PCV13 och/eller PPV23: En dos PCV20 (Apexxnar/Prevenar 20) minst 1 år efter senaste dosen.

Se även förtydligande i Figur 23.6 nedan.

*Om PCV20 (Apexxnar/Prevenar 20) inte är tillgängligt kan man i undantagsfall använda PCV15 (Vaxneuvance) eller PCV13 (Prevenar 13) följt av PPV23 (Pneumovax) efter minst 2 månader vid vaccination av tidigare ovaccinerade personer.

Personer (från 2 år) med aspleni, hypospleni eller likvorläckage:

• En dos PCV20 (Apexxnar/Prevenar 20) följt av en dos PPV23 (Pneumovax) minst två månader efter PCV20. Se även förtydligande nedan i Figur 23.6 för vuxna och Figur 23.7 för barn.

Personer med aspleni och hypospleni rekommenderas även vaccination mot pneumokocker, se Vaccination av splenektomerade under avsnittet Meningokocker.

Personer som genomgått stamcellstransplantation ges pneumokockvaccination enligt Region Skånes riktlinjer för grundvaccination efter stamcellstransplantation.

Vaccinval barn

 

Revaccination

Behovet av påfyllnadsdos efter vaccination med konjugatvaccin (PCV) är än så länge inte säkerställt.

Personer med ökad risk samt personer med aspleni, hypospleni eller likvorläckage som vaccinerats med PPV23 rekommenderas revaccination minst 5 år efter föregående dos.

Ordningsföljd och intervall

I de fall man vaccinerar med både konjugatvaccin (PCV) och PPV23 blir antikroppssvaret bättre om man först vaccinerar med konjugatvaccin och sedan med PPV23. PPV23 bör då ges minst två månader efter PCV.

Om patienten tidigare har vaccinerats med PPV23 bör det gå minst ett år innan PCV ges.

Polio

Poliovirus orsakar inte alltid symtom, men 10 % av de infekterade får feber, huvudvärk, illamående och kräkningar. Hos 1 % av de som insjuknar följer förlamningar i såväl extremiteter som i andningsmuskulatur som i enstaka fall kan bli permanent. Om andningsmuskulaturen drabbas är risken för dödlig utgång stor. I Sverige var polio mycket vanligt under första halvan av 1900-talet och gick under benämningen barnförlamning. Den sista epidemin i Sverige var 1953.

För livslångt skydd krävs fyra doser vaccin. En femte dos kan övervägas vid resa till områden med endemisk förekomst. Länk till karta med aktuella fall i världen från Polio Global Eradication Initiative.

Det finns inaktiverat poliovaccin (IPV) som ges i injektionsform samt oralt poliovaccin (OPV). I Sverige används bara IPV. OPV (kan ibland ges i andra länder) är likvärdigt med IPV vid beräkning av antalet vaccindoser, men om barnet endast fått OPV behövs en komplettering med minst en dos IPV.

Påssjuka (parotit)

Parotitvirus orsakar infektion i parotiskörteln och hos pojkar/män finns risk för orkit, vilket kan orsaka sterilitet. Vaccin mot påssjuka ingår i kombinationsvaccin (MPR) och ges sedan 1982 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Separat vaccin mot påssjuka finns inte tillgängligt i Sverige.

Rabies

Rabies orsakas av ett lyssavirus som finns över nästan hela världen och kan drabba alla däggdjur. Majoriteten av alla rabiesfall orsakas av hundbett, men även räv, fladdermus, katt och varg är viktiga smittkällor. Det smittade djuret utsöndrar virus i saliven och smittspridning sker genom att infekterad saliv överförs till människa genom bett eller slickning. För att en människa ska smittas vid slickning krävs att det finns ett sår eftersom viruset inte kan ta sig igenom hel hud. Smitta kan även ske via slemhinnor, t. ex. ögon.

Inkubationstiden är oftast 3–6 veckor, men kan vara upp till ett år. Smitta leder till en hjärninflammation och påverkan på nerver som styr svalgmuskulaturen, vilket leder till kramper vid sväljning (så kallad vattuskräck). Rabies är 100 % dödlig och patienten avlider oftast inom två veckor efter symtomdebut.

Bästa skyddet mot rabies är att undvika att klappa djur vid utlandsresa. Sverige är rabiesfritt sedan 1886, men varianter av rabiesvirus finns hos fladdermöss sannolikt även i Sverige. Av detta skäl bör man använda skyddshandskar om man måste ta i en fladdermus och kontakta vården om man blir biten.

Vaccin mot rabies används både i förebyggande syfte (preexpositionsprofylax; PrEP) och för behandling (postexpositionsprofylax, PEP). De vaccin som används är inaktiverade helvirusvaccin. Generellt sätt är rabiesvaccinen säkra och ger få allvarliga biverkningar, men mindre och övergående lokala reaktioner vid injektionsstället är vanligt. Antikroppar utvecklas 7–14 dagar efter vaccination.

Preexpositionsprofylax (PrEP)

Vaccination rekommenderas till personer som genom sitt yrke löper ökad risk för smitta, t. ex. veterinärer, personer inom karantänverksamhet och viltvårdare. Vid risk för exponering för rabiessmitta i arbetet ska arbetsgivaren erbjuda arbetstagaren vaccination kostnadsfritt.

Vaccin brukar också rekommenderas vid resa till områden där rabies finns hos djur och där det är svårt att få tillgång vaccin snabbt vid exponering. Detta gäller särskilt till barn eftersom de i större utsträckning kelar med djur. PrEP ger ett bra grundskydd och medför att man får en snabb boostereffekt vid vaccination efter en exponering, därmed behöver immunglobulin inte ges (däremot ska sårtvätt göras och vaccination ges även efter exponering).

Vid PrEP ges 0,5 ml rabiesvaccin (Rabipur, Rabies-Imovax alternativt Verorab (licensvara)) intramuskulärt dag 0 och dag 7. Vaccinet kan också ges intradermalt (används särskilt när många personer ska vaccineras samtidigt), då ges 0,1 ml intradermalt på två injektionsställen dag 0 och dag 7.

Personer som vaccinerats på grund yrkesmässig exponering bör genomgå serologisk kontroll där antikroppskoncentration på ≥ 0,5 IU/ml bedöms skyddande (enligt WHO). Vid lägre titer rekommenderas en boosterdos.

Postexpositionsprofylax (PEP)

Postexpositionsprofylax (PEP) är mycket effektiv och innefattar både noggrann sårvård, vaccination och eventuellt rabies-immunoglobulin (beroende på allvarlighetsgrad för exponering och vaccinationsstatus). PEP ska påbörjas snarast efter exposition och vaccinationsschemat omfattar något av de WHO godkända Essenschemat eller Zagrebschemat. PEP (inklusive rabiesimmunoglobulin) är kostnadsfritt för patienten enligt Smittskyddslagen.

I Halland ges PEP via Infektionskliniken och vid misstänkt rabiesexponering ska infektionsläkare kontaktas omedelbart för riskvärdering och ställningstagande till PEP.

För fördjupad information och behandlingsråd, se Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies (Folkhälsomyndigheten 2019).

Rotavirus

Rotavirus orsakar diarré och kräkning, och har i Sverige varit den huvudsakliga anledningen till sjukhusvård av barn med diarré. Rotavirusvaccin ingår sedan 1 september 2019 i allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det finns två tillgängliga perorala vaccin; Rotateq som ges i tre doser (upphandlat i Halland) och Rotarix som ges i två doser. Vaccinstart sker från sex veckors ålder och doserna ska ges med minst fyra veckors mellanrum. Första dosen måste ges innan 12 veckors ålder, se regional rutin Rotavirusvaccination barn. Vid behov av byte mellan vaccin, se avsnittet Nya upphandlade vaccin i barnvaccinationsprogrammet i delkapitel Barnvaccinationsprogrammet för dosering.

Barn till mödrar med immunsupprimerande behandling ska inte vaccineras med rotavirusvaccin, eftersom de kan vara påverkade av moderns immunsuppression och bli sjuka av vaccinationen som sker med levande vaccin. Se Vägledning för vaccination med levande försvagat vaccin, av barn som under graviditeten eller vid amning exponerats för immunmodulerande läkemedel (Rikshandboken).

RS-virus (respiratoriskt syncytialt virus)

Folkhälsomyndigheten rekommenderar sedan september 2023 att personer från 75 år samt vissa riskgrupper från 60 år bör vaccineras mot RS-virus. Se nyheten Personer från 75 år rekommenderas vaccination mot RS-virus på Folkhälsomyndighetens hemsida.

Det finns två vaccin (Arexvy och Abrysvo) som under 2023 har blivit godkända på indikationen aktiv immunisering för att förebygga nedre luftvägssjukdom orsakad av RS-virus hos vuxna från 60 års ålder. I dagsläget är dock tillgång och tillgänglighet på dessa vaccin oklar, så mot bakgrund av detta rekommenderas att vaccinationsinsatser mot RS-virus inte inleds innan ett regionalt besked har getts. Sveriges regioner verkar för en så lik hantering av rekommendationen som möjligt i hela Sverige.

Ett av de godkända vaccinen (Abrysvo) har också indikation för gravida för att skydda det nyfödda barnet. Ännu finns inga rekommendationer om vaccination av gravida i Sverige.

Röda hund (rubella)

Röda hund räknas till de klassiska barnsjukdomarna, men har i det närmaste försvunnit i Sverige sedan vaccination infördes i barnvaccinationsprogrammet. I utvecklingsländer utan allmän vaccination är röda hund dock fortfarande vanlig. Rubella ger i regel lindrig sjukdomsbild med övre luftvägsinfektion och ett småprickigt hudutslag i ansikte, på bål och extremiteter. Rubella under graviditet kan orsaka fosterskador.

Vaccin mot röda hund ingår i kombinationsvaccin MPR. En del länder, främst i Sydostasien och Afrika, använder inte kombinationsvaccinet MPR, utan ger enbart vaccin mot mässling i tidig ålder. Röda hund under graviditet innebär hög risk för allvarlig fosterskada och screening görs därför inom Kvinnohälsovården (KHV). Utöver detta är det i alla lägen viktigt att se över skyddet, framför allt hos yngre utlandsfödda kvinnor som kan riskera att bli smittade till exempel under besök i hemlandet.

Stelkramp (tetanus)

Stelkramp orsakas av den sporbildande bakterien Clostridium tetani. Sporerna kan finnas i jord och gödsel och infekterar genom skador i huden. Bakterien bildar toxin som orsakar svåra kramper och obehandlad är sjukdomen ofta dödlig. Den är mycket ovanlig i Sverige idag tack vare vaccination, men enstaka fall har inträffat årligen de senaste tio åren.

Stelkrampsvaccin ingår i kombinationsvaccin i barnvaccinationsprogrammet vid 3, 5 och 12 månaders och fem års ålder samt i åk 8–9. Vid sårskada hos barn som är minst grundvaccinerad (har fått två primärdoser + en boosterdos) behövs ingen boosterdos i samband med skada, utan fortsatta vaccinationer ges enligt barnvaccinationsprogrammet.

Till vuxna som följt barnvaccinationsprogrammet rekommenderas boosterdos vart tjugonde år. Som booster bör kombinationsvaccin dTp (ex. diTekiBooster) användas, eftersom det är en stor fördel att även skyddet mot pertussis förstärks.

För ovaccinerade vuxna används kombinationsvaccin mot difteri och stelkramp då separata vacciner saknas. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att kombinationsvaccin med lägre antigenhalt också används för grundvaccination av vuxna, se Rekommendationer för grundvaccination av vuxna mot difteri och stelkramp (Folkhälsomyndigheten 2017, uppdaterad 2023).

Åtgärder vid sårskada

Vid sår-, bränn-, eller bettskador ska grundimmunisering eller booster övervägas med hänsyn till patientens tidigare vaccinationsstatus. Observera att tetanussporer inte förekommer i munfloran hos hund och katt. Risken för stelkramp efter bett är därför inte högre än vid andra sårskador och beror av eventuell kontamination med smuts eller jord.

Bedömning av tidigare givna doser

Nästan alla personer som är födda i Sverige på 1950-talet eller senare har erhållit minst tre doser stelkrampsvaccin genom barnvaccinationsprogrammet. Äldre personer och personer uppvuxna i andra länder kan dock vara helt ovaccinerade.

• Barn födda 2002 och senare erbjuds/har erbjudits fem doser vaccin innehållande stelkramsskydd i barnvaccinationsprogrammet (den sista dosen i åldern 14–16 år). Se även Tabell 23.1 i delkapitel Barnvaccinationsprogrammet.
• Vaccination utvecklades under 1940-talet, men användes då i mindre skala.
• Under 1950-talet infördes stelkrampsvaccination i det svenska barnvaccinationsprogrammet, med tre doser som gavs under det första levnadsåret.
• Personer som är födda från sent 50-tal fram till 2001 har erbjudits fyra doser i det svenska barnvaccinationsprogrammet, där den sista påfyllnadsdosen gavs i 10-årsåldern.
• Från 1940-talet fram till 1990 fick många män stelkrampsvaccination i samband med svensk militärtjänstgöring.
• Sedan 2022 rekommenderas gravida kvinnor vaccination mot kikhosta. De vaccineras då med kombinationsvaccin (dTp) vilket ger en boostring även mot difteri och stelkramp.

Hos både vuxna och barn avgör antalet erhållna doser, när i tid senaste dosen gavs samt skadans utbredning vidare åtgärder. I Tabell 23.5 beskrivs åtgärder vid sårskada utifrån vaccinationsstatus.

Val av vaccin till vuxna i samband med sårskada

Dos 1–3:

Ge kombinationsvaccin med högantigenhalt (DTP-IPV; off-label). Om detta inte finns tillgängligt bör vaccin med lägre antigenhalt ges (dTp eller dT) för att inte fördröja vaccinationen.

Från och med dos 4:

Ge kombinationsvaccin med lägre antigenhalt (dTp eller dT). För att boostra skyddet mot kikhosta är det klokt att använda det vaccin som också innehåller pertussiskomponenten, det vill säga dTp.

Val av vaccin till barn

Dos 1–4:

Ge kombinationsvaccin med hög antigenhalt. Antal doser och vaccinval styrs av barnets ålder och tidigare vaccinstatus, se Vaccination av barn och ungdomar – Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer (Folkhälsomyndigheten 2020, uppdaterad 2023).

Från och med dos 5:

Ge kombinationsvaccin med lägre antigenhalt (dTp).

För information om upphandlade vaccin, se Rekommenderade vacciner.

TBE – fästingburen virusencefalit

TBE sprids till människor via fästingar. Många som smittas får inga eller milda symtom, men allvarlig TBE förekommer med hjärninflammation, hög feber, svår huvudvärk, förvirring och ibland kramper och förlamningar. De flesta som insjuknar i TBE blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa patienter får bestående förlamningar, även om detta är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta.

Utbredningen av TBE har ökat i Sverige. Fall av TBE har under senare år rapporterats från Skåne i söder till Gävle kommun och Dalarnas län i norr, samt längre norrut utmed Östersjökusten. I Halland har enstaka fall av TBE rapporterats under de senaste åren.

Vaccination rekommenderas till permanent- och sommarboende vuxna och barn i områden med ökad förekomst, framförallt till personer som vistas mycket i skog och mark och/eller ofta blir fästingbitna. Se Folkhälsomyndighetens områden med förhöjd förekomst av TBE. Vid vistelse i våtmarks- och skogsområden utanför Sverige där TBE förekommer rekommenderas också vaccination. Detta gäller ex. Finland (särskilt Åland), Baltikum samt Centraleuropa.

Halland

Sammanfattningsvis är förekomsten av TBE generellt låg i Halland, men viss smittrisk bedöms finnas i alla kommuner. Detta innebär att för den som vistas mycket ute i skog och mark och/eller ofta får fästingar bör vaccination övervägas. Det finns inga skäl för vårdgivare att neka vaccination om någon önskar (förutsatt att ingen kontraindikation för vaccination finns).

Grundvaccination TBE personer 1–49 år

En fullständig grundvaccination omfattar tre doser och kan ges från 1 års ålder. De två första ges med 1–3 månaders intervall och ger ett skydd som varar en säsong, varför ytterligare en dos behövs inför nästa säsong (se Figur 23.8). Grundimmunisering består av tre doser och bör helst inledas inför vårsäsongen. FSME immun junior kan ges i åldrarna 1–15 år och Encepur barn kan ges i åldrarna 1–11 år.

För personer med nedsatt immunförsvar, oavsett ålder, se Figur 23.9 nedan.

Vid kvarstående exponeringsrisk bör en första påfyllnadsdos ges efter tre år och därefter vart femte år, oberoende av ålder.

 

Grundvaccination TBE personer ≥ 50 år samt personer med nedsatt immunförsvar

Personer över 50 år och personer med nedsatt immunförsvar får inte samma skydd som yngre friska. Smittskydd Halland rekommenderar därför en tredje dos redan 1–2 månader efter dos två, observera att detta inte står i FASS. En fjärde dos ges inför nästkommande säsong, se Figur 23.9.

OBS! Tidigare vaccinerade personer som fyllt 50 år i samband med grundvaccinationen men som inte fått fyra grundvaccindoser rekommenderas en extra dos. Denna ges minst två månader efter dos 2, 3 eller 4 i det ordinarie schemat. Efter totalt fem doser ges påfyllnadsdos vart femte år.

Vid kvarstående exponeringsrisk bör en första påfyllnadsdos ges efter tre år och därefter vart femte år, oberoende av ålder.

 

Vid avvikelse från rekommenderat schema för TBE-vaccination

Friska, yngre personer kan fortsätta med vaccinationsschemat oavsett intervall till föregående dos/er, schemat behöver inte börjas om (“en dos är alltid en dos”).

För individer 50 år och äldre och de med nedsatt immunförsvar bör en individuell bedömning göras. I denna grupp bör man vara mer liberal med att starta om vaccinationsserien. Detta gäller särskilt om individen endast fått en dos tidigare.

Tuberkulos (TBC)

Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis som kan infektera och orsaka sjukdom i många organ i kroppen, som lymfkörtlar, skelett och tarm. Vanligaste lokalisationen är lungorna och endast lungtuberkulos är smittsam. Tuberkulos kan ligga latent i kroppen utan att ge symtom eller sjukdom och bedöms vara en av de mest spridda infektionssjukdomarna i världen.

Klassiska symtom vid en aktiv tuberkulos är viktnedgång, trötthet, nattliga svettningar och feber.

Eftersom vaccineffekten hos äldre barn och vuxna är sämre rekommenderas vaccination inte längre till barn äldre än 6 år, sjukvårdspersonal eller som reseprofylax. Undantag kan göras inför långvarig vistelse med särskilt hög exponeringsrisk, t.ex. i samband med arbete i flyktingläger eller sjukvård i högendemiskt land.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos.

Vattkoppor (varicella)

Vattkoppor orsakas av varicella zostervirus och orsakar feber, sjukdomskänsla och karaktäristiska vätskefyllda blåsor på hud och slemhinnor. Sjukdomen är mycket smittsam vilket innebär att de allra flesta har haft sjukdomen innan vuxen ålder.

Vaccin mot vattkoppor har funnits tillgängligt under några år och i vissa populationer är vaccinationstäckningen så hög att den påverkar epidemiologin. Genomgången sjukdom ger i regel livslång immunitet. Efter genomgången vattkoppsinfektion kan reaktivering av viruset ske i form av bältros.

Eftersom vattkoppor är mycket smittsamt har majoriteten haft sjukdomen som barn. Vuxna riskerar ett allvarligare sjukdomsförlopp. Vaccination bör rekommenderas till tonåringar och vuxna som inte haft sjukdomen. Vaccinationen innefattar två doser med minst sex veckors intervall. Det finns två godkända vaccin för vaccination mot vattkoppor: Varilrix och Varivax.

Vaccination kan ges som postexpositionsprofylax vid känd exponering för smitta, förutsatt att det ges inom 72 h från exponeringen och med ett tidsintervall på minst sex veckor mellan dos 1 och dos 2. Se FASS för kontraindikationer.

Vuxna som insjuknar i vattkoppor rekommenderas antiviral behandling, se avsnitt Varicella i kapitel Infektioner, Virusinfektioner. För gravida, se InfPreg – Varicella Zoster (Vattkoppor).

Barn med malign sjukdom som saknar skyddande antikroppar mot vattkoppor vaccineras efter genomgången cytostatikabehandling. För att dessa barn inte ska insjukna rekommenderas vaccination av syskon och nära vänner som inte har haft sjukdomen.

Barn som saknar skyddande antikroppar och som ska ges immunsupprimerande behandling för t.ex. reumatisk sjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom eller kronisk njursjukdom ges om möjligt en första dos vaccin två veckor före behandlingsstart. Bedömningen görs av patientansvarig läkare.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Vaccinationer.