Anafylaxi

Viktiga budskap

• Adrenalin är det viktigaste läkemedlet. Ges tidigt, intramuskulärt i yttre övre lårmuskel, kan behöva upprepas.
• Optimalt behandlad astma minskar risken för utveckling av svår anafylaxi.
• Rutinmässig behandling med betametason (Betapred) rekommenderas inte. Detta har förtydligats i nya rekommendationer och insättning är bara aktuellt vid kvarstående obstruktiva besvär efter upprepade doser adrenalin.
• Hastig uppresning av patienter med anafylaxi kan leda till livshotande blodtrycksfall.
• Vid anafylaxi ska patienten observeras minst 4–12 timmar.

Beakta även

• Diagnosen anafylaxi ska sättas enbart då diagnostiska kriterier är uppfyllda.
• Intravenöst adrenalin endast efter upprepade intramuskulära injektioner och under EKG-övervakning. Ska göras i samråd med IVA-personal.
• Vid akutbesöket bör s-Tryptas och IgE för misstänkt agens kontrolleras, bör ske inom 3 timmar från reaktionen.
• Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar ställning till fortsatt förskrivning av adrenalinpenna.
• Förskriv alltid TVÅ adrenalinpennor per uttag. Injektionen kan behöva upprepas vid svår reaktion.

(Punkter modifierade från SFFA:s Nationella vårdprogram Anafylaxi (september 2024)).

Bakgrund/Mekanismer

Den anafylaktiska reaktionen är en akut, potentiellt livshotande allmänreaktion med immunologisk bakgrund, ofta IgE-förmedlad, med cirkulatorisk eller respiratorisk påverkan men som kan drabba flera organsystem samtidigt.

Klinik

En generell reaktion som drabbar flera organsystem.

Ju tidigare symtom uppträder efter exponering, desto allvarligare tenderar den kliniska reaktionen att bli.

Observera den ”sena snabballergiska” reaktionen. Detta innebär reaktion åtskilliga timmar efter t.ex. födoämnesintag. Förloppet kan bli lika livshotande som den tidiga reaktionen. Även om symtomen initialt kan verka lindriga finns det alltid en stor risk att de kan bli livshotande och irreversibla.

Effektiv behandling måste ges snabbt även om de initiala symtomen är lindriga.

Utlösande substanser

Födoämnen, latex, läkemedel, insektsgifter, allergenextrakt m.m.

Anafylaxi i anslutning till fysisk ansträngning kan utgöra ett specialfall, remittera till specialistmottagning.

Symtom på anafylaxi

Var observant på vanliga tidiga tecken som kan indikera en anafylaxi. Dessa kan motivera observation av patienten med bör inte ensamma föranleda en anafylaxibehandling:

• Myrkrypningar i hårbotten, fotsulor och handflator.
• Klåda i näsa, ögon, gom och hals.
• Rikligt flödande snuva.
• Heshet, känsla av klump i halsen.
• Värmekänsla och rodnad i ansiktet och på halsen.

Kallsvett, illamående och huvudvärk kan göra det svårt att skilja från neurogen chock och vasovagal svimning.

Vid osäkerhet kring diagnos är det rimligt att inleda behandling med adrenalin.

Behandling

Kraftig lokal reaktion

Kraftig lokal reaktion i form av öron- eller läppsvullnad, kraftig ögonirritation, klumpkänsla i halsen, urtikaria bör behandlas med antihistamin peroralt, minst patientens dubbla ordinarie dos. Följs av observation på mottagning 1–2 timmar för att säkerställa att patienten svarar på behandlingen och inte utvecklar en anafylaxi.

Vid anafylaxi

1. Positionera patient enligt dominerande symtom:

   • • Främst respiratoriska symtom: uppesittande med höjda ben.
     • Främst kardiovaskulära symtom: liggande plant med höjda ben.

2. Adrenalin, via adrenalinpenna, (dosering enligt Tabell 3.5 för barn och Tabell 3.6 för vuxna) intramuskulärt i lårets utsida. Kan upprepas var 5:e minut om utebliven förbättring.
3. Ring ambulans.
4. Säkerställ fria luftvägar. Ge syrgas, 5–10 l/min.
5. Vid cirkulatoriska symtom:

   • • Vätska, kristalloid intravenöst.

6. Vid luftvägssymtom:

   1. • Ronki/väsande andning: ge beta-2-stimulerare i spacer.
      • Stridor: ge nebuliserat adrenalin som tillägg till intramuskulärt adrenalin.
      • Känd astma: tillägg av Solu-Cortef eller Betapred i.v. eller betametason (Betapred) tabletter peroralt.
      • Se Tabell 3.5 för dosering till barn och Tabell 3.6 för dosering till vuxna.

7. Ge antihistamin när patienten är stabiliserad, desloratadin munlöslig tablett. Se Tabell 3.5 för dosering till barn och Tabell 3.6 för dosering till vuxna.
8. Kontrollera blodtrycket upprepat. Monitorera med pulsoximeter.
9. Stor försiktighet vid uppresning av patienten.

Utskriftsversion (PDF) av informationen i Tabell 3.5 (Anafylaxi Barn) uppdaterad januari 2026

Utskriftsversion (PDF) av informationen i Tabell 3.6 (Anafylaxi Vuxna) uppdaterad januari 2026

Vilka patienter bör utrustas med adrenalinautoinjektor?

Alla som har bedömts ha en anafylaxi ska förskrivas adrenalinpenna tills allergispecialist har tagit ställning till eventuellt fortsatt behov.

Den som förskriver adrenalinpenna måste också se till att patienten får öva på att ge sig injektionen (hos små barn får föräldrarna ge på sig själva). Filmer med tydliga användarinstruktioner finns på tillverkarnas websidor eller på medicininstruktioner.se:

• Jext - Information till patient med instruktionsfilm (ALK:s webbsida).
• Epipen - instruktionsfilm (medicininstruktioner.se).

Erfarenheter visar att många patienter som utvecklar en svår anafylaktisk reaktion inte har sitt adrenalin med sig när behovet uppkommer. Patienter bör därför övertygas om vikten av att alltid bära sina pennor med sig i situationer där risk för allergisk exponering föreligger.

Adrenalinpenna bör endast i undantagsfall nyinsättas inom närsjukvården och då alltid kopplat till remiss.

Patienten ska alltid förses med två autoinjektorer.

Dosering bör ske enligt det nationella vårdprogrammet vilket skiljer sig från FASS. Ange OBS! på receptet.

Rekommenderat förstahandsval av autoinjektor är:

• Kroppsvikt < 20 kg: Jext 0,15 mg (150 µg).
• Kroppsvikt ≥ 20 kg: Jext 0,3 mg (300 µg).

Lämpligt andrahandsval är:

• Kroppsvikt < 20 kg: EpiPen Jr 0,15 mg (150 µg).
• Kroppsvikt ≥ 20 kg: EpiPen 0,3 mg (300 µg).

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Allergi, astma och KOL.