Anafylaxi

Viktiga budskap

• Adrenalin är det viktigaste läkemedlet. Ges tidigt, intramuskulärt i yttre övre lårmuskel, kan behöva upprepas.
• Intravenöst adrenalin endast efter upprepade intramuskulära injektioner och under EKG-övervakning. Ska göras i samråd med IVA-personal.
• Optimalt behandlad astma minskar risken för utveckling av svår anafylaxi.
• Hastig uppresning av patienter med anafylaxi kan leda till livshotande blodtrycksfall.
• Vid anafylaxi ska patienten observeras minst 4–12 timmar beroende på svårighetsgrad.

Beakta även

• Diagnosen anafylaxi ska sättas enbart då diagnostiska kriterier är uppfyllda.
• Anafylaxins svårighetsgrad ska dokumenteras.
• Vid akutbesöket bör s-Tryptas och IgE för misstänkt agens kontrolleras, bör ske inom 3 timmar från reaktionen.
• Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar ställning till förskrivning av adrenalinpenna.
• Den som förskriver adrenalinpenna måste också se till att patienten får öva på att ge sig injektionen (hos små barn får föräldrarna ge sig själva). Filmer med tydliga användarinstruktioner finns på tillverkarnas websidor eller medicininstruktioner.se:

  • • Jext – Information till patient med instruktionsfilm (ALK).
    • EpiPen - instruktionsfilm (medicininstruktioner.se).

• Förskriv alltid TVÅ adrenalinpennor per uttag. Injektionen kan behöva upprepas vid svår reaktion.

(Punkter modifierade från SFFA:s Anafylaxidokument 2015 (uppdaterat januari 2021)).

Bakgrund/Mekanismer

Den anafylaktiska reaktionen är en akut, potentiellt livshotande allmänreaktion med immunologisk bakgrund, ofta IgE-förmedlad, med cirkulatorisk eller respiratorisk påverkan men som kan drabba flera organsystem samtidigt.

Klinik

En generell reaktion som drabbar flera organsystem där cirkulation eller respiration måste vara ett av dem.

Ju tidigare symtom uppträder efter exponering, desto allvarligare tenderar den kliniska reaktionen att bli.

Observera den ”sena snabballergiska” reaktionen. Detta innebär reaktion åtskilliga timmar efter t.ex. födoämnesintag. Förloppet kan bli lika livshotande som den tidiga reaktionen. Även om symtomen initialt kan verka lindriga finns det alltid en stor risk att de kan bli livshotande och irreversibla.

Effektiv behandling måste ges snabbt även om de initiala symtomen är lindriga.

Utlösande substanser

Födoämnen, latex, läkemedel, insektsgifter, allergenextrakt m.m.

Anafylaxi i anslutning till fysisk ansträngning kan utgöra ett specialfall, remittera till specialistmottagning.

Var observant på varningssignaler:

• Myrkrypningar i hårbotten, fotsulor och handflator.
• Klåda i näsa, ögon, gom och hals.
• Heshet, känsla av klump i halsen.
• Värmekänsla och rodnad i ansiktet och på halsen.

Kallsvett, illamående och huvudvärk kan göra det svårt att skilja från neurogen chock och vasovagal svimning.

Symtom på anafylaxi

Huden

• ”Myrkrypningar”, klåda, rodnad i ansiktet, urtikaria.
• Angioödem.
• Vid förekomst av enbart hudsymtom föreligger inte anafylaxi.

Respirationsorganen

• Heshet, klump i halsen, stridor, hosta och andnöd, astma.
• Svår hypoxemi.

Cirkulationsorganen

• Snabb svag puls, blodtrycksfall, kardiovaskulär chock.
• Eventuella arytmier.

Gastrointestinalkanalen

• Sväljningssvårigheter, illamående, kräkningar.
• Buksmärtor, diarré.

Övrigt

• Oro, ångest, svettningar.
• Urinavgång.
• Trötthet.

Behandling

Kraftig lokal reaktion

Kraftig lokal reaktion i form av öron- eller läppsvullnad, kraftig ögonirritation, klumpkänsla i halsen, urtikaria bör behandlas med antihistamin peroralt, minst patientens dubbla ordinarie dos. Följs av observation på mottagning 1–2 timmar för att säkerställa att patienten svarar på behandlingen och inte utvecklar en anafylaxi.

Observera att vid behandling av barn bör Betapred inte ges vid enbart lokal reaktion på grund av risk för biverkningar.

Vid misstanke om begynnande anafylaxi

1. Lägg patienten ner med benen i högläge.
2. Adrenalin, via adrenalinpenna, (dosering enligt Tabell 3.4 för barn och Tabell 3.5 för vuxna) intramuskulärt i lårets utsida. Kan upprepas efter 15 min, eller oftare vid behov.
3. Fri venväg.
4. Läkemedel enligt Tabell 3.4 (dosering för barn) och Tabell 3.5 (dosering för vuxna).
5. Kontrollera blodtrycket upprepat. Monitorera med pulsoximeter.
6. Stor försiktighet vid uppresning av patienten.

Vid anafylaktisk chock

1. Adrenalin, via adrenalinpenna, intramuskulärt i lårets utsida (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna). Behandling ges så snart som möjligt och upprepas vid behov var 5–10:e minut.
2. Ring ambulans.
3. Höj fotändan, sänk huvudändan. Ge syrgas, 10 liter/minut. Säkra luftvägen. Säkra venväg. Snabb iv. vätskeinfusion (t.ex. natriumklorid 9 mg/ml, dos 20 ml/kg). Beredskap för HLR. Försiktighet vid uppresning.
4. Desloratadin, munlöslig tablett (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna).
5. Solu-Cortef eller Betapred i.v. eller Betapred tabletter peroralt (Tabell 3.4 för dosering till barn och Tabell 3.5 för dosering till vuxna).
6. Vid bronkospasm (inte vid blodtrycksfall): Adrenalin inhalation 1 mg. Blandas med natriumklorid i samma volym.

Utskriftsversion (PDF) av informationen i Tabell 3.4 (Anafylaxi Barn) uppdaterad februari 2024

Utskriftsversion (PDF) av informationen i Tabell 3.5 (Anafylaxi Vuxna) uppdaterad februari 2024

Vilka patienter bör utrustas med adrenalinautoinjektor?

Alla som tidigare har haft anafylaktisk reaktion eller svår astma efter bi-/getingstick eller efter intag av födoämne (framför allt jordnötter, nötter, ägg, mjölk) bör utrustas med adrenalinpenna.

Erfarenheter visar att många patienter som utvecklar en svår anafylaktisk reaktion inte har sitt adrenalin med sig när behovet uppkommer. Patienter bör därför övertygas om vikten av att alltid bära sina pennor med sig i situationer där risk för allergisk exponering föreligger.

Adrenalinpenna bör endast i undantagsfall nyinsättas inom närsjukvården och då alltid kopplat till remiss.

Patienten ska alltid förses med två autoinjektorer.

Rekommenderat förstahandsval av autoinjektor är:

• Kroppsvikt < 30 kg: Jext 0,15 mg (150 µg).
• Kroppsvikt ≥ 30 kg: Jext 0,3 mg (300 µg).

Lämpligt andrahandsval är:

• Kroppsvikt < 30 kg: EpiPen Jr 0,15 mg (150 µg).
• Kroppsvikt ≥ 30 kg: EpiPen 0,3 mg (300 µg).

Observera att tidigare rekommenderat preparat Emerade för närvarande inte tillhandahålls med anledning av produktionsproblem för företaget. Utifrån nuvarande uppgifter förväntas situationen att kvarstå under lång tid.

Patienter kan dock ha befintliga Emerade autoinjektorer hemma. De befintliga pennorna i styrkan 150 µg kan ha ett konstruktionsfel som kan försvåra aktiveringsprocessen och det kan krävas större kraft för aktivering. Pennor i styrkorna 300 µg och 500 µg har dragits in.

Emerade bör vid första möjliga tillfälle bytas ut mot andra tillgängliga adrenalinpennor. I samband med byte till annan adrenalinpenna är det viktigt att försäkra sig om att patient och/eller anhöriga är väl införstådda med hur den nya adrenalinpennan fungerar.

Den tidigare rekommendationen löd:

• Kroppsvikt < 30 kg: Emerade 0,15 mg (150 µg).
• Kroppsvikt 30–60 kg: Emerade 0,3 mg (300 µg).
• Kroppsvikt > 60 kg: Emerade 0,5 mg (500 µg).

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Allergi, astma och KOL.