Oro och ångest
Smärta, andnöd och illamående kan både försämras av och utlösa oro och ångest. Lindring av dessa symtom blir således också ångestlindrande. Använd skattningsskalor, t.ex. ESAS-R (Edmonton Symptom Assessment Scale - reviderad (via Palliativt utvecklingscentrum).
Uteslut urinretention och förstoppning. Vissa läkemedel, t.ex. kortison och antikolinergika, kan orsaka eller förvärra symtomen. Akut förvirring är en tänkbar differentialdiagnos.
Icke-farmakologisk behandling
Mildare former behöver sällan behandlas med läkemedel. Lugn miljö, empatiskt bemötande, kontinuitet och tid för samtal skapar trygghet. Taktil massage, kurator- och psykologsamtal eller samtal med religiösa företrädare kan vara viktiga komplement.
Farmakologisk behandling
Tablett oxazepam (Oxascand) 5–10 mg x 1–4.
Tablett lorazepam 0,5–1 mg x 1–3. Är medellångverkande. Kan läggas under tungan. Äldre kan vara känsliga.
Injektion midazolam 5 mg/ml 0,2–0,5 ml subkutant, kan upprepas efter 30 minuter. Upptitrering efter behov. Beakta risk för toleransutveckling vid längre tids användning.
För patienter som tidigare har behandlats med höga doser peroral bensodiazepin, överväg högre startdos av parenteral beredning. Kontakta gärna palliativa konsultteamet (PKT) eller Psykiatrin för samråd.
Vissa antidepressiva läkemedel kan ha god effekt mot ångest, t.ex. mirtazapin. Se kapitel Psykiatri, Depression för mer information.
Akut förvirring
Akut förvirring (delirium) är vanligt förekommande i livets slutskede. Vanliga utlösande faktorer är infektioner, läkemedelsbiverkningar (se kapitel Äldre och läkemedel, Läkemedelsbiverkningar och interaktioner hos äldre), förstoppning, urinretention och elektrolytrubbningar (framförallt hyperkalcemi).
Behandlingen ska utgå ifrån de kliniska förutsättningar som råder. Om patienten bedöms vara i livets slutskede, men inte döende, bör en orsaksinriktad behandling syfta till att häva tillståndet. Om patienten bedöms vara döende bör behandlingen vara symtomlindrande, men orsaker som enkelt åtgärdas bör alltid uteslutas. Se även Nationellt vårdprogram palliativ vård (via Regionala cancercentrum i samverkan).
Förvirring kan vara hyperaktiv, hypoaktiv eller en blandning. Patient med hyperaktiv förvirring är upprörd, rastlös och motoriskt orolig. Patient med hypoaktiv förvirring är motoriskt långsam eller stilla, tillbakadragen, trött och slö, vilket kan misstolkas som depression eller fatigue. För att skilja tillstånden åt är det bra att komma ihåg att förvirring uppstår akut (inom några timmar) och har fluktuerande förlopp med varierande uppmärksamhets- och vakenhetsgrad. Tänk på att fråga efter mardrömmar, hallucinationer och vanföreställningar.
Icke-farmakologisk behandling
Grundläggande är lugn miljö, kontinuitet hos vårdpersonalen, begränsad mängd stimuli, främjande av dygnsrytm och tydlig information till patient och närstående. Överväg vak.
Farmakologisk behandling
Tänk på att aldrig behandla med enbart bensodiazepiner, eftersom det kan förvärra förvirringen.
Tablett/oral lösning haloperidol 0,5–1 mg x 1–2 alternativt injektion haloperidol (Haldol) 5 mg/ml 0,2–0,4 ml subkutant, dosen kan vid behov upprepas efter en 1 timme. Doser på 3–5 mg/dygn kan behövas, i undantagsfall upp till 10 mg/dygn till yngre patienter. Beakta risk för extrapyramidala biverkningar hos äldre, för vilka absolut maxdos är 5 mg/dygn.
Vid svår agitation kan injektion midazolam 5 mg/ml, dosering 0,2–0,5 ml subkutant, användas som tillägg.
Klometiazol (Heminevrin) 300 mg, 1–2 kapslar till natten kan förbättra sömnen. Finns även som oral lösning.
För rådgivning, kontakta Psykiatrin eller palliativa konsultteamet (PKT).
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Palliativ vård.