Restless legs syndrome (RLS) kännetecknas av känselupplevelser i framför allt benen i form av oro, krypningar och ibland värk, vilka leder till ett behov av att röra på dem. Symtomen uppträder främst kvälls- och nattetid och leder ofta till störd sömn.
RLS förekommer hos 5–15 % av befolkningen och är vanligare hos kvinnor.
Det finns en primär (inte sällan ärftlig) och en sekundär form. Sekundär RLS kan orsakas av järnbrist, graviditet, njursvikt och läkemedel. Exempel på läkemedel som kan orsaka sekundär RLS är neuroleptika, antidepressiva, antihistamin, antiemetika, antiepileptika (ex. fenytoin, valproat) och litium.
Diagnostik
Baseras på anamnesen. RLS förutsätter ett normalt neurologiskt status.
Basal labbutredning: Hb, Ferritin, B12, folsyra, P-glukos, HbA1c, TSH, kreatinin och elektrolyter.
Behandling
I första hand rekommenderas egenvård och livsstilsförändringar, t.ex. måttlig motion, rökstopp, samt begränsa koffein och alkohol. De allra flesta patienter med RLS behöver ingen läkemedelsbehandling. Vid ferritinnivåer under 75 µg/l bör järnbehandling erbjudas.
Vid svårare fall kan symtomatisk behandling bli aktuell. Använd i första hand intermittent behandling. Risken finns för augmentation (accentuering av symtom) vid behandling med levodopa och dopaminagonister.
Förslag till symtomatisk behandling:
- Gabapentin: 300–1200 mg fördelat på eftermiddag, kväll.
- Pregabalin: 25–300 mg.
- Dopaminagonister (risk för augmentation och impulskontrollstörning):
-
- Pramipexol – Initialt 0,18 mg 0,5–1 tablett till kvällen, långsam dosökning till max 0,54 mg.
- Ropinirol – Initialt 0,25 mg till kvällen, långsam dosökning till max 4 mg.
-
- Levodopa – I låg dos (50–100 mg till eftermiddag–kväll) har levodopa/benserazid oftast god effekt. Används endast när besvären bara finns i speciella situationer. Försök begränsa till högst 2 dagar per vecka då daglig behandling kan leda till augmentation.
Hos patienter med mycket svår RLS-problematik där ovanstående inte har fungerat, diskutera med neurolog om eventuell behandling med bensodiazepiner eller opiater.
Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Neurologi.