Andnöd
Andnöd (dyspné) är en subjektiv obehaglig upplevelse av att inte få tillräckligt med luft. Orsaken är multifaktoriell. Graden av andnöd korrelerar inte med andningsfrekvens eller syremättnad. Behandla kausala orsaker, t.ex. hjärtsvikt, pleuravätska, ascites, tromboembolism, infektion, anemi, obstruktivitet, smärta eller ångest.
Icke-farmakologisk behandling
Omvårdnadsåtgärder är viktiga, som t.ex. lugn och ro, trygghet, samtal, närvaro, svalt rum och lägesändringar. En fläkt riktad mot ansiktet stimulerar receptorer i näsborrarna och kan ge god lindring. Insatser kan göras av fysioterapeut och arbetsterapeut.
Skapa trygghet. Minska rädsla för kvävning genom information till patient och närstående.
Farmakologisk behandling
Om kausal behandling inte är aktuell eller är otillräcklig används i första hand kortverkande opioider i symtomlindrande syfte. Vid låga doser är risken för andningsdepression liten.
Startdos till opioidnaiv: Tablett morfin 2,5–5 mg, oral lösning/kapsel oxikodon 2–5 mg, alternativt injektion morfin eller oxikodon 10 mg/ml 0,2–0,5 ml subkutant vid behov 1–4 gånger/dygn. Försiktig upptitrering om bristfällig effekt.
Vid behovs-dos till patient som redan behandlas med långverkande opioid, se Konverteringsguide för opioider i delkapitel Smärta i palliativ vård.
Bensodiazepiner har ingen bevisad effekt mot andnöd men kan vara effektiva mot den oro eller ångest som både kan utlösa andnöd samt komma sekundärt till andnöden. För preparatval och dosering, se delkapitel Oro, ångest och akut förvirring.
För ytterligare information om rekommendationer vid luftvägsinfektion avseende bland annat slem, obstruktivitet och syrgas, se delkapitel Palliativ vård i livets slutskede vid luftvägssjukdom.
Rosslig andning
Rosslande andning utlöses av högt sittande luftvägssekret och drabbar patienter som inte längre har förmåga att hosta upp eller svälja. Oftast är ljudet mer besvärande för personer i omgivningen än vad rossligheten är för patienten. Det är patientens obehag som ska styra behandlingen, inte ljudet som sådant. Tydlig information till närstående är viktigt.
Icke-farmakologisk behandling
Varsam munvård och kroppslägesändringar är förstahandsåtgärder. Undvik sugning av andningsvägarna då detta oftast ökar slembildningen.
Farmakologisk behandling
Injektion glykopyrroniumbromid 0,2 mg/ml 1 ml subkutant 1–3 gånger/dygn. Kan upprepas efter 60 minuter. Om utebliven effekt efter två injektioner är fortsatt administration inte indicerat. Var observant på antikolinerga biverkningar som plågsamt torra slemhinnor (mun och ögon), urinretention samt takykardi. Överväg då dosreduktion.
Vid misstanke om lungödem, överväg injektion furosemid 10 mg/ml, 2–4 ml subkutant eller intravenöst (tänk på att ge max 2 ml på samma injektionsställe om subkutan administration).
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Palliativ vård.