Krisreaktion
En förlust kan vara smärtsam och ge upphov till svåra känslor som oro, ångest eller negativa, mörka tankar. Att känna smärta, sorg, ilska, avund, rädsla, ånger, och även skam och skuld är inte fel eller konstigt, utan en naturlig del av livet och att vara människa. Som de flesta mänskliga reaktioner brukar de inte hålla i sig för evigt, utan förändras över tid. Efter ett tag går de starkaste känslorna över och ebbar ut, och efter ytterligare en tid är man tillbaka i vardagen.
Viktigt att poängtera att det handlar om normala reaktioner, som inte ska psykiatriseras. Undvik medicinering förutom kortvarigt stöd för sömnen vid behov.
Anpassningsstörning
Anpassningsstörning är en lindrigare form av reaktion än akut stressreaktion (se nedan) och innebär en förlängd reaktion än vad som normalt förväntas efter förändrade livsomständigheter, enskilda stressande händelser eller en belastande livssituation. Symtom kan innefatta sömnstörning, nedstämdhet, oro och koncentrationssvårigheter. Prognosen är god och kräver ingen farmakologisk behandling.
Akut stressreaktion
Akut stressreaktion innebär en övergående intensiv reaktion på svårt trauma. Symtomen uppkommer ofta i direkt anslutning till händelsen och innefattar dels dissociativa symtom såsom overklighetskänslor, känsla av avskärmning eller förnekelse, dels kroppsliga symtom av starkt sympatikuspåslag.
Normalisera symtom, mobilisera sociala nätverket, uppmuntra till att upprätthålla vardagliga rutiner. Överväg kortvarig farmakologisk sömnstabilisering. Prognosen är oftast god men kan i vissa fall utvecklas till posttraumatiskt stressyndrom.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Patienten ska ha upplevt eller bevittnat en händelse som inneburit död, skada eller hot mot egen eller andras fysiska säkerhet. Traumats svårighetsgrad står inte i relation till senare reaktioner. På detta ska patienten ha reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Den traumatiska händelsen upplevs om och om igen via plågsamma minnesbilder, mardrömmar eller känslor som om den traumatiska händelsen inträffar på nytt, så kallade "flashbacks". Ett intensivt psykiskt obehag eller fysiologiska reaktioner förekommer i samband med dessa plötsliga minnesbilder.
Screeningfråga
Har du varit utsatt för, eller sett någon blivit utsatt för, svårt trauma som allvarligt våld eller sexuellt övergrepp?
Diagnos
Förutsättningar för att ställa diagnosen PTSD är att patienten upplevt ett allvarligt trauma. Därutöver ska symtom från fyra symtomkategorier finnas: återupplevande, undvikande, negativa förändringar i tankar och känslor samt överspändhet/ökad vaksamhet. Symtomen måste ha varat i minst en månad och orsaka signifikant lidande eller funktionsnedsättning. Försenad debut förekommer. Symtomen kan då debutera flera år efter traumat.
Behandling
Psykologisk behandling är förstahandsval. Behandlingen har ofta god effekt. Behandla eventuella sekundära depressiva symtom. Vid svåra tillstånd, självmordsbenägenhet, annan självdestruktivitet eller psykotiska symtom, kontakta psykiatrin.
Egenvård
Ge råd om stresshantering, basala rutiner som måltidsvanor, sömn och fysisk aktivitet (se rekommendationer om fysisk aktivitet vid ångestsyndrom och ångestsymtom i eFyss) samt att undvika social isolering.
Psykologisk behandling
KBT med traumaexponering, prolonged exposure rekommenderas i första hand.
EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) kan erbjudas.
Farmakologisk behandling
Antidepressiva läkemedel har begränsad effekt på PTSD-symtom hos vuxna. Behandling med antidepressiva läkemedel kan provas om påtagliga depressiva symtom eller ångestsymtom föreligger, om psykoterapeutisk behandling inte gett tillräckligt god effekt eller om individen avböjer psykoterapi.
Av läkemedlen rekommenderas i första hand SSRI. Behandlingstiden bör vara 6–12 månader vid akut PTSD och längre än 12 månader vid kronisk PTSD. De olika SSRI-preparaten verkar ha likvärdig effekt vid PTSD.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Psykiatri.