Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Hypertoni

Definition

Med högt blodtryck menas blodtryck ≥ 140/90 mmHg. Med isolerad systolisk hypertoni (ISH) menas systoliskt tryck > 140 mmHg vid samtidigt diastoliskt tryck < 90 mmHg. Se även Tabell 9.1.

Tabell 9.1

Blodtrycksnivåer för definition av hypertoni
Kategori Systoliskt (mmHg) Diastoliskt (mmHg)
Mild (grad 1) hypertoni 140–159 och/eller 90–99
Måttlig (grad 2) hypertoni 160–179 och/eller 100–109
Svår (grad 3) hypertoni ≥ 180 och/eller ≥ 110
Isolerad systolisk hypertoni ≥ 140 och < 90
Hypertoni vid 24 h blodtrycksmätning
dag

natt

dygn

≥ 135

≥ 120

≥ 130

och/eller

och/eller

och/eller

≥ 85

≥ 70

≥ 80

Hypertoni vid hemblodtrycksmätning ≥ 135 och/eller ≥ 85

 

Sekundär hypertoni

I motsats till essentiell hypertoni finns vid sekundär hypertoni en sjukdom i njurar, binjurar eller andra organ som orsakar blodtrycksförhöjningen. Aldosteronism är vanligaste orsaken och ofta underdiagnostiserad. Denna bakomliggande sjukdom kan ofta åtgärdas varvid blodtrycket normaliseras helt eller delvis. Cirka 5 % av hypertonifallen anses ha en sekundär hypertoni.

Sekundär hypertoni ska på kliniska grunder misstänkas främst vid terapisvikt, svår hypertoni hos framför allt yngre personer och försämrad blodtryckskontroll hos tidigare välkontrollerad patient.

OBS! En vanlig orsak till resistent hypertoni/terapisvikt är bristande compliance.

Blodtrycksmätning

Ambulatorisk blodtrycksmätning under 24 timmar ger ytterligare information och vägledning för diagnos och behandling. Denna metod kan användas frikostigt såväl för beslut om terapi eller inte, som för uppföljning.

Hemblodtrycksmätning kan användas och man måste säkerställa att apparaturen fungerar samt att patienten behärskar den. Viktigt att informera patienten att inte själv justera sin medicinering utifrån de värden de får.

Instruktioner till patienten:

  • Undvik tobak eller koffein före mätningen.
  • Använd överarmsmanchett, genomför mätning i sittande ställning med armen på armstöd.
  • Vila 5 minuter, gör två mätningar med 1–2 minuters mellanrum.
  • Upprepa mätningarna morgon och kväll i 3–7 dagar.
  • Beräkna medelvärde för mätningarna, exkludera första dygnet.

Ortostatiskt blodtryckstest innebär en standardiserad blodtrycksmätning följt av mätning i stående ställning efter 1 respektive 3 minuter. En ytterligare mätning efter 5–7 minuter kan vara av värde. Se Tillvägagångssätt i Vårdhandboken, avsnitt Ortostatisk prov.

Handläggning vid utredning

Innan man tar ställning till tablettbehandling bör trycket mätas tre gånger vid olika tillfällen. Mycket höga uppmätta blodtryck (> 180/110 mmHg) bör bedömas av läkare direkt. Vid höga blodtryck, systoliskt > 160–170 mmHg uppmätt ett flertal gånger, kan man överväga att starta behandlingen med två antihypertensiva läkemedel samtidigt.

Undersökningar

Förutom anamnes och status:

  • EKG för att bedöma organpåverkan. (Vänsterkammarhypertrofi? Tecken på ischemisk hjärtsjukdom?).
  • Kreatinin och elektrolyter.
  • Lipider (kolesterol, LDL, HDL, TG).
  • U-albumin/kreatinin.
  • TSH.
  • Blodsocker.
  • Urinsyra.
  • PEth-analys.

Mål för blodtrycksbehandlingen

Målet är att minska kardiovaskulär dödlighet och sjuklighet sekundärt till hypertonin. Detta genom att uppnå och vidmakthålla ett målblodtryck, om möjligt < 140/90 mmHg i de flesta fall, se Tabell 9.2. Vid mycket höga blodtryck ska behandling startas omedelbart för att sänka blodtrycket.

 

Tabell 9.2

Målvärden för blodtrycksbehandling

Systoliskt blodtryck

(mmHg)

Diastoliskt blodtryck

(mmHg)

Hypertoni utan andra riskfaktorer < 80 år

 

< 140 < 90

Hypertoni utan andra riskfaktorer > 80 år (individuell bedömning)

 

< 160 < 90

Hypertonipatienter < 70 år med samtidig kranskärlssjukdom*

 

120–129 < 80

Hypertonipatienter ≥ 70 år med samtidig kranskärlssjukdom*

 

130–139 < 80

Hypertoni vid diabetes utan komplikationer

 

< 140 < 85

Hypertoni vid diabetesnefropati eller annan njursjukdom med samtidig proteinuri

 

< 130 < 80

Värdena avser mottagningsblodtryck.

*Målvärden gäller även för patienter med samtidig diabetes.

 

Föreslagna strategier för behandling av hypertoni beskrivs i Tabell 9.3. Tabellen är klickbar och kan förstoras.

Tabell 9.3

Förslag till strategi för behandling av hypertoni

Hypertonibehandling hos äldre

Äldre

  • Ortostatisk blodtrycksmätning rekommenderas hos äldre, diabetiker och patienter med andra orsaker till ortostatism.
  • Vid ortostatism bör behandlingen baseras på stående blodtryck.
  • Vid ortostatism rekommenderas i första hand dosjustering.
  • Beakta att tiaziddiuretika vid eGFR < 30 ml/min har sämre effekt.
  • Behandlingsindikation hos äldre > 80 år med hypertoni utan övriga riskfaktorer är ett blodtryck ≥ 160/90 mmHg.

 

Läkemedelsbehandling vid hypertoni

Behandlingssteg 1

I första hand rekommenderas användningen av 1–2 läkemedel enligt nedan, som var för sig ger en likartad sänkning av blodtrycket på cirka 10/5 mmHg:

  • ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB). Bör inte kombineras!
  • Kalciumantagonist.
  • Tiaziddiuretika.

Utvärdera följsamhet. Om blodtrycksmål inte uppnåtts inom tre månader rekommenderas tillägg av ytterligare läkemedel, upp till trippelbehandling.

Läkemedelsval påverkas av samsjuklighet, riskfaktorer, biverkningar och patientens önskemål. Vid diabetes och njursvikt rekommenderas ACE-hämmare eller ARB i första hand. Vid KOL kan kalciumantagonist vara att föredra (viss bronkdilaterande effekt).

Observera att det är viktigt att tillfälligt göra uppehåll i behandling med ACE-hämmare och ARB i samband med dehydrering. Risk för uttalad hypotoni och/eller njursvikt. Risken är ännu större vid nedsatt njurfunktion.

Läkemedelsval

  • ACE-hämmare: enalapril, enalapril + hydroklortiazid (Enalapril Comp) eller ramipril.
  • ARB: losartan, kandesartan, kandesartan + hydroklortiazid (Candesartan Comp).
  • Tiaziddiuretika: hydroklortiazid, hydroklortiazid + amilorid (Normorix mite), bendroflumetiazid (Salures).
  • Kalciumantagonist: amlodipin.
  • Betablockerare: metoprolol (särskilt vid hjärtsvikt, kranskärlssjukdom eller förmaksflimmer).

Tiaziddiuretika ger ökad känslighet vid solexponering på grund av fotosensibilisering. Informera patienten om vikten av att begränsa solexponering.

Utsättning av betablockerare ska ske genom uttrappning (gäller även kalciumantagonister vid samtidig kranskärlssjukdom). Se FAS UT för detaljerad beskrivning.

Behandlingssteg 2

Otillräcklig effekt vid trippelbehandling i fulldos bedöms som resistent hypertoni. Överväg kontakt med specialiserad vård och tillägg utifrån samsjuklighet:

  • Aldosteronantagonist: spironolakton (särskilt vid njursvikt eller hjärtsvikt).
  • Loopdiuretika – särskilt vid vätskeretention eller njursvikt.
  • Alfablockerare.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Hjärta-kärl.

Senast ändrad: