Allergisk rinokonjunktivit
Typiska säsongsbundna besvär eller besvär vid pälsdjurkontakt behöver inte utredas vidare.
Långdragna besvär av oklar genes, dålig effekt av behandling eller svåra säsongsbesvär utreds, speciellt om samtidig astma. Utredning inkluderande allergiscreening ska handläggas inom primärvård.
Lindriga till måttliga besvär kan oftast hanteras som egenvård, men vid mer långvariga besvär kan läkemedel även skrivas på recept.
Näsa
Steg 1 – Nästäppa, nysningar och snuva
Kontinuerlig lokalbehandling med steroid, nässpray innehållande mometason.
Steg 2 – Fortsatta besvär
Lokalbehandling med steroid och peroralt antihistamin (cetirizin, desloratadin eller loratadin).
Desloratadin och loratadin kan ges till gravida och ammande kvinnor.
Det finns även kombinationspreparat med lokal steroid och antihistamin; olopatadin + mometason (Ryaltris) eller flutikason + azelastin (Dymista), som kan provas vid otillräcklig effekt av peroralt antihistamin och nasal steroid.
Steg 3 – Vid mycket svåra besvär
Komplettera behandling från steg 2 med prednisolon 15 mg eller betametason (Betapred) 1,5 mg dagligen i 2–3 dagar.
Övrigt
- Nässpray med mometason kan användas för behandling av slemhinnesvullnad i näsan vid akuta episoder av rinosinuit hos vuxna med hyperreaktiva slemhinnor eller intolerans mot vasokonstriktiva nässprayer.
- Vid enbart besvärande rinnsnuva – prova ipratropium (Rinivent).
Ögon
Steg 1
Peroralt antihistamin (cetirizin, desloratadin eller loratadin).
Desloratadin och loratadin kan ges till gravida och ammande kvinnor.
Steg 2
Lokalbehandling med natriumkromoglikat 40 mg/ml (Lecrolyn eller Lomudal) alternativt olopatadin (Opatanol) i kombination med peroralt antihistamin.
Natriumkromoglikat i engångspipett eller i form av Lecrolyn Sine innehåller inte konserveringsmedel vilket ibland kan vara en fördel ex. för patienter som använder mjuka kontaktlinser.
Steg 3 – Vid mycket svåra besvär
Prednisolon 15 mg eller betametason (Betapred) 1,5 mg dagligen i 2–3 dagar.
Allergivaccination (allergenspecifik immunterapi – AIT)
Bör övervägas vid allergi mot pollen, kvalster, katt och hund där konventionell behandling med antihistamin och nasal steroid enligt ovan prövats och inte gett tillräcklig effekt. Detta gäller särskilt vid samtidiga astmasymtom eller stor påverkan på allmäntillståndet.
Innan behandling kan bli aktuell ska eliminering av allergenkällor ha skett.
Vid allvarlig reaktion på bi- och/eller getingstick ska patienten remitteras för bedömning av allergolog.
Subkutan behandling (SCIT)
Subkutan behandling bedrivs på specialistmottagningar och kan ges mot geting, bi, hund, katt, kvalster, björk och timotej.
Peroral allergivaccination (SLIT)
Vid gräspollenallergi, kvalsterallergi och lövträdsallergi finns också perorala alternativ: Grazax, Acarizax respektive Itulazax. Behandlingen ska initieras av specialist.
Anti-IgE-behandling
Antikroppar mot IgE (Xolair) finns tillgängligt. Godkänt från 6 år. Specialistpreparat vid svår allergisk astma och kronisk urtikaria som inte kan kontrolleras med konventionell behandling.
Urtikaria – Quinkeödem
Urtikaria kommer ofta i samband med virusinfektioner. Allergisk genes förekommer men är då lätt identifierbar, exempelvis födoämnen eller läkemedel. Enstaka episoder kräver sällan utredning.
- Antihistamin i minst en vecka.
- Om otillräcklig effekt av normaldos antihistamin öka dosen 2–4 gånger.
- Sederande antihistamin (hydroxizin) kan övervägas som tillägg till natten.
- I undantagsfall i kombination med peroral stötdos steroid.
Ihållande urtikaria (> 6 veckor) med begränsad behandlingseffekt av antihistaminer kan remitteras till hudmottagning. För mer information om kronisk urtikaria se vidare kapitel Hudsjukdomar, Urtikaria.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Allergi, astma och KOL.