Direkt till innehållet

Skriv för att söka i terapirekommendationerna

Ex. demenssjukdomar

Testosteronbrist (manlig hypogonadism)

Testosteronbrist hos män kan bero på hypofyssjukdom, testikelskada, Klinefelters syndrom, annan svår sjukdom, missbruk av anabola steroider, alkoholmissbruk, opiater, kortisonbehandling, metabola syndromet eller vara av ospecifik natur.

Följande symtom har stark koppling till manlig hypogonadism och s-testosteron bör då kontrolleras. S-testosteron tas fastande kl. 07–10 på morgonen.

  • Utebliven pubertetsutveckling
  • Minskad libido, erektil dysfunktion, minskade spontana erektioner.
  • Gynekomasti.
  • Minskad skäggväxt, minskat behov av rakning.
  • Små eller krympande testiklar.
  • Infertilitet.
  • Osteoporos.
  • Minskad muskelmassa eller muskelstyrka.
  • Blodvallningar, svettningar.

Mer ospecifika symtom på hypogonadism är minskad energi, irritabilitet, nedstämdhet, sämre koncentrationsförmåga och minne, sömnstörning, ökat subkutant och intraabdominellt fett samt mild anemi (inom normalområdet för kvinnor).

Utredning

Rutinmässig kontroll av testosteronvärdet ska inte utföras om det kliniskt saknas misstanke om underliggande hypogonadism.

  • S-testosteron, fastande, kl. 07–10.

    • > 12 nmol/l – sannolikt normalt, ingen ytterligare provtagning krävs.
    • 8–12 nmol/l – gråzon, kan vara normalvärde eller brist, överväg ny provtagning.
    • Om värde < 8 nmol/l tas provet om och kompletteras med:

        • SHBG
        • LH
        • Hb
        • S-prolaktin, screeningprov kan tas på morgonen.
        • PSA

  • Palpation av testiklar och prostata.

S-testosteron, tolkning

Asymtomatiskt lågt testosteronvärde ska aldrig behandlas.

Vid fetma ligger testosteronnivån ofta fysiologiskt lågt och vid samtidigt normalt LH är behandlingen viktnedgång, substitutionsbehandling ska undvikas.

Om LH är lågt, misstänk hypofyssjukdom och utred vidare. Lågt LH och lågt testosteron kan ibland tyda på nyligen avslutat intag av anabola steroider. Om LH är högt, misstänk Mb Klinefelter eller testikelskada. Diskutera gärna vidare med endokrinolog.

S-testosteron

  • Normalvärde: > 12 nmol/l.
  • Gråzon: 8–12 nmol/l.
  • Sannolik brist: < 8 nmol/l. Ta hänsyn till ålder, symtom och testosteron/SHBG-kvot. Se även avsnitt Utredning ovan.

Behandling

Behandling ges som gel testosteron (Testogel, Tostrex) eller intramuskulära injektioner testosteron (Nebido). Förstahandsmedel inom primärvården är oftast gelbehandling en gång dagligen. För applikation, se bipacksedel. Observera att patienten inte får ha direktkontakt med kvinnor eller barn inom 4–6 timmar efter applikationen och måste tvätta händerna noga efter applikation. För vissa patienter kan intramuskulär injektion (Nebido) bli aktuellt, detta ges då cirka var tolfte vecka. I början av Nebidobehandlingen bör Hb, EVF och s-testosteron kontrolleras inför varje injektion, efter stabil inställning en gång per år. EVF bör inte överstiga 0,53. S-testosteron inför injektion (dalvärde) bör hållas kring 12–15. PSA kontrolleras en gång per år.

  • Testogel gel 50 mg, 50–100 mg.
  • Tostrex gel 2 %, 60–80 mg.
  • Nebido inj 1000 mg/4 ml, i.m. ungefär var tolfte vecka.

Observera att pågående substitutionsbehandling ofta orsakar manlig infertilitet. Behandlingen innebär också ökad risk för lever-, njur- och hjärtsjukdom.

 

Kapitlet utarbetat av Terapigrupp Diabetes och Endokrinologi.

Senast ändrad: