Tänk på hemolys särskilt vid snabbt Hb-fall utan tecken till blödning.
Provtagning hemolytisk anemi
- Basala anemiprover: Hb, LPK, TPK, B-celler (diff), MCV, retikulocyter, CRP.
- Prover hemolytisk anemi: B-Retikulocyter, P-Haptoglobin, LD, bilirubin.
Se delkapitel Anemidiagnostik för ledning i att särskilja olika anemityper.
Vid ökad nedbrytning av blodkroppar (hemolys) ses sänkt haptoglobin som den känsligaste markören för tillståndet, som i övrigt karaktäriseras av stegrade retikulocyter samt mer eller mindre stegrat LD och bilirubin.
Utredningen och behandlingen av misstänkt hemolys bör bedömas av hematolog. Kontakta konsult.
Kompletterande prover tas av hematolog: DAT (Direkt AntiglobulinTest) samt eventuellt blodutstryk – fråga efter ”schistocyter” (fragmenterade erytrocyter).
- DAT-positiv hemolys – ses inte sällan i samband med hematologisk malignitet såsom KLL, reumatisk systemsjukdom eller efter infektion. Vid symtomgivande anemi behandlas det i första hand med kortison i hög dos.
- DAT-negativ hemolys kan ha många orsaker: Hereditära rubbningar som sfärocytos, enzymbrist och hemoglobinopati.
- Vid mikroangiopati (TTP-syndrom) ses schistocyter (fragmenterade erytrocyter) i blodutstryk hos en oftast svårt sjuk patient med samtidig trombocytopeni, njursvikt och neurologiska symtom.
- Mekanisk hemolys ses regelmässigt vid förekomst av mekanisk klaffprotes och fordrar ingen åtgärd om anemin inte är symptomgivande.
Vid all kronisk hemolys bör man vara frikostig med folsyratillskott.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Anemi.