Polymyalgia reumatika (PMR) och jättecellsarterit (temporalisarterit) är inflammatoriska tillstånd hos äldre (> 50 år). Incidensen stiger med ålder.
Kliniska symtom
PMR karaktäriseras av värk och stelhet i nacke, skulder- och bäckengördel, ofta i förening med allmänsymtom. Association med jättecellsarterit finns.
Symtom på jättecellsarterit är huvudvärk (tinning/nacke), tuggklaudikatio och skalpömhet. Ibland kan ömma och förtjockade artärer palperas i tinningar och skalp. Engagemang av intrakraniella kärl kan leda till blindhet. Jättecellsarterit förekommer även i andra kärl.
Ledinflammation kan förekomma.
Tänk på att samma symtom kan förekomma vid andra sjukdomar, särskilt maligniteter.
Utredning för diagnos
Hjärt-/lungstatus, lymfkörtlar, bukpalpation, muskel-/ledstatus, palpation av temporalisartärer. SR/CRP, blodstatus, glukos, kreatinin, TSH.
Utöver detta kan malignitetsutredning övervägas.
Vid misstanke om jättecellsarterit bör kärlbiopsi utföras inom tio dagar från påbörjad behandling för säkerställande av diagnos (remiss ÖNH).
Vid synsymtom: akut remiss till medicinklinik för ställningstagande till intravenös kortisonbehandling.
OBS! Tänk på att tuberkulos kan aktiveras vid behandling med högre kortisondoser (≥15 mg). Bedöm behov av lungröntgen.
Inför behandling med kortison bör remiss för bentäthetsmätning (DXA) utfärdas.
Äldre
Peroral kortisonbehandling innebär en ökad risk för mag-tarmbiverkningar samt osteoporos.
Behandling vid PMR
Vid typiska tecken på PMR insätts prednisolon.
Behandlingen förväntas ha snabbt insättande effekt på stelhet och värk, samt SR och CRP. Detta konfirmerar i flertalet fall diagnosen. Efter en veckas behandling tas ny SR/CRP och ny läkarkontakt för utvärdering.
- Prednisolon startdos 15–20 mg/dygn som endos. Vid partiellt svar kan dosökning upp till 40 mg/dygn övervägas.
Vid riskfaktorer (se Tabell 12.5), överväg lägre startdos.
- Vid en påtaglig förbättring och normaliserade labsvar, men inte symtomfrihet morgon och förmiddag, omfördela då till tvådos med dosövervikt på morgonen istället för att öka dygnsdosen. Ungefärlig fördelning 60% + 0 + 40% av dygnsdosen.
- Minska dygnsdosen med 2,5 mg varannan till var fjärde vecka ner till 10 mg/dygn.
- Minska därefter dygnsdosen från nivån 10 mg/dygn med 1,25 mg varje månad.
- Kontrollera SR, CRP, Hb och glukos vid behov.
- Förbered patienten på att återfall kan förekomma. I händelse av återfall – höj dosen ett steg över den senaste dos som gav symtomfrihet. Följ därefter utsättningsschemat igen, eller långsammare utsättning.
- Behandlingstiden för kortisonbehandling vid PMR är minst ett år.
- Kalk och D-vitamin ordineras samt beställ bentäthetsmätning på grund av planerad långtidsbehandling med kortison (> 3 månader).
- Bisfosfonat startas två veckor efter att behandling med kalk och D-vitamin påbörjats om någon av följande punkter föreligger:
- Postmenopausala kvinnor och män över 65 år.
- Tidigare fragilitetsfraktur.
- Bentäthet lägre än -1 i T-score (osteopeni eller osteoporos) enligt DXA.
- Se även kapitel Osteporos.
- Överväg ulcusprofylax (protonpumpshämmare). Se aktuellt avsnitt i kapitel Mag- och tarmsjukdomar, Övre GI-sjukdomar.
Tabell 12.5
Riskfaktorer som kan påkalla en lägre startdos prednisolon vid PMR. | |
Hjärt-kärlsjukdom | Diabetes |
Osteoporos, speciellt nyligen efter fraktur | Magsår |
Kroniska och återkommande infektioner | Katarakt och glaukom |
Pågående behandling med COX-hämmare |
Behandling vid jättecellsarterit
Vid misstanke om jättecellsarterit är snabbt insatt behandling av största vikt.
- Prednisolon 40–60 mg utan dröjsmål vid misstanke. Efter ca fyra veckors behandling och normalisering av SR och CRP kan nedtrappning påbörjas enligt schema:
- Minska dygnsdosen med 10 mg varannan vecka till 20 mg/dygn.
- Minska därefter dygnsdosen med 2,5 mg varannan till var fjärde vecka till 10 mg/dygn.
- Minska därefter dygnsdosen med 1,25 mg varje eller varannan månad.
- Ta SR och CRP vid varje nedtrappningssteg samt kontrollera Hb och glukos vid behov.
- Förbered patienten på att kliniska återfall kan förekomma – höj då dosen ett steg över den senaste dosen som gav symtomfrihet, och följ därefter utsättningsschemat igen, eventuellt långsammare.
- Kalk och D-vitamin ordineras samt beställ bentäthetsmätning på grund av planerad långtidsbehandling med kortison (> 3 månader).
- Bisfosfonat startas två veckor efter att behandling med kalk och D-vitamin påbörjats om någon av följande punkter föreligger:
- Postmenopausala kvinnor och män över 65 år.
- Tidigare fragilitetsfraktur.
- Bentäthet lägre än -1 i T-score (osteopeni eller osteoporos) enligt DXA.
- Överväg ulcusprofylax (protonpumpshämmare). Se aktuellt avsnitt i kapitel Mag- och tarmsjukdomar, Övre GI-sjukdomar.
Räkna med en behandlingsduration på minst ett men ofta upp till flera år innan en framgångsrik avslutning av terapin kan ske.
- Under hela behandlingstiden ska dosen hållas minimal och patienten symtomfri.
- Det finns ingen lägsta ofarlig steroiddos för osteoporosutveckling och risk för kotkompression.
Kortisonsparande behandling
Vid svårigheter att under kortisonbehandling komma ner i dos < 10 mg kan remiss till reumatolog övervägas. På remissen behövs då information om de nedtrappningsförsök som gjorts, hur många, vid vilken dos samt hur snabbt symtom och inflammation i laboratorieprover försämrats.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Led-Reuma.